Cette thèse porte sur l’étude du comportementdes bandes de convoyeurs soumisesà des contraintes mécanique, thermique et hydrique.La bande est constituée par un renforttextile multi-plis incorporé dans deux couchesde revêtement en caoutchouc. Le matériau dela bande en composite structural a été caractériséexpérimentalement à l'aide des essais mécaniqueset hydriques sur des éprouvettes normaliséesen composites avec et sans couche decaoutchouc. Des essais d’impact sont élaborésà fin d’identifier les différents modesd’endommagement à l’aide des observationsmicroscopiques.Une étude expérimentale est élaborée sur laméthode de réparation de la bande par collagede patchs internes en utilisant deux procédés decollage : la polymérisation à froid et la vulcanisationà chaud. Deux modèles analytiques unidimensionnelet bidirectionnel sont développéset confrontés aux modèles par éléments finispour étudier le comportement hygrothermomécaniquede la bande à l’aide des donnéesde caractérisation expérimentale. Les résultatsont montré que les performances de laméthode de réparation dépendent de différentsparamètres hygro-thermomécaniques et géométriques.Un outil d’aide à l’amélioration et à laconception en tenant compte de ces paramètresest enfin proposé. / This thesis deals with the study of themechanical behavior of a conveyor belt underhydrothermal effects. The structure that hasbeen studied consists of a 4 textile layers boundtogether by a thin rubber adhesive layer andcovered with the rubber cover. The beltcomposite structural was characterized usingstandard specimens with and without rubberlayers under tensile and ageing tests. Impacttests are developed to identify the differentdamage modes using microscopic observations..Experimental study of reparation method waselaborated using two processes: hotvulcanization and cold polymerization. Twoone-dimensional and bidirectional analyticmodels are developed and compared with finiteelement models to study the hygrothermomechanicalbehavior of the belt usingexperimental characterization parameters. Theresults showed that the performance ofreparation method of the belt depends ondifferent parameters. A tool for improvementand designing of the reparation is proposedtaking into account these parameters

Made available in DSpace on 2016-04-26T14:55:19Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Sheila Cristina Santos.pdf: 854701 bytes, checksum: 04a51b7a58e5a7fa7e7a4124bd304ed0 (MD5) Previous issue date: 2015-04-10 / Conselho Nacional de Desenvolvimento Científico e Tecnológico / In 1985, Brazil started a process of returning to Democracy after 21 years of establishment of civil-military dictatorship (1964-1985). During this period, numerous Brazilian citizens had their rights annulled, were expelled from the country, banned from their jobs, victims of persecution and often subjected to forced exile because of a repressive apparatus that offered no possibility of defense. The dictatorship acted swiftly to keep "under control" the political opposition that were being organized in the country. First, with the decrees and laws that legitimized the actions of the new regime, later with the publication of Institutional Act no. 5 (AI-5) which compromised radically all sectors of public life through the establishment of full censorship vetoed the right to protest, opposition and individual freedoms. The arrests those who resisted in the moment of the Overthrow, interventions in the labor unions, persecution of workers and students, the annihilation of the armed resistance groups, are characteristic of a "time" of our history that left many sequels and culminated, later, in a long process of reparation to victims. By the 10,559 Act, of November 13, 2002, the Brazilian State establishes conditions for financial and moral reparation to citizens who were affected by the strong action of political repression unleashed during the military regime. Among the sectors most affected in this period, is notable the violence against the labor movement that, from the beginning, adopted different ways of resistance. In December 2012, in open court in the Memorial de Resistência de São Paulo, several workers had the opportunity to see their stories told, receiving the official State's apology, through the Amnesty Commission of the Ministry of Justice and hence be "benefit" with their financial reparations due to the suffered persecution, imprisonment, exile and the damage caused in their personal lives and in their professional careers. The records and the memory of the labor movement will compose one of the most beautiful stories of resistance in the recent history of our country / Em 1985, o Brasil inicia um processo de retorno democrático após 21 anos de instauração da ditadura civil-militar (1964-1985). Durante esse período, inúmeros cidadãos brasileiros tiveram seus direitos cassados, foram expulsos do país, banidos dos seus postos de trabalho, vítimas de perseguições e, muitas vezes, submetidos ao exílio forçado por conta de um aparato repressivo que não ofereceu chances de defesa. A ditadura agiu rapidamente para manter sob controle as oposições políticas que se articulavam no país. Em princípio, com os decretos e leis que legitimaram as ações do novo regime; posteriormente, com a edição do Ato Institucional n. 5 (AI-5) que comprometeu de forma radical todos os setores da vida pública, através do estabelecimento da censura plena que vetou o direito à manifestação, à oposição e as liberdades individuais. As prisões aos que resistiram no momento imediato ao Golpe, as intervenções nos meios sindicais, a perseguição aos trabalhadores e estudantes, o aniquilamento aos grupos de resistência armada, são características de um tempo da nossa história que deixou muitas sequelas e que culminou, posteriormente, num longo processo de reparação às vítimas. Por meio da Lei 10.559, de 13 de novembro de 2002, o Estado brasileiro estabeleceu condições de reparação financeira e moral aos cidadãos que foram atingidos pela ação da forte repressão política desencadeada durante o regime militar. Dentre os setores mais atingidos nesse período, destaca-se a violência praticada ao movimento operário que, desde o início, adotou diferentes formas de resistência. Em dezembro de 2012, em audiência pública no Memorial de Resistência de São Paulo, vários trabalhadores tiveram a oportunidade de ver suas histórias contadas, de receber o pedido de desculpas oficiais do Estado, através da Comissão de Anistia do Ministério da Justiça e, consequentemente, serem beneficiados com as respectivas reparações financeiras por conta das perseguições e prisões sofridas, pelo exílio e pelos danos causados na vida pessoal e em suas trajetórias profissionais. Os registros e a memória do movimento operário irá compor uma das mais belas histórias de resistência da recente história do nosso país

<p>I föreliggande studie undersöktes interaktionen mellan en person med afasi och hennes närstående. Syftet var att identifiera möjliga resurser som används av personen med afasi för att optimera delaktigheten i samtal, dels som aktiv lyssnare men också i situationer där missförstånd uppstår, samt se hur prosodi används som resurs i interaktionen. Datamaterialet som studerades var en två timmar lång videoinspelning i hemmet hos personen med afasi, där samtal med hennes man samt väninna förekom. Materialet analyserades enligt Conversation Analysis för att identifiera mönster i samtalen. Tre olika mönster identifierades och analyserades; återkopplingar för att visa aktivt lyssnarskap, och repetitioner som en begäran om bekräftelse av förståelse, samt begäran om förtydligande då något är otydligt eller felaktigt i föregående yttrande. Resultaten visade på kommunikativa resurser hos personen med afasi gällande att vara en aktiv lyssnare som stödjer talaren genom återkopplingssignaler, samt som en aktiv deltagare i samtalet genom att initiera reparationer för att samkonstruera förståelse.</p>

<p>The current state of the global distribution of income, wealth, and well-being is in many respects the product of historical acts and processes. Of these, some have been just, others not. In philosophical discourse, processes of the latter kind are referred to as historical injustices. Of these historical injustices, the most protracted, extensive, and (presumably) the most devastating, is colonialism. For centuries, innocent people – in fact whole continents – were subjected to plunder, despoilment, land-displacement, exploitation, slavery, oppressive rule, cultural rape, and genocide. The extent and persistence of the consequences of this particular historical injustice are, however, contested territory. With regards to the exact causes of global poverty and destitution, measuring the effects of colonialism vis-à-vis other determining factors is an empirical impossibility. Nonetheless, it is beyond dispute that during colonial times vast amounts of riches were illicitly transferred from the colonies to their (mainly European) masters. It therefore seems reasonable to assume that this massive and prolonged one-directional transfer (from South to North) of wealth and resources necessary for nation-building, i.e. self-sustained and successful eco¬nomic development, has contributed, to a morally significant degree, to the unequal economic status of societies – resulting, ultimately, in the present unjust division of countries into developed, industrialized ones on the one hand, and under-developed (in many cases, extremely poor) ones, on the other. If this assumption is correct, then this is a problem of fantastic moral proportions.</p><p>The aim of this essay is to consider the moral implications of the consequences of colonialism in light of the problem of global poverty and against emergent, compelling theories of global justice. It is argued that the former colonies are justified in making reparative demands on their former colonial powers as a matter of rectificatory justice. The demands discussed here are aimed at property restoration and economic compensation. The salience of these demands is established by way of arguments for collective moral responsibility and historical (trans-generational) obligations. It is further argued that such reparations would constitute a great leap towards eradicating global poverty on the grounds that many presently poor countries were the victims of colonial atrocities. Such a leap would also take us closer to a just world.</p>

I föreliggande studie undersöktes interaktionen mellan en person med afasi och hennes närstående. Syftet var att identifiera möjliga resurser som används av personen med afasi för att optimera delaktigheten i samtal, dels som aktiv lyssnare men också i situationer där missförstånd uppstår, samt se hur prosodi används som resurs i interaktionen. Datamaterialet som studerades var en två timmar lång videoinspelning i hemmet hos personen med afasi, där samtal med hennes man samt väninna förekom. Materialet analyserades enligt Conversation Analysis för att identifiera mönster i samtalen. Tre olika mönster identifierades och analyserades; återkopplingar för att visa aktivt lyssnarskap, och repetitioner som en begäran om bekräftelse av förståelse, samt begäran om förtydligande då något är otydligt eller felaktigt i föregående yttrande. Resultaten visade på kommunikativa resurser hos personen med afasi gällande att vara en aktiv lyssnare som stödjer talaren genom återkopplingssignaler, samt som en aktiv deltagare i samtalet genom att initiera reparationer för att samkonstruera förståelse.

The current state of the global distribution of income, wealth, and well-being is in many respects the product of historical acts and processes. Of these, some have been just, others not. In philosophical discourse, processes of the latter kind are referred to as historical injustices. Of these historical injustices, the most protracted, extensive, and (presumably) the most devastating, is colonialism. For centuries, innocent people – in fact whole continents – were subjected to plunder, despoilment, land-displacement, exploitation, slavery, oppressive rule, cultural rape, and genocide. The extent and persistence of the consequences of this particular historical injustice are, however, contested territory. With regards to the exact causes of global poverty and destitution, measuring the effects of colonialism vis-à-vis other determining factors is an empirical impossibility. Nonetheless, it is beyond dispute that during colonial times vast amounts of riches were illicitly transferred from the colonies to their (mainly European) masters. It therefore seems reasonable to assume that this massive and prolonged one-directional transfer (from South to North) of wealth and resources necessary for nation-building, i.e. self-sustained and successful eco¬nomic development, has contributed, to a morally significant degree, to the unequal economic status of societies – resulting, ultimately, in the present unjust division of countries into developed, industrialized ones on the one hand, and under-developed (in many cases, extremely poor) ones, on the other. If this assumption is correct, then this is a problem of fantastic moral proportions. The aim of this essay is to consider the moral implications of the consequences of colonialism in light of the problem of global poverty and against emergent, compelling theories of global justice. It is argued that the former colonies are justified in making reparative demands on their former colonial powers as a matter of rectificatory justice. The demands discussed here are aimed at property restoration and economic compensation. The salience of these demands is established by way of arguments for collective moral responsibility and historical (trans-generational) obligations. It is further argued that such reparations would constitute a great leap towards eradicating global poverty on the grounds that many presently poor countries were the victims of colonial atrocities. Such a leap would also take us closer to a just world.

Ölandsbron är en pelarbro som förbinder Öland med fastlandet. Denna bro är av undermålig kvalitet tack vare dåliga förutsättningar vid byggnationen och i och med detta är underhållsbehovet mycket stort. Kantbalkarna är en av de hårdast utsatta delarna på en bor och ersätts nästan alltid under en bros livstid och samma sak gäller på Ölandsbron. Dock så ville vägverket se vilka alternativ som fanns tillgängliga vid reparation och upptäckte därmed möjligheten att installera katodiskt skydd som en reparationsåtgärd. Katodiskt skydd innebär att man med ström skyddar armeringen genom att göra densamme negativt laddad med hjälp av en positiv laddad anod. Anoden kan fungera på olika sätt men i fallet med Ölandsbron så blir anoden positivt laddad med hjälp av en extern strömkälla. Denna reparationsmetod är förhållandevis ovanlig i Sverige vilket innebär att kunskapen om den är relativt begränsad. En av faktorerna som behöver uppdagas är livslängden på de olika komponenterna i systemet. Katodiskt skydd är inte underhållsfritt och skyddssystemet behöver nya komponenter med jämna mellanrum. För att kunna byta ut de olika komponenterna i rätt tid behöver man veta deras livslängd då ett utbyte inte sker för sent eller för tidigt sparar in stora kostnader. Livslängdsanalys av komponenter i katodiskt skydd är därför vad examensarbetet handlat om och själva analysen har skett med en metod som kallas för faktormetoden. Faktormetoden bestämmer inte livslängder utan justerar befintliga livslängder med hänsyn till det specifika objektet med hjälp av referenslivslängder. Dock visade det sig vara svårt att få tag i referenslivslängder vilket medförde att resultatet i arbetet kan skilja sig något från verkligheten. För att bättre livslängdsanalyser ska kunna utföras krävs det att beställare av byggnadstekniska komponenter börjar kräva referenslivslängder av tillverkare. En väldefinierad livslängd är någonting som beställaren tjänar på i underhållskostnader samtidigt som det kan stärka tillverkarnas varumärke. Underhållsmässigt visade det sig att de ingjutna komponenterna var underhållsfria i hänsyn till brons livslängd. De komponenter som visade sig ha kortast livslängd var de elektriska komponenterna samt referenselektroderna i systemet och utbytesintervallet skiljer sig mellan 5 och 20 år. Dock är de elektroniska komponenterna enkla att byta ut och kräver inga kostsamma insatser. Kablarna som finns i systemet är de näst med underhållskrävande komponenterna och kräver ett utbytesintervall på 25 år. Själva utbytet av kablarna är även det en mer arbetskrävande insats. Då det katodiska skyddet beräknas behöva en livslängd på ca. 60 år är just kablarnas livslängd ett problem då man helst skulle sett att utbyte av dessa endast skulle behöva skett en gång under brons livslängd.

Thesis (M.A.)--Carleton University, 2003. / Includes bibliographical references (p. 92-96). Also available in electronic format on the Internet.

Thesis (M.A.)--Carleton University, 2004. / Includes bibliographical references (p. 126-134). Also available in electronic format on the Internet.

Freiburg i. Br., Univ., Wiss. Arb., 2006.