Malmö HögskolaLärarutbildningen Skolutveckling och ledarskapSpecialpedagogisk påbyggnadsutbildningHöstterminen 2006Wiborgh, Åsa. & Wistrand, Anna. (2006). Särskilda undervisningsgrupper i en skola för alla. (Special teaching groups in a school for all children). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Syftet med denna studie har varit att undersöka om vi verkligen går mot en skola för alla som våra styrdokument säger. Har pedagoger ett sådant förhållningssätt så att det passar alla elever? Har rektorer ett tydligt och engagerat ledarskap med hög kompetens för att inkluderingen ska kunna lyckas? Varför har då de särskilda undervisnings- grupperna ökat under de sista tio åren? Genom att intervjua rektorer och pedagoger på tre skolor samt rektorn för kommunens resurs och specialskolor har vi sökt svar på deras syn på inkludering och vad dom anser om särskilda undervisningsgrupper i en skola för alla.Resultatet visar att alla pedagoger och rektorer har en likartad syn på begreppet inkludering och att det är en ständigt pågående skolutveckling. På frågan om hur respondenterna ser på begreppet särskilda undervisnings- grupper skiljer sig svaren markant. En rektor anser att alla deras klasser är särskilda undervisningsgrupper och en annan rektor menar att på hennes skola finns det inga särskilda undervisningsgrupper. Enligt respondenterna anser de att de särskilda undervisningsgrupperna har ökat beroende på grundskolans försämrande ekonomi, kulturkrockar och den oflexibla organisationen. men alla tillfrågade är överens om att det absolut inte beror på eleven.Nyckelord: Exkludering, inkludering, integrering, särskilda undervisningsgrupperÅsa Wiborgh Anna Wistrand Handledare: Elsa FoisackDan Anderssonsgatan 7 Nämndemansvägen 20 Examinator: Börje Lindblom 754 41 Uppsala 752 57 Uppsala

<p>Denna kandidatuppsats belyser vad lärare har för tankar kring begreppet inkludering och vad de tror om framtidens arbete med elever i behov av stöd. Tidigare forskning och sju kvalitativa intervjuer med lärare, som jobbar med särskilda undervisningsgrupper eller som lärare i ordinarie klasser, är grunden till denna studie. De lärare som vi har intervjuat kommer från två olika kommuner i Stockholms län och lärarnas yrkeserfarenhet är allt från ett par år till ca 40 år, dessutom har skolorna olika typer av upptagningsområden. Detta har gett oss möjligheten att belysa vår studie ur tre aspekter: om läraren arbetar i en särskild undervisningsgrupp eller i en ordinarie klass, om de arbetar på en skola med många olika kulturer eller inte och hur lång arbetslivserfarenhet de har. Resultatet i studien visar att de flesta av våra respondenter inte arbetar inkluderande och inte heller ser att detta arbetsätt kommer att vara utbrett i framtidens grundskola. Nästan alla respondenter nämner att det finns rutiner för att få till stånd en utredning av något slag för att få resurser till elever i behov av stöd.</p>

<p>Syftet med studien är att undersöka hur elever med en autismspektrum problematik, i en segregerad eller semisegregerad skolmiljö, upplever sin skolsituation. Det finns sedan tidigare inte mycket forskning angående elevers upplevelser av specialpedagogik, hur deras skolsituation ser ut, deras känsla av sammanhang och hur de upplever sig bli bemötta. Vi anser därför att behovet av kunskap utifrån elevperspektiv är stort. Metoden som tillämpats i den här undersökningen är kvalitativa intervjuer som kompletterats med en observationsstudie. I studien intervjuas fyra elever med autismspektrum problematik om sina upplevelser från grundskola och särskild undervisningsgrupp. Resultatet visar att de intervjuade eleverna upplever den lilla gruppen som en möjlighet till kunskapsutveckling och sociala relationer. Samtidigt har bytet till liten grupp inte alltid varit konfliktfritt. Vår slutsats blir att det är viktigt att söka individuella lösningar på skolsituationen för elever med autismspektrumstörningar. Det måste beaktas var och hur den enskilde eleven upplever meningsfullhet och sammanhang.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur elever med en autismspektrum problematik, i en segregerad eller semisegregerad skolmiljö, upplever sin skolsituation. Det finns sedan tidigare inte mycket forskning angående elevers upplevelser av specialpedagogik, hur deras skolsituation ser ut, deras känsla av sammanhang och hur de upplever sig bli bemötta. Vi anser därför att behovet av kunskap utifrån elevperspektiv är stort. Metoden som tillämpats i den här undersökningen är kvalitativa intervjuer som kompletterats med en observationsstudie. I studien intervjuas fyra elever med autismspektrum problematik om sina upplevelser från grundskola och särskild undervisningsgrupp. Resultatet visar att de intervjuade eleverna upplever den lilla gruppen som en möjlighet till kunskapsutveckling och sociala relationer. Samtidigt har bytet till liten grupp inte alltid varit konfliktfritt. Vår slutsats blir att det är viktigt att söka individuella lösningar på skolsituationen för elever med autismspektrumstörningar. Det måste beaktas var och hur den enskilde eleven upplever meningsfullhet och sammanhang.

Denna kandidatuppsats belyser vad lärare har för tankar kring begreppet inkludering och vad de tror om framtidens arbete med elever i behov av stöd. Tidigare forskning och sju kvalitativa intervjuer med lärare, som jobbar med särskilda undervisningsgrupper eller som lärare i ordinarie klasser, är grunden till denna studie. De lärare som vi har intervjuat kommer från två olika kommuner i Stockholms län och lärarnas yrkeserfarenhet är allt från ett par år till ca 40 år, dessutom har skolorna olika typer av upptagningsområden. Detta har gett oss möjligheten att belysa vår studie ur tre aspekter: om läraren arbetar i en särskild undervisningsgrupp eller i en ordinarie klass, om de arbetar på en skola med många olika kulturer eller inte och hur lång arbetslivserfarenhet de har. Resultatet i studien visar att de flesta av våra respondenter inte arbetar inkluderande och inte heller ser att detta arbetsätt kommer att vara utbrett i framtidens grundskola. Nästan alla respondenter nämner att det finns rutiner för att få till stånd en utredning av något slag för att få resurser till elever i behov av stöd.

I denna kvalitativa studie genomförde vi fokusgruppsintervjuer med pedagoger som arbetar i särskilda undervisningsgrupper. Syftet med studien var att få kunskap om vilka erfarenheter några pedagoger i grundskolan har om särskilda undervisningsgrupper som åtgärd för att öka måluppfyllelsen för elever med ADHD och med matematiksvårigheter. Vi ville få syn på vilka anpassningar som beskrevs som mest verkningsfulla och vad det var som hindrar att dessa genomförs i den reguljära undervisningen. Resultatet tolkades utifrån ett sociokulturellt perspektiv och analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. Resultatet visade att många anpassningar syftade till att stötta eleverna i att behålla uppmärksamheten. Det gjordes genom att tydliggöra och strukturera upp undervisningen samt begränsa intrycken. Det framgick också att eleverna behöver få stöd i och tränas i sociala samspel och självreglering. Vår slutsats var att en förutsättning för att lyckas genomföra de flesta av anpassningarna var den särskilda undervisningsgruppen, där eleverna kunde erbjudas en lugnare miljö med begränsade intryck och mycket vuxenstöd samt färre andra att förhålla sig till. Men det framkom också att flera av anpassningar gick att genomföra i reguljär undervisning om rätt organisatoriska förutsättningar ges.

Antalet barn som är placerade i särskilda undervisningsmiljöer har ökat. Mot den bakgrunden är det angeläget att belysa hur intentionerna med att ha särskilda undervisningsgrupper omsätts i praktisk verksamhet. Syftet med studien var att beskriva hur ordinarie lärare och pedagoger i särskilda undervisningsgrupper upplever samarbetet sinsemellan och vilka faktorer som har betydelse för samverkan mellan dessa professioner med målsättningen återgång till ordinarie klassrum. Följande forskningsfrågor användes för att besvara syftet: Hur ser organiseringen av de särskilda undervisningsgrupperna ut? Hur upplever pedagogerna i den särskilda undervisningsgruppen och lärarna att samarbetet sinsemellan ser ut? Vad upplever pedagogerna i den särskilda undervisningsgruppen och lärarna som viktiga faktorer för samarbetet sinsemellan? En kvalitativ intervjustudie genomfördes på fyra pedagoger i särskilda undervisningsgrupper och fyra ordinarie lärare. Resultatet bekräftade den tidigare forskningen inom fenomenet åtskilligt och talade för vikten av samverkan, viktiga faktorer för att lyckas med samverkan och varför brister i samverkan uppstår. Det visade sig finnas otillräckligheter i den praktiska implementeringen i fråga om samverkan på informanternas skolor och majoriteten av informanterna var inte nöjda med hur samverkan fungerar idag. Resultatet visade även att upplevelsen av samverkan inte skilde sig åt mellan de olika yrkesprofessionerna, snarare handlade det om enstaka enskilda avvikelser. Samverkan kunde utifrån resultaten argumenteras vara ett medel för att nå målet inkludering genom till exempel övergång till ordinarie undervisning. Däremot nåddes slutsatsen att det finns behov att se över inte bara på gräsrotsnivå utan även politiskt hur implementering av samverkan ser ut på skolor med särskilda undervisningsgrupper.

Vi har i vårt arbete undersökt och beskrivit pedagogers uppfattning om vilka faktorer som kan komma att påverka exkludering av barn i förskolan och elever i skolan samt sökt ett eventuellt samband mellan exkludering och barns ålder, den fysiska miljön samt pedagogers förhållningssätt. Vi har gjort en kvalitativ undersökning, där vi har använt oss av metoden triangulering, dvs. gjort intervjuer med pedagoger, egna observationer samt sociogram. Med denna metod har vi kunnat belysa våra frågeställningar från flera håll och därmed fått en högre validitet. I vår undersökning har vi kommit fram till, att både på förskola och inom skolan ansåg respondenterna att det sociala klimatet mellan barnen kan ge upphov till exkludering. Att barn påverkar varandra genom verbala konversationer, vem man väljer att arbeta med i ett grupparbete eller vem man väljer att leka med kan vara faktorer som leder till exkludering för enskilda barn och elever. Miljön där barn och elever vistas har betydelse för barns sätt att hantera sin dagliga verksamhet och kan bli en faktor som sedan leder till exkludering. Även pedagogers förmåga att läsa av barnens signaler och deras förhållningsätt till barn/elever kan påverka barnet negativt och vidare kan det leda till exkludering.

Den svenska skolan har haft elever som bedömts vara i behov av särskilt stöd sedanfolkskolan infördes 1842. Hur denna undervisning bedrivits eller varit utformad har sett olika ut under olika tidsperioder. Vi ville ta del av lärares erfarenheter av särskilda undervisningsgruppers förändringsprocess över ett trettioårigt perspektiv, och lyfta fram förändringsprocessens positiva och negativa konsekvenser för eleverna i deras sociala utveckling och i lärandet så som lärarna uppfattar det. Studien har en kvalitativ ansats med narrativa intervjuer som metod. Den narrativa metoden syftar till att tolka och förstå lärarnas berättelser. Resultatet visar att de särskilda undervisningsgrupperna inte har genomgått någon större förändring under denna tidsperiod enligt lärarna, trots de organisatoriska förändringar som har skett. Men däremot har förhållningssättet mot eleverna förändrats under detta trettioåriga perspektiv, vilket har gynnat eleverna på ett positivt sätt. (En) The Swedish school has got students in special educational needs since elementary school was introduced 1842. How the education was designed and performed has been different from time to time. We wanted to take part of the teachers’ experiences of special educational groups in a process of change over a thirty-year period, and if this process was propitious for the students in special educational needs. The study is qualitative with narrative research interviews as method. The narrative method aims to interpret and understand the teachers’ stories. The result of the process change shows that the special educational groups have not changed during this period of time, according to the teachers, despite the organisational changes that has taken place. But however the approach against the students has changed, which we experience has favoured the students in a positive way. / The Swedish school has got students in special educational needs since elementary school was introduced 1842. How the education was designed and performed has been different from time to time. We wanted to take part of the teachers' experiences of special educational groups in a process of change over a thirty-year period, and if this process was propitious for the students in special educational needs. The study is qualitative with narrative research interviews as method. The narrative method aims to interpret and understand the teachers' stories. The result of the process change shows that the special educational groups have not changed during this period of time, according to the teachers, despite the organisational changes that has taken place. But however the approach against the students has changed, which we experience has favoured the students in a positive way.

<p>Den svenska skolan har haft elever som bedömts vara i behov av särskilt stöd sedanfolkskolan infördes 1842. Hur denna undervisning bedrivits eller varit utformad har sett olika ut under olika tidsperioder. Vi ville ta del av lärares erfarenheter av särskilda undervisningsgruppers förändringsprocess över ett trettioårigt perspektiv, och lyfta fram förändringsprocessens positiva och negativa konsekvenser för eleverna i deras sociala utveckling och i lärandet så som lärarna uppfattar det. Studien har en kvalitativ ansats med narrativa intervjuer som metod. Den narrativa metoden syftar till att tolka och förstå lärarnas berättelser. Resultatet visar att de särskilda undervisningsgrupperna inte har genomgått någon större förändring under denna tidsperiod enligt lärarna, trots de organisatoriska förändringar som har skett. Men däremot har förhållningssättet mot eleverna förändrats under detta trettioåriga perspektiv, vilket har gynnat eleverna på ett positivt sätt.</p><p>(En) The Swedish school has got students in special educational needs since elementary school was introduced 1842. How the education was designed and performed has been different from time to time. We wanted to take part of the teachers’ experiences of special educational groups in a process of change over a thirty-year period, and if this process was propitious for the students in special educational needs. The study is qualitative with narrative research interviews as method. The narrative method aims to interpret and understand the teachers’ stories. The result of the process change shows that the special educational groups have not changed during this period of time, according to the teachers, despite the organisational changes that has taken place. But however the approach against the students has changed, which we experience has favoured the students in a positive way.</p> / <p>The Swedish school has got students in special educational needs since elementary school was introduced 1842. How the education was designed and performed has been different from time to time. We wanted to take part of the teachers' experiences of special educational groups in a process of change over a thirty-year period, and if this process was propitious for the students in special educational needs. The study is qualitative with narrative research interviews as method. The narrative method aims to interpret and understand the teachers' stories. The result of the process change shows that the special educational groups have not changed during this period of time, according to the teachers, despite the organisational changes that has taken place. But however the approach against the students has changed, which we experience has favoured the students in a positive way.</p>