Den här uppsatsen behandlar den fysiska dimensionen i svensk regional planering och hur den påverkar sambandet mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen. Problembeskrivningen är baserad på Boverkets rapporter Rumslig utvecklingsplanering – länken mellan regionalt tillväxtarbete och kommunal översiktsplanering (Rapport 2011:3) och Sambandet mellan det regionala tillväxtarbetet och kommunernas översiktsplanering (Rapport 2014:15). I dessa rapporter konstateras att en av anledningarna till att sambandet mellan de båda sektorerna idag är så svagt är att det regionala tillväxtarbetet och främst de regionala utvecklingsprogrammen saknar en fysisk dimension vilket gör det svårare för de kommunala planerarna att omsätta utvecklingsprogrammen och dess innehåll i fysisk planering (Boverket 2011, Boverket 2014a). Med utgångspunkt i det konstaterandet är uppsatsens syfte att undersöka möjligheten att använda sig av regionplanering enligt PBL för att stärka sambandet mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen. I avsnittet Teoretiskt perspektiv presenteras och diskuteras en möjlighet att tolka den diskrepans som finns mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen som utgår från en tolkning Jan-Evert Nilsson har presenterat av regionalpolitiken inom EU. Nilsson menar att det finns ett ekonomiskt/socialt perspektiv och ett territoriellt perspektiv och att dessa representerar två olika sätt att se på och hantera regional utveckling. I en svensk kontext skulle det regionala tillväxtarbetet representera det ekonomiska/sociala perspektivet medan den kommunala översiktsplaneringen skulle representera det territoriella perspektivet. Undersökningen är en kvalitativ innehållsanalys av de två dokument som idag upprättats enligt bestämmelserna om regional planering i PBL. Dessa är Strukturbild för Göteborgsregionen (2008) och Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (2010). Innehållsanalysen syftar till att komma fram till om det finns en tydlig fysisk dimension i dessa plandokument och hur den i så fall hanteras. För att genomföra undersökningen har tre kategorier utarbetats som representerar de tre huvudsakliga egenskaper Boverket tillskriver den fysiska dimensionen som efterfrågas i det regionala tillväxtarbetet. Kategorierna är platsbundenhet, visualisering och konkretion. I innehållsanalysen görs en kartläggning av om och hur dessa kategorier finns representerade i respektive plandokument. I Strukturbild för Göteborgsregionen är den fysiska dimensionen närvarande i ansatsen och inramningen av dokumentet då utvecklingsförslagen alla är kopplade till en specifik plats i regionen, vid en närmare läsning framgår dock att den fysiska dimensionen är väldigt vag och att mycket lämnas öppet för de kommunala planerarna att tolka. I Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen är närvaron och hanteringen av den fysiska dimensionen mycket varierande, vissa delar av planen har en väldigt tydlig fysisk dimension medan vissa delar är väldigt generella och abstrakta. Utifrån områdesöversikten, de teoretiska perspektiven och resultatet av innehållsanalysen dras slutsatsen att regionplaner enligt PBL troligtvis inte är ett effektivt verktyg om målet är att stärka kopplingen mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen. Om målet istället hade varit att förbättra kopplingen mellan den regionala och den kommunala nivån och eller att stärka den regionala nivån i planeringssystemet konstateras dock att regionplaner enligt PBL troligtvis är ett mer effektivt verktyg än de regionala utvecklingsprogrammen.

In this thesis the relation between municipalities and regional unions is examined. The starting point for the research is the regional identity that is used in regions’ development planning. The approach and attitudes towards it from the municipal level towards the regional level are examined. Musings about the regional identity or brand platform as it is called in the regions development planning, and whether or how it is accepted in the municipalities are the starting point for this thesis. The research questions are: 1. How is the regional identity that is used by the regional planning document received and perceived on municipal level? 2. What is the approach due to? • How do the municipalities perceive their collaboration with the region in general? • Can the approach be linked to the circumstances in the municipalities? These questions are meant to help this research to reach its aim, which is to examine how municipalities are affected by and how they receive and approach the regional identity used in the regions’ development planning. The Swedish region Värmland is used as case in this work. To answer the research questions and to reach the aim, four interviews were implemented. Three of them were with representatives från three different municipalities, while the third was with a representative from the regional union. Additionally, an examination of some documents that are central for the research was conducted to complete the research. During the research, it was made clear that the municipalities’ general approach towards branding and towards the regional union itself was crucial for the research. Hence, these themes became especially important in the empirical part of this work. The research is built on hermeneutical tradition, with focus on interpreting on every level and every stage, and also the characteristically commuting movement between parts and the whole which came to pass throughout the research. In the analysis a plurality of different conclusions was reached. There are clear differences between the municipalities’ attitudes, especially in the question about branding there was different confidence in the regions’ plans. The municipalities had in common that all of them said that the regional branding wasn’t central in their daily work. The same also applied for the regional planning document and regional questions in general. The municipalities consider themselves not having enough time to approach these questions properly, instead they have ’reality’ on their hands which means they have to prioritize questions that need more urgent solving. The regions’ branding and the regional strategy generally is seen as fuzzy and impractical by the municipality politicians, at the same time they have great understanding for the regional union’s difficult job so they generally accept that a regional development plan has to be broad. The main problem that is identified in this thesis is that the municipalities have difficulties applying this broad document on their specific cases and the distance between them and the regional union (and help in other words) is too far and without any aids to bridge it. This became apparent in the empirical material which was collected both from the municipalities but also from the interview with the representative from the regional union.

I ett samhälle med starka lokala aktörer kan inte staten agera suveränt. Stats­makten är bero­ende av samverkan med lokala och regionala aktörer och blir påverkade av dem. De olika of­fentliga aktörernas resurser är dels finansiella i form av anslag av me­del, dels legala genom myndighetsutövning. I frågor gällande utbyggnad eller uppgradering av transportin­frastruktur tvingas staten samverka med regionala och lokala aktörer (kommuner) för att uppnå gemen­samma mål. Denna samverkan antar olika karaktär från fall till fall och innebär att såväl mål som resurser förändras under pro­cessens gång. De konflikter, i form av samverkansproblem, som redovisas i detta arbete belyser de olika mål och resurser aktörerna har. Syftet med arbetet är att undersöka hur ett regionalt infrastrukturprojekt betraktas ur olika ak­törsperspektiv, samt att analysera och granska samverkansprocessen. I uppsatsen anförs och refereras till forskning och kunskap som beskriver det aktuella problemområdet och placerar det i ett sammanhang; en regional planeringskontext vilken in­begriper samverkan mellan olika of­fentliga organ för att möjlig­göra samhällsnyttiga föränd­ringar i systemet för transport­infra­struktur. En fallstudie har gjorts avseende en kapacitetsför­stärkning för införande av reg­ional­tågstrafik på järnvägen mellan Malmö och Trelleborg i sydvästra Skåne. I studien under­söks hur planeringsprocessen utveck­lats över tid och vilka samverkansproblem som uppstått under processen för detta infrastruk­turprojekt, till följd av offentliga organs olika roller avse­ende samhällsförändringen i fråga. De pro­blem som i föreliggande studie kan konstateras har utgjorts av konflikter, härrörandes ur de mål respektive organ haft för avsikt att uppfylla, kopplat till de resurser organen bidragit med, avseende samhällsföränd­ringen i det studerade fallet. Fallet visar även att en kommun kan tidigarelägga transportinfrastrukturprojekt genom sitt agerande.

No description available.

<p>Uppsatsen har ämnat bidra till diskussionen om hållbar utveckling genom att undersöka hur begreppet används inom de regionala strukturfondsprogrammen. Utifrån de tre dimensionerna av hållbar utveckling, social, ekonomisk och ekologisk, undersöks hur begreppet har behandlats i de tre regionala strukturfondsprogrammen för Skåne-Blekinge, Stockholm och Mellersta Norrland. Därigenom utreds också huruvida det förekommer några regionala skillnader. Uppsatsen utreder vilka faktorer som har påverkat programinnehållet och ställer frågan om regionernas syn på sig själva och rummet har haft någon betydelse. Vidare har uppsatsen analyserat vad dessa skillnader eller likheter kan komma att få för betydelse för Sveriges regionala utvecklingsarbete. Uppsatsen har dessutom haft ändamålet att testa lämpligheten av diskursanalysmetoden för denna undersökning. Resultaten visar bland annat att hur regionerna har sett på hållbar utveckling har berott på deras situation och vad de i övrigt har velat se för utveckling</p>

Uppsatsen har ämnat bidra till diskussionen om hållbar utveckling genom att undersöka hur begreppet används inom de regionala strukturfondsprogrammen. Utifrån de tre dimensionerna av hållbar utveckling, social, ekonomisk och ekologisk, undersöks hur begreppet har behandlats i de tre regionala strukturfondsprogrammen för Skåne-Blekinge, Stockholm och Mellersta Norrland. Därigenom utreds också huruvida det förekommer några regionala skillnader. Uppsatsen utreder vilka faktorer som har påverkat programinnehållet och ställer frågan om regionernas syn på sig själva och rummet har haft någon betydelse. Vidare har uppsatsen analyserat vad dessa skillnader eller likheter kan komma att få för betydelse för Sveriges regionala utvecklingsarbete. Uppsatsen har dessutom haft ändamålet att testa lämpligheten av diskursanalysmetoden för denna undersökning. Resultaten visar bland annat att hur regionerna har sett på hållbar utveckling har berott på deras situation och vad de i övrigt har velat se för utveckling

I den här uppsatsen kommer den svenska bostadsförsörjningen uppmärksammas med avseende på bostadsojämlikhet och boendesegregation. Studien presenterar erfarenheter från två kommuner och regionen i Stockholms län genom att studera policydokument och intervjuer med tjänstepersoner och politiker. Syftet är att undersöka dels vilka strategier som används för att ordna bostäder åt resurssvagare hushåll och vilka möjligheter dem har att motverka bostadsojämlikhet, samt hur regionens roll kan förstås som ett instrument mot de negativa effekter som boendesegregation och en ojämlik bostadsmarknad för med sig. Resultatet visar att den strategin som framförallt används är att sträva efter socialt blandade bostadsområden, genom att blanda upplåtelseformer och bostadsstorlekar. En annan strategi som användes är att genom ett aktivt markägande styra bostadsbyggandet. Möjligheterna att motverka bostadsojämlikhet handlar framförallt om att använda det kommunala bostadsbolaget på ett sätt som främjar samhällsansvaret som finns latent hos allmännyttan. Regionens roll är idag begränsad när det kommer till bostadsplanering och lyfts fram som en viktig aktör för att styra bostadsmarknaden i en mer jämlik riktning och implementera en mer funktionellt sammanhållen bostadsförsörjning.

RUFS 2010 är en regionplan för Stockholmsregionen, men utgör även det regionala utvecklingsprogrammet (RUP). Inför planens fastställande 2010 upprättades en miljöbedömning för planen. Regionplanekontoret hade huvudansvaret för framtagandet av planen men miljöbedömningen gjordes av konsulter.   Syftet med denna studie är att beskriva och analysera processen för framtagandet av miljöbedömningen och interaktionen mellan olika aktörer. Studien baseras på intervjuer. Intervjuerna är gjorda med aktörer som deltagit i framtagandet av MKB för RUFS. Samtidigt har olika dokumentstudier kompletterat intervjuerna för att komplettera deras beskrivningar av processen. Avgränsningen av arbetet är från Länsstyrelsens beslut att upprätta en MKB för RUP/RUFS 2010 tills den vann laga kraft.   Miljöbedömningsprocessen följde en ganska traditionell uppbyggnad. Processen utfördes internt på konsultfirman och kommunicerades med beställare från Regionplanekontoret. De hade delat upp arbetet i olika delar och utgick från ett försök att forma de nationella miljömålen till övergripande bedömningsgrunder för att sedan göra miljöbedömningen. I Miljöbalken (MB), i Plan- och bygglagen (PBL) samt i Förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar finns reglerna för när en miljöbedömning krävs för planer och program. I RUFS 2010 var det den regionala utvecklingsplanen som formellt ledde till att en bedömning var nödvändig. Hade det enbart varit en regionplan hade det inte funnits ett krav på miljöbedömning. Att de två planerna var sammanslagna gjorde att processen blev komplicerad   Det var första gången en miljöbedömning gjordes av en regional plan i Sverige. Detta ledde i sin tur till att arbetet med miljöbedömningen var sökande, eftersom det inte fanns någon erfarenhet hur arbetet skulle läggas upp. Inledningsvis kan processen men miljöbedömningen beskrivas som karakteriseras av ett "trial and error" för de som deltog i processen, i att hitta en lämplig nivå och inriktning. Arbetet skedde också under tidspress. Miljöbedömningen hamnade därför alltid ett steg efter planarbetet, utan att en iterativ process skedde mellan arbetet med utarbetandet av planen och miljöbedömningen. Processen saknade delvis transparens. Arbetet med MKB för RUFS 2010 kan beskrivas som en lärandeprocess för inblandade aktörer.   Studien visar att det är viktigt att ta lärdom av detta inför nästa omgång av RUFS. De olika uppfattningarna bland aktörerna om vad en miljöbedömning är och hur den ska göras måste tidigt klargöras i arbetet. Miljöbedömningen kan inte upprättas för sent i processen. Att ta vara på lärdomarna från den här omgången kan göra att processen löper smidigare och att liknande problem i arbetet undviks.

Every plan and program decided on by an authority or municipality, where the environmental impact can be considerable, must be environmentally assessed according to Environmental Code, the Planning and Building Act (PBA) and the Regulation on Environmental Impact Assessment.The purpose of this study is to examine the Environmental Impact Assessment (EIA) for The Region Development Plan for the Stockholm Region, RUFS 2010. The plan was approved by at that time the Regional Planning Office (Regionplanekontoret), which procured the process by consultants. RUFS 2010 includes two merged plans ie. a regional Development Plan (RUP) and the Regional Spatial Plan for Stockholm. It was necessary to establish an environmental assessment of RUP, but not for the regional plan. The merge between the two plans made the process complicated. There was need to explore the process, because it has not previously been establish before in Sweden. The EIA process followed a fairly traditional structure. The process was conducted internally at the consulting and communicated with clients from Region Planning Office. The Region Planning Office had divided the work into separate parts and the work was based on an attempt to shape the national environmental goals to the overall criteria and then make the environmental assessment. The EIA had its focus on searching for information, and initially it was a bit of a "trial and error” process for the actors. Operators did not know how the work would be organized, and two consultants were involved to manage the process. The results of the study have been established through various interviews with the actors involved. It was clear that different stakeholders had different views regarding the process. In order to complement the interviews literature studies have been made. The study is based on research in the area of urban planning and work of EIA in different forms. A vulnerable time frame was difficult for the actors as well due to stated deadlines. By that time, the process was under time pressure. The EIA was shorthanded without an iterative process between the plan and environmental assessment. The most striking discovery in this essay was the lack of transparency between the actors. That made it difficult for the actors involved to find an appropriate level and direction. It was important to examine RUFS process, because it can be the basis for the next version of RUFS. The approach to the environmental assessment of RUFS is something that needs to be further discussed and clarified, before the commencement of the plan. There are basic questions that all stakeholders need to clear out and to make a common view on the process. It may enable the process to run smoothly and that similar problems are avoided.

Denna masteruppsats undersöker de mellankommunala konflikter som finns längs vattendraget Helge å. I studien undersöks vilka dessa konflikter är, varför de finns och hur de hanteras av Länsstyrelsen och de kommuner som är involverade. Utifrån detta har studien undersökt hur kommuner kan förhålla sig till en planeringsproblematik som inbegriper den egna kommunen, men där planeringsförutsättningarna avgörs utanför kommunens administrativa gräns. Helge å utgör studiens undersökta fall medan de fyra kommunerna Älmhult, Osby, Hässleholm och Kristianstad som är belägna längs med ån, tillsammans med Länsstyrelsen i Skåne, Kronoberg och Kalmar har utgjort undersökningsenheterna. Det empiriska materialet har skapats genom dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer med en representant från vardera kommun och Länsstyrelse. Intervjuerna har sedan bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys, vilket har skett utifrån Lundman och Graneheims (2014) tabell där empirin har kodats och kategoriserats. Fem planeringsideal har applicerats i studien och dessa består av rationell, kommunikativ och kollaborativ, advokat och pragmatisk planeringsteori. Det teoretiska perspektivet utgörs av Mouffes (2008) agonistiska teori som analyserar hur konflikterna och hanteringen av dem kan förstås. Bearbetningen av empirin har synliggjort två olika konflikter. Konflikt ett utgörs av motstående politiska värderingar och kommunala intressekonflikter. Konflikt två består av mellankommunalt inflytande gentemot ett fortsatt starkt planmonopol. Slutsatsen med masteruppsatsen är att det svenska planeringssystemet framförallt tydliga har kopplingar till de tillvägagångssätt för problemhantering som förespråkas inom det rationella planeringsidealet. Vid hantering av konflikter längs vattendrag är det framförallt rationella tekniska lösningar som appliceras. Detta är dock enligt det teoretiska perspektivet problematiskt, eftersom det i konflikterna finns en bakomliggande politisk dimension som inte kan lösas genom rationella lösningar. Politiska motstridiga intressen bör enligt Mouffes agonism synliggöras för att förstå konflikterna, men genom rationella lösningar så döljs dem. Planeringsdebatten i Sverige indikerar på ett behov av en regional planeringsnivå, samtidigt som mellankommunala konflikter enligt studiens empiri är svåra att lösa utan en regional planeringsnivå. Masteruppsatsen kastar ljus åt problematiken med att det inte finns någon regional planeringsnivå med ett generellt planeringsansvar i Sverige.