Abstrakt Studiens problemområde berör de faktorer och förutsättningar som avgör om och hur vi som specialpedagoger utifrån våra erfarenheter, bakgrund och utbildning kan vara med och forma och påverka den yrkesroll som inom en snar framtid ska bli vår. Syftet i studien är att fördjupa oss i specialpedagogers reflektioner runt sin yrkesroll för att få en ökad insikt i hur specialpedagoger inom grundskolan beskriver att deras uppdrag och yrkesroll har formats. För att uppnå syftet utgår studien från två frågeställningar som söker svar på vilka faktorer som påverkar utformningen av specialpedagogens yrkesroll samt vilka förutsättningar som finns för specialpedagoger att forma sin yrkesroll. Studien bygger på en kvalitativ datainsamlingsmetod med halvstrukturerade intervjuer. Urvalsgruppen består av totalt sex specialpedagoger verksamma inom kommunala skolor i tre olika kommuner i Sverige. Studiens teoretiska ansats utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska miljömodell (1979, 2009) vilken har en systemteoretisk grund. Resultatet utgörs av informanternas sammanställda reflektioner utifrån fyra temaområden. Studiens resultat visar att nästan alla informanter uppger att arbetet med elever prioriteras och alla informanter ingår i elevhälsan. Däremot är det endast två av informanterna som leder skolans arbete med pedagogisk utveckling. Det framkommer också att några informanter upplever sig ha luckor i kompetensen vilket hanteras på olika sätt. Resultatet pekar på att samtliga informanter får mandat för sitt uppdrag av rektor eller biträdande rektor. Genom resultatet berörs även utmaningar i yrkesrollen, förtroendeskapande och samarbetet kolleger emellan.

The purpose of the study is to investigate which possibilities SENCos have to work with school development. By interviewing principals and sencos working in school we hope to get answer to this question. We also want to find out how SENCos may contribute to develop “a school for all” by implement the special educational perspective. The study is based on following questions; How do principals and SENCos define school development? Which function does the SENCo have in the school development work? Which possibilities does the SENCo have to work with school development whether he or she is a part of the management? How does the SENCo contribute with the special educational perspective in “a school for all”? Theoretical perspectives in the study are organization research and system theoretical perspective. The study is based on a qualitative method with semi structured interviews with principals and SENCos. The result has been interpreted by a hermeneutic theoretical approach. Our research may contribute to clarifying the complex role of the SENCo in school development questions. Both principals and SENCos discloses the definition of school development to be extensive and difficult to describe. The role SENCo may have in questions about school development is dependent of the principals leadership and wich background the SENCo have, it may also vary over time according to school needs. The result shows that it is not obvious that the SENCo participate in the management, but the conclusion is that when they do, their influence in school development questions appears to be more of a strategic role. The SENCos in this research do feel that they work with questions about school development unlike the saying of previous research. The important role of SENCos by giving all students the best presumptions is underlined by all of the interviewed principals. The study ends with a discussion where the result is problematized by earlier research and suggestions of further research is also given.

The content in this study is about special educational guidance and how it contributes to inclusion through development of a differentiated instruction (DI). The study is based on previous research in three areas: inclusion, differentiated instruction and special education guidance. The concepts are defined and delimited based on national and international research. The research questions include difficulties faced by teachers in planning and the implementation of differentiated instruction in practice and how this work can be supported by special education guidance. The theoretical starting point is practice architectures (Kemmis et al., 2014). In the analysis even dilemma perspective (Nilholm, 2005; 2007) is used.  Action research is used as method and thematic analysis is used to analyse the empirical material. The thematic analysis shows that the teacher experienced pupils´ participation, and their different levels were challenging. The thematic analysis also showed that the special educator in the supervision used five strategies to support the teachers. The discussion includes dilemmas that are identified in the study from a techer perspective: the requirement for goal fulfillment versus pupils´need and conditions, percieved lack of time versus developing a differentiated a differentiated instruction and limitations in possibilities to organize teaching according to pupils´needs and conditions. In addition, special educational guidance and dilemmas are discussed and how supervison practice is affected by and shaped in an unequal school system.

Syftet med denna fallstudie är att få en bild av vad specialpedagogens roll i förskolan innehåller och innebär. Studiens ansats är kvalitativ och som empirisk datainsamlingsmetod används kvalitativa intervjuer samt observationer. Studiens analysbegrepp är det specialpedagogiska dilemmaperspektivet samt den sociokulturella teorin. Rapporten beskriver specialpedagogens roll på två olika förskolor. Den beskriver också de förväntningar som finns på specialpedagogen samt specialpedagogens syn på sin egen roll. Studien visar att specialpedagogens uppdrag kan se väldigt olika ut, beroende på flera olika faktorer - bland annat anställningsform och organisation. / The purpose of this case study is to describe the role of the special education needs coordinator (SENCO) in preschools. The study's approach is qualitative. The method used is qualitative interviews and observations. The study's analysis concepts are the special education dilemma perspective and the sociocultural theory. The study aims to describe the role of the SENCOs in two different preschools. It is also aiming to describe the expectations upon the SENCOs and what the SENCOs thinks about their own role. The study shows that the assignments of the SENCO can look very different depending on several factors- including employment status and organization.

Vi har i vår studie undersökt vad som förväntas av specialpedagogens arbete som kvalificerad samtalspartner i förskolan samt undersökt förskollärares olika erfarenheter av specialpedagogisk handledning. Begreppet handledning diskuteras i stort för att sedan smalnas av och koncentreras på specialpedagogisk rådgivning och att vara en kvalificerad samtalspartner. Studien syftar till en ökad förståelse för vad specialpedagogisk handledning består av och komplexiteten i handledningsuppdraget.Det empiriska materialet består av nio inspelade intervjuer från förskollärare verksamma inom förskolan. Resultat består av fem teman; Att bli sedd och känna trygghet, Att bolla idéer, Att få ledning, Att få tid och Risken med råd. Utifrån tidigare forskning och empiri skapade vi en modell för att tydliggöra strategier i specialpedagogisk handledning. Med hjälp av vår specialpedagogiska handledningstriangel anser vi att specialpedagogen får ett praktiskt verktyg för specialpedagogisk handledning. Den specialpedagogiska handledningstriangeln kan därför ses som en modell och verktyg i arbetet för att säkerställa kompetensutveckling. Där pedagogers förväntningar och erfarenheten utgör grunden och specialpedagogens kompetens tillsammans bidrar till lärande som gynnar förskolans verksamhet. Slutsatserna är att pedagoger behöver känna sig trygga både i sin egen yrkesroll samt i sitt arbetslag. De behöver kontinuerlig handledning i grupp för att stärkas i sin yrkesroll och sitt arbetslag. Den specialpedagogiska handledningen bidrar då till att pedagoger vågar och kan omsätta de kunskaper och det lärande de fått i handledningen till sin yrkespraktik. Detta är av största vikt för att kunna tillgodogöra sig och omsätta kunskap och strategier för verksamhetens fortsatta utveckling. / The purpose of our essay is to examine what is expected of SENCOs´ to work as a qualified dialogue partner in preschool and to analyze the different preschool teachers' experiences of SENCOs´ guidance. The concept of pedagogical consultation is largely discussed and then narrowed down and concentrated on special educational counselling as well as qualified dialogue partners. This is to provide an understanding of what SENCOs´ consultation consists of and to give a picture of the complexity of the consultation assignment. The empirical material consists of recordings from nine interviews from preschool teachers working within the preschool. Our results consist of five themes; To be seen and feel secure, Feedback, To receive guidance, Time and Risk with advice. Based on previous research and empiricism, we created a model to clarify strategies in SENCOs´ consultation. With help from our Special Educational Tutorial Triangle, we believe that SENCOs´ gets a practical tool for special educational guidance. The Special Educational Tutorial Triangle can therefore be a model for SENCOs´ and a tool in their work to ensure development for preschool teachers. Where preschool teachers' expectations and experience form the foundation and SENCOs´ competence together form learning that benefits the preschool activities. Our conclusions are that the preschool teachers need to feel secure both in their own professional role and in their work team. They need continuous consultation in groups to strengthen their professional role as well as the team. The Special Educational Tutorial Triangle then contribute to preschool teachers’ ability to use their knowledge and learning they have gained into their work experience. This is of the utmost importance in order to be able to utilize and translate knowledge and strategies in order to develop the preschool organisation.

Specialpedagogprogrammet uppkom 1990 men trots detta finns fortfarande oklarheter på skolorna vad specialpedagogens arbetsuppgifter är. Det märks att det på flera skolor råder en viss förvirring och i många fall bristande kunskap kring vad en specialpedagog ska göra. Vad jag också har uppmärksammat är att det finns olika förväntningar på yrket. Rektorns förståelse och intresse är viktigt för hur skolan organiserar upp arbetsuppgifterna för denna yrkesroll. De tilldelade arbetsuppgifterna som specialpedagogen får handlar om rektorns kunskap inom området.  Syftet med studien var att undersöka hur rektorer uppfattar specialpedagogers funktion och vad specialpedagogens arbetsuppgifter är, samt vad specialpedagogens betydelse är för elevhälsans arbete. Jag ville också veta vad rektorerna hade för vision av sin verksamhet. Det är en kvalitativ studie med hjälp av åtta intervjuer som genomfördes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv då jag tolkar rektorernas svar om hur de samtalar och diskuterar om frågorna jag ställer.  Resultatet visar att det fortfarande finns en osäkerhet kring specialpedagogers arbetsuppgifter och roll på skolan vilket påverkar både skolan och specialpedagogens roll. Både specialpedagogens och speciallärarens arbetsuppgifter formas av den kultur som råder på skolan. Rektorerna är överlag överens om vad de vill att en specialpedagog ska arbeta med och vilka kvalifikationer de vill se hos en specialpedagog. Visionen om hur man som rektor vill att det ska vara skiljer sig ofta ifrån hur det ser ut i verkligheten. Vid en ny anställning tenderar rektorer att först se till skolans behov och det lokala behovet innan man tittar på examensförordningen när de utformar specialpedagogers arbetsuppgifter. I diskussionen lyfter jag vikten av att rektorer har en väl förankrad beskrivning utav specialpedagogtjänster och att det finns tydliga uppdrag för yrket för att yrket så få sitt rättamandat för sin utbildning. I resultatet av studien kan man se att rektorernas vision om specialpedagogens uppdrag på skolan är lika varandra, och att det finns en strävan om hur man vill använda specialpedagogens kompetens. Det framkommer däremot också att det inte alltid är så enkelt att upprätthålla den visionen, utan att specialpedagogen många gånger är en tillgång i andra uppdrag som egentligen inte är tillskriven specialpedagogen. Det kan exempelvis handla om att specialpedagogen arbetar till större del med elever istället för att arbeta för elever.

School improvement research indicates that learning outcomes and pupils’ attainment can be raised if quality of teaching is improved (Barber & Mourshed, 2007). The research questions arose through reflections regarding how the special needs competence could be utilised better and in what way this could contribute to change and to development of the school and the learning environment. The aim of the study was to provide knowledge regarding the SENCO’s profession. The focus of the study was to make visible the perceptions that the school staff from six local authority compulsory schools within one municipality had regarding the SENCO’s duties and which fields they believed the SENCO should work with. Three research questions were formulated based on the aim of the study. These were 1) which perceptions exist regarding the SENCO’s duties, 2) which fields do the school staff believe the SENCO should work with and 3) which opportunities for development exist based on the fields that were identified. The study was conducted using a quantitative methodological approach whereby a digital Google questionnaire was distributed via e-mail to the six schools that participated in the study. The theoretical framing consists of the deficit perspective and the alternative perspective (Nilholm, 2005; 2007) in addition to selected concepts within system theory (Öquist, 2018; Ahrenfelt, 2013). The results show that all school staff advocate an extensive role for the SENCO encompassing the entire learning environment. All school staff advocate SENCO’s working with tasks regarded as typical for the occupational role such as pupils in need of support. The majority of the school staff were also in favour of the SENCO conducting pedagogical work and pedagogical leadership in conjunction with this. Regarding the pedagogical leadership the research showed that the school staff first and foremost believe that the SENCO should take on a pedagogical leadership in conjunction with pedagogical work on individual level and on classroom level not a leadership on organisational level. Great development opportunities exist for the SENCO within the occupational role and within duties connected to school development. The results can contribute to further development of the profession, to developing the SENCO’s duties and to better understand how the special needs competence can be utilised in conjunction with school development. / I skolförbättringsforskning har det bekräftats att det effektivaste sättet att förbättra elevresultat och höja elevers måluppfyllelse är att förbättra kvaliteten på undervisningen (Barber & Mourshed, 2007). Reflektioner kring hur den specialpedagogiska kompetensen bättre skulle kunna tas tillvara och på vilket sätt detta skulle kunna bidra till förändring och utveckling inom skolan och i skolans lärmiljö föranledde studiens frågeställning. Studiens övergripande syfte var att tillföra kunskap om specialpedagogens profession. Fokus i studien riktades mot att synliggöra vilka uppfattningar skolpersonalen, på sex grundskolor inom en kommun, har om specialpedagogens uppdrag och vilka arbetsområden de anser att specialpedagogen ska arbeta med. Tre frågeställningar formulerades utifrån studiens syfte vilka handlade om 1) vilka uppfattningar som finns om specialpedagogens uppdrag, 2) vilka arbetsområden skolpersonalen anser att specialpedagogen ska arbeta med och 3) vilka utvecklingsmöjligheter som finns utifrån identifierade arbetsområden. Studien genomfördes med kvantitativ metod i form av en digital Google-enkät som distribuerades via e-mail till de sex grundskolorna. De teoretiska utgångspunkterna bestod av specialpedagogiska perspektiv (Nilholm, 2005; 2007) och utvalda delar av systemteori (Öquist, 2018; Ahrenfelt, 2013). Resultaten visade att samtlig skolpersonal förespråkade ett brett uppdrag för specialpedagogen som är kopplat till lärmiljön i stort. Samtlig skolpersonal var positivt inställda till att specialpedagogen ska arbeta med arbetsuppgifter som kan anses vara typiska för professionen, som till exempel elevstöd, och det framkom även att majoriteten av skolpersonalen var positivt inställda till att specialpedagogen ska arbeta med pedagogiskt arbete och pedagogiskt ledarskap kopplat till detta. Gällande det pedagogiska ledarskapet visade studien att skolpersonalen först och främst tänker att specialpedagogen ska inta ett pedagogiskt ledarskap i samband med det pedagogiska arbetet på individ- och gruppnivå, inte ett bredare ledarskap på organisationsnivå. Det finns goda utvecklingsmöjligheter inom specialpedagogens profession liksom för specialpedagogens uppdrag inom skolutveckling. Om den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara i samband med det pedagogiska arbetet och utveckling av undervisningen kan specialpedagogen arbeta för att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever vilket i sin tur kan bidra till skolutveckling. Studiens resultat kan bidra till att utveckla professionen, till att utveckla specialpedagogens uppdrag och till att förstå hur den specialpedagogiska kompetensen kan användas i samband med skolutveckling.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger uppfattar sin roll i arbetet kring den tillgängliga lärmiljön för elever i grundskolan före och under pandemin. Studien är deduktiv där vi utifrån ett systemteoretiskt perspektiv vill klargöra om och hur pandemin som en förändringsfaktor har påverkat specialpedagogers roll i arbetet med tillgänglig lärmiljö. Tidigare forskning visar att specialpedagogens roll i arbetet med tillgänglig lärmiljö på individ-, grupp- och organisationsnivå är komplex och har påverkats av pandemin genom att bland annat nya arbetsuppgifter tillkommit. Systemteori används som studiens ramverk och de inom systemteorin centrala begreppen nivåer & gränser, konstans & variation, samt skolan som system återkommer genom arbetet i olika delar. Studien är en kvalitativ intervjustudie med tio specialpedagoger som befinner sig geografiskt spritt i Sverige. Intervjuguiden som används i de semistrukturerade intervjuerna har inspirerats av den systemiska intervjutekniken för att göra det möjligt för informanterna att utveckla sitt tänkande. Resultatet visar att pandemin och de restriktioner som följs av pandemin och dess restriktioner har påverkat specialpedagogens möjlighet att i sin roll fullt ut utföra sina uppdrag, särskilt påtagligt är den del av uppdraget som berör arbetet med skolutvecklande processer på organisationsnivå som är en förutsättning för att åstadkomma varaktiga positiva förändringar i den tillgängliga lärmiljön. I slutdiskussionen diskuteras kring att specialpedagogen i sitt uppdrag har möjlighet att tillvarata de positiva effekterna av denna invecklade tid och bidra till utvecklade arbetssätt som bidrar till en mer tillgänglig lärmiljö.

Studien syftar till att ge ett kunskapsbidrag kring specialpedagogers erfarenheter av tydliggörande pedagogik i grundskola och gymnasium. Vi använde kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som metodansats. I vår studie genomförde vi semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger som utifrån sina roller beskrev hur de arbetar med tydliggörande pedagogik på individ-, grupp- och organisationsnivå samt vilka utmaningar, hinder och möjligheter de erfarit i det arbetet. I resultatet framkom att specialpedagogernas beskrivningar av innebörden av tydliggörande pedagogik varierar, från exempelvis hjälpmedel och arbetssätt till lektionsdesign, enhetlig struktur och förhållningssätt. Informanterna såg tydliggörande pedagogik som en självklar del av undervisningen för att möta elevernas behov, att det är bra för alla, men särskilt viktigt för elever med exempelvis neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Informanterna poängterade att arbetet med tydliggörande pedagogik handlar om ett förändringsarbete, ett arbete som ofta drivs av specialpedagoger. Detta förändringsarbete kan utgöra en utmaning då det kräver att all personal arbetar tillsammans och stöttar varandra, men även att skolledningen är positivt inställd och delaktig i arbetet. Resultaten diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv där begrepp som kommunikation, medierande resurser och proximal utvecklingszon är centrala. Vi drar slutsatsen att tydliggörande pedagogik kan ses som en medierande resurs som bidrar till att lärare lättare kan utmana elevernas proxiamala utvecklingszon.

Principals within the Swedish school system have a rather extensive mission, where they lead the inner work of the school, including the organization of how the school work with special needs education. With that said, principals play a very important part when it comes to creating communities of practice, a practice where the pedagogues can participate according to culture standards and within special activities in relation to the special needs education.  In a community of practice focusing on special needs education, one can build a practice based view on how education should be organized and that in turn is a mean for development. There could be some challenges in this work though – challenges regarding visions about special needs education and differences in visions created by principals compared to visions created by SENCOs (special educational needs coordinators). Who’s in charge of special needs education practice when visions differs? It becomes a question in relation to autonomy and autonomous processes within the special needs education practice.  Using a sociology perspective, focusing mainly on social practice, social systems and social facts, but also professional autonomy, this study uses a qualitative method to give more knowledge about principals’ organization of the special needs education practice. The study uses thematically opened interviews of principals in Swedish compulsory schools to collect empirical data and the analytical method uses codes, themes and conclusions related to the central concepts of the study: communities of practice, organizational culture and autonomy.  The results of the study shows that the principals actively work with the creation of communities of practice within the special needs education practice but the result also shows problematic aspects of implementation of special needs education visions in ordinary education and everyday work. The results also show that principals consider themselves to have the outmost responsibility for the decisionmaking in special needs education practice. The results show signs of difficulty in delegation even though the principals show explicit trust in SENCOs.  The conclusion of the study is that there are difficulties in the transfer of visions within a special needs community of practice while organizational conditions play a part in limiting autonomous work. The principals participating in the study face similar problems with student health care not being seen as a part of the regular education work, and there seem to be problems with teachers expressing issues concerning adjustments in the classroom in order to care for the need of each pupil in school.