SAMMANFATTNING Bakgrund: För att patientsäkerheten ska kunna garanteras vid en utskrivning från slutenvården till kommunen är det viktigt att rätt information ges mellan instanserna. Det finns dock problem med kommunikationen vilket kan få olyckliga konsekvenser. Syfte: Att beskriva en patients utskrivning, från slutenvård till kommunal omsorg, ur kommunsjuksköterskors perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med en explorativ design har använts för att besvara studiens syfte. Grundutbildande och specialistutbildade sjuksköterskor från fyra olika kommuner intervjuades till studien. Intervjuerna analyserades med systematisk textkondensering. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver att en patients utskrivning innefattar många problem, där kärnan är kommunikationsbrist. Brister i journalsystemet, pressad arbetssituation och handhavandet av läkemedel är andra betydande delar av problematiken runt utskrivningar. Slutsats: Bristfällig rapportering från slutenvården, patienter som skrivs ut för tidigt och läkemedel som missas att skickas med hem är företeelser som hotar patientsäkerheten. Bättre kommunikation mellan sjuksköterskor i slutenvård och kommun antas leda till mer välfungerande utskrivningar och därmed öka patientsäkerheten. NYCKELORD samarbete, utskrivning, hemsjukvård, slutenvård, sjuksköterska

Syftet med studien var att beskriva den kliniskt handledande sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser under verksamhetsförlagd utbildning. Det för att fånga positiva och negativa faktorer som eventuellt påverkar handledarrollen. Handledning är en vanligt förekommande undervisningsmetod som används inom många professioner.   Metoden var en litteraturstudie som ämnade sammanställa de senaste tio årens forskning inom området. Studien har en beskrivande design där tolv artiklars resultat sammanställdes. Artiklar från Nordamerika, Australien och Europa har använts.   Resultatet består av fyra, av författarna framtagna kategorier. Den första kategorin handlar om professionella relationer och interaktioner, som bland annat visar att den handledande sjuksköterskan är beroende av god kommunikation med utbildningsfakulteten.  Den andra kategorin om hur behov av stöd, uppmuntran och återkoppling från arbetsgivare och utbildningsfakultet påverkade upplevelsen av välmående i handledarrollen. Den tredje kategorin handlar om att hjälpa studenter utvecklas professionellt, belyser bl. a. hur de handledande sjuksköterskorna var medvetna med vilka krav som ställdes på handledarrollen. I den sista kategorin, handledarrollens inverkan på sjuksköterskan, lyfts bl. a. att den kliniska handledningen i sig var kompetenshöjande för sjuksköterskan.   Studiens slutsats är att handledarrollen kan stärkas med handledarutbildning. Stöd och god kommunikation mellan arbetsgivare, fakultet och student är avgörande för att sjuksköterskan upplever handledarrollen som lyckad. Sjuksköterskor som genomgått handledarutbildning, upplevde att de hade bättre stöd från arbetsgivaren och bättre kommunikation med fakulteten.

No description available.

Inledning: Risken för återinskrivning minskar om patienten har kunskap och kan hantera hjärtsvikten utifrån egenvårdsråd. Förmågan att ta till sig information har även en central roll i detta. Hjärtsviktspatienter med dålig följsamhet i sin egenvård av sjukdomen skrivs oftare in än de som har bra följsamhet. Minskad förståelse och kunskap kring sjukdom leder till minskad möjlighet för patienten att förstå information, läsa och följa medicinska rekommendationer samt skriftliga och muntliga instruktioner. Metod: Ett frågeformulär delades ut till patienter på två hjärtsviktsmottagningar i Mellansverige. Skillnader mellan skriftlig information testades mot skriftlig och muntlig information och analyserades med Mann-Whitney U test. Trettio patienter besvarade frågeformuläret (97 % response rate). Resultat: Sextiotre procent av deltagarna i denna studie fick både muntligt och skriftlig information angående egenvården. 60 % i undersökningsgruppen hade endast en grundskola/gymnasial utbildning och 40 % hade en högskola/universitets utbildning. Kunskapsmässigt skiljde sig inte grupperna åt. Diskussion: Tidigare studier har visat att egenvården inte alltid utförs optimalt bara för att patienten har en hög kunskap. Studiens kliniska implikationer är att patienter som följs upp på hjärtsviktsmottagningar har bra kunskap oavsett utbildningsnivå eller hur de fått informationen.' Slutsats: Det fanns ingen signifikant skillnad i kunskap mellan de olika informationssätten och utbildningsnivåerna.

No description available.

Bakgrund Fetma är en utbredd folksjukdom, hos såväl barn och unga som hos vuxna.Övervikt och fetma ökar riskerna för flertalet livslånga och potentiellt livshotande sjukdomar som diabetes typ 2 och kardiovaskulära sjukdomar. Genom preventivt arbete kan sjuksköterskan hjälpa barn, föräldrar och familjer till en bättre hälsa vilket i längden även leder till en förbättrad hälsa på samhällsnivå. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans preventiva arbete mot barnfetma. Metod En allmän litteraturöversikt valdes med avsikt att sammanställa den aktuella vetenskapliga kunskapen som finns inom ämnet. Totalt har 17 artiklar inkluderats. Resultat Fem huvudkategorier formulerades. Förutsättningar för sjuksköterskans preventiva arbete mot barnfetma, med fokus på kunskap och ansvarsområden.Föräldrautbildning, med föräldrarnas avgörande roll för barnens hälsa i centrum samt hur sjuksköterskan på bästa sätt arbetar med utbildning av föräldrarna. Motiverande samtal,enligt forskning den mest framgångsrika metoden för preventionsarbete inom området.Interprofessionella teamet, ett arbetssätt som har stor potential att effektivisera preventionsarbetet. Hinder för sjuksköterskans preventiva arbete mot barnfetma, där omotiverade föräldrar ansågs vara det största hindret för minskning av barnfetma. Slutsats Grundläggande kunskap hos sjuksköterskan om hälsoproblemet är avgörande för preventivt arbete. De mest framgångsrika preventiva åtgärderna är föräldrautbildning,motiverande samtal och interprofessionellt samarbete. Största hindret anses vara omotiverade och/eller förnekande föräldrar.

Introduktion: Äldre bor idag kvar längre i sina hem vilket ofta medför ökade vårdbehov och kraven på sjukvård, speciellt hemsjukvård ökar med detta. För att hemsjukvårdens sjuksköterskor ska kunna ge en optimal vård krävs en väl utförd vårdplanering där informationsöverföringen mellan de olika leden fungerar så ingen viktig information faller bort under vägen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors erfarenhet av informationsöverföring till hemsjukvården i samband med samordnad vårdplanering. Metod: Studien ingick i forskningsprojektet "Äldre och samordnad vårdplanering". En kvalitativ metod men en induktiv ansats användes. Femton intervjuer genomfördes med distriktssköterskor och sjuksköterskor som arbetat inom kommunal hemsjukvård i minst ett år samt har tagit del av samordnad vårdplanering. Materialet analyserades utifrån konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier Överrapporteringens innehåll och Organisation av överrapportering. Resultatet visade att många upplevde brister i informationsöverföringen, viktig information föll bort eller var felaktig samt rutiner om informationsöverföring både på individ- samt organisationsnivå borde förbättras. Slutsats: De flesta sjuksköterskorna kände samstämmighet mellan informationsleden men att det var skillnad i informationsmängd. Resultatet som framkom kan ligga till grund för framtida förändring om förbättrade rutiner kring överrapportering samt dess innehåll. / Äldre och samordnad vårdplanering

Bakgrund I Sverige drabbas varje år ungefär var tredje person som är 65 år eller äldre av en fallolycka. Fallskador medför personliga lidanden för individen samt omfattande kostnader för samhället. Problemet kommer att öka därför att andelen äldre ökar i framtiden. Många fallolyckor går det att förebygga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra hälsofrämjande arbete genom att implementera fallförebyggande åtgärder i omvårdnaden av äldre. Syfte Syftet med föreliggande arbete var att beskriva omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan förebygga fall hos äldre personer på särskilda boenden. Metod En litteraturstudie valdes som metod. Litteratursökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt manuell litteratursökning. 16 artiklar inkluderades efter ett systematiskt och kvalitetssäkert urval. De utvalda artiklarna sammanställdes i en matris. Resultat I resultatet presenterades 16 artiklar. Vetenskapliga studier visade att genom att använda beprövade bedömningsinstrument, sjuksköterskans kliniska bedömning, individualiserade multifaktoriella åtgärder, anpassad fysisk träning, personalutbildning, anpassad information till äldre kan fallfrekvensen minska bland äldre på särskilda boenden. Det framkom också att förbättrad nutritionsstatus kunde leda till färre fallolyckor. Flera studier beskrev vårdpersonalens erfarenheter av att använda fysiska begränsningsåtgärder som fallförebyggande åtgärder. Slutsats Utbildning och information till äldre är en viktig del i fallpreventivt arbete och en viktig omvårdnadsåtgärd för att minska fallfrekvens bland äldre. Det är viktigt att sjuksköterskan innehar kunskap kring fallpreventivt arbete samt involverar äldre. Sjuksköterskans roll skulle kunna vara som en förmedlare av information samt att riskbedöma, planera, utföra och ordinera fallpreventiva åtgärder.

Bakgrund: Forskning har visat att patienter som är delaktiga i sin vård kan få ökad motivation som kan leda till en bättre behandling. En viktig del för sjuksköterskan är att ge tillfälle för patienten att medverka i vården. Hinder för delaktighet kan uppstå på vägen, som makt och dominans i relationen mellan sjuksköterska och patient. Problem: Sjuksköterskan har ett ansvar att ta till vara på patientens resurser. Dock kände sig patienten ibland utsatta och hade dålig kontroll över sin situation. Patienters delaktighet ses därmed inte alltid som problemfri, men som en positiv faktor i vården. Syfte: Syftet är att beskriva hur patienters delaktighet tillvaratas i vårdandet ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod: För att få fram sjuksköterskors upplevelser har Evans (2002) beskrivande syntes för kvalitativa artiklar tillämpats. Resultat: Resultatet visade att relationen mellan sjuksköterskan och patienten var en förutsättning för delaktighet. Sjuksköterskan behövde tillvarata patientens kunskaper samt jobba utifrån patientens önskan. Hinder för delaktighet i vården ansågs vara tids- och personalbrist samt sjuksköterskornas tvivel på patientens förmåga. Slutsatser: För att ett bra samarbete mellan sjuksköterskan och patienten skulle bli möjlig krävdes det tillit och ärlighet. Vårdrelationen mellan patienten och sjuksköterskans hade en central roll i möjliggörandet för patientens delaktighet.

Bakgrund: Triage används för att bedöma och prioritera patienter. Vanligast sker detta av sjuksköterskor på akutmottagningar. Sjuksköterskorna som arbetar med triage har en svår uppgift att se till att rätt hjälp kommer till rätt patient. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskors triagebedömning av patienter på akutmottagningar. Metod: En litteraturöversikt där 17 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Materialet granskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: I resultatet framkom arbetslaget, arbetsplatsen, arbetsbelastning och informationsinsamling som faktorer som påverkar sjuksköterskors arbetsmiljö under triagering. Erfarenhet och intuition, kunskap och utbildning, egenskaper i genomförandet samt tillit till den egna kompetensen framkom som faktorer som påverkar sjuksköterskors egenskaper under triagering. Diskussion: Ett antal faktorer påverkar sjuksköterskors arbete med triage. Ett gott samarbete var viktigt för att underlätta det dagliga arbetet, skapa en god gruppdynamik och ge förutsättningar för en patientsäker vård. Erfarenhet framkom som en viktig del i triagearbetet, men triagesystemen är uppbyggda så att detta inte ska bli en begräsning. Slutsats: Det finns många faktorer som påverkar sjuksköterskors triagebedömning. Med dagens höga personalomsättning och arbetsbelastning är det svårt för sjuksköterskor att få den erfarenhet som krävs inom triagering. Triagesystemet utvecklas fortfarande i hög grad och det finns behov av fortsatt forskning inom området.