Today, pharmaceutical residues are widely found in nature as a cause of the extensive use of human and veterinary medicine. The pharmaceutical residues have shown to have a damaging impact on flora and fauna. Wastewater Treatment Plants (WWTPs), today, are not designed for pharmaceutical removal, which calls for new methods and the implementation of these to avoid increased concentrations of pharmaceutical residues in nature. This thesis addresses three main areas. Firstly, a pre-study regarding the prevalence of pharmaceutical residues at different parts of a WWTP and in the nearby river, secondly, an evaluation of removal of pharmaceutical residues using ozone and, thirdly, the construction of a pilot plant scale Activated Carbon (AC) unit and an evaluation of its capacity for pharmaceutical and ozone removal. This work was done in order to verify the quality of a future full-scale unit including the advanced techniques ozone and AC that will be implemented at a WWTP for pharmaceutical removal. The pre-study shows that the total concentration of the Active Pharmaceutical Ingredients (APIs) was largest at the inlet (93.8 mg/L) and decreased throughout the process steps to be the lowest at the outlet (5.6 mg/L). Paracetamol was found in the highest concentration (86.5 mg/L) at the inlet but could not be detected in the outlet. In the recipient none of the APIs could be found. However, caffeine was detected in the recipient. The pilot plant studies were performed in a batch process, one at high ozone generation and one at low ozone generation. The pilot test at high ozone generation showed that all of the measured APIs were below their Limit of Quantification (LOQ) after 2 minutes. The pilot test at low ozone generation showed a total API-removal of 44% after 7 minutes, 78% after 13 minutes, 97% after 20 minutes and more than 99% after 60 minutes. All of the APIs were below their LOQ after 180 min. The AC-filter construction mirrored the conditions within a full-scale unit as closely as possible and was scaled by the superficial velocity. The AC-filter showed an ozone removal of approximately 99% and removed all pharmaceutical residues apart from Ranitidine which was decreased by 76%. / Idag återfinns läkemedelsrester i stor utsträckning i naturen, vilket är ett resultat av den omfattande användningen av human- och veterinärmediciner. Läkemedelsresterna har visat sig ha en skadlig effekt på flora och fauna. Dagens avloppsreningsverk är inte byggda för att rena vattnet från läkemedelsrester, vilket kräver att nya metoder utvecklas och implementeras för att förebygga spridning av läkemedel. Denna avhandling redogör för tre huvudområden, inledningsvis en förstudie om förekomsten av läkemedelsrester i olika delar av ett vattenreningsverk samt i en närliggande å. Därefter en studie av ozons förmåga att eliminera läkemedelsrester och slutligen konstruktion av ett aktivt kolfilter och en utvärdering av dess förmåga att ta bort läkemedel. Detta gjordes med syftet att verifiera kvalitén hos en fullskalig anläggning som kommer att installeras på ett vattenreningsverket där ozon och aktivt kol kommer användas för borttagning av läkemedelsrester. Förstudien visar att totalkoncentrationen av de aktiva läkemedelssubstanserna (API:er) var som störst vid inloppet av reningsverket (93.8 μg/L) och koncentrationen minskade genom de olika processtegen och var som lägst i utloppet (5.6 μg/L). Paracetamol återfanns i den högsta koncentrationen i inloppet (86.5 μg/L), men kunde inte detekteras i utloppet. Ingen av API:erna återfanns i recipienten, men däremot detekterades koffein. Pilotanläggningsstudierna genomfördes i en batch och genomfördes med högozongenerering och med låg ozongenerering. Studien med hög ozongenerering visade att alla läkemedelsrester var under analysmetodens detektionsgräns efter 2 minuter. Pilotstudien med låg ozonegenerering visade att den totala läkemedelsborttagningen var 44 % efter 7 minuter, 78 % efter 13 minuter, 97 % efter 20 minuter och mer än 99 % efter 60 minuter. Alla läkemedelsrester var under analysmetodens detektionsgräns efter 180 min. Kolfiltret konstruerades för att efterlikna det fullskaliga filtret så mycket som möjligt och skalades således efter den hypotetiska tomma bäddhastigheten. Kolfiltret tog bort cirka 99 % av ozonet och alla läkemedelsrester utom Ranitidin som reducerades med 76 %.

Utanför Uppsalas stadskärna planeras det att bygga en ny stadsdel till år 2050, kallad Sydöstra staden. Uppsala kommun vill vara i framkant gällande hållbar stadsplanering och är därför intresserade av att utreda möjligheter till att tillvarata resurser i avloppsvattnet, som ett alternativ till konventionell rening. I dagsläget står hanteringen av avloppsvatten inför nya typer av utmaningar som rör utsläpp av växthusgaser, bristande resursåtervinning och energieffektivitet samtidigt som kraven på rening ökar. Ett tillvägagångssätt som skulle kunna möjliggöra hantering av dessa utmaningar är genom implementering av källsorterande system. Ett källsorterande avloppssystem separerar vattenfraktionerna för enskild behandling, vilket möjliggör att resurser så som energi och näringsämnen kan återvinnas. Syftet med arbetet var att kartlägga drivkrafter och utifrån dessa identifiera systemlösningar för källsorterat avloppsavfall i Sydöstra staden i Uppsala. Genom studie gällande drivkrafter samt efterföljande workshop med en referensgrupp från Uppsala Vatten kunde möjliga drivkrafter för Uppsala identifieras: Vattenbesparing, Uppfyllande av höga reningskrav, Resurseffektivitet vad gäller energi och näring, Kunskapsgivande samt Klimatneutralitet. Identifiering av drivkrafter resulterade i litteraturstudie för att identifiera anläggningar med liknande drivkrafter som referensgruppen. Studien visade att drivkrafter likt de ovan nämnda resulterade i teknik såsom membranbioreaktor för rötning av källsorterat avloppsavfall. Därefter, genomfördes intervjuer med personer som varit/är delaktiga i pilotprojekt i Sverige för att specifiera vad som krävs för ett genomförande. I nuläget har det visat sig vara svårt att kräva implementering av ett källsorterande system med huvudsyfte att återföra produkter, då kretsloppsaspekten inte har varit ett tillräckligt juridisk motiv för genomförande. I Helsingborg underlättades genomförandet av en hög ambitionsnivå samt en tydlig målbild från kommunen. Slutsats från arbetet är att systemlösningen som bäst lämpar sig för de identifierade drivkrafterna inkluderar rötning av källsorterat avfall i membranbioreaktor (AnMBR), samt urinsortering med efterföljande torkning. Beräkningar gällande en potentiell implementering resulterade i att pilotanläggningen i Sydöstra staden ska dimensioneras för 900 personer. Gällande systemet för behandling av urin, resulterade den dagliga urinproduktionen i att torkningsbädden bör ha en area motsvarande 30 m2 alternativt 23 m2 (beroende på torkningshastighet). För behandling av fekalier, fastställdes mått på membranreaktorn till radien 5 meter och höjden 11 meter, med volymen spolvatten som huvudsaklig orsak till den stora volymen. / Outside the city center of Uppsala, a new district called ”the Southeastern city” will be built by 2050. Uppsala municipality wants to be at the forefront of sustainable planning and is therefore interested in investigating opportunities to utilize resources found in wastewater, as an alternative to conventional treatment of wastewater. Wastewater management is facing new types of problems related to greenhouse gas emissions, resource recycling and energy efficiency. One approach that enables management of these challenges is through the implementation of source separation sewer systems, that separates the household wastewater into different fractions. This enables resources such as energy and nutrients to be recycled. The purpose of the work was to identify drivers and from these drivers identify a solution for source separated sewage fractions in the southeastern city of Uppsala. Through a literature study followed by a workshop with Uppsala Vatten, possible drivers for Uppsala were determined to be Water Saving, Fulfillment of purification requirements, Resource efficiency regarding energy and nutrition, Obtaining knowledge and Climate neutrality. The determination of possible drivers resulted in further literature study, to identify facilities with similar drivers as Uppsala. The study showed that drivers as the ones identified for Uppsala have resulted in technology such as membrane bioreactor for digestion of source separated wastewater. Interviews were also conducted with people who have been or are involved in pilot projects in Sweden to specify what is required for implementation of a source separation system. It is currently difficult to require the implementation of such system with the main argument of recycling products, as the recycle aspect has not been a motive enough juridically for implementation. In Helsingborg, the ambition and a clear vision from the municipality was crucial for the implementation. In conclusion, the system best suited to the identified drivers include anaerobic digestion of source separated waste water in membrane bioreactor (AnMBR), as well as urine dehydration. Calculations were performed regarding a potential implementation resulted in that the treatment plant should treat wastewater from 900 people. For the treatment of urine, the daily urine production resulted in an area of the drying bed of 30 m2 or 23 m2 for varying drying rates. For treatment of faeces, dimensions of the membrane reactor were determined to radius 5 meters and 11 meters height, where the volume of flush water was the main reason for the large reactor.

Att följa ammonium i reningsverk är avgörande för att förbättra reningsprocessen och kontrollera flödet av föroreningar ut till ekosystemet. Jonselektiva elektroder (ion-selective electrodes, ISEs) är en lovande teknik inom området, där polymermembran baserade på nonactin är de mest studerade membranen för ammoniumsensorer. Membranet droppas tillsammans med ett jon-till-elektron transducerande material på ett elektrodsubstrat av grafit eller glasartat kol. Nonactin-baserade jonselektiva elektroder har typiskt en detektionsgräns inom storleksordningen 10-5 M, men uppvisar betydande kaliuminterferenser. Ett elektrodsystem baserat på grafitelektroder, inkluderande en ISE och en referenselektrod (RE), studerades i detta examensarbete. De jonselektiva elektroderna producerades genom att droppa jon-till-elektron trandsducerande funktionella flerväggiga kolnanotuber (functional multiwalled carbon nanotubes, f-MWCNTs) lösta i tetrahydrofuran (THF) och en membrancocktail innehållande polyvinylklorid (PVC), mjukgörare och nonactin löst i THF på grafitelektroder. Membranet täcktes sedan med en buffrad polyvinylalkohol (PVA) hydrogel med pH 7 och ett gas-permeabelt membran. Referenselektroderna producerades genom att droppa en membrancocktail av polyvinylbutyral (PVB) mättat med NaCl på grafitelektroder. Jonselektiva elektroder med f-MWCNTs som jon-till-elektron transducerande lager och ett PVC-baserat ammonium-selektivt membran med nonactin producerades framgångsrikt. Elektroderna hade en detektionsgräns i storleksordningen 10-5 M, vilket kan jämföras med tidigare artiklar publicerade inom området. Ytterligare producerades PVB-baserade referenselektroder mättade med NaCl framgångsrikt. Referenselektroderna uppvisade små variationer när koncentrationer av olika salt varierades. Arbetet visade att det gaspermeabla membranet Hyflon AD i kombination med en PVA hydrogel inte var lämplig i den föreslagna konfigurationen, då hålrum formades i torkningsprocessen av det gaspermeabla membranet och membranet delaminerade. Det föreslogs att beteendet kunde vara en konsekvens av inkompatibilitet mellan PVC och det gaspermeable membranet, till följd av deras skillnad i polaritet. / Monitoring ammonium in wastewater is vital to improve the treatment process and monitor the release of the pollutant into the ecosystem. Ion-selective electrodes (ISEs) is a promising technique in the area where the ISE is often based on a polymeric membrane containing the ionophore nonactin. The polymeric ion-selective membrane is drop-cast onto graphite or glassy carbon electrode substrates together with an ion-to-electron transducing layer. Nonactin-based ISEs typically demonstrate a limit of detection (LOD) in the range of 10-5 M, but exhibit significant potassium interferences. A solid-state system based on graphite electrodes, including an ISE and a reference electrode (RE), was investigated in this study. The ISEs were produced by drop-casting ion-to-electron transducing functional multi-walled carbon nanotubes (f-MWCNTs) dispersed in tetrahydrofuran (THF) and a membrane cocktail comprising poly(vinyl chloride) (PVC), plasticizer, and nonactin dispersed in THF onto graphite electrodes. The membrane was then covered with a buffered poly(vinyl alcohol) (PVA) hydrogel of pH 7 and a gas-permeable membrane (GPM). The solid-state RE was produced by drop-casting a poly(vinyl butyral) (PVB) membrane cocktail saturated with NaCl onto the graphite electrode.  ISEs using f-MWCNTs as ion-to-electron transducers and a PVC-based ammonium-sensitive membrane with nonactin were successfully produced. The electrodes exhibited LODs in the range of 10-5 M, which is comparable to previous articles published on the subject. Additionally, PVB-based solid-state REs saturated with NaCl were successfully produced. The reference electrodes exhibited minor influences when varying the concentrations of various salts. The study showed that the GPM Hyflon AD combined with a PVA hydrogel was not suitable in this configuration, as air voids were formed in the drying process, and the membrane was easily delaminated. It was suggested that this behavior could be a consequence of the incompatibility of PVC and the GPM due to their difference in polarity.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are man-made substances that hold unique properties. They are not only oil- and water repellants but also very resistant to degradation. Due to these properties, the applications are endless and PFASs can be found in a wide range of industrial applications and commercial products. The effluents of wastewater treatment plants (WWTPs) have been pointed out as one of the major sources of PFASs in the environment. The main aim of this project was to evaluate the sources and the occurrence of PFASs in a wastewater network in a Swedish city and in the different treatment steps at the connected WWTP. Another objective was to use these data to calculate mass flows and to investigate the fate of PFASs within the WWTP. The city of Uppsala and the WWTP Kungsängsverket were selected as study objects. Both wastewater and sludge were sampled and analyzed. In the wastewater network, a total of 15 pumping stations (PSTs) were sampled for wastewater, and at the WWTP, a total of 10 wastewater and 10 sludge samples were taken. The samples consisted of grab samples (n = 24), time-integrated samples (100 mL every 20 min during 24 hours, n = 2) and flow proportional samples (24 hours, n = 9). The aqueous and sludge samples were prepared for analysis using solid-phase and solid liquid extraction, respectively, and then analyzed by liquid chromatography tandem mass spectrometry (LC/MS/MS). The PFAS concentrations and composition profiles varied greatly in the network. High concentrations of 6:2 fluorotelomer sulfonate (6:2 FTSA) were generally found in the wastewater, which indicates increased usage of 6:2 FTSA in industrial processes and applications as replacement for perfluorooctane sulfonate (PFOS) and/or leaching from fire-training sites. A hot spot was detected (Sågargatan PST: ΣPFAS = 55,000 ng L-1 = 110,000 mg d-1) with elevated discharges of C3 – C8 perfluoroalkyl carboxylates (PFCAs). The studied WWTP was ineffective in removing C4, C6, C8 perfluoroalkyl sulfonates (PFSAs), C3 – C8 PFCAs and 6:2 FTSA from wastewater. Longer chained C9 – C17 PFCAs tended to partition to sludge more effectively than shorter chained C3 – C8 PFCAs, where PFCAs with an even amount of perfluorated carbon atoms had a higher affinity for sludge than those with an odd amount. The PFAS concentrations and mass flows tended to increase across the second clarifier in both wastewater and sludge, probably due to precursor degradation. PFSAs and PFCAs tended to be at similar or lower concentrations in the effluent compared to the influent. This shows that these substances enter the WWTP from an upstream source and are not formed or added in the WWTP. The transformation of precursors is therefore not the most important source of PFASs in Kungsängsverket. PFASs in wastewater at a large scale municipal WWTP may origin to a large extent from both industrial applications and domestic sources, such as daily life products. The new knowledge generated within this project will help Uppsala Vatten to protect drinking water supplies and the receiving aquatic environment from PFAS contamination. / Per- och polyfluoroalkylerade substanser (PFAS) är konstgjorda ämnen som har unika egenskaper. De är inte bara fett- och vattenavvisande utan är även mycket resistenta mot nedbrytning. På grund av dessa egenskaper är applikationerna med PFAS oändliga, och de används i en lång rad industriella applikationer och kommersiella produkter. Renat vatten från avloppsreningsverk har pekats ut som en av de största källorna av PFAS i miljön. Syftet med det här projektet var att undersöka källorna och uppkomsten av PFAS i ett ledningsnät i en svensk stad och även före/efter de olika reningsstegen i det största reningsverket. Ett annat mål var att använda dessa data för att beräkna massflöden och att studera ödet för PFAS i reningsverket. Uppsala stad och reningsverket Kungsängsverket valdes som studieobjekt. Både avloppsvatten och slam provtogs och analyserades. I ledningsnätet provtogs totalt 15 pumpstationer (PST) med avseende på avloppsvatten och i reningsverket togs det totalt 10 avloppsvatten- och 10 slamprover. Proverna bestod av stickprover (n = 24), tidsintegrerade prover (100 mL var 20 min under 24 timmar, n = 2) och flödesproportionerliga prov (24 timmar, n = 9). Vatten- och slamproverna preparerades för analys med hjälp av fastfas- respektive fast-vätske-extraktion, och analyserades därefter med vätskekromatografi kopplat till tandem-mass-spektrometri (LC/MS/MS). PFAS koncentrationerna och sammansättningsprofilerna varierade mycket i ledningsnätet. Koncentrationerna av 6:2 fluorotelomersulfonsyra (6:2 FTSA) var generellt höga i avloppsvattnet, vilket tyder på en ökad användning av 6:2 FTSA i industriella processer och applikationer som ersättningssubstans för perfluorooktansulfonsyra (PFOS) och/eller urlakning från brandövningsplatser. En så kallad hot spot detekterades i ledningsnätet (Sågargatan PST: ΣPFAS = 55 000 ng L-1 = 110 000 mg d-1) med punktutsläpp av C3 – C8 perfluoroalkylerade karboxylsyror (PFCA). Det studerade reningsverket var inte effektivt för rening av C4, C6, C8 perfluoroalkyl-sulfonsyror (PFSAs), C3 – C8 PFCAs och 6:2 FTSA. PFAS av typen C9 – C17 PFCA (långa kolkedjor) tenderade att fördela sig till slamfasen mer än C3 – C8 PFCA (kortare kedjor), där PFCA med ett jämnt antal perfluorerade kolatomer hade större affinitet för slam än de med udda. PFAS koncentrationerna och massflödena tenderade att öka från första till andra sedimentations-tanken, både i avloppsvatten och i slam, troligtvis som en följd av degradering av prekursorer. PFSA och PFCA tenderade att ha likvärdiga eller lägre koncentrationer i ut- jämfört med inflöde. Detta tyder på att huvudkällorna för dessa substanser i avloppsvatten finns uppströms och uppkommer inte genom bildning eller tillsats i reningsverket. Nedbrytning av prekursorer är därför inte den viktigaste källan av PFAS i Kungsängsverket. Det visades tydligt att PFAS i ett kommunalt avloppsvatten kan ha sitt ursprung såväl i både industriella produkter och processer som produkter från hushåll, som t.ex. dagligvaruprodukter. Den nya kunskapen som genererats i detta projekt kommer att hjälpa Uppsala Vatten att skydda dricksvattentäkter och den mottagande akvatiska miljön för PFAS förorening.

The aeration step is the most energy consuming process in the wastewater treatment plant, i.e. making the energy usage in this step more efficient is of great concern both in Sweden and world wide. There are some examples of previous studies investigating ways to make the ae- ration control more efficient, though most of these have focused on for example ammonium feedback control rather than blower control which is the main focus of this study. Bromma wastewater treatment plant installed three new blowers in december 2016 functioning as suppliers of air to the aeration step in the bioreactor. Since there are still three old blowers operating at the WWTP, there is a need to control two different types of blowers efficiently. This is challenging since the two blower types have different capacities, efficiency and maxi- mum/minimum air flows and a control strategy that optimizes the operation of these two blower types combined needs to take this into account. Operational data for the blowers was used to generate a second grade polynome for each blower type which gives the efficiency as a function of produced air flow. These polynomes were further utilized to build a script in MATLAB that chooses the most efficient number of blowers operating and at what air flows for a certain total aeration need. The least square method was used to calibrate a model for calculating energy consumption for the simulated control strate- gy. Calculations for energy consumption from the current control strategy and another strategy proposed by the blower deliverer Sulzer were made in order to decide whether the optimized control strategy was an improvement or not. The simulation results and the calculations for energy consumption indicates that the current control strategy at Bromma WWTP is almost as effective as the optimized control strategy. Both strategies sets the new blowers at the first places in the queue. The optimized strategy appears to be more efficient for flows that requires both new and old blowers operating. From the calculations of energy consumption, it was shown that the control strategy from Sulzer de- mands an energy consumption on levels in between the one for the current control strategy and the optimized control strategy. / Luftningssteget är den mest energikrävande processen i ett avloppsreningsverk. Det finns därför incitament till att effektivisera energianvändningen då en minskad elförbrukning är positivt både ur ett ekonomiskt perspektiv och ur ett resursmässigt perspektiv. Energibesparingar från luftningssteget har undersökts tidigare genom att främst studera optimering av syreregleringen och luftregulatorn. Det här projektet syftar till att uppnå en minskad effektförbrukning på Bromma reningsverk genom att optimera blåsmaskinsregulatorn, ett mer outforskat forskningsfält.  På Bromma reningsverk installerades den 16 december 2016 tre nya blåsmaskiner som ska försörja luftningssteget i den biologiska reningen med luft. Det innebär att det finns två olika typer av blåsmaskiner som är i drift på Bromma: den gamla modellen (HST9000) och den nya modellen (HST40). Då dessa två olika typer av blåsmaskiner har olika kapacitet och verkningsgrad är det viktigt att blåsmaskinsregulatorn använder en styrstrategi som ställer dessa maskiner i kö på ett optimalt energieffektivt sätt. Det är även viktigt att i så stor utsträckning som möjligt låta maskinerna generera luftflöden nära sin högsta verkningsgrad.  Driftinformation för blåsmaskinerna användes för att med hjälp av beräkningar i MATLAB kunna välja ut det effektivaste antalet maskiner i drift, avgöra vilken typ av maskiner som ska användas samt vilket luftflöde respektive maskin ska generera vid ett specifikt luftflödesbehov. Målet var att hitta en optimal styrstrategi för Bromma reningsverk, samt att undersöka om det fanns möjligheter till energibesparingar jämfört med nuvarande implementerade styrstrategi. Effektförbrukningsberäkningar gjordes för både den simulerade optimerade styrstrategin och den nuvarande. Ytterligare en styrstrategi, föreslagen av blåsmaskinsleverantören Sulzer, undersöktes också ur ett energiförbrukningsperspektiv för jämförelse.  Resultatet av simuleringen och effektberäkningen indikerar att den nuvarande styrningen i princip är lika energieffektiv som den simulerade optimala styrningen. I båda fallen kopplas de nya maskinerna in i första hand. Dock visar resultatet på att den simulerade styrningen är effektivare vid flöden där det krävs att de gamla blåsmaskinerna sätts i drift. Sulzers föreslagna styrstrategi är mer energieffektiv än nuvarande styrning, men inte lika effektiv som den optimerade styrstrategin.

The climate adaptation of our cities and the optimization of our technical systems with regards to weather sets high demands on the availability and the processing of weather data. The possibility to forecast disturbances of influent flow rate to wastewater treatment plants allow control systems counteract these disturbances before they have a harmful effect on the treatment processes. These forecasts can be made by different models A neural network models complex patterns between different data sets through a multi-layered structure containing a large amount of transformation functions. The aim of this project was to examine how the complex neural network performed compared with a simpler linear regression model when forecasting wastewater flow using high resolution X-band rain radar data. The study also investigated to what extent X-band rain radar data contributes to the performance of the model. The performance was evaluated at rain flow periods only. Wastewater flow data were provided by Avedøre wastewater treatment plant in Copenhagen operated by BIOFOS. The X-band rain radar data was provided by HOFOR. The neural network was developed by Informetics on the TensorFlow platform. This project concluded that the neural network and the linear regression model performed equally well at predicting when a rain flow period began. The neural network was more accurate at predicting the flow rate while the linear regression was better at approximating the accumulated flow over an entire rain flow period. Using additional rain data up to 30 km within the radar station location in comparison with using data only from within the catchment indicated a 20 to 30-minutes improvement of possible lead time. A conceivable lead time when forecasting the sewer flow to Avedøre wastewater treatment plant was estimated to be around 4 hours. / Det föreligger höga krav på tillgänglighet och bearbetning av väderdata för att kunna optimera tekniska system i förhållande till väder och klimat. Att kunna förutsäga ändrat inkommande flöde till avloppsreningsverk möjliggör för kontrollsystem att kunna motverka negativa konsekvenser på reningsprocesserna på grund av det ändrade flödet. X-band radardata kan användas för att prognoser av flöden med hjälp av olika modeller.Ett neuralt nätverk, reproducerar komplexa mönster mellan olika dataset genom en struktur med flera lager och en mängd överföringsfunktioner.  Målsättningen med det här projektet var att utvärdera hur ett komplext neuralt nätverk presterar jämfört med en enklare regressionsmodell i att förutsäga avloppsflöde med hjälp av högupplöst X-band radardata. I projektet undersöktes också hur tillgång av olika radardata kunde bidra till modellens prestanda. Modellerna utvärderades endast under regnflödesperioder. Data över avloppsflödet som användes i projektet kom från Avedøre avloppsreningsverk i Köpenhamn. Reningsverket drivs av BIOFOS. Radardata kom från HOFOR. Det neurala nätverket som användes har utvecklats av Informetics på plattformen Tensorflow. Slutsatser som kunde dras i projektet var att det neurala nätverket och den linjär regressionsmodellen var lika bra på att förutsäga när en regnflödesperiod startade. Det neurala nätverket kunde förutsäga det momentana flödet bättre än regressionsmodellen, medan det omvända gällde för att uppskatta den totala flödesvolymen under en hel regnflödesperiod. Genom att använda ytterligare regndata, upp till 30 kilometer från radarstationen, jämfört med att endast använda data från avrinningsområdet kunde en 20–30 minuters förbättring av den möjliga prognostiden påvisas. En tänkbar prognostiden för att förutsäga avloppsflödet till Avedøre avloppsreningsverk visades ligga omkring 4 timmar.

Globalt har hela världens befolkning påverkats både ekonomiskt och psykiskt av coronaviruset SARS-CoV-2, som har drabbat så många människor med covid-19 att det klassas som en pandemi. Strax efter pandemins utbrott upptäcktes det att viruset utsöndras från avföring och ut i spillvattennätet som leder till reningsverken. Då virusmängden ökar i avloppsvattnet ökar även covid-19 fallen i samhället. Ökning av virusmängd i avloppsvatten kan nämligen signalera om att det förekommer smittspridning i samhället. Avloppsvattenbaserad övervakning kan dock användas som komplement till andra teststrategier vilket EU-kommissionen har nämnt i en rekommendation. Trender kan analyseras för att i ett tidigt skede informera sjukvård och regioner om ökad smittspridning.  På Kungsängens reningsverk i Västerås kommun har Mälarenergi analyserat avloppsvattnet för att ta reda på om ökning av virus i avloppsvatten kan indikera på ökad smittspridning i Västerås kommun. De har samlat in proverna och skickat det till SGS Analytics AB Sweden som har analyserat proverna med RT-qPCR. CT-värdena har normaliserats med vattenflöden. Korrelationstest har gjorts mellan virusmängd i avloppsvattnet och covid-19 fall, dödsfall samt IVA-fall. Det fanns ett signifikant svagt negativt samband mellan virusmängd i avloppsvatten och covid-19 fall per vecka. Mellan virusmängd och IVA-fall eller dödsfall fanns inget samband. Det finns en del felkällor som kan ha påverkat virusmängden. Vid höga vattenflöden kan PCR inhibitorer från tillskottsvatten och lakvatten ha påverkat CT-värdena. Värdena är höga på sommaren trots att covid-19 fall, dödsfall och IVA-fall var som lägst. Inhibitorer skapar direkt eller indirekt högre CT-värden vilket tolkas som lägre virusmängder.

Den här studien är under projektet MinShed som drivs av RISE. MinShed är ett 3årigt projekt som undersöker mikroplastemission från syntetiska textilier vid tvätt. Den här studien har som syfte att genomföra en Critical Review på tidigare studier inom ämnet: Olika syntetiska material som släpper mikroplaster via hushållstvätt. Samtliga studier har sammanfattats i en framtagen matris där information om studiernas materialdata presenteras. Den främsta anledningen till varför en sådan matris ska presenteras är för att finna textilteknologiska gap som existerar i nuvarande forskning. Vad som omfattar textilteknologi kommer förklaringar ges mer ingående under litteraturgenomgången. I dagsläget finns det inte tillräckligt spårbara material för existerande forskning, därav är det svårt att avgöra exakt vilka textilparametrar som orsakar mer eller mindre emission vid tvätt. Därför kan företag heller inte prioritera smartare designval för att reducera mikroplastemission. Av de18 undersökta studierna var det enbart 2 av dessa som hade full kontroll överprovmaterialet. Detta betyder att ytterligare forskning inom området är aktuellt. Vad som kan hindra forskningen att utvecklas är förnärvarande textilbranschen. Det finns ingen trovärdig uppsikt över textilmaterial och dess processer, vilket försvårarutförandet att spåra de textilparametrar som orsakar emission vid tvätt. För att dra slutsatser mellan emission och konstruktionsparametrar för textil så bör man i framtiden tänka på att enbart testa en parameter åt gången. Utifrån resultatet från denna studie rekommenderas en egen tillverkning av materialet för att få en spårbartextilproduktion, då det ger ett mer trovärdigt resultat på grund av mer kontroll över processerna som textiler genomgår. / This study is performed under the project MinShed run by RISE. MinShed is a 3-year project that investigates in Microplastics emissions from synthetic textiles during domestic washing. The aim of the study is to do a Critical Review on previous research in the subject: Various synthetic materials that release microplastics during domestic laundry. The previous research is presented in a matrix, where information about the presented by the investigated laundry parameters, as well as the textile parameters. The main reason why such matrix is needed is to find the gap that contains the textile parameters for the various researches. Some of the most important textile parameters will be described during the literature review. At present, there is not enough traceable material for existing research, hence it is difficult to determine exactly which textile parameters which cause during washing. Therefore, companies cannot prioritize smarter design choices in order to reduce microplastics emissions from the materials. Of the 18research studies which were analyzed, only 2 of them had full control over their sample material. This means that further research in this area is needed. What can prevent future research is currently the textile industry. There is no reliable oversight of textile materials and their processes, which makes it difficult to track textile parameters that cause emission when washing. In order to be able to draw conclusions between emission and textile design parameters, researchers should remember to test only one parameter at a time and have an inhouse or own production of the specimens, this will give a better control of the results.