I augusti 2018 blev det obligatoriskt att följa den reviderade läroplanen där programmering har införts i ämnena teknik och matematik (Skolverket, 2017). I denna studie har syftet varit att identifiera vilken kunskap som synliggjorts då lärare inkluderat programmering som ett innehåll i undervisning i ämnena teknik och matematik på grundskolan. Den synliggjorda kunskapen har sedan ställts i relation till det centrala innehållet i teknik och matematik. Studien är en kvalitativ observationsstudie med datainsamling från två lektioner där två lärare har samplanerat en tekniklektion och en matematiklektion. Som teoretisk utgångspunkt har teorin om den didaktiska transpositionen av kunskap använts. Resultatet av studien visar vilka svårigheter som finns för lärarna att undervisa med ett programmeringsinnehåll på sådant sätt att lektionerna blir relevanta för ämnena teknik och matematik. Den kunskap som i första hand behandlades på lektionerna relaterar inte till det som var avsikten, dvs centrala innehållet i teknik eller matematik med programmeringsinnehåll.

Programmering introducerades höstterminen 2018 i grundskolans kursplan för matematik. Flertalet rapporter lyfter problematiken med att lärare känner ett kompetensutvecklingsbehov för ämnet samt att på majoriteten av skolorna så är inte programmering implementerat i rätt omfattning. Syftet med denna undersökning är att undersöka lärares uppfattningar om programmering i matematikämnet. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har använts för datainsamlingen. Intervjuerna genomfördes med fyra behöriga lärare i matematik som undervisar på högstadiet. Studien har en fenomenografisk inriktning där fokus har varit på begreppen uppfattningar och kontextualitet. Analys av resultatet har genomförts med hjälp av tematisk analys utifrån studiens frågeställningar.Resultatet av studien visar att samtliga lärare uttrycker osäkerhet i att undervisa i programmering. Genomgående ligger osäkerheten i lärarnas egna bristande ämneskunskaper. Lärarna upplever att de behöver mer fortbildning kring programmering och hur det kan kopplas till undervisningen av andra matematiska områden. Flera av lärarna önskar också tydliga lektionspaket och mer exempel på hur undervisningen kan genomföras. Elevers datalogiska tänkande är något som samtliga lärare uttrycker är något som kan förbättras genom programmeringsundervisningen. Det datalogiska tänkandet har eleverna sedan nytta av i problemlösningsuppgifter inom andra matematiska områden. Lärarna är också av uppfattningen att elevers uthållighet för problemlösning kan stärkas med hjälp av programmering.Tidsbrist i både undervisning och planering är något som samtliga lärare uttrycker är ett hinder med att programmering har tillkommit i matematikämnet. Svårigheter med bedömning och bedömningsuppgifter är också ett stort hinder. Trots dessa hinder uttrycker lärarna en positiv inställning till att programmering kommit in i matematikämnet.

Eftersom samhällets och skolans digitalisering sker i hög takt och Skolverket menar attprogrammeringskunskaper kommer att vara värdefulla i framtiden så har de beslutat år 2017att programmering ska integreras i flera ämnen i skolan. Läsåret 18/19 skulle arbetet medprogrammeringen införas i kursplanerna för matematikämnet. Eftersom att detta beslutfattades under min tid på ämneslärarutbildningen så fick jag ett intresse att undersöka hurlärare ska undervisa i matematik och integrera programmeringen för matematiskproblemlösning. Syftet med studien har således varit att belysa hur lärare, nyexamineradesåväl som erfarna, kan arbeta med programmering som en strategi för problemlösning genomatt integrera programmering i matematikundervisningen. Undersökningen genomfördesgenom ett antal intervjuer med verksamma lärare som har infört programmeringen i sinundervisning sedan det beslutades. Resultatet har analyserats med en modell om didaktiskfunktionalitet av digitala verktyg i matematikundervisning och studien har gett svar om hurman som lärare kan använda olika undervisningsstrategier för att elever ska användaprogrammering i problemlösning. I studien ges exempel på olika uppgifter och arbetssätt somkan erbjuda pedagogiska möjligheter.

Denna studie syftar till att analysera elevers lärande av matematiska vektorer under 2 undervisningsformer genom ett undervisningsexperiment. De undervisningsformer som behandlats är den traditionella undervisningsformen i matematik samt en ämnesintegrerad undervisning där deltagarna tillämpar programmering som ett verktyg i matematiken.Studien består av fem moment som genomfördes med elever från ett estetiskt program i södra Sverige. Deltagarna delades upp i två grupper genom stratifierade urval, där deltagarnas prestationsnivåer delades upp bland grupperna. Ett prov och en självskattningsenkät genomfördes innan deltagarna arbetade med typiska träningsuppgifter för respektive undervisningsform. Därefter genomfördes ytterligare ett prov och självskattningsenkät för att mäta lärandets påverkan genom analysverktyget Structure of observed learning outcome (SOLO). Proven som genomfördes bedömdes utifrån SOLO-skalan och skillnaden (delta) mellan varje individs för- respektive efterprov användes för att visualisera kunskapsutvecklingen. Den grupp som arbetade genom den traditionella undervisningsformen (grupp A) fick värdet 3 som deltasumma, vilket innebär att gruppen som helhet ökade med 3 kunskapsnivåer i SOLO-skalan. Den andra gruppen (grupp B) fick värdet 7 i deltasumma, vilket visar att den totala kunskapsutvecklingen har skett i större utsträckning på gruppnivå jämfört med grupp A.På individnivå visade det sig inte skapa några bättre förutsättningar för elever med låg prestationsnivå. Däremot visade det sig att undervisningsformen lämpade sig bättre till elever som har en mellan och hög prestationsnivå i programmering.

Arbetet grundar sig från regeringens beslut att införa programmering i matematikundervisningen. Syftet med studien är att ta reda på om matematiklärare kan se samma fördelar som Skolverket med införandet av programmering i matematikundervisningen samt om matematiklärarnas kunskaper om programmering påverkar deras föreställningar. Empirin samlades in genom enkäter och intervjuer från lärare på samma högstadieskola. Resultatet visar att kunskapen om programmering varierar stort. Matematiklärarna med mer kunskap om programmering ser fler fördelar medan matematiklärarna med mindre kunskap ser färre fördelar. Gemensamt ser dock alla matematiklärarna att införandet av programmering i matematikundervisningen kommer bidra till att förbereda eleverna för den digitaliserade världen vi lever i idag. En del har dock svårt för att se hur programmering kommer stärka elevernas problemlösningsförmåga.

Eftersom samhällets och skolans digitalisering sker i hög takt och Skolverket menar attprogrammeringskunskaper kommer att vara värdefulla i framtiden så har de beslutat år 2017att programmering ska integreras i flera ämnen i skolan. Läsåret 18/19 skulle arbetet medprogrammeringen införas i kursplanerna för matematikämnet. Eftersom att detta beslutfattades under min tid på ämneslärarutbildningen så fick jag ett intresse att undersöka hurlärare ska undervisa i matematik och integrera programmeringen för matematiskproblemlösning. Syftet med studien har således varit att belysa hur lärare, nyexamineradesåväl som erfarna, kan arbeta med programmering som en strategi för problemlösning genomatt integrera programmering i matematikundervisningen. Undersökningen genomfördesgenom ett antal intervjuer med verksamma lärare som har infört programmeringen i sinundervisning sedan det beslutades. Resultatet har analyserats med en modell om didaktiskfunktionalitet av digitala verktyg i matematikundervisning och studien har gett svar om hurman som lärare kan använda olika undervisningsstrategier för att elever ska användaprogrammering i problemlösning. I studien ges exempel på olika uppgifter och arbetssätt somkan erbjuda pedagogiska möjligheter.

Programmering har introducerats som ett nytt delmoment i den svenska läroplanen sedan2018. Denna fallstudie har därför fokuserat på elevers förståelse för programmering iintroducerande undervisning. Detta för att hjälpa lärare att få en bättre förståelse för hur de kanimplementera programmering i sin undervisning. Teorin datalogiskt tänkande har använts somgrund för analys av datamaterialet, för att identifiera elevers inkrementella och iterativa processsamt testa och felsöka processen. Teorin användes också för att identifiera elevers förståelse förprogrammeringsbegrepp. Insamlingen av datamaterialet utfördes med inspelningar av eleversskärmar och samtal, medan de introducerades till programmering i Scratch. Resultatet visadepå att elever hade svårigheter med vissa programmeringsbegrepp. En slutsats var även attprogrammeringsprocesserna var beroende av varandra för att utvecklas. / Programming is since 2018, a new subject in the Swedish curriculum. This case studytherefore focuses on students’ understanding of introductory programming, to help teachers geta better understanding of how to teach and assess the subject. The theory computationalthinking was used as a foundation for identifying the students’ incremental and iterative processas well as their testing and debugging process. It was also used for identifying the students’understanding of programming concepts. The data for this study was collected throughrecordings of students’ screens and conversations, while introducing them to programming inScratch. The results showed that students had some difficulties with some programmingconcepts. Furthermore, the results showed that the processes were dependant on each other’sdevelopment.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken matematik som inkluderas i programmeringsaktiviteter där förskolebarn interagerar. Studien riktar sig till att undersöka följande frågeställningar: Vilka matematikkunskaper kommer till uttryck när förskolebarn deltar i gemensamma programmeringsaktiviteter? På vilket sätt överensstämmer de matematikkunskaper som kommer till uttryck i gemensamma programmeringsaktiviteter med läroplanens mål om matematik? Studien utgår från socialkonstruktivismen och det sociokulturella perspektivet där interaktioner samt erfarenheter är centralt. I linje med syfte och frågeställningar har en kvalitativ metod använts och data har samlats in genom videoobservationer som kompletterats med fältanteckningar. De gemensamma programmeringsaktiviteter som observerats har inkluderat programmeringsroboten Blue-bot med tillhörande programmeringsmatta. Interaktionsanalys har använts som analysmetod och data har bearbetats samt analyserats med hjälp av ett interaktionsschema. Resultatet visar att programmering präglas av problemlösning och när barn interagerar i programmeringsaktiviteter inkluderas flera matematiska aspekter. Studiens slutsats är att flera matematikkunskaper kommer till uttryck när förskolebarn deltar i gemensamma programmeringsaktiviteter, vilka är: att kvantifiera en sträcka, räkna, använda räkneord, uppfatta antal, ett till ett-principen, mäta, jämföra kvantiteter, geometri, rumsliga kunskaper, problemlösning och datalogiskt tänkande. Ytterligare en slutsats är att de matematikkunskaper som kommer till uttryck i de gemensamma programmeringsaktiviteterna överensstämmer med läroplanens mål om matematik.

När eleverna möter undervisning som grundar sig i teorin förkroppsligad kognition kan elevernas engagemang öka samt att deras resultat kan förbättras genom att de får använda kroppen. Eleverna kan använda kroppen på flera olika sätt vid programmeringsundervisning, exempelvis när eleverna programmerar en robot, då eleverna får använda kroppen för att få syn på vridningar och hur roboten ska ta sig fram. Denna studie kommer att byggas på teorin förkroppsligad kognition. Teorin kommer att genomsyra hela arbetet. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur eleverna i de tidiga skolåren löser programmeringsuppgifter genom att använda förkroppsligad kognition inom matematikundervisningen. Syftet uppfylls genom dessa frågeställningar: Hur använder eleverna kroppen för att uppfatta riktning vid programmering inom matematiken? och i vilka situationer använder eleverna kroppen som verktyg när de programmerar en robot?  Materialet samlades in genom fältanteckningar och ljudinspelningar av fem gruppobservationer som transkriberades och analyserades. Resultatet visade att elever använde tre olika strategier för att lösa programmeringsuppgifter vilket var: eleverna pekade, eleverna använde handrörelser samt eleverna gjorde en manuell förflyttning. Utifrån dessa strategier framkom tre olika situationer där eleverna använde kroppen för att genomföra programmeringsuppgifterna. De olika situationerna var för att få syn på olika vägar roboten kunde gå, robotens position samt vilka knappar eleverna behövde trycka på. / When students encounter teaching based on the theory of embodied cognition, their engagement can increase, and their results can be improved by using their bodies. The students can use the body in several different ways in programming lessons, for example when the students program a robot, as they can use their bodies to perceive rotations and how the robot should move. This study will be built on the theory of embodied cognition. The theory will permeate the entire project. The purpose of this study is to contribute knowledge about how students in the early school years solve programming tasks by using embodied cognition in mathematics education. This purpose is fulfilled through the following research questions: How do students use their bodies to perceive direction in programming within mathematics? And in what situations do students use their body as a tool when programming a robot? The data was collected through field notes and audio recordings of five group observations that were transcribed and analyzed. The results showed that students used three different strategies to solve programming tasks, which were: pointing, using other hand gestures, and performing manual movements. Based on these strategies, it was revealed that the students used their bodies to perform the tasks in three different situations: to visualize different paths the robot could take, to perceive the robot's position, and to determine which buttons the students needed to press. Based on these strategies, three different situations emerged where the students used the body to carry out the programming tasks. The different situations were to see different paths the robot could go, the robot's position and which buttons the students needed to press.

The purpose of this qualitative study is to show the relationships between mathematics and programming and to investigate what opportunities experienced teachers perceive with programming within the subject of mathematics. We have collected empirical material to achieve the aim by interviewing four experienced and qualified teachers in mathematics and programming. The empirical data was analyzed using the TPACK framework. The result showed that the teachers see several connections between programming and mathematics, where algebra including patterns and step-by-step instructions is the most distinctive. One conclusion is that a multimodal teaching gives the teacher opportunities to let the students consolidate both programming and mathematics skills in a fundamental way.