Annually, nearly 7 million women and 5.5 million men experience some form of intimate partner violence, which has serious health impacts. IPV has also been shown to limit the impact of early childhood home visiting interventions. Given the positive impacts of home visiting, reducing IPV in that setting could alleviate the negative impacts of IPV and improve mother and child outcomes as well. The analysis performed are from data from a randomized trial of an intimate partner violence intervention that was embedded into the Nurse Family Partnership, an evidence-based home visiting program. The intervention focused on identifying IPV, and for women without severe IPV, improving relationship skills including communication patterns and conflict resolution. The goal of this analysis is to examine how changes in partner and history of IPV moderate the relationship skills outcomes. This study aims to fill the gap in knowledge regarding the relationship between a home visiting intervention and relationship skill outcomes in women enrolled in the home visiting program, the Nurse Family Partnership. The purpose of the study is to discover whether the relationship skills differ in participants with stable vs. unstable partnerships and with those who experienced IPV before the start of the study. Women were randomized to NFP as usual (n=105) or NFP+, which included NFP plus the IPV intervention (n=133). Participants were surveyed at baseline, and at one and two-year follow-up with 81% retention over 2 years. Standardized assessment tools assessed relationship quality, communication, problem solving, partner support, relationship decision making, and psychological maltreatment. Marginal modeling was conducted to examine whether the intervention accounted for any change in relationship variables and whether the impact is moderated by history of IPV and changes in partnership. Multilevel modeling of the outcome variables showed some main effects of time such that conflict resolution improves for the intervention group (p<0.05). There is one clinically significant three-way interaction showing reduced relationship danger in the intervention for women with a history of IPV (p<0.06). There were no significant interactions for the partnership change moderator.

This essay is about how basic democratic values are formed in preschool. I have focused on children´s abilities to take on responsibility and also, on the importance of relationships in the development of democratic values in preschool. This essay starts in self-perceived dilemmas, based on my own feeling that the children should have more rights and that the preschool often has too many unreflected rules and routines. The dilemma has been reflected on and has been discussed in relation to other theories. I have also reflected on my own behavior as a teacher and to what extent this behavior has influence on the outcome. The relationship between the governing documents and the work in preschool has been reviewed with the conclusion that they are not synchronized with each other. The investigation shows several examples of the meaning of a good working relationship between teacher and child and that children´s own sense of responsibility should be taken seriously and be recognized as a resource. In the discussion with the theories a connection between democracy, relationships and children´s responsibility was detected. The meaning of a good working communication and the teacher’s significance for the development is central and is made visible and problematized. The concluding words show how the approach to democratic and fundamental values must come to a change in preschools, a change that the teacher partly is responsible for. The preschool itself must be changed to fit into the society of today. / Denna essä granskar hur demokratiska värderingar tidigt grundläggs i förskolan, dels genom barns eget ansvarstagande men även genom att studera relationernas betydelse. Undersökningen startar i egenupplevda, vanligt förekommande dilemman på förskolan. Dessa dilemman grundar sig i en känsla av att barnen borde ha mer att säga till om, samt att förskolan som institution består av allt för många oreflekterade, icke ifrågasatta regler och rutiner. I undersökningen använder jag mig av mina egenupplevda dilemman och reflekterar kring dessa. För att få ett ytterligare djup låter jag mina reflektioner möta andra teoretiska perspektiv i en vetenskaplig diskussion. Relationen mellan den faktiska verksamheten och styrdokumentens riktlinjer granskas och påvisar problematiken med att dessa inte är synkroniserade med varandra. Även problematiken med institutionens oreflekterade regler och rutiner granskas. Undersökningen ger exempel på betydelsen av det som Jesper Juul och Helle Jensen kallar för relationskompetensens. Denna relationskompetens visar på hur demokratiska värderingar tillägnas samt hur barns eget ansvarstagande bör tas på allvar och ses som en tillgång. I mötet med flera teorier finner jag ett samband mellan relationer och demokrati samt en koppling till barns ansvarstagande. Även kommunikationens betydelse förs fram och pedagogens roll för utvecklingen av de demokratiska värderingarna i förskolan synliggörs och problematiseras. Slutordet behandlar hur en förändring med att aktivt arbeta med demokratiska värderingar och grundförutsättningar i dagens förskola kan komma till stånd genom ett förändrat förhållningssätt hos pedagogerna, men även genom att göra pedagogiska förändringar i verksamheten.

The purpose of this study was to determine which of two methods of teaching interpersonal relationship skills to student nurses was the most effective. The two methods compared were the traditional "established" method and a programmed group teaching method, the Basic Interpersonal Relations program. Subjects were 45 sophomore associated degree nursing students in their psychiatric rotation. Subjects were administered as pretests and posttests the Leory Interpersonal Checklist (ICL) and the Fundamental Interpersonal Relations Orientation-Behavior (FIRO-B). Four groups were formed. Two groups (I and IV) were taught in the "established" way and in two groups (II and III), the basic Interpersonal Relations program was taught. The results showed that there was no significant difference in the amount of change in pre-post scores of any of the groups. This would indicate neither teaching method was superior to the other.

abstract: The population of intellectually gifted youth encompasses a wide range of abilities, talents, temperaments, and personality characteristics. Although generalizations are often made outside of the empirical literature regarding the interpersonal skills of these children, much remains to be understood about their social behavior. The aim of this study was to examine the within-group differences of gifted children, and it was hypothesized that subgroups of the gifted population would differ from each other in terms of interpersonal skill development. Gifted education teachers within a large K-12 public school district in the Southwestern United States completed the Devereux Student Strengths Assessment (DESSA) regarding the social-emotional competence of 206 elementary and middle school students classified as gifted. Correlational analyses and factorial analysis of variance were conducted to compare interpersonal skills (as measured by DESSA ratings) and students' level of giftedness, area of identification as gifted, gender, and age. Results indicated that interpersonal skills were significantly related to gender, area of identification, and level of giftedness. Female children were described as having significantly higher levels of interpersonal skills overall, and children identified as gifted with both nonverbal and quantitative measures exhibited significantly higher levels of interpersonal skills than those identified with verbal or nonverbal measures alone. Significant correlations were also observed between the level of children's estimated gifted abilities and their interpersonal skills. Trends in the data suggested that as children's cognitive abilities increased, their interpersonal skills also increased, placing profoundly gifted children at social advantages over their moderately gifted peers. However, it was also noted that although the two variables were significantly related, they were not commensurate. While children presented with above-average cognitive abilities, their interpersonal skills were within the average range. This suggests that gifted children may benefit from interventions that target interpersonal skill development, in an effort to bring their social skills more in line with their cognitive abilities. / Dissertation/Thesis / Ph.D. Educational Psychology 2012

Syftet med studien var att synliggöra och beskriva fritidslärares olika föreställningar om samverkan med vårdnadshavare i fritidshemmet. Utifrån en fenomenografisk ansats har sju intervjuer genomförts med fritidslärare från olika skolor. I studien beskrivs även tidigare forskning kring samverkan med vårdnadshavare i skolan. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmetod där olika beskrivningskategorier framkommit. Tre analysmodeller visar de olika kategorierna, en för varför samverkan sker, en för övergripande uppfattningar om samverkan och en för uppfattningar om utmaningar vid samverkan. Resultatet visar att huvudkategorin i första modellen är olika avsikter där det framkommit att samverkan sker antingen för att få en helhet mellan skola, fritids och hem eller för särskilda avsikter exempelvis då det finns någon typ av problematik kring en elev, huvudkategorin i andra modellen är relationer där uppfattningarna om vikten av goda relationer är de vanligaste bland informanterna. I tredje modellen finns nio kategorier där kategorierna språk och rädsla är de vanligaste uppfattningarna om utmaningar bland informanterna. Den teoretiska kopplingen i studien berör Jonas Aspelins teori om relationskompetens. / The purpose of the study was to make visible and describe school-age educare teachers' different notions of collaboration with parents in the leisure center. Based on a phenomenographic approach, seven interviews were conducted with leisure teachers from different schools. The study also describes previous research on collaboration with parents in the school. The informants' statements are compiled on the basis of a phenomenographic method of analysis in which various categories of description have emerged. Three models of analysis show the different categories, one for why collaboration occurs, onefor overall perceptions of collaboration and one for perceptions of challenges in collaboration. The result shows that the main category in the first model is different intentions where it has emerged that collaboration takes place either to get a completeness between school, leisure and home or for special intentions, for example when there is some kind of problem about a student. The main categories in the second model are relationships, where perceptions of the importance of good relationships are the most common among informants. In the third model, there are nine categories where the categories language and fear are the most common perceptions of informant challenges. The theoretical link in the study concerns Jonas Aspelin´s theory of relational competence.

No description available.

Ambitionen med denna studie har varit bidra med ny kunskap över hur olika kommuner organiserar sitt arbete med Kommunernas aktivitetsansvar (KAA), hur verksamheterna utformas samt vilka faktorer som får betydelse för utformningen. Syftet har även varit att beskriva vilka framgångsfaktorer och utmaningar yrkesverksamma kan identifiera i sitt arbete med ungdomen och hur den relationsskapande processen ser ut. Ytterligare avsåg studien att undersöka hur KAA-verksamheter samverkar med andra offentliga serviceorgan, som skola och socialtjänst. Studiens teoretiska referensramar har varit Organisationsteorin ‘Förhandlad ordning’ och ‘Relation- och kommunikationsteorin’. Empirin samlades in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med nio yrkesverksamma inom KAA-verksamheter från sju svenska kommuner. Resultatet av denna studie visar att KAA-verksamhetens operativa förutsättningar påverkas av vilken kommunal förvaltning som insatsen placeras inom. KAA-verksamheten styrs till stor del underifrån, och yrkesverksammas yrkesbakgrund, handlingsutrymme och engagemang får betydelse för verksamhetens utformning. Samverkan med andra verksamheter och organisationer sker antingen genom standardiserade möten eller personliga kontakter. En bra samverkan med både grund- och gymnasieskolan är en framgångsfaktor som fungerar olika bra i olika kommuner. Vårt resultat har även visat att socialtjänstens sekretessbestämmelser försvårar KAA-verksamhetens uppsökande arbete. Detta leder till att kommuner upprättar lokala rutiner för hur sekretessbelagda uppgifter ska hanteras. / The ambition of this study has been to contribute new knowledge about how different municipalities organize their work with The Municipalities' Activity Responsibility (Kommunens Aktivitetsansvar; KAA), how the operations are designed and which factors are important for the design. The purpose has also been to describe which success factors and challenges professionals can identify in their work with young people and what the relationship building process looks like. The study also aimed to investigate how KAA operations interact with other public service providers, such as schools and social services. The study's theoretical framework has been the Organizational Theory ‘Negotiated Order’ and the ‘Relationship and Communication Theory’. The empirics were collected through qualitative, semi-structured interviews with nine professionals in KAA operations from seven Swedish municipalities. The result of this study has shown that the KAA operation’s operational conditions are affected by the municipal administration in which the intervention is placed. KAA operations are often controlled from below, and professionals' own professional background, commitment and space of action have an impact on the design of the operations. Collaboration with other authorities and organizations takes place either through standardized meetings or personal contacts. A good collaboration with both primary and secondary school is a success factor that works differently in different municipalities. The result of this study has also shown that the social services' secrecy regulations make it difficult for the KAA operations to fulfill their duty. This leads to municipalities establishing local routines for how classified information is to be handled.

Sammanfattning/Abstract Ejeholt och Tideman, Marcus och Anna (2022). ”Behandla mig som normalt, bara/ just treat me as normal”. En kvalitativ studie med fokus på relationer, didaktik och studiemotivation/ a qualitative study with a focus on relationships, didactics and study motivation. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Vår förhoppning med studien är att kunna bidra med kunskap kring hur elever med språkstörning ser på vad som utgör goda relationer till lärare samt hur lärarnas undervisningsupplägg och didaktiska skicklighet påverkar elevernas studiemotivation. Vår förhoppning är att vi kan lyfta både elevernas och lärarnas röster kring detta innehåll.   Syfte Syftet med denna studie är att bidra med kunskap kring hur elever med språkstörning och lärare redogör för vad som utgör en betydelsefull relation dem emellan samt identifiera eventuella skillnader som förekommer i elever och lärares uppfattningar. Vidare vill vi undersöka om goda relationer samt lärarens didaktiska skicklighet i undervisning och bemötande påverkar studiemotivationen för elever med språkstörning. Lärare samt elever i mellanstadiet och högstadiet kommer att utgöra underlaget för intervjuerna. Frågeställningar Vad anser elever med språkstörning och lärare vara viktigt i en relation dem emellan? Finns det skillnader i deras uppfattningar om vad som utgör en betydelsefull relation? Hur skapar lärare studiemotivation hos elever med språkstörning?     Teori I den här studien löper ordet relationer som en röd tråd från syfte och frågeställningar, vidare till intervjufrågor och tidigare forskning för att även återfinnas i resultatet. Detta gör att vi har valt att analysera vårt resultat med utgångspunkten i ett relationellt perspektiv. Aspelin (2018) har gjort en tolkning av Thomas Scheffs teori microsociology (1994) och det är den tolkningen av teorin vi använder oss av för att analysera resultatet. Vi har även valt att analysera resultatet med utgångspunkt i Vygotskij (1978) sociokulturella teori om den proximala utvecklingszonen. Han menar att undervisning och lärande är en sociokulturell verksamhet. Teorin bygger vidare på att läraren fångar lärandet i mötet med eleven och även det är något vi ser återkomma i vår studie.   Metod I vår studie intresserar vi oss för förståelsen av en social verklighet och hur deltagarna tolkar denna verklighet. Vi har därför valt en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer utgör grunden för insamlandet av data. I semistrukturerade intervjuer är orden det centrala och där  erbjuds intervjuformen en  möjlighet till följdfrågor och kan fördjupa sina svar. Intervjuerna spelades in, transkriberades och efter det följde arbetet med analys. Vi använde oss av en mall för textanalys, utifrån den fick vi fram olika teman som ligger till grund för studien.    Resultat Ur vår tematiska innehållsanalys framkom följande teman som betydelsefulla utifrån elevernas och lärarnas svar: bemötande, relationsbyggande, undervisning, studiemotivation.  Elevernas svar tyder på att det finns en koppling mellan lärarens bemötande och hur det påverkade relationen som i sin tur påverkade studiemotivationen. Vidare visade flertalet av elevernas svar på att de vill bli bemötta på ett sätt som de uttrycker ”normalt”. De menar att även om läraren har vetskap om deras språkstörning så skall den inte anpassa sitt bemötande efter det. Det visade sig att humor var viktigt för eleverna.  Detta uttrycks på olika sätt, men återkommande är att de vill ha lärare som kan skoja och busa med dem. Även svaren i lärarintervjuerna visar att lärarna vill kunna bjuda på sig själva i sin undervisning, de menar att med humor och roliga upplägg når de längre med sin undervisning.    Specialpedagogiska implikationer Vi har i vår studie kommit fram till att det är viktigt för specialläraren i relationsskapandet till dessa elever, att om möjligt utgå från elevernas intressen. Vidare är det viktigt att bemöta dessa elever med språkstörning som de själva uttrycker det, ”normalt”. Speciallärarens roll blir också att stärka elevernas självkänsla och självförtroende. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv styrks relationskompetensens vikt av Aspelin, Östlund och Jönsson (2020) de menar att en positiv, stöttande relation mellan lärare och elev är avgörande för en elevs utveckling. De menar vidare att relationen är särskilt viktig för elever i riskgrupper och elever med funktionsnedsättningar, som exempelvis språkstörning. Elevsvaren visar att detta exempelvis kan göras genom att skaffa sig en god personlig kännedom om eleverna. Motivationen för elever med språkstörning blir viktig och känslan av att eleven upplever sig själv som kompetent. Här kan ett målinriktat arbetssätt där eleven är delaktig i skapandet av sina egna mål, vara framgångsrikt och detta styrker Wery och Thomson (2013) som framgångsrikt. När eleverna känner att de lyckas blir de även mer mottagliga för speciallärarens insatser, stöd och hjälp styrker Aspelin et al. (2020).

I min vetenskapliga essä beskriver jag självupplevda situationer som behandlar fyra barn i förskolan och pedagogernas agerande. Berättelserna handlar vid första anblick om pedagogers relationsbyggande och relationskompetens och huruvida de lyckas eller misslyckas att bemöta barnets behov och känslor. I ett relationellt perspektiv, behandlas den första forskningsfrågan, hur pedagogen kan möta barnet för att bygga en god och professionell relation. Det relationella perspektivet har ett fokus på mötet mellan pedagog och barn, med begrepp som relationsbyggande, relationskompetens, barnets perspektiv, trygga relationer; utifrån docenten Emilson, professor Frelin, familjeterapeuterna Juul &amp; Jensen, barnforskaren Johansson samt professor Aspelin och amerikanska professorerna McNally &amp; Slutsky. Jag vidgar mitt synfält med den andra forskningsfrågan, hur pedagogen kan förstå och möta den andres annanhet. Genom ett hermeneutiskt perspektiv söker jag förstå och möta annanheten som varje människa besitter och hur detta påverkar mötet mellan pedagogerna samt mellan pedagog och barn. Jag reflekterar över mitt eget och andras agerande. Jag synliggör hur föreställningar om barnet och min konstruktion av pedagoger, kan påverka min förståelse för och mötet med den andre. Polisen Heder behandlar att professionen ansvarar för ett empatiskt möte. Filosofen Gadamer och hans begrepp förståelsehorisont, används genomgående, tillsammans med begreppet annanhet. Fil.dr. Bjervås och docenten Emilson bidrar till en ytterligare förståelse för annanheten, genom olika föreställningar om barnet. Vidare reflekterar jag över min konstruktion av den andre samt även mitt ansvar i kunnandet, med hjälp av docenterna Hjertström Lappalainen &amp; Schwarz. Syftet med essän är att problematisera förskolan som en komplex mötesarena av relationer, erfarenheter, annanheter och föreställningar, vilket jag med mina perspektiv och forskningsfrågor ämnar synliggöra. Begreppet förståelsehorisont och mötet med annanheten, har givit mig en bredare blick för mitt framtida kunnande. Metoden har varit essäskrivandet, min berättelse, reflektion över erfarenheten, den teoretiska förankringen, mentorsamtal och en skrivgrupps reflektioner. Undersökningsmetoden har varit berikande då min praktiska kunskap har problematiserats och kan således utvecklas. / In my scientific essay, I describe self-experienced situations that deal with four children in preschool and the educators' actions. The stories are at first sight about educators' relationship building and relationship skills and whether they succeed or fail to respond to the child's needs and feelings. In a relational perspective, the first research question is addressed, how the educator can meet the child to build a good and professional relationship. The relational perspective focuses on the encounter between educator and child, with concepts such as relationship building, relationship skills, the child's perspective, safe relationships; from the docent Emilson, Professor Frelin, family therapists Juul &amp; Jensen, child researcher Johansson and Professor Aspelin and American Professors McNally &amp; Slutsky. I broaden my sight with the second research question, how the educator can understand and meet the other's otherness. Through a hermeneutic perspective, I seek to understand and meet the otherness each person possesses and how this affects the encounter between the educators as well as between educators and children. I reflect on my own and others' actions. I visualize how assumptions of the child and my construction of educators, can affect my understanding of and the encounter with the other. Policeman Heder deal with the profession as responsible for an empathetic encounter. The philosopher Gadamer and his concept horizon of understanding, is used consistently, with the concept otherness. PhD Bjervås, and the docent Emilson contribute to a further understanding of the otherness, through different assumptions of the child. Furthermore, I reflect on my construction of the other as well as my responsibility in the know-how, with the help of docents Hjertström Lappalainen &amp; Schwarz. The purpose of the essay, is to problematize preschool as a complex arena of encounters, with relationships, experiences, otherness and assumptions, which I aim to make visible with my perspectives and research questions. The concept horizon of understanding and the encounter with the otherness, has given me a broader view of my future know-how. The method has been my essay writing, my story, reflection on the experience, the theoretical framework, mentor conversation and a writing group’s reflections. The research method has been enriching as my practical knowledge has been problematized and can thus be developed.

Background: The school's mission is to promote the development and learning of all students and that special consideration should be given to those who have difficulty achieving the purpose of the studies. One way to find ways to support all learning is through conversations with special education teachers. According to the degree ordinance, the special education teacher with a specialization in language reading and writing development must be a qualified conversation partner regarding the same. My problem area is about the special education teacher's role as a qualified conversation partner and counsellor in matters of language, reading and writing development. The purpose of this work is to contribute knowledge about how some teachers, principals and special education teachers describe the special teacher's relational competence in the role of qualified conversation partner and advisor in matters of language, reading and writing development. Method in the study is semi-structured interviews of six respondents. Two special education teachers, two teachers and two principals. The interview results have been analyzed on the basis of Aspelin's (2018) analytics relational competence and on the basis of KoRP, the communicative relational perspective (Ahlberg, 1999). The results show that all respondents give examples of relational competence in the special education teachers. It also emerges that the special education teacher, in consultative conversations, is perceived as clear and structured. Half of the respondents feel that the conversations are important for the teaching of Swedish, and one of them states that he always makes changes in his teaching after the conversations. Conclusions: Both special teachers want to see more profound changes in the classroom after conversations. I see it as important that the special education teacher, with the support of the school management, is given the opportunity to develop their conversational role together with colleagues in continuing education. In different ways, the special education teacher's conversational role, for example through observations of classroom work and subsequent conversations, needs to be developed. The special education teacher’s importance as a conversation partner for language writing and reading development in school should be clarified and worked into the daily work at school. / Bakgrunden: Skolans uppdrag är att främja alla elevers utveckling och lärande och att särskild hänsyn ska tas till de som har svårt att nå målen. Ett sätt att utveckla former för att stödja alla elevers lärande är genom samtal med speciallärare. Enligt examensordningen ska specialläraren med inriktning mot språk- skriv-och läsutveckling vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare gällande detsamma. Mitt problemområde handlar om innebörden av speciallärarens roll som kvalificerad samtalspartner och rådgivare inom språk- skriv och läsutveckling. Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur några lärare, rektorer och speciallärare beskriver speciallärarens relationskompetens i rollen som kvalificerad samtalspartner och rådgivare i frågor om språk- skriv- och läsutveckling. Metod i studien är semistrukturerade intervjuer av sex respondenter. Två speciallärare, två lärare samt två rektorer. Intervjusvaren har analyserats utifrån Aspelins (2018) analysverktyg relationskompetens samt utifrån KoRP, det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (Ahlberg, 1999). Resultaten visar att alla respondenter ger exempel på relationskompetens hos speciallärarna. Det framkommer även att specialläraren, i rådgivande samtal, upplevs som tydlig och strukturerad. Hälften av respondenterna upplever att samtalen har betydelse för undervisningen i svenska, och av dem är det en som uppger att han alltid gör förändringar i sin undervisning efter samtalen.Slutsatser: Båda speciallärarna önskar se mer djupgående förändringar i klassrummet efter samtal. Att specialläraren, med skolledningens stöd, får möjlighet att utveckla sin samtalsroll tillsammans med kollegor i fortbildningar ser jag som viktigt. På olika sätt behöver speciallärarens samtalsroll, t ex genom observationer av klassrumsarbete och därpå följande samtal utvecklas. Speciallärarens betydelse som samtalspartner för språk- skriv - och läsutveckling i skolan bör tydliggöras och arbetas in i det dagliga arbetet på skolan.