<p>Sammanfattning</p><p>Denna uppsats undersöker möjligheterna att bedöma en akties framtida risk och avkastning med hjälp av nyckeltalen soliditet och marknadstillväxt. För att göra detta undersöks företag noterade på Stockholmsbörsen under perioden 2004-12-31 till 2006-06-30. Analysen görs med hjälp av linjär regression och visar att nyckeltalen inte har något signifikant samband med risk och avkastning med reservation för ett lågt men signifikant samband mellan marknadstillväxt och beta på 5%-nivå.</p> / <p>Abstract</p><p>This essay sets out to explore the possibilities of determining the risk and return of a stock by means of a company’s financial structure and growth in market value. The research is done by analysing stocks on the Stockholm Stock Exchange during the period 31-12-2004 to 30-06-2006. The stocks are analysed using linear regression and shows that there is no significant relationship between the growth in market value, financial structure and risk and return save for a small but significant relationship between growth in market value and beta on a 5% significance level.</p>

Sammanfattning Denna uppsats undersöker möjligheterna att bedöma en akties framtida risk och avkastning med hjälp av nyckeltalen soliditet och marknadstillväxt. För att göra detta undersöks företag noterade på Stockholmsbörsen under perioden 2004-12-31 till 2006-06-30. Analysen görs med hjälp av linjär regression och visar att nyckeltalen inte har något signifikant samband med risk och avkastning med reservation för ett lågt men signifikant samband mellan marknadstillväxt och beta på 5%-nivå. / Abstract This essay sets out to explore the possibilities of determining the risk and return of a stock by means of a company’s financial structure and growth in market value. The research is done by analysing stocks on the Stockholm Stock Exchange during the period 31-12-2004 to 30-06-2006. The stocks are analysed using linear regression and shows that there is no significant relationship between the growth in market value, financial structure and risk and return save for a small but significant relationship between growth in market value and beta on a 5% significance level.

Bakgrund Risk är den faktor som de flesta sparare grundar sina fondbeslut på. Trots detta så använder sig de fyra storbankerna sig av fyra skilda metoder att presentera sina fonders risk på, där skalor och färgsättningar väsentligt skiljer sig åt. Utöver bankerna så har såväl Premiepensionsmyndigheten som Morningstar egna sätt att presentera fonders risk på. Detta förfarande gör det, ur risksynpunkt, till en mycket komplex fråga när det gäller för kunden att jämföra fonder från olika värdepappersinstitut. Syfte Syftet med denna uppsats är att beskriva hur riskrating genomförs av olika aktörer på den svenska kapitalmarknaden. Vi vill även förklara vilka skillnader och likheter som finns och utveckla en standardiserad modell för riskrating. Genomförande Genom att initialt studera värdepappersinstitutens publicerade material skapade vi oss en bild av vilken information som fanns tillgänglig för investeraren. Därefter genomfördes intervjuer med en representant från vardera bank och den information som samlades in jämfördes med det publicerade materialet för verifikation. En granskning genomfördes därefter för att reda ut vilka skillnader och likheter som finns storbankerna emellan samt hur riskratingen utfördes. Den standardiserade modellen för riskrating togs slutligen fram av oss efter att ha tagit del av synpunkter och råd från de intervjuade och andra finansiella aktörer. Slutsats Alla de undersökta aktörerna utgår från standardavvikelsen när de graderar sina fonder för risk. Det förekommer dock inblandning av subjektivitet från fondförvaltarnas sida för att justera för faktorer som inte standardavvikelsen fångar in. Det som främst skiljer de olika aktörerna åt är den tidsperiod som de använder sig av när de beräknar standardavvikelsen. De undersökta företagens riskskalor skiljer sig i form av olika färgsättningar, olika antal steg på respektive riskskala samt att vissa banker har bestämda standardavvikelseintervall. Den information som företagen presenterar angående risk är baserad på de bestämmelser och regelverk som FI i samarbete med Fondbolagens Förening tagit fram. Detta hindrar dock inte aktörerna att presentera ytterligare information gällande risk, vilket vissa gör. Vårt förslag på en standardiserad riskrating baseras endast på standardavvikelse med en tidshorisont på 36 månader. Utöver standardavvikelsen så skall även information gällande aktuella riskmått och riskfaktorer om varje fond presenteras. Författarna har även tagit fram ett förslag på hur ett fondfaktablad skulle kunna se ut.

<p>Bakgrund</p><p>Risk är den faktor som de flesta sparare grundar sina fondbeslut på. Trots detta så använder sig de fyra storbankerna sig av fyra skilda metoder att presentera sina fonders risk på, där skalor och färgsättningar väsentligt skiljer sig åt. Utöver bankerna så har såväl Premiepensionsmyndigheten som Morningstar egna sätt att presentera fonders risk på. Detta förfarande gör det, ur risksynpunkt, till en mycket komplex fråga när det gäller för kunden att jämföra fonder från olika värdepappersinstitut.</p><p>Syfte</p><p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur riskrating genomförs av olika aktörer på den svenska kapitalmarknaden. Vi vill även förklara vilka skillnader och likheter som finns och utveckla en standardiserad modell för riskrating.</p><p>Genomförande</p><p>Genom att initialt studera värdepappersinstitutens publicerade material skapade vi oss en bild av vilken information som fanns tillgänglig för investeraren. Därefter genomfördes intervjuer med en</p><p>representant från vardera bank och den information som samlades in jämfördes med det publicerade materialet för verifikation. En granskning genomfördes därefter för att reda ut vilka skillnader och likheter som finns storbankerna emellan samt hur riskratingen utfördes. Den standardiserade modellen för riskrating togs slutligen fram av oss efter att ha tagit del av synpunkter och råd från de intervjuade och andra finansiella aktörer.</p><p>Slutsats</p><p>Alla de undersökta aktörerna utgår från standardavvikelsen när de graderar sina fonder för risk. Det förekommer dock inblandning av subjektivitet från fondförvaltarnas sida för att justera för faktorer</p><p>som inte standardavvikelsen fångar in. Det som främst skiljer de olika aktörerna åt är den tidsperiod som de använder sig av när de beräknar standardavvikelsen. De undersökta företagens riskskalor skiljer sig i form av olika färgsättningar, olika antal steg på respektive riskskala samt att vissa banker har bestämda standardavvikelseintervall. Den information som företagen presenterar angående risk är baserad på de bestämmelser och regelverk som FI i samarbete med Fondbolagens Förening tagit fram. Detta hindrar dock inte aktörerna att presentera ytterligare information gällande risk, vilket vissa gör.</p><p>Vårt förslag på en standardiserad riskrating baseras endast på standardavvikelse med en tidshorisont på 36 månader. Utöver standardavvikelsen så skall även information gällande aktuella riskmått och riskfaktorer om varje fond presenteras. Författarna har även tagit fram ett förslag på hur ett fondfaktablad skulle kunna se ut.</p>

Nyckelord: Aktiv- passivitet, inaktivitet, riskmått, lönsamhet, värderingsmått, Sharpekvot, Treynorkvot, Jensens Alfa, CAPM Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilket typ av sparande inom PPM- fonder som är mest lönsam under en arbetslivstid, aktivpassivitet eller ren inaktivitet. Metod: Uppsatsen utgår från en kvantitativ studie, som sträcker sig från 2001 till 2010. Historisk avkastningsdata från portföljernas fonder har används för uträkning av olika värderingsmått. Därmed har ett jämförbart resultat av portföljernas prestation kunnat uppnås. Slutsats: Resultatet påvisade att aktiv-passivitet med en högrisk är en lönsam sparform. Med andra ord att en investerare får en stark positiv utveckling trots att de inte gjort ett fondbyte sedan det första aktiva valet. AP7 Såfa som har fått mycket utomstående kritik presterade väl i studien.

Bakgrund Människor måste alltid fundera över risk och avkastning. Att omkring 80% av svenskarna äger någon form av fond skapar ett stort beroende av hur en extern aktör, portföljförvaltare, ser på begreppet och hur de hanterar portföljrisken mer precist. Det är därför intressant för alla investerare att förstå om och hur portföljrisk används och ses på utifrån förvaltarna som styr över vårt sparande. Är deras synsätt speglat i de befintliga teorierna och används den ofta kritiserade riskvariabeln beta i praktiken. Syfte: Syftet med magisteruppsatsen är att förklara och analysera hur institutionella investerare använder risk i portföljförvaltning, illustrera hur de i praktiken använder riskvariabler och om risk är nära relaterat till avkastning. Metod: Den här uppsatsen har sin utgångspunkt i den kvalitativa forskningsmetodiken för att kunna analysera hur portföljförvaltare ser på portföljrisk. Ett slumpmässigt urval av nio portföljförvaltare, oberoende av storlek och strategi, valde att ställa upp på intervjuer. De intervjuade fick fritt besvara frågorna för att skapa en så heltäckande bild som möjligt av de olika uppfattningarna inom portföljrisk. Slutsats: Analysen av det empiriska materialet visar att det är svårt att frambringa en enhetlig syn på portföljrisk och definition av densamma. De intervjuade skiljer sig åt i de flesta frågor förutom i kritiken mot betas värde som riskvariabel. Ingen använder beta som främsta riskmått, istället används riskvariabler som Value at Risk, tracking error och/eller variansen av avkastning. De statligt ägda fonderna använder sig av strategier där riskhantering kommer i främsta rummet och de ser även en stark koppling mellan risk och avkastning. Värdet av riskhantering skiljer sig åt bland de privata portföljförvaltarna eftersom några aktivt justerar och övervakar risknivån medan andra inte använder sig av risktänkande alls. Korrelationen mellan risk och avkastning är inte heller uppenbar då några anser att sambandet inte alltid är positivt eller linjärt. / Background: Humans have to constantly consider risk- and return tradeoffs. The fact that about 80% of the Swedish population owns some kind of mutual fund creates a great dependency on how an external part, a portfolio manager, views this tradeoff and especially how the concept of portfolio risk is looked upon. It becomes interesting for all investors to understand if and how portfolio risk is utilized and looked upon through the eyes of the mangers in charge over our savings. Do their view of risk and return translate to available theories and is the theoretically popular and much criticized beta measure used at all in practice. Purpose: The purpose of this master thesis is to describe and analyze how institutional investors apply the concepts of risk in portfolio management, to illustrate how they work with risk variables in practice and if risk is closely linked to return. Methodology: To be able to thoroughly analyze a few selected portfolio managers’ view on portfolio risk, this thesis has its foundation in the qualitative research approach. A random sample of nine mutual funds’ portfolio managers, independent of size and investment strategies, agreed to participate in face-to-face inter-views. The interviewees were allowed to answer freely in order to get the full picture of the different views of portfolio risk. Conclusion: The analysis of the empirical findings makes it clear that it is hard to find a unified view nor a unified definition of portfolio risk. The respondents differ a lot in their opinions in most issues except that they doubt beta being a good risk measure. No one is using beta as its main risk variable, instead risk variables such as Value at Risk, tracking error and variance of returns are used. The government operated funds have strategies putting risk management on the frontline and sees a strong connection between risk and return. The importance of risk management show a large divergence amongst the private portfolio managers since some respondents actively adjust and monitor the level of risk while other employ strategies that do not incorporate risk thinking at all. The correlation between risk and return is not apparent since some respondents do not believe the relation to be linear or positive at all times.

<p>Bakgrund Människor måste alltid fundera över risk och avkastning. Att omkring 80% av svenskarna äger någon form av fond skapar ett stort beroende av hur en extern aktör, portföljförvaltare, ser på begreppet och hur de hanterar portföljrisken mer precist. Det är därför intressant för alla investerare att förstå om och hur portföljrisk används och ses på utifrån förvaltarna som styr över vårt sparande. Är deras synsätt speglat i de befintliga teorierna och används den ofta kritiserade riskvariabeln beta i praktiken.</p><p>Syfte: Syftet med magisteruppsatsen är att förklara och analysera hur institutionella investerare använder risk i portföljförvaltning, illustrera hur de i praktiken använder riskvariabler och om risk är nära relaterat till avkastning.</p><p>Metod: Den här uppsatsen har sin utgångspunkt i den kvalitativa forskningsmetodiken för att kunna analysera hur portföljförvaltare ser på portföljrisk. Ett slumpmässigt urval av nio portföljförvaltare, oberoende av storlek och strategi, valde att ställa upp på intervjuer. De intervjuade fick fritt besvara frågorna för att skapa en så heltäckande bild som möjligt av de olika uppfattningarna inom portföljrisk.</p><p>Slutsats: Analysen av det empiriska materialet visar att det är svårt att frambringa en enhetlig syn på portföljrisk och definition av densamma. De intervjuade skiljer sig åt i de flesta frågor förutom i kritiken mot betas värde som riskvariabel. Ingen använder beta som främsta riskmått, istället används riskvariabler som Value at Risk, tracking error och/eller variansen av avkastning.</p><p>De statligt ägda fonderna använder sig av strategier där riskhantering kommer i främsta rummet och de ser även en stark koppling mellan risk och avkastning. Värdet av riskhantering skiljer sig åt bland de privata portföljförvaltarna eftersom några aktivt justerar och övervakar risknivån medan andra inte använder sig av risktänkande alls. Korrelationen mellan risk och avkastning är inte heller uppenbar då några anser att sambandet inte alltid är positivt eller linjärt.</p> / <p>Background: Humans have to constantly consider risk- and return tradeoffs. The fact that about 80% of the Swedish population owns some kind of mutual fund creates a great dependency on how an external part, a portfolio manager, views this tradeoff and especially how the concept of portfolio risk is looked upon. It becomes interesting for all investors to understand if and how portfolio risk is utilized and looked upon through the eyes of the mangers in charge over our savings. Do their view of risk and return translate to available theories and is the theoretically popular and much criticized beta measure used at all in practice.</p><p>Purpose: The purpose of this master thesis is to describe and analyze how institutional investors apply the concepts of risk in portfolio management, to illustrate how they work with risk variables in practice and if risk is closely linked to return.</p><p>Methodology: To be able to thoroughly analyze a few selected portfolio managers’ view on portfolio risk, this thesis has its foundation in the qualitative research approach. A random sample of nine mutual funds’ portfolio managers, independent of size and investment strategies, agreed to participate in face-to-face inter-views. The interviewees were allowed to answer freely in order to get the full picture of the different views of portfolio risk.</p><p>Conclusion: The analysis of the empirical findings makes it clear that it is hard to find a unified view nor a unified definition of portfolio risk. The respondents differ a lot in their opinions in most issues except that they doubt beta being a good risk measure. No one is using beta as its main risk variable, instead risk variables such as Value at Risk, tracking error and variance of returns are used.</p><p>The government operated funds have strategies putting risk management on the frontline and sees a strong connection between risk and return. The importance of risk management show a large divergence amongst the private portfolio managers since some respondents actively adjust and monitor the level of risk while other employ strategies that do not incorporate risk thinking at all. The correlation between risk and return is not apparent since some respondents do not believe the relation to be linear or positive at all times.</p>

Portfolio allocation theories have been studied and used ever since the mid 20th century. Nevertheless, many investors still rely on personal expertise and information gathered from the market when building their investment portfolios. The purpose of this master’s thesis is to examine how personal preferences and expertise perform compared to mathematical portfolio alloca- tion theories and how the risk between these di↵erent strategies di↵er. Using two portfolio allocation theories, the Black-Litterman model and mod- ern portfolio theory (Markowitz), a portfolio managed by the investment firm Placerum Kapitalf ̈orvaltning in Ume ̊a will be compared and challenged to investigate which strategy gives the best risk adjusted return. Using scenario modelling, the portfolios can be compared using both historical data and future forecasted scenarios to analyze the past, present and future of the allocation theories and Placerum’s investment strategy. The first allocation theory, the Black-Litterman model, combines historical information from the market with views and preferences of the investor to select the optimal allocations derived from return and volatility. The second allocation theory, the modern portfolio theory (Markowitz), only uses histori- cal data to derive correlations and returns which are then used to select the optimal allocations. By analysing several risk measures applied on the portfolios historical and forecasted data as well as comparing the performance of the portfolios, it is shown that the investment strategy used at Placerum succeeds with its intentions to achieve relatively high return while reducing the risk. However, the portfolios given using the two allocation theories results in higher potential returns but at the cost of taking on a higher risk. Comparing the two studied allocation theories, it is shown that when using the Black-Litterman model with the assumptions and views defined in this project, modern allocation theory actually beats it in terms of potential return as well as in terms of risk adjusted return, even though its underlying theory is much simpler.

The market for decentralised financial instruments, more commonly known as cryptocurrencies, has gained momentum over the past recent years and the application areas are many. Modern portfolio theory has for years demonstrated its applicability to traditional assets, such as equities and other instruments, but to some extent omitted the application of mathematical portfolio theory with respect for cryptocurrencies. This master's thesis aims to evaluate both traditional and DeFi assets from a modern optimization perspective. The focus area includes whichallocation structures that minimize the risk-adjusted return. The optimizations strategies are based on the risk measures, standard deviation, Conditional Value at Risk and First linear partial moment. The method has its structure in different scenarios where the outcome is optimized for traditional assets, DeFi assets and a hybrid set of these. The input data for the optimization methodology is based on weekly and adjusted price data for the assets. The output variables are weight-distribution, risk levels, return, maximum drawdown and graphic visualizations. Our results show that there is a value in incorporating parts of assets from the decentralized financial world in a portfolio provided that the risk-adjusted ratio increases through but through both higher returns and higher potential risk. These results are based on incorporation of certain parts of the new landscape where more established assets such as Bitcoin, Ethereum etc. have proven to perform well while other assets that are less traded shows a significantly worse result relative to risk. / Marknaden för decentraliserade finansiella instrument, mer känt som kryptovalutor, har tagit sin fart de senaste åren och applikationsområdena är många. Modern portföljteori har i åratal visat sin tillämpbarhet på traditionella tillgångar, såsom aktier och andra instrument, men till en viss grad utelämnat applicering av matematisk portföljteori med avseende på kryptovalutor. Denna master uppsats ämnar till att utvärdera både traditionella och DeFi tillgångar ur ett modernt optimerings-perspektiv. Fokusområdet innefattar vilka allokeringsstrukturer som minimerar den risk justerade avkastningen. Optimeringsstrategierna baseras på riskmåtten, standardavvikelse, Conditional Value at Risk samt First linear partial moment. Metodiken har sin grundstruktur i olika scenarion där man studerat optimerade utfall för traditionella tillgångar, DeFi tillgångar samt en hybrid uppsättning av dessa.  Ingångsdatan till optimeringsmetodiken baseras på veckovis och justerad prisdata för tillgångarna. Utgångsvariablerna är allkokeringsfördelning, risknivåer, avkastning, maximum drawdown samt grafiska visualiseringar.  Våra resultat visar att det finns det finns ett värde i att omstrukturera sin portfölj med delar av tillgångar från den decentraliserade finansvärlden under förutsättningarna att riskjusterade kvoten ökar genom men genom både högre avkastning och högre potentiell risk. Dessa resultat bygger på inkorporering av vissa delar av de nya landskapet där mer etablerade tillgångar som Bitcoin, Ethereum etc. har visat sig prestera bra medans andra tillgångar som är mindre omsatta visar ett avsevärt sämre resultat relativt risk.

This thesis discusses the concept of bankruptcy, or default, for Swedish companies. The actual distribution over time is considered both on aggregate level and within different industries. Several models are constructed to best possible describe the default frequency. Mainly logistic regression models are designed for this purpose, but various other models are considered. Some of these are constructed for comparison and for the ambition to produce the most accurate model possible. A large data set of nearly 30 million quarterly observations is used in the analysis. Taking into account micro and macro economic data. The derived models cover different time periods, considering different variables and display varying levels of accuracy. The most exact model is a logistic regression model considering both micro and macro data. It is tested both in sample and out of sample and perform very well in both areas. This model is estimated on first a subset of the data set to be able to compare with a real scenario. Then an equivalent model is constructed from the whole data set to best possibly describe future scenarios. Here Vector Auto-Regressive (VAR) models, and empirical models constructed by OLS regression estimating the firm values, are used in combination with the logistic regression model to predict the future. All three models are used to describe the most likely scenarios, as well as the worst case scenarios. From the worst case scenarios risk measures, such as the empirical value at risk, can be derived. From all this analysis the most significant results are compiled. Namely, that the Logistic regression model performs remarkably well both in-sample and out-of-sample, if macro variables are taken into account. Further, the future results are harder to interpret. Yet, the analysis has arguments for prediction accuracy and interesting results of a continued low default frequency within the next year. / Den här uppsatsen avhandlar konceptet konkurs, för svenska företag. Den faktiska konkursfördelningen över tid analyseras, både på en sammanlagd nivå och inom olika industrier. Flera modeller konstrueras i syfte att bäst beskriva konkursfördelningen. Huvudsakligen är logistiska regressions modeller utformade för detta syfte, men andra typer av modeller är inkluderade i analysen. Några av dessa modeller är skapade för jämförelse, men också för att kunna producera en så exakt modell som möjligt. Ett stort data set med nästan 30 miljoner kvartalsvisa observationer används i analysen. Mikro- och makroekonomiska faktorer är inkluderade i detta data set. De framtagna modellerna omfattar olika tidsperioder mellan 1990–2018, tar in olika faktorer i analysen och visar på olika nivåer av noggrannhet. Modellen som har högst förklaringsgrad är en logistisk regressionsmodell som tar hänsyn till både mikro- och makroekonomiska faktorer. Denna modell analyseras både i och utanför sitt samplingsintervall, och visar på goda resultat i båda områdena. Modellen är först skattad på en delmängd av tidsperioden, för att kunna jämföra den förutspådda fördelningen med en faktisk fördelning. Sedan är en ekvivalent modell skattad på hela intervallet, för att bäst möjligt förutspå framtida scenarion. För detta syfte är Logistiska regressionsmodellen kombinerad med Vektor Autoregressiva (VAR)-modeller som förutspår makroekonomiska faktorer, och empiriska regressionsmodeller som förutspår mikroekonomiska faktorer. Alla tre modelltyper används för att kunna beskriva det mest sannolika scenariot, samt de värsta tänkbara scenariona. Från de värsta tänkbara scenariona kan riskmått, så som empiriska Value at Risk, tas fram. All analys producerar resultat och de viktigaste sammanställs. Dessa är att den logistiska regression modell som tar hänsyn till makroekonomiska faktorer ger bra resultat både i och utanför samplingsintervallet. Vidare är de framtida simulerade resultaten svårare att tolka, men den genomförda analysen har argument för exakthet i förutsägelserna. Därmed presenteras ett troligt framtida scenario med fortsatt låg konkurs frekvens inom det närmaste året.