<p>Vår uppsats handlar om ADHD sedd med genusperspektiv, tyngdpunkten ligger på flickors problembild. Vi har börjat med en tillbakablick av medicinsk forskning och psykvård, går sedan genom dagens norm för ADHD diagnostisering. Vi tar upp dagens medicinska förklaring till hur ADHD uppstår samt skillnader i flickors respektive pojkars symtombild. Vi har använt oss av strukturerad intervjumetod. Då vi intervjuat fyra vårdnadshavare över Internet passade denna metod bäst. Vi valde att intervjua fyra lärare, två personligen med bandspelare, en via mejl och den sista muntligt utan bandspelare. Analysen gäller hur pedagoger och föräldrar ser hur skolan hjälper flickor och pojkar med ADHD. Analysen visade att en del föräldrar är nöjda med skolans insatser medan andra föräldrar i undersökningen är mindre nöjda. Lärarna däremot anser att de arbetar för att barnen ska få den hjälp de behöver oavsett diagnos och kön. Av analysen kan vi dra slutsatsen att flickor upptäcks senare på grund av att diagnostiseringen sker utifrån pojkars symtombild.</p>

Hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatrisk vård och ger upphov till ett stort antal sjukskrivningar varje år. Samtidigt saknas det idag en vedertagen definition av begreppen hot och våld. Hot och/eller våld är en utmaning i dagens psykiatri som kräver att specialistsjuksköterskan har tillräckliga kunskaper. Studiens syfte är att undersöka psykiatrisjuksköterskors uppfattningar av att möta hotfulla och våldsamma patienter inom psykiatrisk vård. Nio stycken intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor vid två psykiatriska enheter i västra Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Tre kategorier togs fram ur resultatet från intervjuerna. Att riskera att möta hot och våld med underkategorierna att vara förberedd, hot och våld är svårdefinierbart, arbetsgruppen påverkar samt att ligga steget före. Resurser med underkategorierna att arbeta tillsammans och inte bara samtidigt, att vara kompetent, att känna sig trygg samt regler som ett stöd. Hinder med underkategorierna resursbrist, rätt person på rätt plats, handling före tanke, att vara rädd samt att vara olika. I resultatet framkommer att samarbetet och det gemensamma förhållningssättet i arbetsgruppen visar sig ha en tydlig koppling till förekomsten av hot och våld. Det framkommer att personal erbjuds träning i fysiska tekniker, dock efterfrågas utbildning i bemötande och verbala tekniker. Sjuksköterskorna upplever att det finns för lite kunskap kring bemötande och hantering av hot och våld måste lyftas i verksamheten. Det finns arbetsmodeller att tillgå, ett exempel på en sådan är Bergenmodellen. Specialistsjuksköterskan behöver verktyg att arbeta med hot och våld, detta är en kvalificerad uppgift som kräver en vårdvetenskaplig insikt i hur sjuksköterskan skapar ett positivt möte i en hotfull och/eller våldsam situation.

Bakgrund: Enligt den personcentrerade vården skall patienten ses som en person med resurser och kunskaper som är viktiga att lyfta fram. Patienten skall vara delaktig och ses som en partner och inte som en passiv mottagare av vård. Studier visar att en personcentrerad vård har positiva effekter för både patienter och hälso- och sjukvårdspersonal men trots det råder inget enhetligt samförstånd om begreppets innebörd vilket tenderar att göra den praktiska tillämpningen av personcentrerad vård motsägelsefull. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utforska sjuksköterskors erfarenheter utav personcentrerad vård inom psykiatrisk vård. Metod: Föreliggande studie är en empirisk studie. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med en deduktiv och induktiv ansats. Resultat: Resultatet av analysen presenteras under de fyra kategorier som ingår i McCormack och McCance ramverk för personcentrerad vård. Förutsättningar, miljö, personcentrerade processer och utfall. Sammantaget genererade kategorierna åtta underkategorier. Kunskaper om och inställning till personcentrerad vård, Förmågor, Hinder, Möjliggörare, Att utforma sätt att samarbeta, Att lyssna till patienten, Strukturerade aktiviteter och Vinster. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån McCormack och McCance ramverk för personcentrerad vård och annan relevant vetenskaplig litteratur. Den teoretiska referensramen visade sig väldigt användbar i studien och det var enkelt att sätta samman resultatet med de fyra kategorierna i ramverket

Hälso- och sjukvården genomgår ett fokusskifte från att patienten är en passiv konsument till att patienten blir en aktiv part i vårdprocessen. Delaktighet och personcentrerat förhållningssätt är vad som lyfts fram i forskning och riktlinjer som det nya arbetssättet, men betydelsen är oklar och kan variera. Vidare visar forskning att personcenterat förhållningssätt gynnar både patient och vårdpersonal i sjukvården. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans uppfattning om vad som påverkar patientens delaktighet i den psykiatriska vården. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie som inspirerats av fenomenografins analysprocess. Nio informanter från psykiatrins verksamhetsområden Beroende och neuropsykiatri, Psykosvård och rättspsykiatriskvård, Affektiva sjukdomar och Akut och konsultpsykiatri inkluderades i intervjustudien. Huvudresultatet visade att sjuksköterskornas uppfattning om vad som påverkade patienters delaktighet kunde delas in i fem kategorier: Kunskapsluckor och bortprioriterad omvårdnad, Brist på personella resurser och tid, Tydlig information och gemensam vårdplan, Bra teamarbete och vårdrelationer samt Patienters önskemål och förväntningar. Slutsatsen är att genom att undanröja hinder för delaktighet såsom resursbrist och kunskapsluckor rörande delaktighetens betydelse och innebörd så kan omvårdnaden prioriteras och förutsättningarna för delaktighet – tydlig information, bra teamarbete och goda vårdrelationer där patienternas önskemål blir hörda om än inte alltid åtlydda – inom den psykiatriska vården öka.

No description available.

Bakgrund: Autismspektrumtillstånd (AST) är ett medfött tillstånd med varierande symtom som påverkar personen på olika sätt. Psykisk ohälsa, som ångestproblematik och depressioner, är vanligt förekommande för personer med AST och kan öka med åldern och vara vanligare för personer med AST utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning. Kunskap behövs om hur den psykiatriska vården bäst ska möta dessa personers behov. Således kan det vara värt att undersöka hur vuxna personer med AST och psykisk ohälsa upplever vården. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av vård hos vuxna personer med AST och psykisk ohälsa. Metod: En integrativ översikt av kvalitativ, kvantitativ och mixad forskning vägleddes av Whittenmore och Knalf´s arbetsprocess. Sökningar i fyra vårdvetenskapliga databaser gjordes. Sammanlagt inkluderades sju artiklar till resultatanalysen. Resultat: Temat behov framkom med underteman: vårdpersonalens kompetens och bemötande, ett anpassat stöd och större inflytande. Temat problem framkom med underteman: hinder för att få stöd, tidigare negativa erfarenheter av vård och faktorer relaterade till oro och ångest. Slutsats: Resultatet visar på behovet av ett anpassat stöd och att personalen behöver göra anpassningar. Sambandet mellan AST och psykisk ohälsa tycks vara komplext och behovet av utbildning för personalen, inte bara om AST utan även om hur tillstånden samverkar med psykisk ohälsa, är stort. Ett förslag på personcentrerad psykiatrisk omvårdnad ges avseende kommunikation, sensorisk överkänslighet och faktorer som påverkar ångest.

No description available.

ABSTRACT    Background: Relatives have an important function in providing care to relatives who have an illness or disability. Every fifth person older than 18 years provides care to relatives. Related parties are defined as “a person with whom the individual considers himself to have a close relationship”. Providing nursing care to a relative with a mood disorder affects relatives. Mood syndrome is a common and serious illness that causes, among other things, ill health and premature death. People who have mental illness and their relatives can experience stigma, which affects them. An important task for specialist nurses in psychiatric care is to have a holistic perspective that is based on both the patient´s and relatives´ perspective in order to be able to support them in the best way.    Aim: To describe experiences of being close to a person who has or has had a mood disorder.   Method: Literature review based on 14 scientific studies compiled through content analysis with an inductive approach.   Results: The results are described on the basis of five main categories: Mental and physical impact, Family role in change, Stigma, Uncertainty about the future and Need for support. The results show that relatives of people who have or have had a mood disorder are mostly negatively affected in the situation they are in.   Conclusion: The results largely show that relatives are negatively affected and are in need of information and support from nurses in order to be able to provide care to relatives in the best possible way. Specialist nurses in psychiatric care who take part in this result can gain a greater understanding of relatives and then be better able to pay attention to and respond to them in their profession.   Keywords: Relatives, Psychiatric care, Mood disorders, Experiences / SAMMANFATTNING   Bakgrund: Närstående har en viktig funktion med att ge omsorg till anhöriga som har en sjukdom eller funktionsnedsättning. Var femte person äldre än 18 år ger omsorg till anhöriga. Närstående definieras “person som den enskilde anser sig ha en nära relation till”. Att ge omsorg till anhörig med förstämningssyndrom påverkar närstående. Förstämningssyndrom är ett vanligt och allvarligt sjukdomstillstånd som bland annat orsakar ohälsa och förtidig död. Personer som har psykiska sjukdomar och deras närstående kan uppleva stigmatisering vilket påverkar dem. En viktig uppgift för specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård är att ha ett helhetsperspektiv som utgår ifrån både patientens och närståendes perspektiv för att kunna stödja dem på bästa sätt.   Syfte: Att beskriva upplevelser och erfarenheter av att vara närstående till en person som har eller har haft förstämningssyndrom   Metod: Litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga studier som sammanställts genom innehållsanalys med induktiv ansats.    Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier: Psykisk och fysisk påverkan, Familjeroll i förändring, Stigmatisering, Osäkerhet inför framtiden och Behov av stöd. I resultatet framkommer att närstående till personer som har eller har haft ett förstämningssyndrom mestadels påverkas negativt i den situation som de befinner sig i.      Slutsats: Resultaten påvisar till största del att närstående påverkas negativt och är i behov av att få information och stöd från sjuksköterskor för att på bästa sätt kunna ge omsorg till anhöriga. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård som tar del av detta resultat kan få en större förståelse för närstående och då bättre kunna uppmärksamma och bemöta dem i sin profession.   Nyckelord: Närstående, psykiatrisk vård, förstämningssyndrom, erfarenheter/upplevelser.

Bakgrund: Att få synas och uppmärksammas som en person och inte som en passiv mottagare av vård är viktigt för att bibehålla känslan av egenvärde. Personer som behöver psykiatrisk vård önskar att vården ska utgå ifrån deras egna erfarenheter, kompetens och intressen i stället för att lyfta deras brister, svagheter och problem.  Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor stödjer personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård att identifiera och använda sina resurser Metod: Semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. En kvalitativ innehållsanalys användes. Huvudresultat: För att kunna stödja identifiering av resurser använder sjuksköterskan nyfikenhet och engagemang för att lära känna personen. Sjuksköterskan undersöker strategier med öppna frågor om tidigare erfarenheter, uppmärksammar och bekräftar resurser personen själv beskriver och är lyhörd för personens förståelse för resurser. Förståelsen förbättras och förtydligas med psykoedukation och planering där personen är delaktig. Sjuksköterskor stödjer användning av resurser genom att uppmuntra personen till kontakt med anhöriga eller andra närstående under vårdtiden. Genom att motivera och påminna om identifierade resurser, hitta rätt stödnivå för att främja personens egna initiativförmåga och slutligen uppmana till självständighet balanserar sjuksköterskan sin roll i personens återhämtning. Dokumentation av resurser är viktigt för att förtydliga deras värde.  Slutsats: De huvudsakliga metoderna sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård använder för att stödja personer att identifiera och använda sina resurser är att lära känna personen, motivera till att involvera anhöriga och anpassa stödnivån för att främja initiativ. Många gånger krävs det tålamod för att hitta personens resurser, och ofta är personen mer uppmärksam på sina problem än det som faktiskt fungerar i livet. Sjuksköterskor försöker att stödja, motivera och uppmuntra utan att dominera. / Background: To be seen and acknowledged as a person and not as a passive receiver of healthcare is important to maintain the feeling of self-worth. Persons in need of psychiatric care want the treatment to be based on their own experiences, competences and interests rather than to highlight their shortcomings, weaknesses and problems. Aim: To investigate how nurses support people in psychiatric inpatient care to identify and use their resources  Method: Semi structured interviews with ten nurses and specialist nurses in psychiatric care. A qualitative content analysis was used. Main results: To be able to support identification of resources the nurse uses curiosity and engagement to get to know the person. The nurse investigates strategies by asking open questions about previous experiences, paying attention to and confirming resources the person describes, and is sensitive to the person’s understanding of resources. The understanding is improved and clarified by using psychoeducation and planning where the person participates. Nurses support the use of resources by encouraging the person to keep in contact with relatives or friends during the care period. By motivating and reminding of identified resources, finding the right level of support to promote the person’s own initiative and finally encouraging independence, the nurse balances her role in the person’s recovery. Documentation of resources is important to clarify their value. Conclusion: The main methods used by nurses and specialist nurses in psychiatric care to support people to identify and use their resources are to get to know the person, motivate them to involve relatives and adjust the level of support to promote their own initiatives. It often takes patience to locate the person's resources, and often the person is more aware of their problems than what actually works in everyday life. Nurses try to support, motivate and encourage without dominating.

Abstrakt  Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i Sverige och i världen. Sjuksköterskor spelar en viktig roll i den psykiatriska vården. Tidigare studier visar att psykiatrin är ett av de yrkesområden som är minst populära bland sjuksköterskestudenter. Syfte: Att undersöka upplevelser av sjuksköterskeutbildningens verksamhetsförlagda utbildning inom psykiatri bland sjuksköterskestudenter som vill arbeta inom somatisk vård. Metod: Kvalitativ data insamlades genom semistrukturerade intervjuer med fem sjuksköterskestudenter från ett lärosäte i norra Sverige. Intervjuerna transkriberades ordagrant. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: Resultatet presenteras i sex subkategorier och tre kategorier; 1) Att känna sig oförberedd, 2) Att få sina föreställningar utmanade, 3) Att vara känslomässigt involverad. Studenterna beskrev upplevelser av att den psykiatriska vården var viktig, men att det finns behov av mer utbildning inom psykiatrisk vård. Studenterna blev känslomässigt engagerade under sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU) i psykiatri, och hade behov av att kunna hantera sina egna känslor. Konklusion: Studenterna beskrev att den teoretiska undervisningen i psykiatri var kort, och gav en smal bild av psykiatrin. En känsla av att vara oförberedd och att ha svårt att hantera de känslor som kan uppstå i psykiatrisk vård uppgavs vara skäl för att inte vilja arbeta inom psykiatrin. Stigma kan påverka studenternas upplevelser. Mer utbildning kan behövas för att förändra studenternas inställning till psykiatrin.