Smärta är ett vanligt förekommande symtom som orsakar stort lidande hos patienten. Obehandlad smärta är fortfarande allt för vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans smärtbedömning och dess betydelse för optimal smärtbehandling. Studien utfördes som en litteraturstudie där 18 artiklar analyserades. Resultatet visade att en dokumenterad smärtbedömning är en grundläggande förutsättning för smärtbehandling. Fler faktorer för att ge en optimal smärtbehandling identifierades såsom; lämpliga strategier vid smärtbedömning, vikten av att följa riktlinjer och en professionell attityd hos sjuksköterskan. Förtryckta smärtbedömningsformulär bidrog till en förbättrad dokumentation av smärtan. Organisatoriskt behöver smärtbedömning bli erkänt som en del av det kliniska arbetet. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll vid smärtbedömning och smärtbehandling, och kan därigenom bidra till att minska patientens lidande. I framtiden behöver sjuksköterskornas och läkarnas kompetens i smärta och smärtbehandling förbättras.

Syfte: Att undersöka om sjuksköterskor på en akutmottagning upplever stress och tidsbrist och hur de då anser att det påverkar deras välmående.   Metod: Kvalitativ intervjustudie där tolv semistrukturerade intervjuer utfördes  med sjuksköterskor som arbetade på ett universitetssjukhus akutmottagning. Intervjuerna transkriberades och analyserades med latent innehållanalys enligt Graneheim och Lundmans modell samt Aaron Antonovskys hälsomodell.   Resultat: Sjuksköterskorna var eniga om att stress och tidsbrist tillhörde vardagen i deras arbete. Stress kunde vara både negativt och positivt beroende på om den var kronisk eller akut. Den kroniska stressen ansåg sjusköterskorna påverka deras välmående negativt, medans den akuta stressen kunde ha god effekt på välmåendet. Sjuksköterskorna upplevde ett välmående vid positiv känsla av sammanhang (KASAM, hanterbarhet, meningsfullhet och begriplighet). Hanterbarhet fanns när de hade kontroll över situationen. Meningsfullhet skapades av arbetskamrater, glädjen i yrket och känslan av att göra ett bra jobb. Begriplighet infann sig när det fanns en förväntan. Försämrat välmående på arbetsplasten fanns vid negativ KASAM (försämrad begriplighet och försämrad hanterbarhet). Vid tidsbrist och negativ stresspåverkan på kollegor blev konsekvensen försämrad begriplighet. Oförutsägbara händelser orsakade försämrad hanterbarhet.   Slutsats: Sjuksköterskorna på ett univerisitetssjukhus akutmottagning upplevde stress och tidsbrist. Välmåendet på arbetsplatsen försämrades vid negativ KASAM och förbättrades vid positiv KASAM.

Krav och utveckling ökar oavbrutet inom sjuksköterskeyrket, den nyutexaminerade sjuksköterskan behöver därför tydlig vägledning då erfarenhet och klinisk kompetens saknas. Stress innebär en obalans mellan krav som ställs och förmågan att hantera dessa. Ökade krav på arbetet visar på högre förekomst av stress och stressymptom. Syftet var att beskriva stress hos nyutexaminerade sjuksköterskor. Metoden som användes var litteraturstudie vilken grundades på tio vetenskapliga artiklar som analyserades och sammanställdes. Resultatet visade att nyutexaminerade sjuksköterskors första arbetstid var förknippad med stress. Två teman framkom i resultatet, stressfaktorer hos nyutexaminerade sjuksköterskor och konsekvenser av stress hos nyutexaminerade sjuksköterskor. Fortsatt forskning behövs för att utveckla sjuksköterskeutbildningen så att nyutexaminerade sjuksköterskor är väl förberedda för att kunna hantera stress i yrkesrollen.

Humanistiska begrepp somkärlek har idag inte fått så stort utrymme i utbildning för sjuksköterskoreller ute i vårdverksamheterna. Därför var syftet med den här studien attbelysa vad kärlek kan vara i omvårdnad. Studien utfördes som en systematisklitteraturstudie. I resultatet framkom tre teman: kärlek i relationen mellanpatient och sjuksköterska, kärlek som en osjälvisk handling och kärlekensbetydelse för patienter och anhöriga. Utifrån resultatet utformades en modellsom visar på att kärlek är en osjälvisk handling som innebär att sjuksköterskangår utanför ramarna för omvårdnad, där motivationen till kärleksfull omvårdnadkommer djupt inifrån sjuksköterskan själv och att kärlek skapar glädje hos bådesjuksköterskan och patienten. Det behövs mer empirisk forskning om området föratt förtydliga vad kärlekshandlingar innebär, samt mer implementering iutbildning och vårdverksamheter för att kärlek ska bli en naturlig del avomvårdnaden.

Patienter som är bärare av multiresistenta bakterier (MRB) upplever i många fall ensamhet, bristande information, längre väntetider och dålig kunskap hos sjukhuspersonalen. Sjuksköterskans kunskapsnivå har stort samband med organisationskulturen, graden av engagemang till vården samt erfarenhet av att vårda patienter med MRB. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med MRB. En kvalitativ intervjustudie som utgick från semistrukturerade frågor genomfördes på två kirurgavdelningar vid ett sjukhus i mellersta Sverige. Deltagarna var sjuksköterskor mellan 25-45 år gamla med 3-15 års erfarenhet inom yrket. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i tre kategorier. Huvudresultatet visade att det fanns tre behov för att kunna genomföra bästa möjliga omvårdnad till patienter med MRB. Sjuksköterskorna menade att kommunikation med patienterna behövdes för att lugna, skapa delaktighet i vården och förebygga smittspridning. Förmåga till anpassning behövdes genom ökad erfarenhet samt god uppföljning från chefer och medarbetare. Att ständigt utveckla rutiner behövdes genom bra planering av vården och påminnelser mellan kollegor vid glömska och slarv. Slutsatsen vid den föreliggande studien är för att kunna ge bästa möjliga vård till patienter med MRB och förebygga smittspridning krävs ett bra sammarbete mellan sjuksköterskor, chefer och medarbetare. Det är av stor vikt att patienter och personal får den information de behöver för att känna sig trygga med situationen samt att det ständigt sker en utveckling av de rådande rutinerna och planeringen av vården.

Hjärtsvikt är ett tillstånd som ökar i dagens samhälle. Tillståndet påverkar många funktioner i det dagliga livet som främst beror på symtom och olika behov som gör vardagen svår för individen. Syftet var att beskriva individens upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Metoden som användes var en litteraturöversikt med en kvalitativ ansats, med sammanlagt 12 artiklar. Analysen resulterade i huvudtemat En oförutsägbar och sviktande kropp med de tillhörande temana En ny livssituaion, Att uppleva trygghet, Att behöva anpassa sig till det nya tillståndet samt Att finna mening med livet. Resultatet visar att hjärtsvikt ger symtom och känslor som hindrar individen att vara den person individen var före insjuknandet. Tillståndet kräver anpassning till situationen för att främja en god livssituation och att åter finna mening med livet och hopp om framtiden. Sjuksköterskans främsta uppgift vid vård av individen med hjärtsvikt är, att utbilda individen så att anpassning till situationen kan ske. Detta kan göra att individen känner trygghet i sin livssituation. / Heart failure is a condition that increases in the society today. The condidtion affects a lot in the daily life which mostly depends up on symptoms and different demands that makes the every day life hard for the individual. The purpose was to describe the individuals’ experiences of living with heart failure. A literature review with a qualitative approach was usead as the method with 12 articles all together. The anatomy resulted in the main theme An unpredictable and failing bodywith the appurtenant themes A new situation of life, To experience security, Need to adapt to the new condition, and To find the meaning with life.The result shows that heart failure gives symptoms and feelings that narrow the individuals’ chances of being the same person as before the disease started. The condition claims adaption to the new situation to promote a good situation of life and to once again find the meaning of life and hope for the future. The nurse's task when caring these individuals is to educate them so readjusting will be able to befall, which will give the individual security in the new circumstances of life.

Mobila intensivvårdsgrupper (MIG) som i samverkan med vårdavdelningars sjuksköterskor kan identifiera, bedöma samt handlägga patienters vårdbehov har successivt implementerats inom sjukvården internationellt sedan mitten av 90-talet, med syfte att minska vårdtid och dödlighet. Inom svensk sjukvård har detta implementerats sedan mitten av 2000-talet. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av konsultation och samverkan med mobila intensivvårdsgrupper. En undersökande intervjustudie genomfördes och insamlad data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade sig i två huvudkategorier; Vägen till beslut och Samverkan med MIG. Resultatet visar att sjuksköterskorna har kunskap om hur och när de skall konsultera MIG utifrån givna kriterier men att de modifierar larmplanen för att nå resultat. Utöver detta anser de att implementeringen ger dem ökad kunskapsutveckling och trygghet i sin yrkesutövning.

Bakgrund: Kommunikation är bland det viktigaste verktyg en sjuksköterska har. Omvårdnaden av patienten skall vara personcentrerad för att bevara dennes integritet och värdighet. Humor ingår i kommunikationen och genom att använda den rätt, kan relationen och den mellanmänskliga kommunikationen främjas. Syfte: Syftet var att belysa humor i vårdsituationer som den beskrivs av sjuksköterskor och patienter. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier. Studierna har blivit analyserade med kvalitativ innehållsanalys. Sökningarna utfördes i databaserna Cinahl Complete och Ebsco. Resultat: Humor används i kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter, men hänsyn i användandet skall tas till situation och individ. Genom humor fördjupas relationen, maktförhållandet balanseras och välbefinnandet ökar. Patienter upplever trygghet, tillit och hopp. Humor kan användas som strategi hos båda parter för att hantera svåra situationer. Konklusion: Humor kan med fördel användas i omvårdnaden av både sjuksköterskor och patienter. Sjuksköterskor bör i det personcentrerade förhållningssättet vara lyhörda för när humor kan användas.

Bakgrund: Vårdrelationen mellan sjuksköterskan och den patient hen vårdar är dynamisk och tillit är en integrerad del i utvecklingen av förbindelsen. I skapandet av denna förbindelse, förklarad av Halldórsdóttir (1996) som ”bron”, kan hinder uppstå vilka hämmar utvecklingen och istället skapar det som Halldórsdóttir beskriver som en ”vägg”. Den komplexa bilden av personer som lider av missbruksproblematik och narkotikaberoende involverar samhällets stigmatisering, utanförskap samt fysisk och psykisk ohälsa relaterat till beroendet. Behandling av beroende involverar främst återfallsprevention och liknande annan långvarig ohälsa återkommer ofta symptomen vid uppehåll av behandlingen. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med narkotikarelaterad missbruksproblematik. Metod: Allmän litteraturöversikt, bestående av elva artiklar varav åtta var med kvalitativ ansats, en artikel med kvantitativ ansats och två med mixad metod genomfördes. Resultat: Sex teman identifierades: Verkligheten kontra viljan att ge god vård, Att vara rädd för patienten, Att misstro patienten, Förståelse och fördomar, Kunskapens påverkan, Patientens destruktiva beteende. Slutsats: Hinder som kan hämma en konstruktiv vårdrelation och skapa ”väggar” i Halldórsdóttirs mening har identifierats. Mängden erfarenhet sjuksköterskorna hade av patientgruppen påverkade deras attityder. En kunskapsbrist om patientgruppen hos sjuksköterskorna samt avsaknad av tid för att utveckla vårdrelationen till patienten identifierades. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att få läsaren att reflektera över den egna upplevelsen i vården av denna patientgrupp för att inspirera till personlig och professionell utveckling. Kommer sjuksköterskan sträva mot denna utveckling skulle detta kunna leda till en förbättring i vården av patientgruppen.

När individer drabbas av svår sjukdom eller komplicerad fraktur kan det krävas sjukhusvård med immobilisering som följd. Tidigare studier har visat att immobilisering påverkar kroppen negativt och kan leda till exempelvis lunginflammation, blodproppar och förstoppning. En tidig och ökad mobilisering har visat sig leda till färre komplikationer, kortare vårdtid och en positivare sjukhusvistelse. Det är därför viktigt för sjuksköterskor att ha strategier för att främja mobilisering för patienter på sjukhus. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors strategier för att främja patienters mobilitet i sjukhusmiljö. Studiens design var beskrivande med kvalitativ ansats. Deltagarna i studien var åtta sjuksköterskor från tre kirurgavdelningar och en ortopedavdelningen på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Resultatet av studien visade fyra övergripande områden av strategier som sjuksköterskor använder sig av för att främja mobiliseringen. Dessa var sjuksköterskans information till patienten, sjuksköterskans förutsättning för bra mobilisering, sjuksköterskans hjälp av andra professioner och hjälpmedel samt sjuksköterskan som kunnig och kompetent. Slutsats, en god mobilisering av patienter på kirurg- och ortopedavdelningar är betydelsefull för omvårdnaden. För att främja mobiliseringen använde sig sjuksköterskorna av strategier som information, lämpliga platser gå till, andra professioner, hjälpmedel, utarbetade vårdplaner samt kunskap om mobiliseringssätt. Det behövs mer kunskap om vilka strategier sjuksköterskor kan använda för att främja mobilisering i sjukhusmiljö. / Suffering from severe illness or complicated fracture may require hospitalization with immobilization as a consequence. Previous studies have shown that immobilization adversely affect the body and can lead to pneumonia, thrombus and constipation. An early and increased mobilization has been shown to lead to fewer complications, shorter length of stay and a more positive hospitalization. It is therefore important for nurses to have strategies to promote mobilization of patients in hospitals. The purpose of this study was to describe nurse’s strategies to promote patient mobility in the hospital environment. The design of the study was descriptive with qualitative approach. The participants of the study were eight registered nurses from three surgical wards and an orthopedic ward in a hospital in the central part of Sweden. The interviews were transcribed and analyzed. The result of the study showed four categories of strategies that the registered nurses use to promote mobilization. These were the nurse’s information to the patient, the nurse prerequisite for good mobilization, the nurse’s use of other professions and aids and nurses as knowledgeable and competent. Conclusion, a good mobilization of patients in surgical and orthopedic wards are important for the nursing. To promote mobilization nurses used strategies like information, suitable places to visit, other professionals, tools for mobilization, developed care plans and knowledge about mobilization methods. Further knowledge is needed about mobilization strategies and how nurses can use them to promote mobilization in hospitals.