<p>Syftet med denna studie är att utifrån Karaseks och Theorells krav- kontroll och stödmodell undersöka vilken form av psykosocialt arbete som kontaktmannaskapet i särskilda boenden utgör för omvårdnadspersonalen. Ytterligare ett syfte är att undersöka om handledning har någon inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattat krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Undersökningen har genomförts med kvantitativ metod i form av enkätfrågor, ställda till omvårdnadspersonal som arbetar som kontaktmän i särskilda boenden.</p><p>Totalt har 61 kontaktmän från tre särskilda boenden i Stockholmsområdet deltagit i undersökningen, och av dem har 54 kontaktmän svarat på enkätens samtliga 30 frågor. Studien visar att den psykosociala arbetsformen för kontaktmannaskapet i undersökningsenheterna skattades vara ett lågstressarbete, vilket innebär att kraven ansågs vara låga och kontrollen hög. Handledningen har inte visats ha någon större inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattade krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Kontaktmannaskapet i äldreomsorgen har i tidigare studier visat sig vara vagt och otydligt utformat. Detta har inte bekräftats i denna studie då kontaktmannaskapet för de tre undersökningsenheterna övervägande uppfattades vara klart och tydligt formulerat.</p>

Befolkningen blir allt äldre och vårdtyngden i den kommunala äldreomsorgen ökar. Äldre som bor på särskilda boenden är en utsatt grupp för undernäring. Syftet med studien var att beskriva vad sjuksköterskan anser sig göra för att identifiera, bedöma samt åtgärda undernäring hos äldre som bor på särskilda boenden. Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ ansats där sjuksköterskor som arbetar på särskilda boenden intervjuades. I resultatet framkom att sjuksköterskorna använde sig av observationer och mätinstrument för att identifiera och bedöma undernäring hos vårdtagarna. Åtgärderna var att skapa en aptitlig måltidsmiljö, erbjuda olika koster och kosttillägg samt ett bra teamarbete mellan yrkeskategorier. Resultatet gav en ökad insikt i sjuksköterskans arbete för att förhindra undernäring hos vårdtagarna.

Syfte: Syftet med denna studie var att belysa hur djur i omvårdnaden för äldre inom särskildaboende påverkar äldres psykosociala välbefinnande. Metod: En systematisk litteraturstudiemed 15 kvantitativa artiklar. Artiklarna söktes i sökmotorn ELIN samt databaserna Cinahl,PubMed och Science Direct. Studier har också erhållits via manuell sökning. Huvudresultat:Studier visade på att djur inom särskilda boenden påverkade äldres psykiska och socialavälbefinnande till det bättre. Forskningsresultaten visade på att förekomsten av depressionerminskade. Djurterapi förbättrade även den sociala interaktionen hos de äldre då fler spontanakontakter uppstod. Personer som drabbats av Alzheimers sjukdom tenderade att bli mindreoroliga. Den icke verbala kommunikationen med djur ansågs värdefull för de äldre. Studiervisade även att likvärdiga positiva effekter påvisades genom sällskap med människor i form avvolontärer likaväl som med hundar. Slutsats: Flertalet studier visade på att med hjälp av djurenblev de äldre gladare, mer sociala och upplevde mindre ensamhet. Det fanns få vetenskapligastudier ur sjuksköterskans synvinkel samt genomförd inom Nordens länder.

<p>Befolkningen blir allt äldre och vårdtyngden i den kommunala äldreomsorgen ökar. Äldre som bor på särskilda boenden är en utsatt grupp för undernäring. Syftet med studien var att beskriva vad sjuksköterskan anser sig göra för att identifiera, bedöma samt åtgärda undernäring hos äldre som bor på särskilda boenden. Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ ansats där sjuksköterskor som arbetar på särskilda boenden intervjuades. I resultatet framkom att sjuksköterskorna använde sig av observationer och mätinstrument för att identifiera och bedöma undernäring hos vårdtagarna. Åtgärderna var att skapa en aptitlig måltidsmiljö, erbjuda olika koster och kosttillägg samt ett bra teamarbete mellan yrkeskategorier. Resultatet gav en ökad insikt i sjuksköterskans arbete för att förhindra undernäring hos vårdtagarna.</p>

Syftet med denna studie är att utifrån Karaseks och Theorells krav- kontroll och stödmodell undersöka vilken form av psykosocialt arbete som kontaktmannaskapet i särskilda boenden utgör för omvårdnadspersonalen. Ytterligare ett syfte är att undersöka om handledning har någon inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattat krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Undersökningen har genomförts med kvantitativ metod i form av enkätfrågor, ställda till omvårdnadspersonal som arbetar som kontaktmän i särskilda boenden. Totalt har 61 kontaktmän från tre särskilda boenden i Stockholmsområdet deltagit i undersökningen, och av dem har 54 kontaktmän svarat på enkätens samtliga 30 frågor. Studien visar att den psykosociala arbetsformen för kontaktmannaskapet i undersökningsenheterna skattades vara ett lågstressarbete, vilket innebär att kraven ansågs vara låga och kontrollen hög. Handledningen har inte visats ha någon större inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattade krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Kontaktmannaskapet i äldreomsorgen har i tidigare studier visat sig vara vagt och otydligt utformat. Detta har inte bekräftats i denna studie då kontaktmannaskapet för de tre undersökningsenheterna övervägande uppfattades vara klart och tydligt formulerat.

Denna studie är utförd på uppdrag av Kalix kommun och deras socialförvaltning för att kartlägga hur introduktionen går till i dagsläget och vad som skulle kunna ändras inom denna på de särskilda boendena (SÄBO) inom kommunen. Introduktion är något som sker inom alla organisationer, dock mer eller mindre medvetet. I dagens samhälle är just vård och omsorg en yrkesgrupp som är i stora behov av personal och i och med detta behövs det snabbt mer duktig och kunnig personal inom bland annat SÄBO. På grund av detta är det mycket personal som idag arbetar som timvikarie inom kommunen. I och med det är en väl fungerande introduktion A och O, för att snabbt kunna täcka upp ett behov på en arbetsplats. Eftersom en introduktion ger första intrycket av hur en organisation och arbetsplats fungerar, är den denna som ligger till grund för hur personalen kommer in på en arbetsplats och om de väljer att stanna kvar eller börja arbeta någon annanstans.Under studiens gång framkommer både enhetschefers och timvikariers synpunkter gällande vad de anser om introduktionen som den är idag och vad vilka områden de skulle vilja se en förbättring inom. De mest framträdande utvecklingsområdena från båda parterna är bristen på rutin gällande information, vem som ska ge vilken information och inom vilken tidsram. Det sker inte heller något samtal med vikarierna ett tag efter introduktionen för att fånga upp eventuella problem och liknande innan en liten sak kan bli väldigt stor. Överlag är vikarierna dock positiva till de bemötande som de fått från både chefer och nya kollegor.

Introduktion: Patientansvariga sjuksköterskor (PAS) är vårdpersonal som tar hand om medicineringen och administrativa arbeten för patienter på kommunala särskilda boenden. Boenden i Sverige använder olika system för hantering av läkemedelsinformation. Dessutom delar regional och kommunal sjukvård inte samma system som försvarar informationsöverföring när patienten behandlas på sjukhus eller hos specialister.Syfte: Projektet går ut på att kartlägga arbete med läkemedelsinformation på kommunala boende, att undersöka behov av läkemedelsinformation hos PAS samt att efterforska vid vilka specifika arbetsmoment svårigheter uppstår.Metod: Undersökningen utfördes med hjälp av en elektronisk enkät som delades ut till PAS på olika särskilda boenden. Datainsamlingen skedde under perioden 2/3 2020 – 2/4 2020. Analys av resultat genomfördes med hjälp av Excel.Resultat: Totalt har 260 PAS från 69 olika kommuner deltagit. 60 % av deltagarna har mer än 6 års erfarenhet inom yrket. Mer än hälften av deltagarna hanterar läkemedelsinformation både digitalt samt i pappersform på deras boenden, cirka 70 % är nöjda med det system de använder i dagsläget. Många PAS beskriver däremot att de saknar viktig information i läkemedelsordinationer och önskar en mer uppdaterad och aktuell läkemedelslista som är gemensam för regioner och kommuner. Cirka 60 % av deltagarna bemöter problem vid hantering av läkemedelsinformation hos patienter som ordinerats första gången på boendet eller av specialist. Cirka 90 % bemöter problem hos patienter som kommer tillbaka från sjukhus. Vissa PAS tycker att informationen de har tillgång till är tillräckliga medan andra ser läkemedelslistor som bristfälliga och specifika informationsmängder behöver förtydligas. Över 80 % av deltagare vill ha information om läkemedelsbiverkningar och interaktioner men även andra informationskällor för läkemedel önskas för stöd.Konklusion: Ett gemensamt digitalt system för regioner och kommuner efterlyses av de flesta PAS för en optimal hantering av läkemedelslistor för sina patienter. Det underlättar särskild vid övergångar från regional till kommunal vård där PAS upplever problem som störst och spar tid. De efterlyser behov av information om läkemedelsbiverkningar och interaktioner samt önskar mer särskild läkemedelsinformation exempelvis information om krossning av läkemedel.

Bakgrund: Djur som använts i vårdande syfte är ett historiskt tillvägagångssätt för att främja hälsa hos människan. De vanligaste orsakerna till att vårdhundar används inom sjukvård är att öka motivation och välbefinnande, lindra depression samt att öka lust till fysisk aktivitet och träning. Då ensamhet och psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland äldre på särskilda boenden så är det av vikt att sjuksköterskan kan lära sig mer om alternativa metoder för att hjälpa de äldre att kunna skapa en meningsfull vardag med hjälp av alternativa metoder såsom användning av vårdhund. Syfte: Syftet var att undersöka hur individer på särskilda boenden för äldre påverkas av vårdhund. Metod: En litteraturöversikt genomfördes. Tretton artiklar identifierades som lämpliga relaterat till syftet. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL complete, PubMed och Ageline med hjälp av relevanta sökord. Artiklarna sammanfattades i en matris samt analyserades och presenterades under fyra rubriker och en underrubrik. Resultat: Resultaten framställde fyra teman; Det första var social påverkan, där vårdhundens påverkan på deltagares sociala liv, kommunikation, upplevd ensamhet samt engagemang undersöktes. Det andra temat, psykiskt hälsa, granskade huruvida vårdhund hade någon påverkan på den psykiska hälsan hos deltagare. Exempelvis depression, ångest och apati. Livskvalitet, tema tre, där belyses huruvida vårdhunden har någon verkan på deltagares livskvalitet, under samt efter avslutad intervention. Det fjärde och sista temat, uppvisat humör och beteende, hanterar deltagares allmänna beteende och humör i anknytning till kontakt med vårdhund. Slutsats: Resultaten visade goda förutsättningar kring hur vårdhunden påverkar äldre på särskilda boenden. I alla resultatteman visade vårdhunden ha en positiv påverkan på deltagare, vilket är väsentligt då de olika teman belyser olika ämnen och problem som äldre upplever. Däremot uppmärksammas även vikten av fortsatt forskning och förbättrad terminologi för vetenskaplig evidens. Därutöver är det viktigt att beakta de problematiska aspekter som vårdhunden kan betinga, exempelvis separation mellan vårdtagare och hund.

No description available.

Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen ökar nationellt och internationellt, och med ökande ålder ökar både fysisk och psykisk ohälsa. Äldre personer med ohälsa i form av kognitiv svikt (oftast demenssjukdom) kan bli beroende av vård och omsorg i särskilda boenden för äldre för att kunna känna trygghet och välbefinnande samt ha ett gott liv, i gemenskap med andra. Dock visar utvärderingar av särskilda boenden för äldre att vården ofta kan vara uppgiftscentrerad och inte motsvara de äldres individuella behov och önskemål. Personcentrerad vård är en vårdmodell som beskrivs kunna tillgodose äldre personers multidimensionella behov och önskemål, genom att personens livshistoria, personlighet, kapacitet och perspektiv uppmärksammas, respekteras och inkluderas i vården. Den vetenskapliga litteraturen inom området visar dock att det finns begränsad kunskap om förekomsten av personcentrerad vård i särskilda boenden för äldre i Sverige och internationellt, liksom om vilka faktorer som är mest betydelsefulla för att särskilda boenden för äldre ska bedriva en personcentrerad vård. Syfte: Syftet med denna avhandling var att beskriva faktorer som samvarierar med förekomst av personcentrerad vård i särskilda boenden för äldre i Sverige. Metod: Samtliga delstudier var tvärsnittstudier och data samlades in genom enkäter till äldre med kognitiv svikt och personal i särskilda boenden för äldre i Sverige. I studie I bestod insamlad data av skattningar av personcentrerad vård från vårdpersonal (n=1465) i 182 särskilda boendeenheter. I studie II insamlades data i form av vårdpersonalens (n=1169) skattningar av personcentrerad vård och proxyskattningar av de äldres (n=1261) livskvalitet, ADL-förmågor, smärta, depressiva symtom och agitation i 151 särskilda boendeenheter. Delstudie III baserades på data i form av personalskattningar (n=1169) av personcentrerad vård, tillfredställelse med arbete och vård, samvetsstress, arbetsbelastning och psykosocialt klimat i samma 151 särskilda boendeenheter. Även delstudie IV baserades på data från de 151 särskilda boendeenheterna och inkluderade skattningar av de äldre och vårdpersonal, men också skattningar av organisation och miljö vid dessa enheter (n=151). Samtliga studiernas data analyserades med hjälp av statistiska analyser, beskrivande, bivariata och multivariata analysmetoder. Resultat: Studie I visade att enkätinstrumentet The Person-Centred Care Assessment Tool (P-CAT) har tillfredställande psykometriska egenskaper för intern konsistens och test-retest-reliabilitet. Instrumentet består av två subskalor: Individualisering av vården och Stöd från organisation och miljö. Delstudie II visade att de boendes ADL-förmågor och livskvalitet skattades bättre vid enheter som kan beskrivas som mer personcentrerade. Delstudie III visade att en mer personcentrerad vård har samband med att personalen upplever ett positivt psykosocialt klimat, mindre samvetsstress, lägre arbetsbelastning samt högre tillfredställelse med vård och arbete. Studien visade också att personcentrerad vård var positivt relaterat till i vilken omfattning vårdarna hade vidareutbildning i demensvård. Delstudie IV visade att vårdmiljön var mest betydelsefull för förekomsten av personcentrerad vård vid boendeenheterna och att en gynnsam vårdmiljö innebar att personal upplevde att det var ett positivt psykosocialt klimat på enheten, att de hade tid att prata med eller bara vara med de boende samt att de upplevde sig ha en gemensam värdegrund, låg arbetsbelastning och en fysisk miljö som var anpassad till de boendes behov. Slutsatser: Resultaten i avhandlingen visar att den svenska versionen av P-CAT kan användas för valida och reliabla utvärderingar av personcentrerad vård samt att den kan rekommenderas för fortsatt forskning och vårdutveckling inom särskilda boenden för äldre. Resultatet visar också att den vård- och arbetsmiljö som omger de äldre och vårdpersonal i särskilda boenden för äldre är betydelsefull för förekomsten av personcentrerad vård. Dessa aspekter behöver fokuseras ytterligare för att kunna erbjuda en personcentrerad vård. Vidare är det psykosociala klimatet och förekomsten av en upplevd gemensam värdegrund viktig att förstå och prioritera om vården ska utvecklas mot en ökad personcentrering. Fortsatt forskning och kliniskt utvecklingsarbete behövs för att operationalisera och implementera de komponenter som bidrar till ett positivt psykosocialt klimat och en personcentrerad värdegrund på särskilda boenden för äldre. Dessutom behövs en ökad förståelse för hur en sådan värdegrund kan omsättas i personcentrerade interaktioner, handlingar, aktiviteter och prioriteringar. Det vore alltså önskvärt att äldrevården utvecklades mot ett mer personcentrat förhållningssätt, eftersom avhandlingens resultat visar att högre grad av personcentrerad vård i särskilda boenden för äldre var positivt relaterat till välbefinnande och tillfredställelse för såväl de äldre som för vårdpersonal. / Introduction: The proportion of older people in the population increases nationally and internationally, with a declining physical and mental health often accompanying older age. Older people with health issues such as cognitive impairment or dementia often become dependent upon residential aged care to feel safe, experience well being and a good life with others. However, it has been shown that residential aged care can largely be taskoriented and not tailored to residents' needs and wishes. Person-centred care is a contemporary best practice model of care that can meet the multidimensional needs and preferences of older people dependent on care, by acknowledging, respecting and including each person’s life story, personality, capacities, and perspective in care. Nevertheless, the research literature indicates a limited knowledge on the extent to which residential aged care units are person-centred in Sweden and internationally, as well as a limited knowledge into factors of importance for person-centred care in residential aged care units. Aim: The overall aim of this thesis was to describe factors that associate with person-centred care in Swedish residential aged care units. Methods: The thesis consists of four studies with cross-sectional designs, and data was collected through resident and staff surveys in Swedish residential aged care units. Study I collected data consisting of ratings of person-centred care from staff (n=1465) in 182 residential aged care units. Study II collected data consisting of staff (n=1169) ratings of person-centred care and proxy ratings of resident (n=1261) quality of life, ADL-capacity, pain, depressive symptoms and agitated behaviours, in 151 residential aged care units. Study III was based on staff (n=1169) ratings of person-centred care, satisfaction with care and work, job strain, stress of conscience, and perceived psychosocial climate in the same 151 residential aged care units as in study II. Study IV was also based on data from the 151 residential aged care units as described in study II and III, and included ratings of resident and staff variables, as well as variables related to the organization and environment at the units. Data was analyzed using statistical analyses such as descriptive, bivariate, and multivariate methods. Results: Study I showed that the Person-Centred Care Assessment Tool (PCAT) has satisfactory psychometric properties relating to internal consistency and test-retest reliability. The tool consists of two subscales: Extent of personalizing care and Amount of organizational and environmental support. Study II showed that residents were rated as having higher quality of life and better ability to perform activities of daily living in units described as being more person-centred. Study III highlighted that person-centred care was associated with higher staff satisfaction, less job strain, less stress of conscience, and a positive psychosocial unit climate. Person-centredness of care was also positively associated with the extent to which staff had continuing education in dementia care. Study IV showed that the environment is the most influential factor for person-centred care, and that an environment facilitating person-centred care consists of a positive psychosocial unit climate, where staff perceives having time to spend being with residents, where staff perceives a shared philosophy of care, a low job strain, and a physical environment adapted to residents’ needs. Conclusions: The results of the thesis show that the Swedish version of the P-CAT can be used for valid and reliable assessment of unit personcentredness, and that it can be recommended for further research and practice development in residential aged care. The results of the thesis also show that the environment of care and work that encapsulates residents and staff in residential care units is important for person-centred care. These aspects need further focus to enable person-centred care in residential aged care units. Furthermore, the psychosocial climate and the presence and content of a shared philosophy of care are important to understand and prioritize if care is to move towards increased person-centredness. Further research and practice development work is needed to operationalize and implement the components that contribute to a positive psychosocial climate and a person-centred philosophy in residential aged care units, as well as to increase the knowledge of how such a philosophy of care can be translated into person-centred actions, interactions, activities and priorities. strive towards developing person-centredness further within aged care is desirable, as the results in this thesis indicate that residential aged care units