<p>Syftet med studien är att undersöka vad en grupp ridsportledare vill förmedla till sina elever, samt ta reda på vilka kunskaper och värderingar som produceras och förmedlas inom ridsportkulturen. För att uppnå syftet har jag formulerat nedanstående frågeställningar.</p><p>Vilken utbildning har ledarna inom ridsporten?</p><p>Vilka är de oskrivna reglerna inom ridsporten vad gäller etik, moral och empati?</p><p>Hur förmedlas den goda ridsporten till eleverna enligt ridsportledarna?</p><p>Metod</p><p>Fem ridsportledare i Stockholmsområdet kontaktades baserat på vad som i forskningssammanhang kallas ett informerat urval. Författaren valde ridskolor med spridning inom Stockholmsområdet. Några större och några mindre avseende medlemsantal. Ledaren skulle varit aktiv under flera år och med god inblick i verksamheten. Det slutgiltiga valet föll på de klubbar som hade väl utvecklad ungdomsverksamhet. Tid och plats för intervjuerna bestämdes vid det första telefonsamtalet. Intervjuerna har varit kvalitativa för att få en djupare insikt i vilka tankar ridsportledarna har kring sin ledarroll och vilka värderingar de vill förmedla till sina elever. Samtliga intervjuer har bandats och skrivits ner ord för ord.</p><p>Resultat och slutsats</p><p>Ridsportledarna är välutbildade inom sitt område och i princip inga ”snälla föräldrar” nyttjas som ledare. Eleverna på ridskolan tillbringar mycket tid i stallet utöver sin faktiska ridtid, många gånger upp till sju dagar per vecka. Ridskolans roll som fritidsgård kan därmed diskuteras och i och med den tid eleverna tillbringar där får de äldre eleverna och ledarna även en framstående roll som förebilder.</p><p>Ridskolans viktigaste uppgift anses vara att lära ut hur eleverna ska hantera hästen. De oskrivna regler som framför allt poängteras är: horsemanship, ödmjukhet och kamratskap. Alla ryttare på en ridskola måste kunna den sociala koden för just den ridskolan. I det avseendet är ridskolan en extremt fostrande miljö eftersom så många olika människor, med avseende på ålder och attityd, ska kunna mötas på samma område och samsas om samma hästar.</p>

Syftet med studien är att undersöka vad en grupp ridsportledare vill förmedla till sina elever, samt ta reda på vilka kunskaper och värderingar som produceras och förmedlas inom ridsportkulturen. För att uppnå syftet har jag formulerat nedanstående frågeställningar. Vilken utbildning har ledarna inom ridsporten? Vilka är de oskrivna reglerna inom ridsporten vad gäller etik, moral och empati? Hur förmedlas den goda ridsporten till eleverna enligt ridsportledarna? Metod Fem ridsportledare i Stockholmsområdet kontaktades baserat på vad som i forskningssammanhang kallas ett informerat urval. Författaren valde ridskolor med spridning inom Stockholmsområdet. Några större och några mindre avseende medlemsantal. Ledaren skulle varit aktiv under flera år och med god inblick i verksamheten. Det slutgiltiga valet föll på de klubbar som hade väl utvecklad ungdomsverksamhet. Tid och plats för intervjuerna bestämdes vid det första telefonsamtalet. Intervjuerna har varit kvalitativa för att få en djupare insikt i vilka tankar ridsportledarna har kring sin ledarroll och vilka värderingar de vill förmedla till sina elever. Samtliga intervjuer har bandats och skrivits ner ord för ord. Resultat och slutsats Ridsportledarna är välutbildade inom sitt område och i princip inga ”snälla föräldrar” nyttjas som ledare. Eleverna på ridskolan tillbringar mycket tid i stallet utöver sin faktiska ridtid, många gånger upp till sju dagar per vecka. Ridskolans roll som fritidsgård kan därmed diskuteras och i och med den tid eleverna tillbringar där får de äldre eleverna och ledarna även en framstående roll som förebilder. Ridskolans viktigaste uppgift anses vara att lära ut hur eleverna ska hantera hästen. De oskrivna regler som framför allt poängteras är: horsemanship, ödmjukhet och kamratskap. Alla ryttare på en ridskola måste kunna den sociala koden för just den ridskolan. I det avseendet är ridskolan en extremt fostrande miljö eftersom så många olika människor, med avseende på ålder och attityd, ska kunna mötas på samma område och samsas om samma hästar.

<p><p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av olyckor hos vuxna ridskoleryttare. Frågeställningarna var: Hur stor har förekomsten av olyckor varit hos vuxna ridskoleryttare under de senaste 5 åren? Hur stor har förekomsten av olyckor varit i samband med hantering av häst i förhållande till olyckor relaterade till fall från häst?</p><p>Vilka typer av skador är mest förekommande?</p><p>Vilka typer av olyckor är beroende på ålder, kön och ridvana?Metod</p><p>Studien genomfördes kvantitativt med enkäter som delades ut till vuxna på tre olika ridskolor i Stockholms län. 100 enkäter besvarades och kodades i Excel, dessa analyserades sedan med hjälp av statistikprogrammet SPSS.Resultat</p><p>Resultatet i denna studie visar på att 68 % av ryttarna inte varit med om en olycka medan</p><p>32 % varit med om en eller fler. 79 % av olyckorna inträffar då ryttaren ramlar av och de skador som är vanligast är hjärnskakning och mindre frakturer på revben och fingrar. Endast 21 % av olyckorna som skett var då ryttaren hanterat hästen. De flesta skador som uppkommer vid dessa tillfällen är sårskador då de blivit bitna av hästen samt frakturer och knäskador då ryttaren blivit sparkad. Påverkansfaktorer gällande förekomsten av olyckor var framförallt vilken ridvana ryttaren hade, ju längre denna ridit desto större risk. Även lektionens innehåll spelade roll, där hoppning och ridning i naturen visade sig inneha den största olycksfrekvensen.Slutsats</p><p>Förekomsten av olyckor i denna studie visade sig bero framförallt av hur länge ryttaren ridit på ridskola. Ridvana visade sig vara statistiskt signifikant även då man tagit hänsyn till andra störningsfaktorer. Ju längre ryttaren ridit desto större olycksrisk, sannolikt beror detta antagligen på svårare moment i ridningen. Även om skador sker i stallet så är det betydligt större risk att råka ut för en olycka vid ridning och då framförallt vid hoppning eller ridning i skogen.</p></p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av olyckor hos vuxna ridskoleryttare. Frågeställningarna var: Hur stor har förekomsten av olyckor varit hos vuxna ridskoleryttare under de senaste 5 åren? Hur stor har förekomsten av olyckor varit i samband med hantering av häst i förhållande till olyckor relaterade till fall från häst? Vilka typer av skador är mest förekommande? Vilka typer av olyckor är beroende på ålder, kön och ridvana?Metod Studien genomfördes kvantitativt med enkäter som delades ut till vuxna på tre olika ridskolor i Stockholms län. 100 enkäter besvarades och kodades i Excel, dessa analyserades sedan med hjälp av statistikprogrammet SPSS.Resultat Resultatet i denna studie visar på att 68 % av ryttarna inte varit med om en olycka medan 32 % varit med om en eller fler. 79 % av olyckorna inträffar då ryttaren ramlar av och de skador som är vanligast är hjärnskakning och mindre frakturer på revben och fingrar. Endast 21 % av olyckorna som skett var då ryttaren hanterat hästen. De flesta skador som uppkommer vid dessa tillfällen är sårskador då de blivit bitna av hästen samt frakturer och knäskador då ryttaren blivit sparkad. Påverkansfaktorer gällande förekomsten av olyckor var framförallt vilken ridvana ryttaren hade, ju längre denna ridit desto större risk. Även lektionens innehåll spelade roll, där hoppning och ridning i naturen visade sig inneha den största olycksfrekvensen.Slutsats Förekomsten av olyckor i denna studie visade sig bero framförallt av hur länge ryttaren ridit på ridskola. Ridvana visade sig vara statistiskt signifikant även då man tagit hänsyn till andra störningsfaktorer. Ju längre ryttaren ridit desto större olycksrisk, sannolikt beror detta antagligen på svårare moment i ridningen. Även om skador sker i stallet så är det betydligt större risk att råka ut för en olycka vid ridning och då framförallt vid hoppning eller ridning i skogen.

The purpose of this paper is to view Karlstad Municipality and their financial support to non-profit organizations within equestrian sports. Despite the varying representatives of various equestrian sports in Karlstad, there seems to be a single beneficiary within the sport when it comes to financial support from the municipality.   The policies and plans concerning cultural development are directly compared to the Karlstad Municipality and its contribution to these organizations within equestrian sports. Through interviews and reports I have studied the process of financial support from the Karlstad municipality using an intersectionality theory based on Nina Lykkes guide on gender studies and feminist theory. Pierre Bourdieu’s theories on field, habitus and capital are also used as a method to enhance the understanding of equestrian sports and its role in modern Swedish society.   The conclusion is that the Karlstad Municipality is, for a several of reasons, promoting non-profit organizations within equestrian sports, which are operating as riding schools. Through the material I have processed, I have concluded that there are indeed some trends to be recognized. Equestrian sports have, in Swedish society, played only a minor role in spite of its popularity. The trend is, which I show in this thesis, that equestrian sports are becoming more significantly recognized in the field of popular sports. The Karlstad Municipality administers financial support to non-profit organizations such as riding schools working to reach goals and ambitions written in policies and plans concerning cultural development despite improvements that could be made for a more efficient path in achieving said goals and ambitions.

Studiens syfte var att med hjälp av en kvalitativ metod få ökad kunskap och förståelse för betydelsen av en väl balanserad pedagogisk och social kompetens inom ridutbildning med fokus på en ”ridskola för alla. Tidigare forskning bekräftade att det fanns ett behov att undersöka hur utövare upplevde ledare inom ridsporten och det har även visat sig att ridundervisningens betydelse för ridlärarna ibland är underordnad i vardagen med hästarna. Fokus låg många gånger inte på det pedagogiska arbetet för instruktören och detta ledde till en stor påverkan för elevens individuella utbildning. Studien hade även för avsikt att undersöka det egna begreppet ”en ridskola för alla” Resultatet från undersökningen visade att det fanns en stor diskrepans i både pedagogisk och didaktisk förmåga hos de olika lärarna. Den visade även att den teoretiska kunskapsnivån ansågs vara hög över lag medan den praktiska förmågan som kunde kopplas till både didaktiska och sociala färdigheter hade mer att önska. Beträffande den didaktiska kompetensen visade studien att den var mycket individuell mellan lärarna som ledde till att alla lärare inte passade för samtliga elever vilket påverkade ryttarnas individuella utveckling. Slutligen kunde ridskolorna i studien inte anses som ”ridskolor för alla” då socioekonomiska hinder förelåg.

Ridundervisning handlar i allmänhet om ett samspel mellan lärare, elev och häst och ridlärare måste kunna hantera elever och hästar med deras potentiella känslor, temperament och beteenden. Tidigare forskning visar att ett pedagogiskt ledarskap är viktigt för att främja en god lärmiljö på idrottsföreningar samt för att främja de utövandes hälsa och välbefinnande. Syftet med denna studie var att belysa ridlärares uppfattningar av ridskolan som lärmiljö samt hur de arbetar för en lärande och hälsofrämjande idrottsförening. Känsla av sammanhang (KASAM) och sociokulturellt perspektiv har använts för att tolka och diskutera studiens resultat. Elva intervjuer med ridlärare på nio ridskolor i Sverige har genomförts. Empirin analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i sex kategorier och sex underkategorier. Resultatet visade att ridlärare behöver vara engagerade i elevers lärande och utveckling samt arbeta för trygga miljöer och goda relationer. Vidare visade det sig vara viktigt att låta elever vara delaktiga i sitt lärande och arbeta för en god gemenskap för att främja elever hälsa och välbefinnande. Avslutningsvis behöver ridlärare vara pedagogiska och positiva för att främja en trygg och hälsosam miljö där elever får möjlighet misslyckas, känna sig trygga nog att vara sig själva och våga ha olika mål och drömmar.