No description available.

No description available.

I denna studie undersöks regeringens utredning angående utökade preventiva tvångsmedel. Utredningen i frågan är delbetänkande om införandet av utökade preventiva tvångsmedel (SOU 2022:52). Syftet med studien är att undersöka hur argumentationen gällande utökade preventiva tvångsmedel i utredningen ställs i förhållande till de grundläggande fri- och rättigheterna samt rättsstatens principer. För att kunna genomföra det vetenskapliga arbetet har studiens tillvägagångssätt bestått av en argumentationsanalys med en pro- och contra modell tillsammans med en idéanalys för att kunna besvara forskningsfrågan. Vidare i studien presenteras resultatet i en pro- och contra-modell där de centrala argumenten framförs i en tabell. Resultatet fördelas in i teman och förklaras i en text under tabellen, med hjälp av citat och exempel från utredningen. Detta i syfte att tydliggöra för argumentets innehåll. Resultatet utvärderas under avsnittets analys utifrån de två teorierna, utilitarism och rättighetsteorin. Här diskuteras och övervägs för- och emot argumenten utifrån teoriernas synsätt. Slutligen presenteras den sammanställda analysen i en slutsats som tydligt besvarar de framställda frågeställningarna. Detta genomförs med hjälp av en diskussion av studiens resultat.

Hemliga tvångsmedel är och har länge utgjort ett viktigt verktyg för de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att utreda brottslig verksamhet. Användningen av effektiva straffprocessuella tvångsmedel ökar nämligen möjligheterna att upptäcka, säkra bevisning samt lagföra begångna brott. Dessa åtgärder innebär dock olika former av hemlig inhämtning av enskildas uppgifter och riskerar således att medföra allvarliga ingrepp i rätten till personlig integritet.  Under en lång tid var den rådande uppfattningen i svensk rätt att hemliga tvångsmedel enbart kunde användas inom ramen för en förundersökning. En nödvändig förutsättning var därmed att den som åtgärderna riktades mot skäligen kunde misstänkas för brott. Möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte, så kallade preventiva tvångsmedel, ansågs däremot länge utgöra ett alltför stort ingripande i enskildas rätt till personlig integritet. Denna uppfattning har dock förändrats under de senaste decennierna. Terroristattackerna den 11 september 2001 i USA markerade starten på ett skifte i många västerländska stater, då kopplingen mellan kraven på säkerhet och behovet av förbättrade metoder för allmän övervakning uppmärksammades allt mer. Genom detta har övervakningssamhället i större utsträckning kommit att ses som en legitimerad säkerhets-modell, trots att det innebär en avsevärd utökning av statens makt gentemot enskilda. Terroristhoten i kombination med den tekniska utvecklingen, som bidragit till helt nya möjligheter att planera och genomföra grova brott, resulterade i uppfattningen att de brottsbekämpande myndigheterna var i behov av utvidgade verktyg för att förhindra att sådan brottslig verksamhet realiserades. I Sverige har denna utveckling kommit till uttryck genom antagandet av olika regelverk som möjliggör användningen av preventiva tvångsmedel, varmed enskilda numera i vissa situationer kan övervakas utan en konkret brottsmisstanke. I skrivande stund kan dessa tvångsmedel enbart användas för brott med ett visst straffvärde eller för vissa särskilt angivna brott som anses utgöra ett hot mot den nationella säkerheten, alltså brott som vanligtvis faller inom Säkerhetspolisens ansvars-område. Under de senaste åren har dödligt våld i form av bland annat skjutningar och sprängningar ökat kraftigt i Sverige. En utveckling som anses ha starka kopplingar till så kallade kriminella nätverk. Som ett gensvar på den ökade gängkriminaliteten lämnades därmed den 2 november 2021 ett kommittédirektiv med beslut om att tillsätta en statlig utredning för att överväga huruvida det går att utvidga användningen av preventiva tvångsmedel. Förslaget innebär att även sådan brottslig verksamhet som förekommer inom ramen för kriminella nätverk kan bli föremål för preventiva tvångsmedel.  En sådan lagförändring skulle markera starten på en ny era i svensk straffprocessrätt, där tvångsmedelsanvändningen i större utsträckning sker i förebyggande syften.

No description available.

No description available.

In recent years Sweden has been affected by an increase in organized crime, bombings, and deadly gun violence. Government surveillance measures for the purpose of preventing crime, i.e., before a concrete criminal suspicion arises, have thus become a more common practice within the work of law enforcement authorities. The act (2007:979) on measures to prevent certain particularly serious crimes(hereinafter referred to as“Preventivlagen”)is of particular importance for this preventive kind of secret surveillance measures. The purpose of this research paper is to investigate whether Preventivlagen contains adequate protection and safeguards for the freedoms and rights of individuals' privacy according to the Swedish Instrument of Government (1974:152) (hereinafter referred to as“Regeringsformen”) and the European Convention on human rights, Article 8 the right to privacy and Article 13 the right to effective legal remedies. A further aim was to examine if the law in question needs to be improved with respect to privacy protection. In addition, the new bill in SOU 2022:52 which proposes to expand Preventivlagen, was also reviewed in terms of privacy protection. In conclusion, Preventivlagen generally is foreseeable in terms of the scope of application for the use of secret surveillance measures. Furthermore, it also mostly contains adequate safeguards. However, there are certain parts that can be improved. When a proportionality assessment was made according to the requirements of the European Convention and Regeringsformen, it was concluded that Preventivlagen partly lacks some basic safeguards regarding individuals' right to notification and effective legal remedies. Also, the supervision exercised by the Privacy Protection Board was deemed insufficient. Therefore, Preventivlagen may constitute a disproportionate intervention in the individual's right to privacy in Article 8 and the right to effective legal remedies in Article 13, as well as ch. 2. § 6 Regeringsformenwhich also protects the right to privacy. It was therefore proposed that the shortcomings of the law be addressed by the legislature. The new draft bill SOU 2022:52 was also described and analyzed. In the bill, it is proposed that the catalog of crimes in Preventivlagen be expanded and that the use of excess information becomes unlimited. The conclusion in this part was that an expansion of the crime catalog and the possibility of unlimited use of excess information can have an impact on the proportionality and foreseeability aspect of the law. It was therefore proposed that the legislator strengthen the safeguards in Preventivlagen to further ensure privacy protection if these changes are introduced.