Studiens syfte är att undersöka rutiner kring elever med neuropsykiatriska anpassningar och kollegialt lärande med särskilt fokus på NPF-anpassning för gynnsam lärandemiljö. Denna studies frågeställningar söker svar på vilket sätt som skola och fritidshem kan ge en personlig utveckling för elever med diagnosen neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) samt hur kollegialt lärande kan vara ett led i arbetet med NPF-anpassningar i skolan. Med ett fokus kring anpassningar och kollegialt lärande undersöks och analyseras verksamheternas möjligheter att vidareutveckla skolpersonal för att ge förutsättningar till en positiv studiemiljö för alla elever, men särskilt för de elever i behov av anpassningar. Teorianknytning i denna studie kan kopplas till den relationella pedagogiken. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper på två grundskolor med två lärare i varje grupp på respektive skola. En av skolorna var belägen i stadsmiljö och den andra skolan var belägen på landsorten i en närliggande kommun. Resultatet ger indikationer på den långvariga, men även direkta nyttan i elevernas mående av att få anpassningar i tidigt skede för att få positiv personlig utveckling. Studiens resultat pekar även på fördelarna med generella anpassningar i förebyggande syfte utifrån kollegialt lärande med lektionsstrukturer som ett mål. Sammanfattningsvis kan resultaten visa tecken på att det relationella arbetet i skola och fritidshem är av yttersta vikt för att bidra till en gynnsam lärandemiljö för alla elever inte enbart de elever med underliggande diagnoser.

Bakgrund: I en asymmetrisk relation såsom mellan vuxen och barn, har den vuxne alltid det yttersta ansvaret för relationens kvalitet (Juul & Jensen, 2002/2003). Skolverket (2016) framhåller att relationer som präglas av närhet, respekt och positivitet är en del av fritidshemsundervisningen. Skapande av tillit, trygghet och tillhörighet gör lärandet meningsfullt för eleverna. Syfte: Syftet är att beskriva vilka uppfattningar pedagoger i fritidshem har om lärar-elev-relationen i det egna yrkesutövandet. Metod: För insamling av datamaterial har semi-strukturerade intervjuer genomförts. För att bearbeta datamaterialet har tematisk analysmetod använts (Bryman, 2011; Braun & Clarke, 2018). Omsorgsetik (Colnerud, 2006; Bergman, 2004) och livsvärldsteorin (H. Dahlberg, 2019; K. Dahlberg, 2019) har använts för att tolka materialet. Resultat: Pedagogerna handlar på ett sätt som tyder på att de i yrkesrollen tar på sig det yttersta ansvaret för relationerna till sina elever och kvaliteten på relationerna. I samspel med eleverna arbetar pedagogerna för att skapa en god grund att stå på som gynnar elevernas utveckling och lärande. / Background: In an asymmetrical relationship such as between an adult and a child, the adult always has the ultimate responsibility for the quality of the relationship (Juul & Jensen, 2002/2003). Skolverket (2016) emphasizes it is important that relationships characterized by closeness, respect and positivity are part of the teaching. Creating trust, security and belonging for the pupils at the school-age educare centre enables learning to feel meaningful. Aim: The aim is to describe perceptions of educators in school-age educare centres relating the teacher-pupil relationship in the professional practice. Method: Datamaterial for this study has been collected through semi-structured interviews. The datamaterial has been processed using thematic analysis method (Bryman, 2011; Braun & Clarke, 2018). Care ethics (Colnerud, 2006; Bergman, 2004) and the life world theory (H. Dahlberg, 2019; K.Dahlberg, 2019) has been used to interpret the data. Results: The educators act in a way that indicates that they take on the ultimate responsibility for the relationships with their pupils and the quality of those relationships. In interaction with the pupils, the educators work to create a good foundation which benefits the pupils' development and learning.