<p>Uppsatsen tar upp frågan huruvida upphandlande enheter kan ställa krav på svenska kollektivavtal vid offentliga upphandlingar utifrån både nationella och gemenskapsrättsliga regler. Ämnet är aktuellt och har genom blockaden i Vaxholms kommun väckt stor diskussion i media då ärendet i nuläget ligger hos EG-domstolen.</p><p>De juridiska områden som berörs är europeisk integrationsrätt, arbetsrätt och upphandlingsjuridik. För att besvara frågan har vi utrett vad är gällande rätt på området genom att undersöka relevanta rättsfall samt tagit upp hur frågan diskuteras i den svenska samhällsdebatten. Utifrån detta har vi svarat på frågeställningen och diskuterat kring en framtida lösning på problemet. I nuläget kan den upphandlande enheten inte ställa dessa krav men vi ser en eventuell förändring i framtiden.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p>The subject for this thesis is the Swedish gaming monopoly. This thesis describes the Swedish legislation that regulates the market for gaming in Sweden. The European legislation is also explained in the thesis; both the rules in the EC treaty and the rulings made by the EC court of justice (ECJ). The purpose with this is to see if the Swedish legislation can be upheld considering the rules set up by EC law. The second part of the thesis is focused on the actuality of the problem and the future possibilities for the regulation. In this part it is presented, among other things, a law proposal that regulates the gaming market from the point of view that corresponds with my analysis of the thesis overall.</p><p>Gaming monopolies falls under the rules of services in article 49 in the EC treaty. To the rules in article 49 come the possibilities to exceptions in article 46. The ECJ has also extended these exceptions to other circumstances then the ones that are determined by the EC treaty. It is under these extended exceptions that the Swedish gaming monopoly should be evaluated. The ECJ has to this day not rejected any national gaming monopoly resembling the Swedish monopoly, but the ECJ has clarified more and more the prerequisites from which a gaming monopoly could be regulated. One of the purposes, if not <em>the</em> purpose, with the Swedish regulation has under a long time been to collect money for the government. This is very interesting due to the fact that the ECJ has expressed that economic motives cannot be the real justification for the restrictive policy adopted. It can only be accepted if it is an incidental beneficial consequence. The Swedish gaming monopoly can be criticized for this, and from other points of view.  </p><p>The conclusion in this thesis is that the Swedish gaming monopoly, as it is designed today, should not be acceptable considering the EC law. A change is therefore necessary, making the Swedish regulation more conformed to EC law. The proposal presented in this thesis is to open the market for other operators, making it a market exposed for competition. The legislation should, of course, still be there regulating the operators that get the necessary permit. Though getting the permits should, in contrast to today, undergo a general test. A new law is also suggested. This law focuses on merchandising of gaming products.</p>

No description available.

<p> </p><p><strong>Föredömet Sverige i korthet</strong></p><p>År 1930 kunde Sverige för första gången klassas som ett invandrarland. Allt sedan dess har den demografiska sammansättningen varit under stor förändring. I samma tidsperiod började de mänskliga rättigheterna sitt intåg på den internationella scenen. "Allas likhet i värde och rättigheter" tydliggjordes i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som mynnade ut i flertalet konventioner, vilka Sverige inte varit sena på att ratificera. Trots att Sverige har undertecknat och ratificerat konventionerna som förkunnade allas lika värde, var det ändock tveksamt om alla behandlades lika i landet.</p><p>Sverige blundade länge för förekomsten av diskriminering, åtminstone på grund av etnicitet och religion. Men i takt med en allt mer förändrad befolkningssammansättning och internationellt ställda krav på lagstiftning mot diskriminering, antog Sverige på 80-talet slutligen lagstiftning mot etnisk diskriminering. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna inrättades också på senare år. Vartefter internationell rätt ändrades och utvidgades, genomfördes så även förändringar och tillägg i den nationella rätten, för att fylla igen de luckor som uppstod. Innan dagens aktuella enade diskrimineringslag, hade vi sammanlagt sju stycken samtida lagar reglerandes olika diskrimineringsgrunder och olika samhällsområden. Det mest framträdande området som skyddats mot diskriminering är arbetslivet. Arbetslivets perspektiv är något som genomsyrat de styrdokument som legat till grund för arbetet mot diskriminering, oavsett vilken del av den offentliga verksamheten man ser till.</p><p>Staten besitter det yttersta ansvaret för säkerställandet av de mänskliga rättigheterna, framförallt allas lika värde. För att skyddet mot diskriminering fullt ut skall fungera måste den samlade offentliga verksamheten i sin myndighetsutövning ha respekt för allas lika värde. Diskrimineringslagen ålägger alla myndigheter att som arbetsplats upprätta jämställdhetsplaner, som ämnar motverka diskriminering och trakasserier bland annat på grund av kön, etnisk tillhörighet och religion. Vidare är de länsregionala och kommunala myndigheternas styrdokument i form av antidiskrimineringsstrategier och jämställdhets- och mångfaldsplaner/policyer till stor del författade ur ett arbetsgivarperspektiv. Verksamhetsperspektivet, som beskriver utformningen av och åtgärder i myndighetsutövningen gentemot brukarna av förvaltningarnas tjänster och dylikt, kommer i mindre mån till uttryck i dessa dokument.</p><p>Kravet på jämställdhetsplaner, önskan om inrättandet av mångfaldsplaner, övergripande policyer, dokument som innehållsmässigt hänvisar till upphävd lagstiftning, integrationsplaner, otaliga påbud och andra övergripande dokument har gjort att frågan om vad som bör inrättas av de olika förvaltningarna blivit påtaglig. Trots att vi internationellt sett är ett föredöme finns klara brister i strukturen.</p><p>Hur ser egentligen kedjan av ansvar för skyddet mot diskriminering ut i Sverige?</p><p> </p>

No description available.

Föredömet Sverige i korthet År 1930 kunde Sverige för första gången klassas som ett invandrarland. Allt sedan dess har den demografiska sammansättningen varit under stor förändring. I samma tidsperiod började de mänskliga rättigheterna sitt intåg på den internationella scenen. "Allas likhet i värde och rättigheter" tydliggjordes i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som mynnade ut i flertalet konventioner, vilka Sverige inte varit sena på att ratificera. Trots att Sverige har undertecknat och ratificerat konventionerna som förkunnade allas lika värde, var det ändock tveksamt om alla behandlades lika i landet. Sverige blundade länge för förekomsten av diskriminering, åtminstone på grund av etnicitet och religion. Men i takt med en allt mer förändrad befolkningssammansättning och internationellt ställda krav på lagstiftning mot diskriminering, antog Sverige på 80-talet slutligen lagstiftning mot etnisk diskriminering. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna inrättades också på senare år. Vartefter internationell rätt ändrades och utvidgades, genomfördes så även förändringar och tillägg i den nationella rätten, för att fylla igen de luckor som uppstod. Innan dagens aktuella enade diskrimineringslag, hade vi sammanlagt sju stycken samtida lagar reglerandes olika diskrimineringsgrunder och olika samhällsområden. Det mest framträdande området som skyddats mot diskriminering är arbetslivet. Arbetslivets perspektiv är något som genomsyrat de styrdokument som legat till grund för arbetet mot diskriminering, oavsett vilken del av den offentliga verksamheten man ser till. Staten besitter det yttersta ansvaret för säkerställandet av de mänskliga rättigheterna, framförallt allas lika värde. För att skyddet mot diskriminering fullt ut skall fungera måste den samlade offentliga verksamheten i sin myndighetsutövning ha respekt för allas lika värde. Diskrimineringslagen ålägger alla myndigheter att som arbetsplats upprätta jämställdhetsplaner, som ämnar motverka diskriminering och trakasserier bland annat på grund av kön, etnisk tillhörighet och religion. Vidare är de länsregionala och kommunala myndigheternas styrdokument i form av antidiskrimineringsstrategier och jämställdhets- och mångfaldsplaner/policyer till stor del författade ur ett arbetsgivarperspektiv. Verksamhetsperspektivet, som beskriver utformningen av och åtgärder i myndighetsutövningen gentemot brukarna av förvaltningarnas tjänster och dylikt, kommer i mindre mån till uttryck i dessa dokument. Kravet på jämställdhetsplaner, önskan om inrättandet av mångfaldsplaner, övergripande policyer, dokument som innehållsmässigt hänvisar till upphävd lagstiftning, integrationsplaner, otaliga påbud och andra övergripande dokument har gjort att frågan om vad som bör inrättas av de olika förvaltningarna blivit påtaglig. Trots att vi internationellt sett är ett föredöme finns klara brister i strukturen. Hur ser egentligen kedjan av ansvar för skyddet mot diskriminering ut i Sverige?

Uppsatsen tar upp frågan huruvida upphandlande enheter kan ställa krav på svenska kollektivavtal vid offentliga upphandlingar utifrån både nationella och gemenskapsrättsliga regler. Ämnet är aktuellt och har genom blockaden i Vaxholms kommun väckt stor diskussion i media då ärendet i nuläget ligger hos EG-domstolen. De juridiska områden som berörs är europeisk integrationsrätt, arbetsrätt och upphandlingsjuridik. För att besvara frågan har vi utrett vad är gällande rätt på området genom att undersöka relevanta rättsfall samt tagit upp hur frågan diskuteras i den svenska samhällsdebatten. Utifrån detta har vi svarat på frågeställningen och diskuterat kring en framtida lösning på problemet. I nuläget kan den upphandlande enheten inte ställa dessa krav men vi ser en eventuell förändring i framtiden.

Abstract The subject for this thesis is the Swedish gaming monopoly. This thesis describes the Swedish legislation that regulates the market for gaming in Sweden. The European legislation is also explained in the thesis; both the rules in the EC treaty and the rulings made by the EC court of justice (ECJ). The purpose with this is to see if the Swedish legislation can be upheld considering the rules set up by EC law. The second part of the thesis is focused on the actuality of the problem and the future possibilities for the regulation. In this part it is presented, among other things, a law proposal that regulates the gaming market from the point of view that corresponds with my analysis of the thesis overall. Gaming monopolies falls under the rules of services in article 49 in the EC treaty. To the rules in article 49 come the possibilities to exceptions in article 46. The ECJ has also extended these exceptions to other circumstances then the ones that are determined by the EC treaty. It is under these extended exceptions that the Swedish gaming monopoly should be evaluated. The ECJ has to this day not rejected any national gaming monopoly resembling the Swedish monopoly, but the ECJ has clarified more and more the prerequisites from which a gaming monopoly could be regulated. One of the purposes, if not the purpose, with the Swedish regulation has under a long time been to collect money for the government. This is very interesting due to the fact that the ECJ has expressed that economic motives cannot be the real justification for the restrictive policy adopted. It can only be accepted if it is an incidental beneficial consequence. The Swedish gaming monopoly can be criticized for this, and from other points of view.   The conclusion in this thesis is that the Swedish gaming monopoly, as it is designed today, should not be acceptable considering the EC law. A change is therefore necessary, making the Swedish regulation more conformed to EC law. The proposal presented in this thesis is to open the market for other operators, making it a market exposed for competition. The legislation should, of course, still be there regulating the operators that get the necessary permit. Though getting the permits should, in contrast to today, undergo a general test. A new law is also suggested. This law focuses on merchandising of gaming products.

Condictio indebiti innebär att felaktiga betalningar skall gå åter. Banker har emellertid svårt att förlita sig på denna huvudregel. Bankernas centrala ställning i samhället kombinerat med deras uppgift att korrekt förmedla transaktioner, försätter dem i en förtroendeställning. Mottagaren skall kunna lita på att en utbetalning från en bank är korrekt. Bankernas utbetalningar har blivit ett genomgående undantag till principen om condictio indebiti. Praxis har stadgat att banker i princip aldrig återfår en felaktig utbetalning. Av detta kan en ny huvudregel för banker konstateras, att en felaktig utbetalning från en bank skall kvarstå hos mottagaren. Liknande strikta regler finns för förvaltningsmyndigheter. Förvaltningsmyndigheter meddelar beslut och uppsatsen fokuserar på beslut av gynnande karaktär. Det vill säga beslut som innebär någon form av fördel för mottagaren, till exempel tillstånd, ekonomiskt bistånd eller bifallen ansökan. Huvudregeln för gynnande förvaltningsbeslut är att dessa inte kan återkallas utom i fyra undantagsfall. Detta på grund av att den enskilde skall kunna förlita sig på beslutet och inrätta sig efter det. Huvudregeln för återkallelse av förvaltningsbeslut och den nya huvudregeln för återbetalning till banker, är lika. Anledningen till svårigheten att återkalla/återfå något från den gynnade parten är att både banker och myndigheter anses ha en förtroendeställning. Förtroendeställningen beror dels på den enskildes trygghetsperspektiv men även på bankers och myndigheters större möjligheter att ha en god överblick över dessa situationer. Begränsningarna i återkallelse/återbetalning motiveras vidare med att det alternativ som är minst kännbart, skall väljas.  Detta resulterar i att mottagaren av beslutet eller transaktionen i princip alltid påverkas mer om återkallelse eller återbetalning skulle ske, än vad banker eller myndigheter påverkas av att beslutet eller transaktionen kvarstår. Likheterna i dessa motiveringar visar att banker behandlas, trots att de är att anses som privaträttsliga subjekt, såsom ett offentligrättsligt subjekt. / The principle of condictio indebiti means that a faulty transaction should be repaid. This general rule is however, not easily applicable on banks.  The central position the banks possess in our community combined with one of its main tasks, to correctly manage transactions and payments, put the banks in a position of trust. Customers should have unconditional trust in a transaction from a bank and its correctness. Hence, the bank has become an exception to the principle of condictio indebiti. Case studies have shown that banks will never be repaid for a faulty transaction. According to this, a new principle can be stated, that a faulty transaction from a bank shall remain with the recipient. Similar strict rules are to be found for the administrative authorities. Administrative authorities pass decisions and this essay focuses on decisions of favorable character. That is decisions that involve some kind of benefit for the recipient such as; permissions, financial assistance and approved applications. The general rule for favorable administrative decision is that these can not be withdrawn because the recipient should be able to trust, and act according to, a decision of an administrative authority. The general rules for these actions, withdrawal and reimbursement, are similar. The reason for the difficulty in withdrawal and reimbursement is that both banks and administrative authorities are considered to have a position of trust. The individual should always be able to trust an action from these two institutions. The position of trust is based on individuals need for security and that banks and administrative authorities have more knowledge and ability to overview the situation. Withdrawal and reimbursement should therefore never be preceded if it generates a disadvantage for the individual. The court should select the available option resulting in least negative impact. This justifies the difficulties in withdrawing or reimbursing an action that is favorable for the individual. Withdrawal and reimbursement will often have more negative impact on the recipients compared to how it affects banks and administrative authorities if the transaction or decision withstands. These similarities show that banks are treated as a public entity even though they are regarded as a private entity.

Economic globalization, the liberalization of markets, and the opening of once closed societies have all heralded the remarkable emergence of the current system of investment treaty arbitration. The current system, however, has attracted significant criticism and calls for reform. This thesis reviews the historical employment of arbitration in international society and the circumstances that lead to the emergence of the current system of investor-state dispute settlement. Following this, two recent proposals for reform of the current system are outlined: the creation of an international court of investment and the implementation of appellate mechanisms for investment treaty arbitration. The thesis concludes by offering an assessment of these proposals and argues for the rejection of the proposal to replace the current system with an international investment court, but offers a cautious endorsement of appellate mechanisms. / Graduate