Ekosystem med hög biodiversitet bidrar med många ekosystemtjänster i samhället och skapar motståndskraft mot klimatförändringar samt naturkatastrofer. Men globalt är den biologiska mångfalden hotad och anses vara en av de planetära gränserna som ligger i riskzonen att utlösa eventuellt irreversibla tröskeleffekter. Av denna anledning har den Europeiska unionen skapat en strategi för bevarandet av den biologiska mångfalden och ställer krav på alla medlemsstater att agera för att biologisk mångfald ska återhämtas och bevaras. Därför har samtliga av Sveriges länsstyrelser tagit fram en regional handlingsplan för grön infrastruktur, som ska underlätta implementerandet av gröna lösningar. I Stockholms län har dessutom Region Stockholm tagit fram en utvecklingsplan där de arbetar med grönstruktur, vilket ämnar bevara länets biodiversitet och ekosystemtjänster. Syftet med rapporten var att undersöka arealer av utvalda delar av grön infrastruktur och grönstruktur inom länet samt att analysera hur dessa fördelas på kommunal nivå. En sådan inblick kan underlätta vid planering och implementering av grön infrastruktur och grönstruktur. Studien utfördes inom ramen för forskningsprojektet (re)Planering av naturbaserade lösningar och grön infrastruktur för hållbar urban omställning (REPLAN). Arealerna beräknades med hjälp av programmet ArcGIS, där grönstrukturen samt utvalda delar av den gröna infrastrukturen initialt analyserades separat, varpå ett snitt och en union sammanställdes. Resultatet påvisade en stor variation av arealerna av grön infrastruktur och grönstruktur mellan respektive kommun samtidigt som vissa trender kunde identifieras. Exempelvis resulterade en hög andel av den ena inte nödvändigtvis i en hög andel av den andra. Vidare observerades att kommuner belägna längre bort från centrala Stockholm hade en benägenhet att ha mer grön infrastruktur än grönstruktur. Centralt belägna kommuner tenderade att ha relativ låg areal av båda, samt att snittet främst begränsades till exempelvis naturreservat. Områden innehållande en så kallad grön kil hade högre andel grönstruktur än områden utan. Rapportens valda begränsningar påverkade resultatet, där fler valda parametrar såsom naturtyper, skyddade områden och rekreationsområden hade genererat ett annat resultat. Det är viktigt att förstå kommunernas varierande förutsättningar vid implementering av grönstruktur och grön infrastruktur för att på ett adekvat sätt kunna planera för bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. / Ecosystems with high biodiversity contribute to many ecosystem services in society and create resilience to climate change and natural disasters. But globally, biodiversity is under threat and is considered to be one of the planetary boundaries that are at risk of triggering irreversible threshold effects. For this reason, the European Union has created a strategy for the conservation of biodiversity and calls on all Member States to take action to restore and preserve biodiversity. Therefore, all of Sweden's county administrative boards have developed a regional action plan for green infrastructure, to facilitate the implementation of green solutions. In Stockholm County, Region Stockholm has created a development plan where they work with greenstructure that aims to preserve the county's biodiversity and ecosystem services. The purpose of the report was to examine areas of selected parts of green infrastructure and greenstructure within the county and to analyse how these are distributed at a municipal level. Such insights can facilitate the planning and implementation of green infrastructure and greenstructure. The study was carried out within the framework of the research project (re)Planning Nature-Based Solutions and Green Infrastructure for Sustainable Urban Transformation (REPLAN). The analyses were carried out using the ArcGIS program, where greenstructure and selected parts of the green infrastructure were initially analysed separately, after which their intersection and union were compiled. The results showed a large variation in the areas of green infrastructure and greenstructure between each municipality, while certain trends could be identified. For example, a high proportion of one did not necessarily result in a high proportion of the other. Furthermore, it was observed that municipalities located further away from central Stockholm tended to have more green infrastructure than greenstructure. Centrally located municipalities tended to have a relatively low area of both, and the intersect was mainly limited to, for example, nature reserves. Municipalities containing a so-called green wedge had a higher proportion of greenstructure than municipalities without. The report's chosen limitations affected the result, where other parameters could have generated a different result. It is important to understand the municipalities' varying conditions when implementing greenstructure and green infrastructure to be able to adequately plan for the conservation of biodiversity and ecosystem services.

I september 2015 kom världens länder att sluta upp kring en plan för global hållbar utveckling. Envägledande plan för policyutveckling och arbete på nationell, regional och global nivå. Agenda 2030 - Transforming our world som den heter och i uppsatsen refereras den som Agenda 2030 (A/RES/70/1/,2015). Uppsatsen du nu håller i din hand undersöker Länsstyrelsen i Stockholms arbete med Agenda 2030. Iuppsatsen utforskas förutsättningarna för myndigheten att arbeta med agendan, hur man på myndighetenhittills har hanterat uppdraget och hur man förstår uppdraget. Uppsatsen lyfter fram kunskapsläget kringAgenda 2030, olika hinder för arbetet och inte minst motivationen och förväntningar hos tjänstemännen att arbeta med uppdraget. Studiens empiriska material består av en kartläggning och sammanställning av alla yttranden som Länsstyrelserna i Sverige gjort på Uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 (Regeringen, 2016d), intervjuer med tjänstemän som direkt ellerindirekt arbetar med Agenda 2030 samt en enkät om Agenda 2030 på Länsstyrelsen i Stockholm.I analysen av det empiriska materialet framkallas en bild av motsättningar samtidigt som det finns enallmänt positiv anda. Höga prioriteter bland beslutsfattare angående Agenda 2030 kontrasteras mot en lågupplevd prioritetsnivå bland tjänstemän som kommer att arbeta med Agenda 2030. Analysen visar att det finns flera grundläggande förutsättningar som kan innebära svårigheter för att Länsstyrelsen i Stockholmatt genomföra Agenda 2030 i enlighet med dess grundläggande ambitioner. Dessa handlar om att man istort sett är ganska nöjd med det man åstadkommer i sitt dagliga arbete och att Agenda 2030 kan bli ett insorteringsdokument snarare än ett verktyg för förändringsarbete. Analysen visar att kunskapsnivån om Agenda 2030 är låg och att verksamhetsområdet har stor påverkan vilka frågor man tycker är viktigare än andra i agendan vilket i sig är ett problem när det kommer till att arbeta utifrån helheter. Studien bekräftar vikten av tydlighet kring vad som ska implementeras och dess prioritering för att tjänstemän ska prioritera frågan. Studien pekar mot att ett nytt förhållningssätt kommer att krävas för att Agenda 2030 ska blir det levande ramverk som det är tänkt att vara för att åstadkomma en transformativ förändring, detta gäller även Länsstyrelsen i Stockholm.

Följande studie behandlar hur den kommunala och regionala platsmarknadsföringen i norra Sverige fungerar och om det finns en koppling mellan dem. För att undersöka detta har Umeå- och Örnsköldsvik kommun valts ut för att företräda både kommunerna i sig och som representanter för N6-initiativet. Initiativet består av de fem största städerna i norra Sverige som tillsammans vill ändra bilden av norra Sverige. Metoden består av intervjuer med tjänstepersoner inom kommunerna, samt inom N6-initiativets verksamhet. Det kombineras med en innehållsanalys av de berörda kommunernas webbplatser, samt av initiativets hemsida och tillhörande informationsvideo. Resultatet består av en sammanställning av intervjuer och innehållsanalyser, samt en koppling till tidigare forskning som presenterats i studien. Det som framgår av undersökningen är att både Umeå och Örnsköldsvik kommun använder sig av olika strategier för att marknadsföra sig, däremot finns det flera likheter mellan kommunernas val av marknadsföring, såsom kultur och idrott. Det framgår även hur de aktivt anstränger sig för att behålla platsens identitet och unikhet i arbetet med platsmarknadsföring, vilket ofta kan influeras av trender. Ett genomgående tema under intervjuerna är konkurrens, där slutsatsen är att konkurrensen inte färgat N6-initiativets samarbeten. Däremot används initiativet inte direkt i kommunernas arbete, trots att det bidragit med flertalet positiva aspekter.

Detta examensarbete kommer behandla hur den skånska regionala planeringen ter sig utifrån ett rättviseperspektiv presenterat av Susan Fainstein, om utfallet av Region Skåne planering kan uppfattas som rättvis och om hela regionen verkligen får ta del av de satsningar som genomförs. I dagsläget kan man se ett mönster av att de stora satsningar som kommer regionen till dels är främst fokuserade runt regionens tänkta tillväxtmotorer, dessa är Malmö, Lund, Helsingborg och en samlad front med Hässleholm och Kristianstad i regionens nordöstra hörn. Listan av tillväxtmotorer kan även i Region Skånes dokument uppfattas som en tänkt hierarki där Malmö och Lund i täten får fördel i tävlingen inom attraktivitet och konkurrens. Men med ett fokus på dessa orter kan man fråga sig hur de orter som inte har fått någon titel tilldelad av Region Skåne ska förhålla sig till den regionala planeringen. / This bachelor’s thesis will deal with how the regional planning in Skåne looks from a fairness perspective presented by Susan Fainstein, whether the outcome of Region Skåne planning can be perceived as fair and whether the entire region can really take part in the investments that are implemented. At present, one can see a pattern that the large investments that come to the region are mainly focused around the region's intended growth engines, these being Malmö, Lund, Helsingborg and a united front with Hässleholm and Kristianstad in the region's north-eastern corner. The list of growth engines can also be seen in Region Skåne documents as an intended hierarchy in which Malmö and Lund take the lead in the competition in attractiveness and competition. But with a focus on these locations, one might wonder how those resorts that have not been awarded a title by Region Skåne should relate to the regional planning.

Under 1800-talet skedde en stor folkomflyttning och urbaniseringen tog fart i Sverige. Sedan dess har befolkningen fortsatt växa i storstäderna och krympa på landsbygden. Allt eftersom ekonomiskt drivna verksamheter har blivit mindre beroende av nationsgränser, har regionaliseringen ökat och blivit alltmer aktuell. I Sverige har regional fysisk planering pågått sedan mitten av 1900-talet då det infördes i Stockholm. Det är dock först under 2000-talet som regional planering har blivit lagstadgad och fått ett större genomslag. Regional planering syftar till att minska regionala klyftor och att bidra till tillväxt i regionen. Med utgångspunkt i regionernas fokus på tillväxt undersöker studien om tillämpning av regionplanen är möjlig i landsbygdskommuner. Föreliggande studie har utgått från intresset att undersöka hur regional planering kan påverka landsbygdskommuners arbete med fysisk planering. Studiens syfte är att undersöka hur landsbygdskommuner använder sig av och har nytta av regionplanen samt att förstå vilken betydelse den regionala planeringen har för landsbygdskommuners arbete med fysisk planering. Studien utgår från en kvalitativ forskningsstrategi och använder kvalitativ dokumentstudie och intervju som datainsamlingsmetoder. I studien har två kommuners översiktsplaner undersökts och tre kommunrepresentanter har intervjuats. Studien har avgränsats till Skåne eftersom det är en av de regioner som ska ta fram och anta en regionplan enligt plan- och bygglagen, samt för att Skåne har en kombination av landsbygdskommuner och storstadskommuner. De två undersökta kommunerna är Örkelljunga kommun och Simrishamns kommun. Ytterligare två intervjuer har genomförts med Osby kommun respektive Region Skåne. Undersökta och intervjuade kommuner är definierade som landsbygdskommuner enligt Tillväxtverket (u.å.). Med bakgrund i forskningsläget och den kunskap som redan finns inom ämnet har ett teoretiskt ramverk skapats, som sedan varit utgångspunkt i studien. Studiens resultat visar att landsbygdskommunerna som undersökts har haft nytta av översiktsplanen som planeringsunderlag vid framtagandet av översiktsplanen. Landsbygdskommuner tenderar vidare att vända sig till delregionen i sitt arbete med översiktsplanering. Resultatet visar även att kommunernas behov av regionen och regionplanen påverkas av hur utvecklat underlag som finns i respektive delregion.

Kommunernas översiktsplaner ska enligt gällande lag (SFS 2007:713) samordnas med det regional tillväxtarbetet. Samtidigt förekommer det idag stora svårigheter kring att skapa en koppling mellan den kommunala och regional nivån. Syftet med studien är att granska hur Region Örebro län och Region Jönköping län samt kommuner inom regionerna valt att utveckla ett samarbete mellan den regionala och kommunala nivån. Målet med studien är att skapa kunskap som utvecklar förutsättningar för ett samarbete mellan kommunala översiktsplaner och den regionala utvecklingsstrategin. Studiens metoder grundas i kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner inom de valde regionerna och kommunerna. Parallelt har även analyser av dokument genomförs för att skapa ett generellt perspektiv. Region Örebro län och Region Jönköping län innehar ett pågående arbete av strukturbilder för regionen där målet är att skapa en starkare koppling mellan och gentemot kommuner. Resultatet visar att respektive aktör har ett behov av en mer samordnad regional planering där de främsta metoderna för samordning anses vara dialog och mötesplatser. I varierande grad förekommer det idag samarbete inom olika behovsområden som exempelvis turism, utbildning och kommunikationer. Resultatet visar även att samarbetet mellan kommuner och region är av betydelse för att exempelvis kunna möta särskilda samhällsutmaningar som ett lågt befolkningsantal. Förordningen (2007:713) om regionalt tillväxtarbete anses ha skapat en medvetenhet om samarbete mellan kommuner och regioner. Dock upplevs kunskapen kring hur samarbetet ska ske rent praktiskt saknas inom kommuner och regioner vilket leder till svårigheter. Den bristande kunskapen gällande hur samarbetet ska utföras rent praktiskt och hur arbetsprocessen skall generera i handlingskraft innebär ett hinder för aktörerna. Det finns en vilja och ett uttalat behov av ökat samarbete men det saknas idag såväl arbetsmetoder och mälsättningar för detta samarbete. / The Swedish regulation (2007:713) illustrate that the strategic plans of the municipalities should be synchronized with the regional development work. Today there are difficulties in creating a relationship between the municipalities and the regional level. The purpose of this study is to examine how Örebro county and Jönköping county have chosen to develop a collaboration with the municipalities. The aim is to present methods to develop cooperation between the municipal and regional level. The methods of this study are based on qualitative semi-structured interviews. The interviews have been done with one person from each selected region and municipality. The results show that the actors find a need for a more synchronized regional planning, where the main methods to develop a cooperation are dialogue and meeting places. Örebro county and Jönköping county has an ongoing work of structural images of the region. The goal of the structural images is to create a stronger link towards the municipalities. The results show that cooperation between the actors are of great value. There are a present cooperation in various areas such as tourism, education and commuting. The results also show that the cooperation between the actors is important to meet challenges as for example a low population. The Swedish regulation (2007:713) about regional development has created an awareness of the connection between regions and counties. However, the knowledge about how to work with the cooperation is lacking in municipalities and regions and the lack of knowledge leads to difficulties. There is a will and a need for increased cooperation, but there are no working methods or goals for the regional partnership.

This study evaluates the Stockholm metropolitan region’s goal of becoming a sustainable polycentric region in order to meet the needs of a steadily growing population. By conducting interviews with regional planners, this study aims to shed light upon how polycentric development is affected by the design of the transportation network as well as what challenges planners face when planning for a polycentric region. The results from the interviews are then compared with an extensive literature study, covering both classic and contemporary regional planning theory. In addition, a GIS-analysis is conducted to measure urban intensities within the communities selected for polycentric development. The results show that Stockholm should pay more attention to those settlements located further away from the original city centre, thus making them more attractive for transit oriented development (TOD). / Denna studie är en utvärdering av Stockholmsregionens mål om flerkärnig utveckling för att möta regionens växande folkmängd. Genom intervjuer med regionala planerare ämnar denna studie ta reda på hur flerkärnig utveckling påverkas av trafiksystemets utformning samt vilka utmaningar regionala planerare ställs inför vid planering av en flerkärnig region. Intervjuresultaten jämförs därefter med såväl klassiska som moderna teorier om regional planering. Utöver detta genomförs en GIS-analys för att mäta urbana intensiteter inom de orter som valts ut för regionens flerkärniga utveckling. Resultatet visar att Stockholm borde fokusera på de orter belägna längst ifrån den ursprungliga stadskärnan för att göra dessa mer attraktiva för kollektivtrafiknära förtätning.

De flesta av Sveriges regioner har inte lagstöd i PBL för regional fysisk planering. Detta betyder att inte varje region i landet behöver upprätta eller utarbeta en regionplan. Många regioner är dock i behov av att samordna den fysiska planeringen och därför utvecklas ändå regional fysisk planering utanför det formella ramverket. Med anledning av detta uppstår oklarheter i hur regional fysisk planering utspelar sig utan lagstöd i PBL. Det handlar om osäkerheter i hur medborgardialog möjliggörs när det inte finns krav på medborgerligt samråd och därigenom hur legitimitet uppnås. Det är även osäkert hur regionala planprocesser utanför PBL tar hänsyn till den formella kommunala planeringen. Uppsatsen syftar till att lyfta och diskutera dessa osäkerheter.  Uppsatsen utgörs av en fallstudie med flerfallsdesign. Tre olika regioner med tre olika regionala planhandlingar behandlas. Det är Region Kalmar län (Regionplan 2021-2023), Region Örebro län (Strukturbild) och Region Östergötland (RUS). För att belysa regional fysisk planering från olika perspektiv har governance, därigenom även soft space, och legitimitet valts som uppsatsens teoretiska utgångpunkter. En dokumentstudie har genomförts utifrån de olika regionala handlingarna. Uppsatsens metoder är semistrukturerade intervjuer och kvalitativ textanalys.    I uppsatsens studie framkommer det att regioner förhåller sig olika till kommunala ställningstaganden i översiktsplaner. I vissa fall finns det en balansakt mellan regionala och kommunala intressen. De olika verksamheterna är beroende av varandra vilket innebär att deras intressen och ambitioner behöver balanseras. I andra fall framkommer en tydlig regional vilja att ta på sig ledartröjan och styra det regionala arbetet själva samt endast se kommunernas översiktsplaner som referenspunkter.    Medborgardialog är inte lika prioriterat på regional nivå som det är på kommunal nivå. Alla uppsatsens respondenter är enade om att det är ett kommunalt ansvar att hantera medborgliga synpunkter. Samråd som sker i regional fysisk planering utanför PBL är främst gentemot kommunerna. Legitimiteten är i detta avseende begränsat då de regionala processerna inte öppnas upp för allmänheten. Då regional planering dessutom är så pass övergripande och abstrakt är det också svårt att hålla processerna transparenta.  Det finns en tydlig ambition om samverkan mellan olika planeringsnivåer. Sammanträden och möten mellan regionala och kommunala aktörer sker i alla studerade regionala processer. Det är däremot inte tydligt hur kommunala och regionala aktörer organiserar sig samt vad den regionala planeringen ska handla om. De administrativa rutinerna är således inte helt genomtänkta än vilket regionerna menar beror på att regionbildning fortfarande sker och att de försöker hitta sin regionala roll och syfte gentemot kommunerna. Samordningen mellan regionala och kommunala planering är i detta avseende bristande.

Under de senaste decennierna har världen upplevt en kraftig urbanisering. Denna utveckling innebär ianspråktagande av grönområden vilket för med sig negativa effekter på grönstrukturen. För en god förvaltning av grönstruktur på lokal nivå krävs god vägledning från regional nivå. Denna studie skrivs i samverkan med Region Jönköpings län där syftet är att undersöka och jämföra grönstrukturarbetet i tre svenska regioner med skilda förutsättningar. Vidare undersöks vilka möjligheter och utmaningar de tre regionerna kan möta i grönstrukturarbetet. Regionerna i fråga är Region Jönköpings län, Region Skåne och Region Stockholm. Materialet samlas in genom kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från respektive region samt Boverket, vidare genomförs även dokumentanalys av regionernas strategidokument. Studiens resultat visar att regionernas arbetssätt till viss del skiljer sig åt utifrån organisatoriska samt geografiska förutsättningar. Vidare uppmärksammas att dessa arbetssätt medför flertalet möjligheter och utmaningar gällande bland annat ansvarsfördelning, kompetens, samverkan och hållbar utveckling. / In recent decades, the world has experienced intensive urbanization. The utilization of greenareas brings negative effects for the green structure. To reach a sufficient management of green structure at the local level guidance from the regional level is required. This study is produced in collaboration with Region Jönköpings län and aims to investigate and compare green structure planning in three Swedish regions. The regions included are Region Jönköpings län, Region Skåne and Region Stockholm. The empirical data is gathered through qualitative interviews with representatives from each region and Boverket, additionally studies of the regional strategic planning documents. The results show that regions methods in management differ to some extent based on organizational and geographical conditions. Furthermore, attention is drawn to the fact that these methods entail several opportunities and challenges regarding for instance responsibility, comptetens, cooperation and sustainable development.

Flerkärnighet är ett betydelsefullt begrepp för regional strategisk planering, såväl som analytiskt verktyg såväl som normativ planeringsdoktrin. Som planeringsdoktrin används flerkärnighet ofta för att hantera spatial rättvisa, och antas ge upphov till en rumsligt balanserad utveckling. Tidigare forskning har dock inget konsensus kring huruvida flerkärnighet kan ha denna funktion, vilket gör dess användning i planering problematisk. Syftet med denna studie är att ifrågasätta relationen mellan flerkärnighet och spatial rättvisa för att bidra till vidare insikter om hur strategisk regional planering legitimeras och bedrivs, samt dess möjlighet till att implementera förändring. Studiens teoretiska utgångspunkter grundar sig dels i teorier kring regional morfologi och interurbana förhållanden, samt i tidigare forskning kring flerkärnighet och spatial rättvisa. Relationen mellan koncepten analyseras genom en kombination av kvantitativ bivariat analys, där koncepten tolkas som tillstånd, samt kvalitativ innehållsanalys där koncepten tolkas som planeringsdoktrin och policy. Denna studie visar att flerkärnighet har begränsningar i sin förmåga att ha betydelsefulla effekter på spatial rättvisa. Som tillstånd har flerkärnighet en mycket svag utjämnande effekt, och som planeringsdoktrin resulterar flerkärnighet i en motsägelsefull hantering av spatial rättvisa. Flerkärnighet har dock en roll i att diskursivt konstruera en upplevd spatial rättvisa genom den diskurs som flerkärnighet medför i planering. Detta resultat ifrågasätter användningen av flerkärnighet i regional planering och tydliggör ett glapp mellan planeringens ambitioner och utfall.