CREDNE är en modulär kosmetisk armprotes med mål av att få användaren att vilja visa upp sin protes, känna sig bekväm och stolt över den. I samarbete med Teamolmed har värdefulla bidrag gjorts från både handledaren och studenten för att komma ett steg närmare till att förverkliga denna vision. Genom forskning, intervjuer och användartester har två viktiga insikter upptäckts. Förutom att användarna har ett behov av en protes som ser bra ut, så har de också ett lika stort behov av en hylsa som löser de problem som uppkommer med värme och kyla. Andra insikten är att eftersom vi som människor gillar att uttrycka oss visuellt genom olika kläder och accessoarer så kan man inte bara ha en enkel design och stil som passar alla, utan att det ska finnas en katalog/ samling som anpassar sig efter användarens estetiska behov. Konceptet bakom Credne besvarar dessa behov.   Konceptet kan beskrivas genom tre huvudpunkter. Konceptet är en katalog av kosmetiska armskal temat utefter olika intressen, konceptet är en modulär protes som tillåter användaren att byta ut dessa skal enkelt som en sko och slutligen är konceptet också en protes med en bekväm hylsa som andas och som ger en naturlig övergång samt belastning mellan arm och protes.

Bakgrund: Trauma, tumörsjukdom, infektioner och cirkulationsrubbningar kan leda till förlust av kroppsdel. Forskning i ämnet är ofta medicinskt inriktad på smärtproblematik eller praktiska följder, medan patienters upplevelser och psykosocial påverkan hamnar i skymundan. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att beskriva psykosociala aspekter i upplevelsen av att leva med en förlorad kroppsdel. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på elva kvalitativa artiklar. Resultat: Att förlora en kroppsdel kan leda till påverkad självbild och psykosocial påverkan. Detta presenteras i huvudtemat att hantera en ny livssituation med underliggande teman jag är, jag ser ut, jag kan och socialt stöd. Slutsats: Vid förlust av kroppsdel oavsett etiologi kan självbilden påverkas i någon riktning. Sexuallivet såväl som vardagliga sysslor kan påverkas vilket i sin tur påverkar livskvaliteten. Att anpassa sig till en protes kan underlätta både den fysiska och den psykosociala aspekten, vilket påverkar självbilden positivt. Detta ämne har under det senaste årtiondet beforskats, men detta behöver förankras i klinisk praxis. Klinisk Betydelse: Genom att belysa de psykosociala aspekterna av att förlora en kroppsdel bidrar föreliggande uppsats till att öka förståelsen amputerade och mastektomerade patienters situation Nyckelord: amputation, mastektomi, protes, rekonstruktiv kirurgi, självbild, sexualitet / Background: Trauma, tumors, infections and vascular disease could lead to loss of limb. Research in the subject is often aimed at medical issues or practical matters, while the experiences and psychosocial aspects are being overlooked. Purpose: The purpose of this dissertation is to describe psycosocial aspects of the lived experience of living with a lost bodypart. Method: A review of qualitative approach based on eleven qualitative articles. Results: Losing a body part may affect psychosocial elements and self-image. This is being presented in the main theme to adapt to a new aspect of life and three themes: I am, I look like, I'm apt and social support. Conclusion: Loss of a bodypart of variying aetiology can lead to concerns of self- image. Sexuality and daily life activities can be affected, with a loss of quality of life as a consequence. To adapt to a prosthesis can ease both the psycosocial and physiological aspects of this transition, with im proved self-image as a result. This topic has been researched during the last decade, but the knowledge has yet to reach clinical praxis. Clinical significance: This study highlights the psycosocial aspects of losing a body part in order to give a deeper understanding of the needs of these patients. Key words: amputation, mastectomy, prosthesis, reconstructive surgery, self- image, sexuality

No description available.

I Sverige amputeras cirka 2500 personer varje år, 80 procent av dessa beror på cirkulationsrubbningar, andra orsaker kan vara trauma eller olycka. Vi lever genom våra kroppar och när kroppen förändras kommer även livsvärlden att förändras. När en person genomgår en plötslig amputation påverkas personens välbefinnande och det blir också en omtumlande upplevelse att tvingas in i en ny livssituation, då arbetsliv, sociala livet och personliga livet påverkas av skadan. Då sjuksköterskans uppgift är att främja patientens hälsa och minska dennes lidande, är det viktigt att han/hon vet hur det är att ha drabbats av en plötslig amputation och hur patientens livsvärld har förändrats. Syftet med denna studie är att beskriva hur patienter upplever att livsvärlden förändrats efter en plötslig amputation. En kvalitativ litteraturstudie användes som metod för att få en ökad förståelse för det valda fenomenet. Resultatet presenteras i teman och subteman, dessa visar på att en person som drabbats av plötslig amputation genomgår en fysiskt och psykisk förändring, personen måste lära sig att anpassa sig till detta. Personerna som genomgått en amputation använde olika strategier för att hantera det som inträffat, exempelvis; träffa och samtala med andra som genomgått amputation eller söka stöd hos anhöriga. Det som var viktigast för alla informanterna var att uppfattas som normala av omgivningen och de ville inte bli stämplade som ett handikapp. En viktig del i detta var att ha en välanpassad protes. I diskussionen ges praktiska implikationer samt förslag på nya forskningsfrågor. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Varje år genomgår cirka 2600 personer i Sverige en benamputation. Orsakerna är oftast trauma, kärlsjukdomar eller tumörsjukdomar. Det är flera delar i livet som påverkas av en amputation, den sociala och fysiska aspekten är två av dessa. Det finns flera olika strategier för att bearbeta förlusten av ett ben. Denna uppsats avser att ge sjuksköterskan en bättre förståelse för patientens situation, vilket gör att sjuksköterskan kan erbjuda en bättre vård till patienten. Syftet med denna studie är att beskriva patientens upplevelser efter en amputation i de nedre extremiteterna. Vi har valt att göra en litteraturstudie enligt Friberg (2002) modell med åtta kvalitativa studier. Resultatet är uppdelat i åtta teman vilka representerar de olika områden i livet som påverkas av en amputation. Det är viktigt att känna till att processen för återhämtning börjar redan innan operationen. Efter amputationen är stödet från familj och vänner väldigt viktigt då man upplever både fysiska och psykiska hinder. Efter en amputation uppstår flera känslor vilket kan medföra bristande självförtroende och minskad självständighet. De flesta upplever smärta efter amputationen, ofta är det smärta i stumpen som kommer av protesanvändning. Även om en protes kan ge mycket smärta så kan en välanpassad protes förenkla vardagen. Olika sätt att hantera situationen är genom att aktivera sig, ha en positiv inställning och smärtlindring. I diskussionen behandlas metoden och resultatet. Vi reflekterar över resultatet och återkopplar till bakgrunden. / Program: Sjuksköterskeutbildning

The inhuman element in Djuna Barnes’s works has been widely acknowledged. So far the research has, however, concerned itself primarily with animality, thus neglecting the importance of things and thingliness in her texts. In this essay I outline a new way of approaching Barnes were things are taken into account as a vital element in her literary world, using theories on prostheses, fetishes and souvenirs. In Nightwood and four of the short stories, ”A Night Among the Horses”, ”Aller et Retour”, ”Cassation”, and ”The Grande Malade”, I examine clothing, interiors, collections, statues and dolls as objects that in different ways harbour meaning, dream, riddle, memory, history, longing and desire. The aim is not at translating these objects; my concern is not so much with what they mean, as how they mean; how they are used and thus how they interact with the characters.

Syfte: Syftet med det här examenarbete är att undersöka behovet av snabbkopplingsadaptrar för protesbrukare.   Bakgrund: Snabbkopplingsadapter är en förhållandevis ny produkt som både Otto Bock och Lindhe Xtend erbjuder, men ingen forskning på behovsområdet finns ännu gjord. Fördelen med produkten är enligt leverantörernas hemsidor bl a att man med den enkelt kan byta mellan olika proteskomponenter utan att behöva skruva på några protesinställningar eller byta hylsa.   Metod: För att undersöka behovet av snabbkopplingsadaptrar utfördes semistrukturella intervjuer av fenomenologisk karaktär. En serie med sju frågor sammanställdes som intervjuunderlag, vilka togs fram utifrån de tre behovsfokusområdena: Funktion, delaktighet och livskvalité. I undersökningen ingick n=6 deltagare, varav n=3 transtibialt amputerade och n=3 transfemoralt amputerade. Insamlade data analyserades vidare för framtagning av olika teman och resultat.   Resultat: Utifrån intervjuunderlaget togs följande teman fram: Byte av protesfötter/protesknäleder, På- och avtagning av byxor, Hylspassform, Transport samt Biomekanik. Varje tema utgjorde ett eget potentiellt användningsområde, där de största behoven visade sig ligga inom temana Byte av protesfötter/protesknäleder, Hylspassform samt Transport.   Slutsats: Behovet av snabbkopplingsadaptrar är högst subjektivt, och beror snarare på deltagarens liv än några allmänna faktorer. Däremot upptäcktes ett antal tänkbara användningsområden för den. / Aim: The aim of this thesis was to investigate the necessity of the quick change adapter for lower limb amputees.   Background: Quick Change Adapter is a relatively new product that both Otto Bock and Lindhe Xtend offers, but no research has been done on the area of its necessity yet.  According to the supplier´s websites the benefits of the product is that you with it easily can change prosthetic components without affecting the alignments or change socket.   Method: To investigate the necessity of the Quick Change Adapter, semi structural interviews of phenomenological characteristic were used.  A series of seven questions were compiled as a basis for the interview from the three focus areas: Function, participation and quality of Life. The thesis involved n=6 participants, of who n=3 was trantibial amputated and n=3 transfemoral amputated. Collected data was later analysed to find general themes and results.   Results: From the interviews these themes were exposed: Changing prosthetic feet/prosthetic knee joints, Donn and doff of pants, Socket fit, Transport and Biomechanics. Each theme presented a potential application area where the biggest needs seemed to be in Changing prosthetic feet/prosthetic knee joints, Socket fit and Transport.   Conclusions: The necessity of the Quick Change Adapter turned out to be very subjective, and depended more on the participant´s life then any general factors. Still there were some potential application areas detected for it.

Prostheses available today are either passive or active. Active prostheses canapply external energy to the joints, while passive cannot. A well functionalprosthesis that is adapted to the wearer can improve the locomotion and alsodecrease the metabolic cost. Existing active prostheses are mainly controlledby information from the prosthesis itself in order to detect the phases in thegait. Due to lack of information from the contralateral leg, asymmetry in thegait can be present.Therefor, this study aims to investigate if it is feasible to use kinematic informationfrom a individual’s sound leg in order to prescribe the motion ofan aid. Three healthy test subjects were used to collect kinematic and EMGdata in a motion capture lab. Two different movements were performed: "Startand stop" and "Start, stop and squat". The data obtained was processed and togetherwith some created criteria a script could calculate knee and ankle anglesfor both reference and mirrored leg. The results conclude that it is feasible tomirror position information from one leg to the other. Further research is recommendedto gain more knowledge about from different trials together withreal aids. / Dagens tillgängliga proteser är antingen passiva eller aktiva. Aktiva proteser,till skillnad från passiva, kan applicera extern energi till dess leder. En väl fungerandeprotes kan anpassa sig till bäraren, vilket förbättrar rörelseförmågansamt reducerar den metaboliska konsumtionen. De aktiva proteser som finnstillgängliga kontrolleras främst av information som utvinns från själva protesenför att bestämma aktuell fas i gångcykeln. På grund av bristande informationfrån det motsatta benet kan en asymmetrisk gång uppstå.Därför är målet med denna studie att undersöka om det är möjligt att användainformation om kinematik från en individs friska ben för att bestämmarörelsen av ett hjälpmedel. Tre friska försökspersoner deltog i studien, deraskinematik- och EMG-data samlades in i ett rörelselabb. Två rörelser genomfördes:”start och stopp” samt ”start, stop och squat”. Erhållen data blev processadoch tillsammans med utformade kriterier kunde ett skript beräkna knä- ochvristvinklar för både referens och speglat ben. Resultatet konstaterar att det ärmöjligt att använda information från det friska benet för att bestämma rörelsenav det andra. Fortsatta studier rekommenderas för att erhålla mer kunskap frånfler försök tillsammans med riktiga hjälpmedel.

BAKGRUND: Personer med amputation på transhumeral nivå har en asymmetrisk anatomi. Det är inte väl studerat hur denna asymmetri påverkar dessa personers stående och gång, och inte heller vilka besvär som detta skulle kunna orsaka. SYFTE: Att undersöka om någon skillnad i stillastående kropps-hållning och gångmönster uppstår då personer med transhumeral amputation använder respektive inte använder protes. Utöver det så är också syftet att undersöka om ryggbesvär förekommer hos personer med denna amputationsnivå. METOD: Två transhumeralt amputerade personer deltog i studien. Statisk undersökning och gånganalys genomfördes med och utan armprotes. En enkätundersökning gällande muskuloskeletala besvär genomfördes på deltagarna. RESULTAT: Inga större skillnader har hittats i bäckenets kinematik och bålens rörelse i sagittalplan då försökspersonerna går utan protes jämfört med när de går med protes. Däremot har vi funnit en thorakal lateralflexion mot den amputerade sidan under gång, som minskar då försökspersonerna använder protes. Då försökspersonerna är stillastående utan protes lutar de mot den amputerade sidan. När de använder protes minskar lutningen. Försökspersonerna led inte av ryggbesvär. SLUTSATS: Användande av armprotes för personer med transhumeral amputation verkar ge en rakare hållning under gång och stående. / BACKGROUND: People with transhumeral amputation have an asymmetrical anatomy. The influence of this asymmetry on gait and standing has not been well studied, neither has the potential problems that this could cause. OBJECTIVE: To investigate if any difference in standing posture and gait kinematics occur when people with transhumeral amputation use a prosthesis compared to when they don’t. Furthermore, the aim is to investigate if back problems are prevalent among people with this amputation level. METHODS: Two transhumeral amputees participated in this study. Static and gait analysis was conducted with and without prosthesis. The participants completed a survey regarding musculoskeletal problems. RESULTS: No major difference has been found in thorax tilt and pelvic kinematics when the subjects walk with compared to without prosthesis. However we have found a thorax obliquity towards the amputated side during walking, which is reduced when the subjects use their prosthesis. The subjects are leaning towards the amputated side when standing without prosthesis. When using the prosthesis the obliquity is reduced. The subjects do not suffer from any back problems. CONCLUSIONS: Use of an arm prosthesis seems to give people with transhumeral amputation a more upright posture during walking and standing.

Bakgrund: Ortopedingenjören har som uppgift att med sin kompetens och erfarenhet tillhandahålla en ortopedteknisk lösning som motsvarar patientens behov och önskemål. Handlingsutrymmet är det utrymme som en ortopedingenjör har till att ta självständiga beslut i sin yrkesutövning och är därmed summan av kompetens, bedömningar och rutiner inom verksamhetens ramar.  Syfte: Syftet med examensarbetet är att öka kunskapen om ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme i Sverige och Norge i relation till förskrivningsregler för protes på nedre extremiteter.  Metod: Examensarbetet baserades på en enkätundersökning med frågor gällande ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme utifrån mixed method. Enkäten publicerades via SOIF, Facebook gruppen Ortopedteknik i Sverige och NITO ortopedi.  Resultat: Faktorer som formade handlingsutrymmet, i situationer när ortopedingenjören upplevde stort inflytande, var främst patientrelaterade. De faktorer som beskrevs forma handlingsutrymmet vid upplevelsen av mindre inflytande var främst ekonomi och lagar/riktlinjer. Majoriteten av ortopedingenjörerna upplevde att de ofta kunde uppfylla patientens önskemål med avseende på sitt handlingsutrymme. Det förekom en delad mening om en förändring i förskrivningsprocessen behövde ske eller ej. En stor del av ortopedingenjörerna upplevde att de alltid haft möjlighet att påverka ett beslut vid förskrivning av en protes eller proteskomponent, medan ett mindre antal ortopedingenjörer har upplevt en eller flera situationer där beslutet inte kunnat påverkats. Slutsats: Ortopedingenjörer har varierande upplevelser gällande sitt handlingsutrymme, faktorer som formar handlingsutrymmet och möjligheten att påverka handlingsutrymmet vid förskrivning av proteser för nedre extremiteter. / Background: The task of the prosthetist is to provide an orthopaedic solution that meets the patient´s needs and wishes with expertise and experience. The discretion of action is the space that a prosthetist must make independent decisions in his professional practice and are thus the sum of skills, assessments and procedures within the discretion of the business. Purpose: The purpose of the study was to increase knowledge of the prosthetist perceived discretion in Sweden and Norway in relation to the prescription rules for lower limb prosthetics.  Method: The study was based on a survey that addressed questions regarding prosthetist perceived discretion for action through a mixed method. The survey was published via SOIF, the Facebook group Orthopaedics in Sweden and NITO orthopaedics. Results: Factors that affected the action of discretion, in situations when the prosthetist experienced great influence, were mainly related to the patient. In opposite, when the prosthetist experienced less influence, the main factors that affected a decision regarding a prosthetic where economy and laws/guidelines. The majority of prosthetists felt that they were often able to fulfil the patient’s request regarding to their discretion of action. In consideration to if the prescription process were in need of change or not, the opinion was divided. Many of the prosthetists have always experienced that they’re in charge of decision making or at least have been able to affect the decision. While a small number of prosthetists have experienced one or multiple situations where they could not affect the decision.  Conclusion: Prosthetists have varying experiences regarding their discretion, factors that shape the discretion and the ability to influence the discretion when prescribing prosthetics for lower limb.