Inom ambulanssjukvård är en av ambulanssjuksköterskans uppgifter att kunna ge patienten adekvat smärtlindring. Tidigare har det krävts en intravenös infart för detta, men sedan några år finns möjligheten att kunna ge smärtlindring intranasalt. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att administrera intranasal smärtlindring i den prehospitala vårdmiljön. Studien är kvalitativ och baseras på åtta intervjuer med sjuksköterskor, vilka har erfarenhet av att ge smärtlindring intranasalt. Intervjuerna analyserades därefter enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) för att kunna beskriva informanternas levda erfarenhet. Följande fem kategorier utkristalliserade sig: Förebyggande, Smidighet, Osäkerhet, Oerfarenhet och Biverkningar. Varje kategori hade även två till tre underkategorier. Resultatet belyser intranasal smärtlindring som ett bra alternativ till intravenös smärtlindring inom ambulanssjukvård. Det lyfts också fram att det känns skönt att kunna erbjuda smärtlindring utan att orsaka patienten mer smärta genom att behöva etablera en intravenös infart. Det framkommer även att den intranasala smärtlindringen hellre används på barn än på vuxna. Vid vård av vuxna patienter är tryggheten störst med intravenös smärtlindring. Det förefaller som att barn helst inte ska utsättas för nålstick. Det framkommer också att intranasal smärtlindring fungerar bättre på barn än på vuxna inom ambulanssjukvård.

No description available.

Bakgrund: Trots att flera professioner är skyldiga att anmäla vid misstanke om att ett barn far illa finns det ett stort mörkertal. Sjuksköterskor som arbetar med barn befinner sig i en idealisk situation för att se tecken och verka förebyggande eller stoppa en fortsatt misshandel. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av misstänkt barnmisshandel. Metod: Grunden för studien var en litteraturöversikt över kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som kritiskt granskades. Resultat: Fyra huvudkategorier uppenbarades; sjuksköterskans roll, anmälan, kunskap och stöd. Kunskap och år av erfarenhet inom yrket visade på fler anmälda fall av barnmisshandel. Samarbetet mellan professioner och myndigheter visade sig vara värdefullt för att öka tryggheten hos sjuksköterskorna i samband med anmälan av misstänkt barnmisshandel. Diskussion: Samverkan mellan professioner och utbildning inom barnmisshandel för sjuksköterskor är betydelsefull. På så sätt kan medvetenheten öka och sjuksköterskor kan känna sig tryggare vid anmälningsprocessen. Slutsats: Ett ökat samarbete mellan professionerna och fortsatt forskning kring sjuksköterskors upplevelser av misstänkt barnmisshandel efter erhållen vidareutbildning inom ämnet är önskvärt. På så sätt kan effekten av en sådan utbildning bland sjuksköterskor belysas och därmed stärka vikten av kunskap kring misstänkt barnmisshandel.

Bakgrund: Då patienter förflyttas från sluten somatisk sjukhusvård till att vårdas inom kommunal hemsjukvård händer det att patientinformation inte når fram till sjukvårdspersonal i hemsjukvården. Samtliga sjukvårdsprofessioner har i uppgift att bidra med den information som krävs för att, på ett patientsäkert sätt, tillgodose de insatser som patienter är i behov utav. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur kommunikation fungerar i övergången från sluten somatisk sjukhusvård till kommunal hemsjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie baserad på fem intervjuer med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård med manifest innehållsanalys som analysmetod. Resultat: Kommunikationsmedel som sjuksköterskor använder är elektroniska kommunikationssystem, samordnade vårdplaneringar och kommunikation med närstående. Sjuksköterskors arbetssituation är mångfacetterad och kräver samarbete mellan vårdprofessioner, tidseffektivitet och kommunikation baserad på ett patientperspektiv. Brister i kommunikationen beskrivs bero på sjukhusmiljön och vårdprofessionernas språkbruk. Idéer finns för förbättringar men åtgärder uteblir. Slutsats: Brister i kommunikationen leder till merarbete för sjuksköterskor i deras förfarande att tillhandahålla korrekt information. Förseningar i vårdarbetet kan leda till stress för sjuksköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård. Kommunikation är grundläggande för att upprätthålla optimal patientsäkerhet. Däremot beskriver sjuksköterskor att de inte vet hur de ska omsätta och kommunicera idéer med förslag till förändring till klinisk praxis.

Introduktion: Alzheimers sjukdom är den vanligaste sjukdomen inom demens sjukdomar. Individer med Alzheimers sjukdom blir snabbt inaktiva och riskerar därmed att insjukna snabbare i sin sjukdom. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur fysisk aktivitet påverkar individer med Alzheimers sjukdom. Metod: litteraturstudie enligt Polit och Beck (2012) nio stegs metod användes. Databaserna Cinahl och PubMed användes till sökningar efter studier. Urval skedde i tre olika steg efter databassökningarna, 39 studier granskades i de tre urvalen och tio studier inkluderades sedan i litteraturstudien. Resultat: presenteras i sex olika teman; förbättrad gångförmåga där individen gick stabilare och säkrare. Förbättrat humör där individen blev gladare och förbättrad kognitiv förmåga. Förbättrad aktivitet i dagliga livet individen klarade av att utföra dagliga saker såsom borsta tänderna och kamma håret samt fick förbättrad sömn individerna sov längre och var mindre oroliga under den vakna tiden. Negativa effekter av träning kunde uppstå där smärta och obehag uppstod som gjorde att individer valde att avstå från träningen. Slutsats: Fysisk aktivitet har en positiv påverkan för individer med Alzheimers sjukdom.

Bakgrund Smärta är en subjektiv och personlig upplevelse som varken kan bevisas eller motbevisas. Barn har inte samma kognitiva och språkliga förmåga som en vuxen person vilket gör dem till en riskgrupp för att bli underbehandlade eller ignorerade i sin smärta. I ljuset av detta är sjuksköterskans roll av yttersta vikt för en optimal smärtskattning och behandling för att på så sätt undvika de konsekvenser en obehandlad smärta kan föra med sig. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av smärta hos barn. Metod Den valda metoden är litteraturöversikt då författarna ansåg att det på bästa sätt skulle beskriva kunskapsläget inom det valda området samt belysa eventuella kunskapsluckor som kan ligga till grund för vidare forskning. I resultatet inluderades 16 vetenskapliga artiklar som hittades via sökning med hjälp av vedertagna söktermer i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat De faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtskattning och smärtbehandling av barn delades upp i tre kategorier. Dessa är: barnet, sjuksköterskans egenskaper samt organisation. Sjuksköterskans begränsade kunskap identifierades som ett hinder i samband med smärthanteringen. Dock påvisades inget belägg för att kunskapen ökade i samband med erfarenhet eller om det berodde på andra faktorer såsom attityd och utbildning.Enligt sjuksköterskorna var ett av de mest pålitliga tecknen på smärta hos barnet, dess verbala och orala uttryck. Kombinationen av barnets beteendemässiga och verbala indikationer på smärta ökade tron på att barnet upplevde smärta. Uteblev någon av dessa indikatorer skapade det en misstro hos sjuksköterskorna gentemot graden av barnets smärta.Läkemedelsordinationer identifierades som ett hinder för en adekvat smärthantering då sjuksköterskor beskrev problem rörande otillräckliga ordinationer.Otillräcklig dokumentation var en viktig faktor som påverkade smärthanteringen negativt. Slutsats Sjuksköterskans smärtskattning och behandling av barns smärta påverkas av flera faktorer såsom barnets ålder, diagnos och föräldrar men även sjuksköterskans kunskap, erfarenhet och attityd samt organisatoriska faktorer såsom dokumentation och läkemedelsordinationer.

Bakgrund: Ett förekommande problem i dagens sjukvård är otillräcklig smärtlindring postoperativt. Smärta är en individuell subjektiv upplevelse, vilket medför att den är svår att bedöma. Syfte: Syftet var att belysa postoperativ smärtbedömning ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid analysförfarandet användes en kvalitativ manifest innehållsanalys.  Resultat: Smärtbedömning bör baseras på verbal information i kombination med andra metoder som smärtskattningsskalor, klinisk observation och vitalparametrar. Sjuksköterskan måste se till den enskilda patientens upplevelse av smärta, för att skapa förutsättningar för en korrekt och individuell smärtbehandling. Slutsatser: Den postoperativa smärtbedömningen skall utgå från den enskilda patientens behov. Genom verbal kommunikation tillsammans med andra metoder för smärtbedömning kan sjuksköterskan få en uppfattning av patientens smärta. Ytterligare faktorer som är viktiga för en individanpassad smärtbehandling är god kommunikation och en väl fungerande organisation.

Bakgrund: Ordet cancer är för många ångestladdat och innebär detsamma som döden. När ett barn finns som närstående väcker det mycket känslor hos de som finns i familjens omgivning, men även hos vårdpersonalen. Sjuksköterskan kan stöta på svåra situationer där etiska dilemman kan uppstå då föräldrarnas vilja kan skilja sig från vad lagen säger. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att möta barn vars cancersjuka förälder genomgått kurativ behandling. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats där informationen inhämtades genom fyra gruppintervjuer med två-tre personer i varje. Materialet analyserades utifrån Lundman och Hällgren Graneheim (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visade på att sjuksköterskorna upplevde svårigheter i att möta barn och då framförallt barn i tonåren. Vikten av att finna tid till bearbetning av sina känslor med kollegor framkom samt en personlig utveckling genom att lära sig av varandra. Slutsats: Det är sjuksköterskan som bör ta första steget i mötet med barnen. Teamarbetet på avdelningen var därför en viktig del i att se till barnets och familjens livsvärld och på så vis möjliggöra en delaktighet i vårdandet. Vikten av tid för bearbetning sjuksköterskorna sinsemellan ligger till grund för att ett välbefinnande ska infinna sig i vardagen och på så vis hålla undan lidandet som kan leda till ohälsa. / Background: In Sweden, around 55,000 people each year get diagnosed with various types of cancer. Therefore it is crucial that the nurse staff upholds the law of health and social care to keep the children informed regarding the state of its affected parent. The conversation between nurse and child in this situation is undeniably demanding, but it is of high importance to involve the child in order to prevent it from future harm. Aim of study: The purpose of this study was to explore the experiences of nurses in oncology care when meeting of children with parents under treatment of cancer. Method: The recruitment of nurses for this survey took place in a larger hospital in southern Sweden. Contact was made with four cancer wards. The data was collected by the technique of semi-structured interviews. Results: Nurses identified the needs of expressing and talking about emotions they experienced at work with their colleagues. Some of the nurses described a feeling of failure when children were not involved and some were afraid of the meeting and to discuss sensitive matters with them. Conclusion: The aim from the nurses was to provide quality care not only for the patient but also for their family members.

Bakgrund: Tidspress är ett arbetsmiljöproblem som för sjuksköterskan kan leda till yrkesrelaterad stress med negativa konsekvenser för omvårdnadsarbetet och patientsäkerheten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans uppfattningar av orsaker till tidspress och dess konsekvenser för sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Metod: Vi har gjort en systematisk litteraturöversikt baserad på fem kvalitativa och tre kvantitativa artiklar som svarade an på syftet. De databaser som använts för att finna artiklarna var Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier; ”orsaker till tidspress”, ”tidspressens konsekvenser för sjuksköterskans omvårdnadsarbete”, ”tidspressens konsekvenser för vårdkvalitet” och ”tidspressens konsekvenser för arbetsmiljön”. Resultatet visar att tidspress huvudsakligen orsakas av för få yrkesverksamma sjuksköterskor vilket bidrar till en hög arbetsbelastning. De negativa konsekvenser som uppstod vid tidspress ansågs vara ett hinder i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Sjuksköterskorna upplevde till exempel att de sällan räckte till och tidspressen ökade risken för att sjuksköterskorna skulle göra misstag. Diskussion: Att motverka uppkomst av tidspress i sjuksköterskans yrkesutövande kan förbättra sjuksköterskans förutsättningar till att ge patienten en säker och kvalitativ vård samt minska vårdlidandet. Tillräckligt med tid kan även gynna sjuksköterskans möjlighet till närvaro i vårdrelationen.

No description available.