Tidigare forskning indikerar att psykologisk påverkan är effektivt i avsikt att öka bältesanvändningsfrekvensen inom kollektivtrafik (Young, m.fl., 2008). Studiens hypotes är att busschaufförer kan påverka passagerare psykologiskt till att använda säkerhetsbälten vid färd med kollektiv busstrafik med hjälp av uppmaningar. Frågeställningarna involverar huruvida busschaufförer kan påverka med en neutral, påtryckande och/eller humoristisk uppmaning samt hur bältesanvändningen ser ut inom olika åldersgrupper, om det är skillnad mellan kvinnors respektive mäns bältesanvändning och om människors vana påverkar bältesanvändningen. Fyra undersökningsgrupper användes för att testa de olika uppmaningsformerna, varav en av dessa var kontrollgrupp. Deltagarna var resenärer mellan städerna Lidköping och Skövde. Det var 93 passagerare som observerades och 40 av dessa intervjuades. Observationer av bältesanvändningen utfördes innan och efter utdelad uppmaning. Intervjuer rörande passagerares bältesanvändning utfördes efter utdelad uppmaning. Resultaten från observationerna visade inte på någon signifikant skillnad i bältesanvändningen efter utdelad uppmaning. Likaså fanns det ingen signifikant skillnad mellan kvinnors respektive mäns användning av säkerhetsbälte eller mellan passagerares aktuella bältesanvändning och vanan att använda säkerhetsbälte. Resultaten från intervjuerna visade på signifikanta skillnader mellan olika åldersgruppers bältesanvändning. Vid intervjuerna framkom det att uppmaningar troligen skulle öka bältesanvändningen bland passagerare, även om undersökningens resultat från observationerna inte var signifikanta. Det framgick även att bältesanvändningen troligen skulle öka om säkerhetsbältena var bekvämare och mer flexibla. Undersökningen indikerade att bältesanvändningen bland unga passagerare var lägre än bältesanvändningen bland medelålders passagerare och fokus bör därmed troligen läggas på att få de yngre passagerarna att använda säkerhetsbälte mer vid färd med kollektiv busstrafik. / Previous research indicates that it is possible to psychologically affect people to increase their seat belt use on public transport (Young, et al., 2008). The study's hypothesis is that bus drivers can affect passengers' psychologically to use seat belts on public transport by delivering requests. The research questions are whether drivers can affect passengers with a neutral, pressuring, and/or humoristic request, how the seat belt usage appears within different age groups, if there is a difference between the sexes in seat belt usage, and if passengers' habits influence their seat belt usage. Four experimental groups were observed, one of which was the control group. The participants were passengers on a bus traveling from Lidköping to Skövde. 40 participants of the 93 observed were interviewed. Observations of the participants' seat belt use were conducted before and after the delivered request. The results of the observations showed no significant difference in seat belt use after the given request. Neither was there a significant difference in seat belt use between the sexes or a difference between the passengers' seat belt use at the time of the interviews and their habits of using the seat belt on public transport. The results of the interviews showed a significant difference between age groups in seatbelt use. It was suggested that requests from the bus driver would increase the seat belt use, although the observational results were not significant. Furthermore if the seat belts were more comfortable and flexible the seat belt use might increase. Young adults use seat belts less than middle aged adults; therefore, focus should possibly be on increasing the seat belt use of young adults.

Ambulanser kör ofta i hög hastighet och gör så vid dygnets alla tidpunkter och vid alla årstider. Vid en eventuell kollision innebär en undermålig säkerhetsbältesanvändning en betydande risk för skador, både för patienten, vårdaren och eventuella medåkare. Det ställs höga krav på hur ambulanser ska vara utrustade vad gäller bland annat inredning och medicinskteknisk utrustning. Detta för att garantera säkerheten för både patienter och personal. Att vistas i ambulansens vårdhytt har visat sig innebära en ökad risk för olyckor och dödsfall jämfört med andra arbetsplatser inom vården. Flertalet studier har gjorts avseende personalens bältesanvändning i vårdhytten men inte i samma utsträckning vad gäller bältesanvändning på ambulansbåren. Studiens syfte var att belysa användningen av ambulansbårens säkerhetsbälten vid transport av vuxna patienter i ambulans. Syftet nåddes genom insamling av data avseende bältesanvändning och personalens inställning till centrala begrepp, vilket skedde med enkät som metod. Resultatet visade att patienter inte åker obältade och att midjebältet var det vanligast använda bältet. Underbensbältet var det minst använda bältet. En knapp tredjedel av vårdarna i studien använde samtliga befintliga bälten på båren och bara en tredjedel av dessa applicerade dessutom bältena på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Två olika bårar användes i studien. På bår B användes axelbälten i högre utsträckning än på bår A. Den vanligaste orsaken till att axelbälten inte användes var att vårdaren rutinmässigt inte brukade använda dessa. Detta gällde för urvalet i allmänhet och för bår A i synnerhet. Utbildningsmetod och användningsgrad av det egna säkerhetsbältet i vårdhytten påverkade inte vårdarens benägenhet att använda patientens säkerhetsbälten vid transport på bår. Av studiens resultat kunde slutsatsen dras att säkerhetsbältesanvändningen i ambulansen har stor förbättringspotential. Resultatet påvisade tydliga brister i användningen av bårens säkerhetsbälten vid patienttransport. Att säkerhetsbältesanvändningen för patienterna i ambulansen förs upp till diskussion, anser forskarna, är mycket viktigt för att främja såväl patientsäkerheten som trafiksäkerheten och ambulanspersonalens arbetsmiljö. / Ambulances frequently drive at high speed, at all hours and all through the year. In case of a collision there is a significant risk of injury to patients and staff alike if seat belts are not used properly. To guarantee the safety of patients and staff while travelling in the ambulance high standards are set for the fitting and medical technical equipment of the vehicle. Travelling in the back of an ambulance has shown an increased risk of injury and death compared to other workplaces in the nursing community. Several studies have been conducted regarding the use of seat belts use for the ambulance staff, but not when it comes to the use of seat belts on the ambulance stretcher. The aim of this study was to high-light the use of seat belts on the ambulance stretcher in transporting adult patients in the ambulance. This was accomplished by the collection of data regarding the use of seat belts and the staff’s view on some central concepts. This was achieved by using a questionnaire as method. The result showed that patients did not go completely without seat belts and that the waist belt was the most commonly used seat belt. The belt for the lower part of the leg was the least used. Barely a third of the staff in the study used all of the available seat belts on the stretcher, and only a third of those that did, used it in accordance with the instructions from the manufacturer. Two different types of stretchers were used in the study. On stretcher B the shoulder straps were used more frequently than on stretcher A. The most common reason for not using the shoulder straps was that the personnel routinely chose not to use them. This applied for the sample as a whole, and more significantly for the users of stretcher A. The method of learning and to what degree the staff used their own seat belts did not correlate to the tendency of using belts on patients. From the result of the study the conclusion can be drawn that the use of seat belts in the ambulance has great potential for improvement. The result pointed to evident deficiencies in the use of seat belts on the stretcher in patient transport. The researchers believe that bringing attention to the use of seat belts for patients in ambulance transportation is very important in promoting patient safety, traffic safety and working environment for the staff.

Safety, a word that can be linked and interpreted in many different ways. Personal safety, that you should feel safe in your everyday life depending on your surroundings. IT security, to protect a persons or organization's valuable assets such as information. Flight safety, the safety of flying in its various kinds. There are safety issues in almost every area you look at, but this project that you will read about in this report is about traffic safety, more specifically, the safety of working in the back of an ambulance. Imagine working as an ambulance paramedic. You and your colleague have just picked up a “Prio 1” (most critical degree), classified patient who needs urgent care. You are sitting in the back of the ambulance and will take care of the patient while your colleague is driving the car. The situation is so critical that your colleague needs to drive as quickly as possible to get to the hospital in time. Thus, you must sit tight with a seat belt in order not to risk your own safety during the ride. Around you, there are a number of components you need to care of for the patient. You cannot reach these components because of the belt that clings to the chair. What are you going to do? Do you unbutton your belt to reach the components, but risk your own safety while driving? Or do you wear the belt incorrectly, so that you use the belt, but only over the hips (for example), so that you can reach the tools? Both of these alternatives are how the majority of ambulance paramedics use the seatbelt today to be able to do their job. Either you unbutton and release yourself completely from the belt or you use it, but incorrectly to reach everything the person in question needs in the ambulance. Both actions have resulted in a big amount of injuries to the caregivers and the numbers continues to increase continuously. This project is about just that. A solution to the problem of the working environment in the back of ambulances. Further in this report you will read about how two students at Halmstad University encountered the problem, but first and foremost how they solved it. / Säkerhet, ett ord som kan kopplas och tolkas på många olika sätt. Personlig säkerhet, att man ska känna sig trygg i sin vardag beroende på omgivning. IT-säkerhet, att skydda en persons eller en organisations värdefulla tillgångar som exempelvis information. Flygsäkerhet, säkerheten vid flygning av dess olika slag. Det finns säkerhetsfrågor inom nästan varje område, men arbetet som du kommer få läsa om i denna rapport handlar om trafiksäkerhet, mer specifikt, säkerheten vid arbete bak i en ambulans.   Föreställ dig att du arbetar som ambulanssjukvårdare. Du och din kollega har precis plockat upp en “Prio 1” (mest akuta graden), klassad patient som behöver akut vård. Du sitter bak i ambulansen och ska vårda patienten medan din kollega kör bilen. Läget är så kritiskt att din kollega behöver köra så snabbt som möjligt för att hinna till sjukhuset i tid. Därmed måste du sitta fastspänd med bilbälte för att inte riskera din egen säkerhet under körningen. Runtomkring dig finns det ett antal komponenter du behöver för att vårda patienten. Du når inte dessa produkter på grund av bältet som håller fast dig i sätet. Vad gör du? Knäpper du loss bältet för att kunna nå komponenterna, men riskerar din egen säkerhet under bilfärden? Eller tar du på dig bältet på ett inkorrekt sätt, så du sitter bältad, men bara över höfterna (exempelvis), så att du kan nå verktygen?  Båda alternativen är hur majoriteten av ambulanssjukvårdare går till väga idag för att kunna utföra sitt jobb. Antingen knäpper man loss och frigör sig helt från bältet eller så använder man det, fast på ett inkorrekt sätt för att kunna nå allt personen i fråga behöver i ambulansen. Båda handlingarna har lett till flertalet skador på vårdarna och antalet fortsätter öka kontinuerligt. Arbetet handlar just om detta. En lösning på problemet med arbetsmiljön bak i ambulanser. Vidare i denna rapport kommer du få läsa om hur två studenter vid Högskolan i Halmstad kom i kontakt med problemet, men framförallt hur de fann en lösning till det.

Truck drivers spend long, consecutive periods of time seated down, and the truck cab becomes their immediate work environment. Therefore, it is important to make sure that this space is properly adapted to fit the driver’s needs well. The driver seat is something the driver are very much in contact with. The seat can be adjusted in many ways to accommodate for drivers of different heights and body types. However, two of the components which are fixed today are the upper seat belt anchorage position and the headrest. In this thesis project, the aim has been to investigate the adjustment possibilities of these components in terms of desired adjustment range and mechanical solutions. The first part of the project was spent on ergonomic evaluations of the seat, and finding what properties are the most important when designing a truck seat. Both literature reviews as well as interviews and observations helped build the knowledge foundation to base adjustment concepts on. For example, it was found that to minimise the negative effects of sedentary work, the single most important action is to frequently change the sitting position. Therefore, it is of high importance that adjustment procedures are as simple as possible. It was also found that many truck drivers do not use their seat belt at all, and that having a headrest which is adjustable in height is important for the driver’s visual area. Several ideas and concepts were generated and evaluated. The initial ideas included both solutions applicable on the current seat belt design, while some would use other means of securing the driver in a collision. The ideas were compared and evaluated, and three were chosen to develop further; one being easy to implement, and two being mechanical solutions both making use of the current seat belt design. These three concepts were investigated more deeply, and were subsequently also compared using different methods for evaluation. Eventually, a final concept was chosen; a mechanical solution in which the seat belt and headrest can be adjusted separately in one and two directions respectively. This concept was further developed in terms of both mechanical as well as visual design. In the final concept, Hoop, the seat belt is adjusted sideways, as this was proven to give the largest comfortability improvement for the driver. The headrest is adjustable in both height and depth. The mechanisms are locked using ratchets, however, both can be adjusted in what is believed to be the most critical direction without the need to unlock first. The buttons for unlocking the mechanisms are placed directly on the adjustment mechanisms in order to keep the procedure as intuitive and easy to use as possible. The adjustment ranges were determined based on Scania’s anthropometric dataset in order to make sure that the adjustment features will be useful for an as large part of the driver population as possible. / Lastbilschaufförer tillbringar under sina arbetspass många timmar i lastbilshytten, som blir deras direkta arbetsmiljö. Det är därför viktigt att hytten är utformad utifrån föraren och dennes behov. Förarstolen är en av de komponenter som föraren har allra mest kontakt med. Denna kan justeras på många sätt för att möjliggöra för förare av olika längder och kroppstyper att hitta en körposition som passar just dem. Två komponenter som dock inte kan justeras i dagsläget är positionen av den övre bältesomlänkaren och nackstödet. I detta examensarbete har fokus varit att ta fram hur justering för dessa skulle kunna se ut både i form av önskat justerområde och mekaniska lösningar. Projektets inleddes med en ergonomisk undersökning för att hitta de viktigaste fokusområdena för just lastbilars förarstolar. Informationen hämtades dels från litteratur, och utöver detta gjordes även användarundersökningar genom en enkät, kontextuella intervjuer och observationer. En av de viktigaste insikterna från undersökningen var att det absolut viktigaste för att undvika negativa effekter av stillasittande arbete är att kontinuerligt ändra sin sittposition. Ett effektivt sätt att få fler förare att använda justeringsfunktionerna på detta sätt kan vara att placera kontroller väl åtkomliga och göra justeringsproceduren så lättförståelig och lättanvänd som möjligt. Dessutom är det mycket viktigt att ett nackstöd kan justeras inte bara ur komfortsynpunkt, utan här finns det även en stark säkerhetsfaktor kopplad till förarens synfält. Baserat på informationssökningen genererades därefter flera olika lösningsidéer, där vissa låg närmre dagens lösning än andra. Dessa evaluerades sedan med hjälp av bland annat beslutsmatriser, och tre idéer valdes att utveckla vidare till tydligare koncept. Av de tre idéer som valts ut var en lösning enkel att implementera och två var olika mekaniska lösningar, alla applicerbara för den nuvarande bältesformen. Dessa detaljerades och kombinerades samman med hjälp av en morfologisk matris, och jämfördes sedan gentemot varandra. Slutligen valdes ett koncept ut som det slutgiltiga, där bältesomlänkaren kan justeras i en riktning och nackstödet i två. Detta slutkoncept utvecklades ytterligare vad gäller den mekaniska lösningen och dess visuella form. I slutkonceptet, Hoop, kan bältesomlänkaren justeras i sidled, eftersom denna justeringsriktning i den ergonomiska undersökningen visade sig ge störst resultat för förarens komfort. Nackstödet kan justeras både i höjd- och i djupled. Båda mekanismerna låses med hjälp av geometriska spärrlåsningar, men kan justeras i en riktning, den som ses som mest kritisk att snabbt kunna justera i, utan att föraren först behöver låsa upp mekanismen. Knapparna för att låsa upp mekanismerna är placerade i direkt anslutning till området där själva rörelsen sker för att göra användandet så intuitivt som möjligt. Justerområdena har baserats på antropometriska mått hämtade från Scaniafamiljen för att försäkra om att de täcker in så stor del av förarpopulationen som möjligt.

The world is continuously moving, and so are the life on it. As our society is constantly evolving and the width of human needs are rising, do organization need to provide new solutions that can satisfy our needs. Consequently, every designer is going to meet new challenges whenever the situation calls for it. This is the situation that CEVT’s engineers have found themselves in and the reason as to why this engineering project has become relevant for their industrial development and innovation. The seatbelt designers at CEVT’s Restraints department have encountered a situation where it forces them to change their product as it can no longer be installed in the cars’ B-pillars. The company must investigate alternative positionings with regard to the car's new design criteria in order to recreate or improve the functionalities in both safety and comfort of their seatbelt system. My project objective is to investigate alternative positionings and components that are part of the classic three-point seatbelt system with an aim to ensure good user experience in the area of comfort. By the end of this thesis I ought to have answered the following Mission Statement: “Determine the most optimal positioning and components of the seatbelt system to reduce inertia for a fontal Belt-in-Seat, where the system’s performance should be comparable to the users’ experience from an installation of a seatbelt in a B-pillar.” To establish the best component combination out of the parts delivered from Autoliv AB and secure an optimal placement for the involved parts, have I followed the three-stage process described by IDEO (2015). The Inspiration phase has included a Literature study, benchmarking, analytical assessments of user needs as well as prepared and performed of a test on the seatbelt system. The Ideation phase was focusing on establishing a placement for the system's components through a brainstorming so that it could be mounted in a seat prototype prepared for the user experience tests performed. The last phase, Implementation, consisted of an analysis that was focusing on the feedback received from users of different anthropometry. But also concentrated on summarizing all data collected throughout the project to select the final concept for this assignment. / Världen och allt liv på jorden är i ständig rörelse. När samhället strävar efter utveckling uppkommer samtidigt nya behov hos människan och dess omgivning, vilket gör att olika organisationer och företag behöver leverera nya lösningar och designa artefakter för att tillfredsställa människans behov. Varje designer kommer att möta nya utmaningar när en situation tvingar dem att ändra sina produkter. Detta är en situation som CEVT:s bilbältesdesigners står inför och anledningen till att detta arbete blivit aktivt för företagets industriella utveckling inom innovation. Situationen som tvingar konstruktörerna att ändra bältessystemets design är att systemet inte längre kan monteras i passagerarbilens B-stolpar. Därför måste företaget undersöka alternativa positioneringar som överensstämmer med bilens designkriterier för att återskapa bältets funktionalitet som berör både säkerhet och komfort av deras bältessystem. Arbetets syfte är att undersöka alternativa positioneringar och de inkluderade komponenterna som utgör ett klassiskt tre-punkts bälte med målet att säkerställa en god användarupplevels inom området komfort. I slutet av projektet skall jag ha uppfyllt följande Mission Statement: “Bestäm den mest optimala positioneringen och komponenter av ett säkerhetsbältes system för att reducera krafterna från ett bältes-integrerat framsäte, en ’Belt-in-Seat’, där systemets prestandard skall vara jämförbart med användarens upplevelse av en installation av bältet i bilens B-stolpe.”   Jag har följt IDEOs (2015) tre-stegs process för att säkerställa den bästa kombinationen av komponenter som har tillhandahållits av Autoliv AB samt fastställa en optimal placering av varje komponent i systemet. Inspirationsfasen har inkluderat en litteraturstudie, benchmarking, analytiska bedömningar av användarens behov samt förberett och genomfört ett test på bältesystemets prestandard. Ideationsfasen fokuserade på att etablera en placering för systemets komponenter genom en brainstorming så att dessa kunde monteras i en sätesprototyp som förberetts inför testerna för att evaluera användarens komfortupplevelse. Den sista fasen, Implementation, bestod av en analys som fokuserade på feedbacken från testpersonerna som erhöll olika antropometri. Fasen kretsade kring att sammanfatta all data som samlats in genom hela projektet för att välja det slutliga konceptet för uppgiften.