Vårt syfte med studien är ta reda på hur Reggio Emilia inspirerade förskolor arbetar med barns inflytande. Trots vårt egna stora intresse för Reggio Emilia har vi valt att under studiens gång ha med en kritisk blick och granska om förskolorna låter barnen ha så mycket inflytande som filosofin säger att de bör ha. Vår studie bygger på en kvalitativ metod utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Med hjälp av öppna intervjuer ville vi fånga informanternas egna erfarenheter, åsikter och arbetssätt, utifrån deras svar gjorde vi en tolkning som har legat till grund för resultatet. Vi intervjuade fem pedagoger som arbetar utifrån Reggio Emilia filosofin, de arbetar på tre olika förskolor i samma kommun. Resultatet visar att alla informanterna ansåg att barns inflytande är en väldigt betydelsefull del av deras arbete, där de bör få möjlighet att påverka sin vardag. Dock visade svaren att viljan att låta barn ha inflytande var större än i realiteten, där det många gånger var pedagogerna som i förväg bestämt aktiviteter som barnen hade att välja mellan. Däremot var barnen medaktören när de kom till att utforma och förändra miljön, pedagogerna lyssnade till barns intressen och formade miljön därefter. Även den pedagogisk dokumentation är ett verktyg för att synliggöra inflytandet för både pedagogerna själva och för barnen. Barnens förslag och idéer kom upp på väggarna och utifrån det kunde de tillsammans reflektera, inspirera och utmana vidare.

Syfte: Studien syftar till att få kunskap om hur centrala begrepp inom Reggio Emilias filosofi omsätts i tanke och handling i tre svenska Reggio Emilia förskolor. Med hjälp av ett fenomenografiskt perspektiv vill vi få kunskap om pedagogers uppfattningar kring begreppens innebörd och hur de i så fall menar att det inverkar på barn i praktiken. Det gör vi genom att undersöka hur begreppen "det rika barnet" och "miljön som den tredje pedagogen" uttrycks i tanke och handling. Metod:Intervjuer, observationer av miljöer, fotografier av miljöer, visuell metod, fenomenografisk analysmetod. Resultat: Det framgår av resultatet att innebörden av begreppet ”det rika barnet” inte diskuterats på de förskolor som ingår i studien. Istället har ”det kompetenta barnet” blivit synonymt med begreppet och med deras barnsyn. Pedagogens roll handlar till stor del om att erbjuda material och miljöer som möter barns behov och intressen. Att barns olikheter ses som en tillgång kopplas till de möjligheter miljön erbjuder att utforska. Det är också viktigt att barn tillåts vara olika i miljön. Det finns en tro på det självgående barnet som resulterar i att barn visar vägen i projekt. Miljön stöttar när barn kan fungera självgående, utan att vara beroende av en vuxen. Barns intressen ska återspeglas i miljön, som ändras utifrån deras processer. En tillgänglig och tillåtande miljö möjliggör att barn kan agera självständigt och miljön stöttar på så vis pedagogerna. En väl förberedd miljö kompenserar närvaron av en pedagog och lockar barn genom att vara inspirerande och tilltalande. Att barn ska lära sig något och utvecklas i miljöerna har en framåtsyftande funktion. Det anses också att miljön kan bidra till barns möjligheter att verka i ett demokratiskt sammanhang.

This study explored how documentation contributed to children's symbolic play. The naturally occurring symbolic play of two children, five-years-old, was videotaped in their classroom for four weeks. Edited segments of their symbolic play were then given to the children to revisit and reflect on with the researcher through questions on themes, roles and object substitutions. Each child participated in three interview sessions. The children's thoughts on themes, roles, object substitutions, pretense and play negotiation were described. The children's symbolic play in the classroom and during the interviews was described in relation to the claims of documentation. The role of documentation in children's symbolic play was discussed. Recommendations for future use of documentation and children's symbolic play were made. / Master of Science

Orientador: Francisco Elinaldo Teixeira / Dissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Campinas / Made available in DSpace on 2018-08-14T18:12:04Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Bonotto_Andre_M.pdf: 1682639 bytes, checksum: b1eec344d3f7976da64393502e4eff35 (MD5) Previous issue date: 2009 / Resumo: Este é um trabalho de análise fílmica da trilogia Qatsi (Koyaanisqatsi, owaqqatsi, aqoyqatsi), dirigida por Godfrey Reggio. É apresentada de início uma bio-filmografia do diretor, indicando sua trajetória e comentando um pouco sobre cada um de seus filmes. A seguir passa-se à análise dos filmes da trilogia, abordando-se primeiro Koyaanisqatsi, quanto aos movimentos de aceleração realizados ao longo das passagens fílmicas, decorrentes principalmente da captação de imagens aceleradas, da movimentação de câmera, e da relação imagem-música. É analisado então Powaqqatsi, discutindo-se um elemento fabulativo que envolve o filme: tanto os povos representados nele, quanto o próprio processo de realização fílmica. Passa-se à análise de Naqoyqatsi, apontando-se a diversidade de materiais visuais utilizados, com o predomínio das imagens técnicas, midiáticas, e virtuais, e sua relação no choque entre dois impulsos contrários, um de caos e o outro de controle. Após essa primeira parte são retomadas as questões principais trabalhadas em cada filme, observando-se a relação de cada uma com os outros filmes - o universo de toda a trilogia. Abre-se com isso o horizonte inicial, relacionando-se então os filmes da trilogia Qatsi com filmes do movimento das sinfonias da cidade, através de relações estéticas, e de algumas relações temáticas. Por fim, expande-se um pouco mais o horizonte do trabalho, identificando-se características dos filmes analisados com elementos oriundos da intersecção dos domínios do cinema documentário com o do cinema experimental, como as constantes fragmentações das narrativas e anamorfoses das imagens. A intersecção desses domínios possibilitaria a existência da estilística fílmica designada como documentário poético, o que se considera ser o caso dos filmes abordados neste trabalho. / Abstract: This work is a filmic analysis of the Qatsi trilogy (Koyaanisqatsi, Powaqqatsi, Naqoyqatsi), directed by Godfrey Reggio. Firstly, it is presented a bio-filmography of the director, indicating his trajectory and some comments on each of his films. Then, the analysis of the trilogy takes place, beginning with Koyaanisqatsi and focusing the acceleration movements along the filmic passages, mainly due to the registration of accelerated images, camera movement and music-image relationship. The Powaqqatsi analysis involves the discussion of the fabulative element present in the film: on the people and actions represented as well on the own filmmaking process. During the Naqoyqatsi analysis, it has been pointed out the diversity of visual materials used, in which dominate technical, mediatic and virtual images, and their relation with the shock of two opposite impulses, i.e. chaos and control. Further, the major issues focused in each film are again considered, taking into account their relations with the other films - the universe of the whole trilogy. The opening of the initial horizon occurs relating the films of the Qatsi trilogy with those of the movement of the city symphonies, through aesthetic and some thematic relationships. Finally, it is performed a further expansion of the initial horizon, identifying characteristics of the films analyzed with elements originated from the intersection of the documentary and experimental film domains, like the frequent narratives fragmentation and anamorphic image fluxes. The intersection of these fields would allow the characterization of the filmic stylistics known as poetic documentary, that is considered to be the case of the films here analyzed. / Mestrado / Mestre em Multimeios

Inspired by the Municipal preprimary schools of Reggio Emilia, Italy, two art studio teachers and a researcher have explored experiences and meaning in the atelier. When studio teachers document children's thinking through digital photographs. transcribed audio tapes, quotations of a child's verbal thoughts, and copies of their work, an indescribable moment in teacher thinking interweaves with the child's learning, As teachers capture children's representations, investigate, interpret, and share their ideas with colleagues and community-an underlying question emerges. What are studio teachers' experiences o/teaching-learning in the atelier as they utilize documentation, collaboration, and reflection as a way to inform their practices? From this question, reader and researcher start a journey together into a six-month phenomenological study of studio teaching experiences. As a core member in the teaching team, the studio teacher resides in the atelier to bring teaching and learning together in a profound way, to bridge classroom experiences with representative arts, and to facilitate the community's learning about teaching-learning. The methods used to inform this study include observations, in-depth interviews, electronic journaling, description, photos, and interpretation of studio work. Overall, this study's methods inform the phenomenological research and construct an in-depth look at experiences in the artist's studio. The results of this research are retold through narratives focusing on experiences and meaning-making in the studios. Stories such as living with the cracked egg; isolation in the studio: gifts for others; rough stones polishing one another; and many others, utilize photographs to enhance meaning through picturesque artifacts. Essential themes, conclusions, and implications appear in the webbing of experiences and are explored in the final chapter. The themes include conceptual frameworks such as life eats entropy, serendipity and synergy and more. Conclusions are drawn and findings are made connecting studio experiences to participant voice, disequilibrium, listening, engaging, stepping back, and slowing time; demonstrating documentation as learning, revisiting, representation, and manageability; making meaning of collaboration as struggle, communication, and reconstruction; and reflecting back as purposeful and an act of teaching-learning. Overall, this research study exposes techniques, ideas, and wonderings from two studio teachers' and a researcher's experiences in the atelier.

The work refers to taking the pulse of aesthetic learning processes in preschool. What is defined as aesthetic learning processes? How much influence teachers' subject knowledge staging of aesthetic learning processes in preschool? Do the aesthetic learning processes mean that the body is seen as the main tool and starting point for all knowledge creation? By use of literature review, questionnaire and interview methods examined this closely. The survey shows that there is a certain imbalance in the teachers' subject knowledge connected to aesthetic expression. The art subject can be seen to have a head start when it comes to staging aesthetic learning processes in preschool.

<p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

Syftet med denna studie var att undersöka vad förskollärare har för syn på innemiljöns betydelse för den matematiska inlärningen, samt hur de arbetar för att synliggöra matematiken i innemiljön. Studien utfördes på en Reggio Emilia-inspirerad förskola, detta för att miljön står i fokus inom denna pedagogiska filosofi, och kallas för ”den tredje pedagogen”. De metoder som användes för att erhålla information till studien var intervjuer med tre förskollärare som arbetade på förskolan, samt en observation av innemiljön.Resultatet visade att matematiken finns överallt i innemiljön och synliggörs genom ett stort utbud av material, som är tillgängligt och på barnens nivå. Under intervjuerna visade det sig att förskollärarna har en stor medvetenhet kring innemiljöns betydelse för det matematiska lärandet och att de planerat sin innemiljö för att främja barnens lärande. Dock har de inte alltid matematiken i åtanke när de förändrar miljön, utan utgår från barngruppens intresse. Under mitt besök på förskolan uppgav de att sortering och klassificering var den mest populära aktiviteten och därför var det mycket fokus på den delen av matematiken i förskolans innemiljö.En slutsats som kan dras från studien är att förskolan som undersökts är en förskola som tror på det kompetenta barnet. Detta då förskolan har en mycket genomtänkt och bearbetad innemiljö. Förskollärarna såg dock bristfällig planeringstid som ett hinder i arbetet med att bygga upp en föränderlig och god innemiljö.

Utifrån de erfarenheter vi fått genom förskollärarutbildningen har det hos oss växt ett intresse kring ämnet dokumentation. I dagens förskola är dokumentation en del av den pedagogiska verksamheten. I förskolans läroplan finns avsnittet uppföljning, utvärdering och utveckling som innefattar arbetet med dokumentation (lpfö98, rev. 2016). Detta examensarbete har ett syfte att jämföra hur pedagoger arbetar praktiskt med dokumentation inom Reggio Emilia- och Montessoripedagogiken och undersöka om det finns likheter och skillnader mellan dessa inriktningar. För att få svar på våra frågeställningar har vi valt att intervjua två förskollärare ifrån två Reggio Emilia inspirerade förskolor och två Montessoriförskollärare ifrån två Montessoriförskolor om hur de arbetar med dokumentation i deras respektive verksamhet. I detta arbete kommer även dokumentation och pedagogisk dokumentation att definieras. I bakgrunden och i litteraturöversikten kommer vi gå in specifikt på vad Reggio Emilia- och Montessoripedagogiken grundar sig i, vilken barnsyn och arbetssätt de har samt vad pedagogen har för roll. I litteraturöversikten och i resultatet framkommer det att Reggio Emiliapedagogiken har pedagogisk dokumentation och Montessoripedagogiken har observation som specifika dokumentationsmetoder inom respektive inriktning. Resultatet visar att samtliga arbetar med pedagogisk dokumentation men att det lades större vikt vid det inom Reggio Emilia. Man kan även se skillnader i dokumentationsmetoderna och hur det insamlade materialet används. Litteraturöversikten och resultatet ifrån intervjuerna utgör en grund för en avslutande diskussion och slutsats. Där kommer vi att diskutera kring det som tydligt framkommer som likheter respektive skillnader mellan Reggio Emilia- och Montessoripedagogiken i deras arbete med dokumentation.

Målet med studien var att analysera det lärande som sker när pedagoger och barn utforskar ett naturvetenskapligt fenomen, mer precis en snäckas livscykel. De två forskningsfrågorna löd: Hur, under de olika aktiviteterna uttrycker barnen sin förståelse för snäckans livscykel? Hur möjliggörs lärandet med hjälp av kommunikation, miljö och material? Insamlat datamaterial bestod av videoobservationer, stödanteckningar, stimulated recall och en kompletterande intervju av pedagoger. I videoobservationerna medverkade även barn från förskolans 5-års grupp. De viktigaste resultaten och slutsatserna som framkommit i studien är barns variation av estetiska uttryckssätt. Ett barn kan uttrycka mycket genom att gestalta med kroppen eller genom att konstruera med olika material utan att säga några ord. De visar också förståelse genom att kopiera rörelser och transformera kunskap till andra sammanhang. Barnen ställde olika hypoteser gällande snäckornas livscykel. Dessa prövade och omprövade de på olika sätt och använde sig då av olika uttrycksformer för att testa olika lösningar till problemen. En annan slutsats är att miljöns utformning och pedagogernas förhållningssätt har stor betydelse för barnens lärande genom estetiska lärprocesser. Slutligen vill jag lyfta fram att barns fantiserande i leken framträdde som en viktig komponent i deras lärande. Genom att fantisera kunde de utveckla och pröva olika hypoteser.