Health professionals are supposed to act in a way where they avoid violations and work to maintain and strengthen the patient's identity and dignity. Patients that are overweight/obese experience a stigmatization in contact with healthcare. The purpose of this study was to examine the experience of people with overweight/obesity when treated by healthcare personnel. The method chosen was a qualitative study and eight informants were interviewed. The result shows that the informants wish the information they receive from health personnel to be correct and based on facts. When describing a good primary care experience, they describe health personnel that listens, does not express prejudices, and takes them seriously.  The health personnel should not list all their health problems as caused by overweight but investigate underlying causes. When the informants describe a bad primary care experience they describe health personnel that mocks them or, views them as lazy and unaware of the fact that they are overweight. The informants feel blamed by the health personnel and the society and describes a perception of overweight people as not as good or as valuable as other human beings. In some ways they blame themselves for their situation and can be reluctant to seek care because of the fear that they will be stigmatized. They wish for the health personnel to be more educated on the complex problem of obesity, and for the health personnel to have a holistic approach and takes the informants psychological health into consideration when giving information.

Sedan 1970-talet har distriktsköterskor på vårdcentraler arbetat med telefonrådgivning. Det har blivit en arbetsuppgift som successivt utökats och tagit allt mer arbetstid i anspråk. Telefonrådgivningen upplevs som en svår arbetsuppgift och den ställer nya krav på distriktssköterskors kommunikativa förmåga, deras kompetens och personliga lämplighet. I studien beskrivs distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning i primärvården. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys av åtta semistrukturerade intervjuer. Resultatet av intervjuerna påvisar olika typer av utmaningar vid telefonrådgivningen. Detta belyser författarna i två kategorier: Utmaningar i bedömning vid telefonrådgivning och Utmaningar i organisationen vid telefonrådgivning. I resultatdiskussionen lyfts betydelsen av kommunikation, återkoppling, utbildning samt arbetsmiljöns betydelse vid telefonrådgivningen

Bakgrund: Teamarbete vid akut omhändertagande mellan distriktssköterskan och ambulanssjuksköterskan inom primärvården avser en kort tid och snabba och korrekta beslut om vård och behandling är viktigt, för att inte mista värdefull tid eller information som kan spela roll för patientens vidare vård och hälsotillstånd. Brister i teamarbete kan leda till medicinska fel, skada kommunikationen och samarbetet mellan teammedlemmarna. Det kan leda till att patienten inte får den professionella vård patienten har rätt till. Syfte: Syftet med studien var att undersöka teamarbete mellan distriktssköterskan och ambulanssjuksköterskan vid akut omhändertagande inom primärvården. Metod: Webbaserad enkätstudie genomfördes i Södra Sverige med kvantitativ ansats där 168 distriktssköterskor och ambulanssjuksköterskor ingick. Resultat: Resultatet visade att det fanns signifikanta skillnader mellan professionerna avseende teamarbete. Distriktssköterskor var mer nöjda med kommunikationen och överrapporteringen jämfört med ambulanssjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskor var mer nöjda med samarbetet i teamet jämfört med distriktssköterskor. Slutsats: För att kunna möta patientens omvårdnadsbehov, stärka patientsäkerheten och förbättra resultaten för patienten behöver samarbetet och kommunikationen mellan teammedlemmarna fungera. Ett bra teamarbete innebär att medlemmarna används mer effektivt för att skapa en helhetssyn kring patienten.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som fortsätter att öka globalt. Psykisk ohälsa påverkar patientens livsstil, tänkande, uppförande och syn på omvärlden. Patienter med psykisk ohälsa söker vård inom primärvården, där sjuksköterskornas ansvar är att bemöta patienter utifrån dennes behov på ett respektfullt sätt oavsett patientens bakgrund.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att bemöta patienter med psykisk ohälsa med fokus inom primärvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på 8 vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Analysen är inspirerad av Lundman och Graneheims (2017) metodbeskrivning för innehållsanalys.  Resultat: I resultatet framträdde tre huvudkategorier: Otillräcklig kunskap, kommunikationens betydelse och tiden är en begränsning. Den första kategorin är otillräcklig kunskap som bestod av två underkategorier som osäkerhet och inställning mot patienter. Slutsats: Resultatet i studien visade att sjuksköterskor upplevde osäkerhet och rädsla för patienter med psykisk ohälsa, till följd av otillräcklig kunskap. Den otillräckliga kunskap från sjuksköterskor bidrog till att patienterna inte fick den vård som behövdes. Sjuksköterskor upplevde även att en god relation uppstod när de samarbetar i partnerskap med patienter. Tidsbristen upplevdes vara problematiskt för att de inte hann lära känna patienten och göra en bedömning. Vidare forskning behöver genomföras som kan leda till förbättring och utveckling av psykisk ohälsa. I fortsatt forskning skulle det vara intressant om allt fler utbildningsmöjligheter kan ges till sjuksköterskor i primärvården.

Bakgrund: Primärvården behöver förbättras för att kunna bemöta den höga efterfrågan på vård, samtidigt som det råder en betydande brist på sjuksköterskor globalt. Telehälsa, som är en del av e-hälsa, har visat sig vara en god väg till effektivisering av vårdarbetet. Samtidigt har vården bristande kunskaper om teknik och implementeringssvårigheter. Det har dock visat sig att sjuksköterskors delaktighet i beslutstagande under implementeringsprocessen ökar möjligheterna för implementeringens framgång.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av implementering av telehälsa inom primärvården. Metod: Allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) med kvalitativ ansats. Studien använde sex vetenskapliga kvalitativa artiklar som analyserades enligt Fribergs (2017) analysmetod. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra huvudkategorier och fyra underkategorier som svarade på syftet. Huvudkategorierna framkom som En lyckad implementering kräver resurser, Delaktighet påverkar implementeringens framgång, Olika förkunskaper skapar olika förutsättningar för implementering samt Attityder och engagemang på arbetsplatsen påverkar implementering. Fyra underkategorier framkom från huvudkategorin En lyckad implementering kräver resurser som var Stöd behövs, Olika aspekter av tid påverkar inställningen till implementering, Brist på personal är ett hinder och Rätt utrustning behövs.Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter är att det krävs tillräckligt med resurser, kunskap, delaktighet samt ett gott samarbete med organisationen under hela implementeringsprocessen för en lyckad implementering. När implementering inte utformas efter vårdens behov resulterar det i en högre arbetsbelastning, en sämre omvårdnad och motstånd till implementeringen.

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är en av de största hälsoutmaningarna i Europa idag avseende prevalens, sjukdomsbörda och funktionsnedsättning. I Sverige ökar sjukskrivningarna orsakade av psykisk ohälsa och vid alla sjukskrivningar som varar längre än 14 dagar är psykisk ohälsa orsak till hälften. Första vårdnivån för psykisk ohälsa är primärvården och kontakten sker oftast via telefon. Psykisk ohälsa ökar i samhället och därmed ökar även telefonsamtalen till vårdcentralen. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av telefonrådgivningssamtal på vårdcentral med patienter med psykisk ohälsa. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Tio distriktssköterskor från åtta olika vårdcentraler i Skåne har intervjuats individuellt och intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att distriktssköterskorna i de verksamheter som har välfungerande resurser i verksamheten upplever att telefonrådgivningen med patienter med psykisk ohälsa fungerar väl. Att distriktssköterskan har ett professionellt förhållningssätt i sin kommunikation, lyssnar aktivt och är aktivt närvarande i samtalet upplevs ha betydelse för telefonrådgivningssamtalets utgång. I studien framkommer att samtal med patienter med psykisk ohälsa har en känslomässig påverkan på distriktssköterskorna. Distriktssköterskans erfarenheter gällande psykisk ohälsa är något som växer fram med tiden och är till hjälp i telefonrådgivningssamtalet. Slutsats: Tillräckliga resurser i verksamheten har betydelse för telefonrådgivningssamtalets utgång och har distriktssköterskan rätt förutsättningar och tillräcklig kunskap då patienter med psykisk ohälsa söker hjälp första gången kan det ha betydelse för en tidig upptäckt och snabbt insatt behandling.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag ett stort växande hälsoproblem som ställer höga krav på vården samt vårdpersonal. Inom primärvård och somatisk vård behandlas många personer med psykisk ohälsa och som lider av somatisk samsjuklighet vilket gör att det krävs rätt omvårdnad och behandling för att skapa en så god livskvalité hos de personer som lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är associerat med stigma vilket bidrar till att denna heterogena grupp individer inte får rätt personcentrerad omvårdnad. För att kunna utföra en så god individanpassad omvårdnad krävs det en förståelse och kunskap kring hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Metod: Kvalitativ allmän litteraturöversikt som metod där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserats.  Resultat: Resultatet visade att det förekommer stigmatisering inom primärvård och somatisk vård gentemot patienter med psykisk ohälsa. Patienter uttryckte vid många tillfällen att de inte blev tagna på allvar, vilket bidrog till att patienterna kände sig mindre värda, skapade en osäkerhet, att de inte sökte vård eller utvecklade självstigmatisering. Ett positivt bemötande upplevdes när de hade en kontinuerlig vårdkontakt, var under behandling för således fysiska eller psykiska symtom, hade en god kommunikation med vårdpersonal som bidrog till att de fick känna sig sedda och hörda samt vara delaktiga i vården. Slutsats: Patienter med psykisk ohälsa är en utsatt grupp där interaktionen mellan vårdpersonal och patient baserar sig på förutfattade meningar och okunskap. För att kunna ge en så god individanpassad omvårdnad krävs det att personer med psykisk ohälsa får känna sig sedda och hörda genom god kommunikation för att på så sätt kunna vara delaktiga i vården. Mer forskning inom området är nödvändigt för att på så sätt kunna bidra till mindre stigmatisering gentemot patienter med psykisk ohälsa inom primärvård och somatisk vård.

Bakgrund: Antalet svenskar som använder internet för sökning av hälsoinformation har under de senaste åren ökat. Med allmänhetens tilltagande medvetenhet om symptom och sjukdomstillstånd har relationen mellan vårdgivare och patient förändrats. Syfte: Studien syftar till att belysa sjuksköterskors upplevelser av kontakten med den pålästa patienten som inhämtat hälsoinformation på internet inför primärvårdsrådgivning. Metod: Studien är empirisk med kvalitativ ansats och grundar sig på åtta semistrukterade intervjuer med sjuksköterskor i primärvården. Datamaterialet bearbetades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser kunde sammanfattas i fyra huvudkategorier: upplevelsen av roller i förändring, upplevelsen av att samarbetet påverkas, upplevelsen av patientens oförmåga att hantera information samt upplevelsen av patientens förändrade krav och inflytande. / The number of Swedes searching for health related information on the Internet have increased during the last few years. With a growing awareness of symptoms and diseases, the relation between the health care personell and the patient has changed. Aim: The aim of this study is to highlight nurses' experiences of being in contact with the self-educated patient who has obtained information on the Internet prior to primary care counseling. Method: The study is empirical with a qualitative approach, based on eight semi-structured interviews with primary care nurses. The data material was analyzed using content analysis. Result: The nurses’ experinces are summarized in four main categories: the experience of roles in the change, the experience of effects on the nurse-patient cooperation, the experience of the patient's inability to handle information and the experience of the patient's increased demands and influence.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett globalt folkhälsoproblem. Primärvården har här en viktig roll och kan dels identifiera dessa individer i ett tidigt skede, dels arbeta preventivt mot psykisk ohälsa utifrån olika preventionsnivåer. Distriktssköterskan har en nyckelroll i sammanhanget men det preventiva arbetet som ingår i rollen styrs av en komplex sammansättning av faktorer. Vissa av dessa är möjliga att påverka i själva yrkesutövandet medan andra bestäms av exempelvis organisatoriska beslut. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta preventivt mot psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: Studien har en beskrivande design med en kvalitativ ansats. Data insamlades med semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studien framkom det att sjuksköterskornas erfarenheter av preventivt arbete mot psykisk ohälsa varierade. Arbetet påverkades av såväl tid och resurser som rutiner och stöd. Om det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa var tydliggjort i största allmänhet på arbetsplatsen påverkade också möjligheterna till att arbeta preventivt. Alla deltagare hade någon erfarenhet av att ge egenvårdsråd till patienter med psykisk ohälsa. Det enskilda samtalet mellan sjuksköterska och patient utgjorde en viktig grund för det fortsatta arbetet, ett möte som utmärkte sig av bland annat lyhördhet och förtroende. Erfarenheten av att följa upp patienter med psykisk ohälsa varierade, men då det skedde beskrev deltagarna det som mycket uppskattat av patienterna. Slutsats: Det finns möjligheter för sjuksköterskor att göra skillnad för patienter som lider av psykisk ohälsa, både genom egenvårdsråd och uppföljning. Trots detta sker det preventiva arbetet mot psykisk ohälsa i varierad utsträckning och i föreliggande studie uttrycks bristfälliga förutsättningar, en önskan om mer resurser i form av tid och kompetens samt att uppfattningen om primärvårdens uppdrag är otydligt. / Background: Mental illness is a global public health problem and leads to unnecessary suffering and a reduction in the individual's opportunity for a fulfilling life. Primary care has an important role and can identify these individuals at an early stage and work preventively against mental illness based on different levels of prevention. Previous research has shown that the district nurse has a key role in this context, but that the preventive work included in the role is regulated by a complex combination of factors. Some of these can be influenced in the professional practice itself, while others are determined by, for example, organizational decisions. Aim: The aim of the study was to describe district nurses' and nurses experiences to work preventively against mental illness in primary care. Methods: The study had a descriptive design with a qualitative approach. Eight district nurses and nurses from primary care participated and the data collection was performed with semi-structured interviews. The collected material were analyzed using qualitative content analysis. Main results: It emerged that the nurses' experiences of working preventively against mental illness varied. The participants described that the work was affected by time and resources as well as routines and support. Whether the preventive work against mental illness was clearly defined in general in the workplace was also something that affected the opportunities to work preventively.. All participants had some experience of giving self-care advice to patients with mental illness. What also emerged was that the individual conversation between nurse and patient formed an important basis for the continued work, a meeting that was characterized by, among other things, responsiveness and trust. The participants' experience of following up patients with mental illness varied, but when it happened, the participants described it as highly appreciated by the patients. Conclusion: It appears that there are opportunities for nurses to make a difference for patients suffering from mental illness. The participants attempted to work preventively, however, to a varied extent. A desire is expressed for clearer routines on the subject and more resources like time and education.

Bakgrund: Våld i en nära relation är ett globalt folkhälsoproblem som har drabbat var tredje kvinna i världen. Våldets påverkar kvinnors hälsa och välbefinnande. Konsekvenserna är skador i form av fysiska och psykiska skador på hälsan samt utveckling av riskbeteenden. Sjuksköterskor har ansvar för att förebygga våldet mot kvinnor och erbjuda stöd till kvinnor som har drabbats av våldet.   Syfte: Syftet var att syntetisera kvalitativ forskning om erfarenheter att i sin profession möta kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, bland sjuksköterskor som arbetar i primärvården. Metod: Allmän litteraturöversikt med litteratursökning i CINAHL och PubMed som genererade tolv artiklar. Data analyserades med tematisk analysmetod. Resultat: Två huvudteman med respektive tre undertema identifierades. Huvudtema “Yttre faktorer” med underteman “Kompetens”, riktlinjer” och “Samverkan” samt huvudtema ”Yttre påverkan” med undertema “Känslomässig påverkan”, “Attityder” and "Förhållningssätt”. Resultatet visar sjuksköterskors förhållningssätt gentemot patienter och hur sjuksköterskor arbetar under påfrestande omständigheter med bristande riktlinjer, tidspress och känslomässig påverkan. Samverkan är en underlättande faktor i sjuksköterskearbetet. Slutsats: Bättre arbetsmiljö, tydligare riktlinjer, samverkan med andra profession är viktig för omvårdnad av våldsutsatta kvinnor. Vidare forskning om strategier som kan stödja sjuksköterskor i deras arbete med våld i nära relationer behövs.