No description available.

Denna studie har som syfte att skildra och förklara hur reproduktionen av kön relaterar till skapandet av rockmusik hos ett band där tre av musikerna är kvinnor och en musiker är man. Detta för att få en ökad förståelse för hur föreställningen om kön påverkar musikskapandet inom rockgenren. Det empiriska källmaterialet samlades in genom en fältstudie där bandet följdes på repetitioner och konserter. Materialet analyseras genom West och Zimmermans teorier kring reproduktionen av genus. Studiens resultat jämförs också med tidigare forskning inom musikvetenskap och etnologi för att sätta in dem i en större kontext. Undersökningen jämförs också med forskning inom filosofi och genusvetenskap eftersom studien, tack vare sitt tvärvetenskapliga förhållningssätt, är relevant även utanför musikvetenskapen. Resultatet visar att musikskapandet till stor del pågår på ett interaktivt plan med olika nivåer. Musiken omformuleras och omskapas genom verbal interaktion, kroppsspråk, ansiktsuttryck och mer subtila detaljer såsom blickar och platstagande. Eftersom utgångspunkten i studien är att genus reproduceras genom situationsbunden interaktion, blir också genus i denna bemärkelse en viktig faktor i musikskapandet. Kvinnorna gör kön genom att medla mellan traditionellt feminina ideal och rockmusikens alternativa femininitet. Inom genren gör de kön genom att reproducera sin underkastelse i den maskulina diskurs som präglar rockgenren. Mannen gör kön genom att hylla maskulina ideal såsom fysisk styrka och självsäkerhet, men också genom att förmedla mellan detta och det ideal som eftersträvas i interaktion med musikerna som är kvinnor i bandet. Båda könen reproducerar genus genom att ta avstånd från det motsatta könet. Den falska dikotomin är det mest särpräglade genusmönstret när det kommer till sysslor, personlighetsdrag och ställning. Kvinnor hamnar här i en tydlig hierarkisk underordning, där de påtagligen blir ”de andra”.

Das Musizieren in Bands stellt eine zentrale Musizierpraxis innerhalb der Populären Musik dar. Ziel dieser Arbeit ist es daher die Bedeutung dieser besonderen Ensembleform für den Musikunterricht zu untersuchen. Im ersten Teil wird die musikpädagogische Auseinandersetzung mit populären Musikpraxen rückblickend und überblicksartig skizziert. Daraufhin soll das Spezifische der Praxis des Bandspiels im zweiten Teil untersucht werden, sodass für eine authentische unterrichtliche Umsetzung wesentliche Merkmale erkennbar werden. Der vermeindliche Spagat aus informellem und formellem Lernen, der sich aus der Thematik ergibt, soll mit Hilfe von pädagogischen Problemfeldern ins Zentrum gerückt werden. Abschließend stehen zwei konkrete Bandpraxiskonzepte, welche nach den gefundenen Kriterien für das Spielen in Bands untersucht werden, im Mittelpunkt der Betrachtung. / Music – making in bands represents a major musical practice within popular music. The objective of this work is to explore the relevance of this particular form of ensemble playing for music teaching in general. In the first part the music pedagogical discussion about popular music practics will be summarised and outlined in a retrospective way. The second part analyses the specific of band practics, so that important characteristics for an educational realization can be recognised. The balancing act between informal an formal learning, that this topic contains, will be discussed within a few pedagogical fields. The last part looks into two concepts of band practics, which will be checked for the found criteria of playing in bands.

No description available.

Studien syftar till att beskriva vad DIY-konserter betyder för Göteborg som musikstad. Studien har en geografisk avgränsning till arrangörer och föreningar i Göteborg, samt engenrebaserad avgränsning till rockmusik framförd av bandkonstellationer. Undersökningen är framtagen genom litteraturstudier och marxistisk analys baserad på marxistisk och postmarxistisk teoribildning. Studien fokuserar på DIY-konsertens plats i Göteborgs musikliv idag, men tar historiska, kulturella och internationella jämförelser i beaktning för att ge en djupare förståelse för ämnet. Studiens resultat visar på de skillnader som finns mellan olika typer av rockkonsertevenemang i Göteborg och diskuterar dessa utifrån marxistisk teori.

Denna studie har som syfte att skildra och förklara hur reproduktionen av kön relaterar tillskapandet av rockmusik hos ett band där tre av musikerna är kvinnor och en musiker är man.Detta för att få en ökad förståelse för hur föreställningen om kön påverkar musikskapandetinom rockgenren. Det empiriska källmaterialet samlades in genom en fältstudie där bandetföljdes på repetitioner och konserter. Materialet analyseras genom West och Zimmermansteorier kring reproduktionen av genus. Studiens resultat jämförs också med tidigare forskninginom musikvetenskap och etnologi för att sätta in dem i en större kontext. Undersökningenjämförs också med forskning inom filosofi och genusvetenskap eftersom studien, tack varesitt tvärvetenskapliga förhållningssätt, är relevant även utanför musikvetenskapen.Resultatet visar att musikskapandet till stor del pågår på ett interaktivt plan med olika nivåer.Musiken omformuleras och omskapas genom verbal interaktion, kroppsspråk, ansiktsuttryckoch mer subtila detaljer såsom blickar och platstagande. Eftersom utgångspunkten i studien äratt genus reproduceras genom situationsbunden interaktion, blir också genus i dennabemärkelse en viktig faktor i musikskapandet.Kvinnorna gör kön genom att medla mellan traditionellt feminina ideal och rockmusikensalternativa femininitet. Inom genren gör de kön genom att reproducera sin underkastelse i denmaskulina diskurs som präglar rockgenren. Mannen gör kön genom att hylla maskulina idealsåsom fysisk styrka och självsäkerhet, men också genom att förmedla mellan detta och detideal som eftersträvas i interaktion med musikerna som är kvinnor i bandet. Båda könenreproducerar genus genom att ta avstånd från det motsatta könet. Den falska dikotomin är detmest särpräglade genusmönstret när det kommer till sysslor, personlighetsdrag och ställning.Kvinnor hamnar här i en tydlig hierarkisk underordning, där de påtagligen blir ”de andra”.

Detta är en undersökning med syftet att ta reda på vad en groupie är, vad det är som driver unga kvinnor att bli groupies samt hur det har sett ut från 1960-talet fram till idag. Detta då groupies fått dåligt rykte som några som enbart är ute efter att ha sex med rockstjärnor.Jag har utifrån intervjuer och litteraturstudier av biografier samlat in empiri från Lexa Vonn, Nikki McWatters och Pamela des Barres till undersökningen. Detta material har jag sen kopplat ihop med teorier om fans och fanskap för att komma fram till en slutsats. Resultatet visar att groupies drivs av kärlek till musiken och rockkulturen samt att de känner en samhörighet med musikerna de beundrar. Deras egen definition av vad en groupie är stämmer väldigt bra överrens med Sandvoss definition av fans. Även om samhället har förändrats mycket sedan 1960-talet så ser informanternas tankar och synsätten rätt lika ut under de olika tidsperioderna. De skrikande beatlemaniafansens beteende lever vidare i de groupies som kom på 1960-talet och fortsätter i generationer framåt.

Das Musizieren in Bands stellt eine zentrale Musizierpraxis innerhalb der Populären Musik dar. Ziel dieser Arbeit ist es daher die Bedeutung dieser besonderen Ensembleform für den Musikunterricht zu untersuchen. Im ersten Teil wird die musikpädagogische Auseinandersetzung mit populären Musikpraxen rückblickend und überblicksartig skizziert. Daraufhin soll das Spezifische der Praxis des Bandspiels im zweiten Teil untersucht werden, sodass für eine authentische unterrichtliche Umsetzung wesentliche Merkmale erkennbar werden. Der vermeindliche Spagat aus informellem und formellem Lernen, der sich aus der Thematik ergibt, soll mit Hilfe von pädagogischen Problemfeldern ins Zentrum gerückt werden. Abschließend stehen zwei konkrete Bandpraxiskonzepte, welche nach den gefundenen Kriterien für das Spielen in Bands untersucht werden, im Mittelpunkt der Betrachtung. / Music – making in bands represents a major musical practice within popular music. The objective of this work is to explore the relevance of this particular form of ensemble playing for music teaching in general. In the first part the music pedagogical discussion about popular music practics will be summarised and outlined in a retrospective way. The second part analyses the specific of band practics, so that important characteristics for an educational realization can be recognised. The balancing act between informal an formal learning, that this topic contains, will be discussed within a few pedagogical fields. The last part looks into two concepts of band practics, which will be checked for the found criteria of playing in bands.

Detta arbetes syfte är att undersöka textens inverkan på den musikaliska strukturen och den musikaliska strukturens inverkan på texten.  Jag har alltid haft en passion för låtskrivning inom genrerna rock och pop, och under min tid på musikhögskolan i Piteå har jag blivit intresserad av samspelet mellan text och musik i låtskrivningsprocessen. För detta syfte har jag skrivit fyra låtar, där jag på två av dessa lät texten och de textliga idéerna styra den kreativa processen, och på resterande två gjorde motsvarande gällande den musikaliska strukturen. Musiken till samtliga låtar skrevs med elgitarr som huvudsakligt instrument. De resulterande låtarna spelade jag sedan in. Jesper Nilsson spelade trummor på samtliga, jag sjöng och spelade gitarr och bas på alla förutom en där jag bara spelade bas och sjöng. Därefter mixade jag dessa inspelningar. Under mixningen försökte jag förstärka de kreativa val jag gjort under låtskrivningen genom sounds, och vad jag såg som stilenliga beslut. Resultatet blev fyra låtar jag känner mig personligt nöjd med. Min upplevelse är att en konstnärlig process ledd av textliga idéer ledde till mer musikteoretiskt komplexa låtar. Min misstanke är att detta är för att jag var tvungen att tänka mer aktivt på musiken än jag vanligtvis gör, eftersom den specifikt skulle “matcha” textens innehåll och känsla. De musikaliskt styrda låtarna var mer bekväma för mig att skriva, men jag blev inte lika nöjd med resultatet. Arbetet har gett mig en ökad förståelse i vad gäller kunskap om min personliga kreativitet, men även ämnet låtskrivning som helhet. Jag har fått insikter och lärdomar jag tror kommer bli användbara i mitt kreativa skapande under resten av mitt liv.

Det finns fler än tolv toner. Det här arbetet handlar om mikrotoner i pop- och rockmusik och om hur de spelas/sjungs. Syftet med arbetet har varit att fördjupa mig i melodier av olika band och artister som har mikrotoner, och om hur jag sedan kan använda den analysen för att skapa ett motsvarande musikaliskt uttryck. För att åstadkomma detta så använder jag dessa forskningsfrågor: Hur kan mikrotonala melodier skapa ett musikaliskt uttryck som melodier som endast håller sig inom den tempererade skalans tolv toner inte gör? Vilka olika anledningar finns för att musiker, avsiktligt eller oavsiktligt, använder mikrotonalitet i sina melodier? I metod- och resultatkapitlet analyserar jag sex låtar som har märkbara mikrotoner på ett eller annat sätt. Jag skriver och spelar även in tre låtar med två versioner; en som är tempererad och en som är mikrotonal. Dessa låtar spelar jag sedan för nio personer för att se vad de tycker, och framförallt om de hör skillnad. Arbetets resultat har relevans för den som är intresserad av mikrotonalitet i allmänhet, men också för alla som föredrar musik som inte använder effekten auto-tune.