No description available.

Bakgrund: Att vara inneliggande på sjukhus innebär ofta en försämrad sömn vilket kan påverka patientens möjlighet att återhämta sig. Det ingår därför i sjuksköterskans arbetsuppgift att identifiera, utvärdera och åtgärda patientens bristande sömn genom att utföra omvårdnadsåtgärder. Den teoretiska referensramen som användes var Virginia Hendersons omvårdnadsteori relaterat till människans grundläggande behov vilket inkluderar sömn. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att utföra omvårdnadsåtgärder relaterat till sömn inom somatisk slutenvård. Metod: Allmän litteraturstudie baserad fyra kvalitativa och sex kvantitativa artiklar från databaserna, CINAHL, PubMed och Scopus. En integrerade analysmetod har tillämpats. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och sju subkategorier. De fem huvudkategorierna var Betydelsen av kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan, Personcentrerad omvårdnad för bättre sömn, Betydelsen av teamets samverkan relaterat till sömn, Anpassning av miljö: en omvårdnadsåtgärd för sömn och Läkemedel eller omvårdnadsåtgärder? De mest framträdande fynden var att sjuksköterskor utför omvårdnadsåtgärder genom teamarbete, professionellt förhållningssätt, samtal och anpassning av vårdmiljön. Läkemedelsanvändningen ansågs vara en snabb åtgärd för patientens sömnproblematik. Slutsats: Sjuksköterskorna erfara en problematik att utföra omvårdnadsåtgärder för sömn på grund av bortprioritering, tidsbrist och begränsad kännedom. Därför behövs en utveckling inom verksamheten och sjuksköterskeutbildningen för att möjliggöra tillämpandet av evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för patienters sömn.

Bakgrund: Idag finns brister inom smärtlindring i palliativ cancervård och detta orsakar onödigt lidande för patienten. Då sjuksköterskan har en central roll i hanteringen av patienters smärtlindring är det viktigt att ha god kunskap om ämnet. Ämnet studerades därmed utifrån Katie Erikssons teori om lidande.  Syfte: Att utforska sjuksköterskors erfarenheter av smärtbehandling av cancerpatienter i palliativ vård.  Metod: Studien var en litteraturöversikt där en integrerad analys användersi enlighet med Jimmie Kristenssons metod. Litteraturen som inkluderades var av antingen kvalitativ, kvantitativ eller av en mixad karaktär.  Resultat: Litteraturöversikten av sjuksköterskors erfarenhet av smärtbehandling resulterade i sex kategorier. De sex kategorierna delades upp utifrån innehåll och presenteras i två aspekter. Ena aspekten var hindrande faktorer som innefattade följande kategorier; rädsla för opioider, bristande kompetens, organisatoriska brister och anhöriga som hinder. Den andra aspekten var främjande faktorer som bestod av kategorierna kommunikation och psykiskt stöd.  Slutsatser: Sjuksköterskor bör ges tid att kommunicera och bistå patienterna med psykiskt stöd. De hindrande faktorerna skulle kunna minimeras genom att sjuksköterskor erbjuds kompetensutveckling men även en översyn av organisatoriska faktorer skulle kunna gynnas smärtbehandlingen.

Introduktion/Bakgrund: Alkohol- och substansmissbruk är ett stort globalt problem. Missbruk beskrivs som ett skadligt, ohälsosamt bruk av substanser eller handlingar som kan leda till ett beroende. Personer med missbruksproblematik är extra utsatta för somatiska sjukdomar och blir därför ofta inlagda på sjukhus. Sjuksköterskor kommer därför ofta i kontakt med denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med alkohol- och/eller substansmissbruk på somatiska avdelningar. Metod: Litteraturstudien utformades enligt Roséns granskningsprocess. Valda databaser är CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Forsbergs och Wengströms granskningsmallar. 8 artiklar bearbetades och analyserades induktivt för resultatet. Resultat: Fyra teman framkom: bristande kunskap och utbildning, bristande stöd inom organisationen, utmaningar vid vårdandet och utsatthet för hot och våld. Huvudfynden var att brist på kunskap, utbildning och stöd inom organisationen medförde svårigheter för sjuksköterskor vid vårdandet av personer med missbruksproblematik. Sjuksköterskorna mött även olika utmaningar samt utsattes för hot och våld. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av brist på kunskap, brist på stöd inom organisationen, utmaningar vid vårdandet och utsatthet för våld och utmaningar påverkade vårdkvaliteten negativt, samt äventyrade patientsäkerhet och delaktighet. Dessa erfarenheter är viktiga att ta med sig i den kliniska verksamheten för att förbättra vård- och arbetsmiljö.

No description available.

Bakgrund: Ledarskap är en del av sjuksköterskans kärnkompetenser. Sjuksköterskors ledarskap finns i många kontexter, bland annat inom slutenvården. Ledarskapet är viktigt för att det påverkar vården och omvårdnaden av patienter. Inom slutenvården utmanas ledarskapet utifrån samarbeten, förändring, organisatoriska resurser och varierande grad av kompetens hos sjuksköterskor och deras medarbetare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av ledarskap inom slutenvården. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie med induktiv ansats. Kvalitativ manifest innehållsanalys användes som metod för dataanalysen. Resultat: Fyra kategorier utgör resultatet: “Bilden av ledaren och det goda ledarskapet är komplex”, “Sjuksköterskors ledarskap påverkar samarbeten”, “Sjuksköterskors ledarskap påverkar omvårdnaden" och “Sjuksköterskors ledarskap påverkar och påverkas av förändring och kris” Slutsats: Ledarskapets komplexitet utifrån sjuksköterskors förutsättningar kräver anpassning till vårdkontext, sjuksköterskans egenskaper och omgivningens förväntningar. Ledarskapet påverkar samarbetet inom vården och utmanas under förändring och kris. Utbildning och stöd för sjuksköterskor är avgörande för att utveckla ledarskapsfärdigheter och säkerställa högkvalitativ omvårdnad. Framtida forskning bör fokusera på att utifrån sjuksköterskors perspektiv utforska olika innovativa strategier för ledarskapsutveckling samt metoder för att hantera utmaningar som kan uppstå i en miljö präglad av förändring och kris.

Sverige är ett invandringsland. Därför har Sverige ett mångfaldigt samhälle. Många som kommer till Sverige har svårigheter att behärska språket. När människor är i behov av vård men inte pratar samma språk som sjuksköterskan, blir kommunikationen utmanande. Språkbarriären förekommer när sjuksköterskan och patienten pratar olika språk. Närvaron av språkbarriären begränsar kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten. Trots dessa utmaningar strävar sjuksköterskan ändå efter att tillhandahålla vård av hög kvalitet, även när språkbarriären är närvarande. Kommunikationssvårigheter och missförstånd som uppstår på grund av språkbarriären kan ha negativa konsekvenser för patientens vård och hälsa. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av att kommunicera med patienter när språkbarriären är närvarande. För att uppnå detta genomförs en litteraturöversikt baserad på kvalitativa forskningsstudier. Totalt inkluderades tio artiklar i studien och utgjorde den data som analyserades. Resultatet av analysen delades i tre övergripande kategorier och tio subkategorier. Resultaten av studien lyfter fram flera utmaningar som kan uppstå till följd av språkbarriären. Resultaten visar också olika strategier för att anpassa kommunikationen efter patientens behov. Dessutom belyser studien den upplevda stressen hos sjuksköterskor i situationer med språkbarriärer. Studien framhäver även vikten av patientens delaktighet i vården för att lindra lidandet och ge patienten en känsla av kontroll över sin situation. Detta kan bidra till en mer hållbar vårdutveckling och optimal resursanvändning inom hälso- och sjukvården.

Bakgrund: Studier visar på patienters upplevelse av kommunikation med sjuksköterskor, att sjuksköterskor behöver ha kunskap om kommunikation och kunskap om de funktionsnedsättningar patienter med ADHD kan ha. Tidigare studier belyser också olika kommunikationsteorier som är användbara i vårdrelationer, men inte så mycket om sjuksköterskors upplevelser. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor vid öppenvårdsmottagningar inom psykiatrin upplever och beskriver kommunikation med vuxna patienter med ADHD. Metod: Studien hade en kvalitativ design där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Analysmetoden utgjordes av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema, fyra kategorier och elva subkategorier. Sjuksköterskor vid öppenvårdsmottagningar upplevde kommunikation med patienter med ADHD som tärande och närande på samma gång. Olika kommunikationstekniker användes i kombination med kunskap om funktionsnedsättningar för att skapa de bästa förutsättningarna för kommunikationen med patienter. Bra bemötande och ett bra förhållningssätt rapporterades vara viktiga i kommunikationen med patienter. Slutsats: Sjuksköterskor inom öppenvårdspsykiatrin upplevde kommunikationen med patienter med ADHD som både närande och tärande. Sjuksköterskorna anpassar kommunikationen efter patientens behov och förmåga, och bemöter alla patienters olika behov med respekt. Sjuksköterskor ansåg att ett bra förhållningssätt och en gott bemötande var viktigt för att kommunikationen med patienter med ADHD skulle fungera optimalt. / Background: Studies show patients' experience of communication with nurses, nurses need to have knowledge of communication and knowledge of disability patients with ADHD may have. Previous studies also illustrate various communication theories that are useful in healthcare relationships, but not so much regarding nurses’ experiences. Aim: To describe how nurses at outpatient psychiatric experience describe communication with adult patients with ADHD. Methods: The study had a qualitative design where data was collected through semi-structured interviews. Qualitative content analysis was used as analytical method. Results: The analyses resulted in one theme, four categories and eleven subcategories. Nurses at outpatient clinics experienced communication with patients with ADHD nourishing and debilitating at the same time. Various communication techniques were used in combination with the knowledge of disabilities to create the best conditions for communication with patients. Good attitude and a good approach were reported to be important. Conclusion: Nurses in outpatient psychiatry experienced communication with patients with ADHD as both nourishing and debilitating. The nurses adapt their communication to the patient’s needs and abilities, and they treat all needs of the patients' different with respect. Nurses felt that a good attitude and a good treatment was important for communication with patients with ADHD.

Bakgrund: Närmare 40 procent av patienterna inom somatisk hälso- och sjukvård uppvisar samsjuklighet av psykisk ohälsa. Patienter med psykisk ohälsa får inte jämlik vård eller behandling inom somatisk hälso- och sjukvård. Psykisk ohälsa är sedan länge präglat av stigma. Sjuksköterskans attityder och uppfattningar till omvårdnad av patienter med psykisk ohälsa tycks ha betydelse för att god och jämlik vård ska kunna bedrivas för patientgruppen. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om och attityder till omvårdnad av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk hälso- och sjukvård. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats analyserade åtta kvalitativa artiklar. Resultat: Två huvudkategorier och sex underkategorier identifierades. Huvudkategorierna beskriver att sjuksköterskornas uppfattningar om och attityder till omvårdnaden representeras av både hinder och möjligheter. Konklusion: Sjuksköterskor inom somatisk hälso- och sjukvård uppfattar såväl hinder som möjligheter i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa. Attityder i form av hinder överväger, exempelvis uppfattas omvårdnaden vara svår och obehaglig. Attityder som representerades av möjligheter grundades i att patienterna var viktiga vilket engagerade och motiverade sjuksköterkor till att bedriva jämlik vård.

Sammanfattning Sedan introduktionen av HLR för 50 år sedan har förutsättningarna för att rädda liv förändrads avsevärt. Många av patienterna som vårdades på sjukhus var äldre och hade svåra kroniska sjukdomar och deras utsikter för en lyckad HLR utan följdkomplikationer var ofta minimala. Beslut om ej-HLR ska fattas av läkaren men bör föregås av samtal med övrig vårdpersonal. Syftet med studien var att identifiera sjuksköterskors delaktighet och upplevelser i beslutsprocessen när ej-HLR fattades. Studien utfördes som en deskriptiv litteraturstudie och 12 vetenskapliga artiklar kvalitets granskades. De utvalda artiklarna höll alla medel eller hög vetenskaplig kvalitet. Resultatet visade att sjuksköterskors delaktighet varierade och att delaktigheten kunde yttra sig på olika sätt. Sjuksköterskor initierade ofta beslutet om ej-HLR och upplevde moralisk stress när de stod mellan patienten och läkaren. Sjuksköteskor upplevde också en känsla av lättnad över att inte ha det yttersta ansvaret samt hade lättare att acceptera palliativ vård än vad läkaren hade. Konklusion: Tydligare riktlinjer om sjuksköterskors delaktighet skulle underlätta och minska risken för osäkerhet och passivitet hos sjuksköterskor. Det behövs ytterligare forskning om sjuksköterskors egna åsikter hur de vill ingå i beslutsfattandet om ej-HLR samt vad deras involvering ska innefatta i klinisk praxis. / Abstract Since the introduction of CPR 50 years ago has the potential to save lives changed significantly. Many of the patients who were treated in hospitals were older and had chronic diseases and their prospects for successful CPR without following complications were often minimal. Decisions on DNR shall be taken by the physician but should be preceded by discussions with other health professionals. The aim of this study was to identify nurses' involvement and experiences in DNR decision-making. The study was conducted as a descriptive literature review and 12 scientific articles was quality examined. The selected articles were all of medium or high scientific quality. The results showed that nurses' participation varied and that participation could be heard in different ways. Nurses often initiate the order for DNR. Nurses experienced moral distress when they were between patient and doctor. Nursing also experienced a sense of relief of not having the ultimate responsibility. Nurses found it easier to accept palliative care than the doctor had. Conclusion: Clearer guidelines on nurses' participation would facilitate and reduce the risk of uncertainty and passivity of nurses. Further research on nurses' own views of how they want to be included in decision-making on DNR is needed and what their involvement should include in clinical practice.