Bakgrund: Forskning visar att ökad delaktighet leder till en högre vårdkvalitet, men studier visar på brister i patientdelaktigheten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelse av delaktighet inom rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ metod med induktiv ansats och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Sju patienter med erfarenheter av att vårdas inom rättspsykiatrisk heldygnsvård intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Resultat: Analysen resulterade i tre slutkategorier; ”Att ingen lyssnar och informerar”, ”Att vara fast i en miljö styrd av lagar och regler”, ”Att tillitsfulla relationer ger styrka”. Det som hindrar delaktighet beskrivs av deltagarna som att inte känna sig lyssnad på, inte bli bemötta utifrån den person de är och att vara fast i en miljö som styrs av lagar och regler. De känner sig begränsade i vården och tycker det är svårt att ta sig framåt. Det som underlättar delaktighet upplevs kopplat till tillitsfulla relationer som avgörande för att kunna känna att man har kontroll och makt över sitt liv. Slutsats: Resultatet bidrar med en fördjupad förståelse av betydelsen av delaktighet i rättspsykiatrisk vård, och vad som kan hindra och underlätta den. Delaktighet är något som patienterna inte tar för givet och vården behöver utveckla förståelse för relationens betydelse som är helt avgörande för vilka möjligheter patienten får till delaktighet och återhämtning. Den rättspsykiatriska vården skulle kunna utvecklas i en riktning mot ökad delaktighet med hjälp av personcentrerad vård.

Emotionsreglering har de senaste åren fått alltmer uppmärksamhet och stöd som en faktor associerat med substansbruk. Däremot finns till författarnas vetskap ingen tidigare forskning som undersökt sambandet mellan emotionsreglering och substansbruk i ett rättspsykiatriskt urval. Syftet med denna studie var att beskriva substansbruket och utforska associationer mellan emotionsreglering och substansbruk i ett rättspsykiatriskt urval. Deltagarna (N = 98; 13 % kvinnor) rekryterades från en kohort av rättspsykiatriska patienter i Sverige från 2016-11-01 till 2020-11-30.  Data samlades in genom journalgranskningar, självskattningar och kompletterades med semistrukturerade intervjuer. För att beskriva substansbruk i gruppen användes deskriptiv statistik. Vidare användes instrumentet Difficulties in Emotional Regulation Scale (DERS) för att undersöka deltagarnas svårigheter med emotionsreglering. Som mått på substansbruk använde författarna debutålder av substanskonsumtion och antalet testade substanser. För att utforska sambandet mellan emotionsreglering och substansbruk användes korrelationsmatriser.  Resultatet visade att 64,3 % av deltagarna någon gång hade diagnostiserats med substansbrukssyndrom. Vidare hade 79.5 % av urvalet någon gång använt cannabis och hade i större utsträckning använt andra substanser jämfört med en generell svensk population. Studien fann inga signifikanta samband mellan emotionsreglering och substansbruk, vilket går emot tidigare forskning. Det motsägelsefulla resultatet kan bero på metodologiska skillnader och/eller att deltagarna hade andra gemensamma och inflytelserika erfarenheter i relation till emotionsreglering som påverkade resultatet. / Emotional regulation has in recent years gained more attention and support as a factor associated with substance use. However, to the authors knowledge, no research has examined the association between emotional regulation and substance use in a forensic psychiatric sample. The aims of this study were to describe substance use and examine associations between emotional regulation and substance use in a sample of forensic psychiatric patients. Participants (N = 98; 13% female) were recruited from a cohort of forensic psychiatric patients in Sweden from 2016-11-01 to 2020-11-30.  Data were collected through file information, self-reports and complemented with semi-structured interviews. The study used descriptive data to report the use of substances within the sample. Furthermore, the study used the instrument Difficulties in Emotional Regulation Scale (DERS) to examine the participants' emotional dysregulation. To measure substance use, the authors used age of onset of substance consumption and the number of substances tested as variables. Correlational matrices were used to explore the association between emotional regulation and substance use.  The results showed that 64.3% of the participants had at some point been diagnosed with SUD. Furthermore, 79.5 % of the sample had at some point used cannabis and had to a large extent used other substances. No significant associations were found between emotional regulation and substance use. The result goes against previous research, methodological differences may cause this contradiction. Another possible explanation is that the participants had other common and influential experiences in relation to emotional regulation that influenced the result.

Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares och hälso- och sjukvårdskuratorers upplevelser av samverkan mellan rättspsykiatri och socialtjänst vid utslussning av rättspsykiatriska klienter, sett ur ett maktperspektiv. Studiens empiri grundar sig på åtta semi-strukturerade intervjuer, fyra med varje yrkesgrupp, som sedan analyserats med hjälp av en tematisk analys. Studiens slutsats visar på att samverkan mellan socialtjänst och rättspsykiatri påverkas av organisatoriska, ekonomiska och mellanmänskliga faktorer som är svåra att påverka. Studien bekräftar även tidigare samverkansforskning som visar på svårigheter i samverkan när aktörer har olika förutsättningar, uppdrag och mål. Slutsatserna i denna studie leder oss till att förstå intervjupersonernas upplevelser av samverkan mellan rättspsykiatri och socialtjänst. Dessa går att förstås genom: värdet av kompromisser, förståelsen för varandras villkor och behov, upplevelsen av bristande mandat, maktlöshet samt rollförvirring. / The aim of this study is to examine social workers and health care counsellors experiences of cooperation between forensic psychiatry and social services during discharge of forensic psychiatric clients, seen from a power perspective. The study's empiricism is based on eight semi-structured interviews, four with each professional group, which were analyzed using a thematic analysis. The study's conclusions show that collaboration between social services and forensic psychiatry is affected by organizational, financial and inter personal factors that are difficult to affect. The study confirms previous collaboration research that shows difficulties in collaboration when actors have different conditions, assignments and goals. The conclusions of this study lead us to understand that the interviewees experiences of collaboration between forensic psychiatry and social services can be understood through: the value of compromise, the understanding of each other's conditions and needs, the experience of a lack of mandate, powerlessness and role confusion.