Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett omfattande begrepp och kännetecknas av att personen har nedsatt förmåga att hantera sina känslor och upprätthålla samspel med andra människor. Den psykiska ohälsan räknas idag som ett av de stora folkhälsoproblemen och har ökat både i Sverige och internationellt. Ökningen av dessa sjukdomar i samhället har lett till en ökning av patienter med psykisk ohälsa som söker somatisk vård. Synen och attityden hos vårdaren gentemot patienten påverkar utformningen av vården. Tidigare forskning visar att både sjuksköterskor och patienter upplever svårigheter då patientgruppen vårdas inom somatiska vårdenheter. Syfte: Syftet med studien var att belysa allmänsjuksköterskans upplevelser att vårda patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården. Metod: Metoden var en intervjustudie av kvalitativ ansats vilket gav möjlighet att beskriva och få en fördjupad förståelse för upplevelser. Sammanlagt intervjuades åtta allmänsjuksköterskor. Resultat: Sjuksköterskorna berättade om varierande upplevelser vid vårdandet av patienter med psykisk ohälsa som sammanställdes i följande kategorier; Kunskap, arbetsbelastning och sjukdomstillstånd. Slutsats: Resultatet av studien visar på ett behov av förbättringar i sjuksköterskors arbetsförhållanden samt ökad kunskap inom området för att kunna bedriva en så god vård som möjligt. För att lyckas med detta krävs mer utbildning och bättre förutsättningar för sjuksköterskan, både miljömässigt och resursmässigt.

Bakgrund: Befolkningen lever längre vilket gör att personer med behov av hemsjukvård, särskilt äldre personer, har ökat. Bristen på slutenvårdsplatser har gjort att vården i hemmet har blivit mer avancerad. För att svara på samhällets behov, krävs det en ökad förståelse för de utmaningar sjuksköterskor möter i sin vardag, samt ett behov av att undersöka vilka positiva konsekvenser som finns av att vårda personen i hemmet. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta inom hemsjukvården. Metod: Resultatet är en litteraturöversikt av tolv artiklar med kvalitativ ansats. Datainsamling gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och SAGE Journals. Artiklarna hade publicerats mellan 2010 och 2020. Fribergs anvisningar användes för dataanalysen. Resultat: I studiens resultat framkom fyra teman: behov av bättre arbetsförhållanden i hemsjukvården, personcentrerat arbetssätt inom hemsjukvården, svårigheter i samverkan med slutenvården och öppenvården och förändringar i arbetsbelastningen. Slutsats:  Sjuksköterskor som arbetar inom hemsjukvården behöver kontinuerlig utbildning för att arbeta med evidensbaserad vård. Överföring av informationen mellan slutenvården, öppenvården och kommunen måste förbättras för att garantera en säker vård.  Personcentrerad vård är ett nödvändigt arbetssätt för att ge en god vård inom hemsjukvården.

Bakgrund: Sjuksköterskor är ålagda att se till att deras patienter får god evident omvårdnad. I tidigare forskning har det visat sig att det finns en rad möjligheter och hinder för sjuksköterskor att implementera evidens i omvårdnaden. Hindren kan kompliceras ytterligare inom rättspsykiatrisk omvårdnad då patienterna vårdas under tvång och vården styrs av flera lagar och regler. Syfte: Att beskriva grund- och specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta evidensbaserat inom rättspsykiatrisk omvårdnad. Metod: Det genomfördes elva intervjuer med grund- och specialistutbildade sjuksköterskor på ett rättspsykiatriskt sjukhus. Intervjuerna analyserades med hjälp av en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det har visat sig att sjuksköterskor till stor del använder sig av sin utbildning, kurser och diskussioner med olika kollegor för att komma fram till bästa möjliga omvårdnad. Sökandet efter ny evidens genomförs främst när tillväga gångarna ovan inte räckte till. Det framkom olika resurser i verksamheten som stöttar sjuksköterskan i implementeringen. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor känner ett större ansvar i att ta in ny evidens på grund av att sjuksköterskorna i sitt arbete ofta använder sig av de kunskaper de besitter. Verksamheten har möjlighet att påverka vilken evidens som används i omvårdnaden, genom att utbilda personalen.

Bakgrund: Sjuksköterskor på en akutmottagning ställs ofta i situationer där demöter efterlevande. I kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor stårdet om hur sjuksköterskor ska främja hälsa och bota eller lindra sjukdom, meningenting om hur sjuksköterskor ska agera när döden är ofrånkomlig. Forskningvisar att efterlevande kan påverkas i ett längre perspektiv när en anhörig plötsligtavlider. De lider högre risk att återkomma till vården i ett senare skede med bådesomatiska och psykiska besvär. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskors erfarenheterav möten med efterlevande efter plötsliga dödsfall. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Databaserna Cinahl ochPubMed användes vid litteratursökningar. Studien är baserad på elvavetenskapliga artiklar som har granskats, analyserats och sedan sammanställts tillett resultat.Resultat: Resultatet visar att det finns ett stort behov av kunskap och handledningför sjuksköterskor. Sjuksköterskorna upplevde att akutmottagningar är dåligtanpassade för efterlevande och deras behov. Känslor och kommunikationpåverkade relationen och mötet mellan sjuksköterskor och efterlevande. Konklusion: Trots att sjuksköterskor på en akutmottagning ofta sätts i situationerdär de behöver möta efterlevande, visar resultaten att det finns för lite forskning,utbildning och möjligheter för sjuksköterskor att utveckla sina färdigheter och ökasina kunskaper. Det behövs mer forskning som påvisar på hur man ska agera idessa möten, men också hur bristerna på kunskap påverkar sjuksköterskorna ochderas förmågor i ett längre perspektiv. / Background: Nurses in the emergency care unit are often put in situations wherethey meet suddenly bereaved. The education for future nurses is inadequate inrelation to how to approach bereaved individuals. The education focuses on howto promote health and how to cure illnesses but very little on how to act whendeath is inevitable. Existing research show that bereaved individuals experiencelong term effects when someone close to them suddenly dies. They often return aspatients later on in life, in both somatic and psychiatric care.   Aim: The aim of this literature review was to highlight nurses’ experiences ofapproaching suddenly bereaved. Method: The study was carried out as a literature review. Database searches weremade in Cinahl and PubMed. Eleven qualitative studies have been reviewed,analyzed and put together to a result.Results: Results showed that there is a need of knowledge and support for nurses.The emergency rooms are clearly not customised for the bereaved and their needs.Feelings and communication affect the relationship and the meeting betweennurses and suddenly bereaved.  Conclusion: Nurses in the emergency care are often put in situations where theymeet suddenly bereaved. Results showed a lack of research, education andopportunities for nurses to develop their skills and knowledge. More research isneeded on how to act in these situations but also how lack of knowledge affectsnurses in the long term.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskor möter i bredare utsträckning patienter som talar ett annat språk. Tidigare forskning visar att kommunikation kan påverka patienters välbefinnande och säkerhet. Patienters delaktighet i vården kan försvåras vid en språkbarriär. Patienters förmåga att uttrycka sina behov kan försvåras men användning av kroppsspråk och tolk kan underlätta för en kommunikation. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som inte talar samma språk som sjuksköterskan. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med en beskrivande syntes. Resultat: Det framkom två teman i resultatet ”Betydelsen av att kunna kommunicera” och ”Språkliga olikheter kan medföra kulturell mångfald”. Sjuksköterskor uppgav att vården var beroende av en fungerande kommunikation. Sjuksköterskor hade svårigheter att utföra vård när det inte fanns ett gemensamt språk och en fungerande kommunikation. De använde sig av olika tillvägagångssätt för att få en förståelse för patienter och deras behov. Patienter med en annan språklig bakgrund hade många gånger även en annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskors tillvägagångssätt möjliggjorde för en kommunikation men visade sig inte vara optimala. Olikheter i språk medförde svårigheter i vårdandet. Även de kulturella behoven som uppmärksammades med ett annat språk behövde tillgodoses och det krävdes därför mer av sjuksköterskor.

Bakgrund: Personer med palliativa vårdbehov ökar stadigt globalt och det blir vanligare för sjuksköterskor att möta dem i varierande vårdsammanhang. Idag är det en tredjedel av dessa personer som inte får adekvat smärtlindring. Sjuksköterskans uppgift är att uppmärksamma, identifiera, värdera och behandla smärtan. Utifrån omvårdnadsteorin “Total Pain”:s perspektiv kan smärtlindringen aldrig bli adekvat om inte hänsyn tas till att den totala smärtupplevelsen påverkas av både fysisk,psykisk, social och existentiell smärtproblematik. Syfte: Syftet var att utforska sjuksköterskors erfarenheter av smärtlindring hos vuxna inom palliativ vård. Metod: En litteraturstudie, där 18 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet presenterades utifrån tre huvudteman; Värdet av att sehelheten, Smärtlindrande åtgärder som upplevs hjälpa samt Hindrande faktorer för en god smärtlindring. Sjuksköterskor ansåg att en holistisk patientsyn var nödvändig för att kunna lindra smärta oavsett smärtans uppkomst. Både farmakologiska och icke-farmakologiska smärtlindrande metoder lyfts fram. Sjuksköterskor erfor även flertalet hindrande faktorer för smärtlindring, däribland tidsbrist, rädsla och kunskapsbrist. Slutsats: Resultatet visade att en smärtbedömning utifrån ett holistiskt perspektiv erfors som nödvändig för att kunna smärtlindra patienter inom den palliativa vården medan tidsbrist och okunskap erfors bidra till undermålig smärtlindring. Med ökad kunskap och medvetenhet om hur smärtan på bästa sätt lindras skulle mycket onödigt lidande kunna undvikas inom den palliativa vården.

Bakgrund: Akutmottagningen är en viktig del av sjukhusfunktionerna där arbetsbelastningen är hög med ett högt patientflöde där grad av sjukdom varierar. En central roll på akutmottagningen är sjuksköterskan som med bred kunskap och kompetens omhändertar den svårt sjuke patienten, det innebär att ge en kvalitativ medicinsk vård och god omvårdnad under hög arbetsbelastning. Sjuksköterskor upplever att arbetet på akutmottagningen medför arbetsrelaterad stress som påverkar deras arbete och även kan riskera patientsäkerheten. Även patienter upplever frustration och otillräcklig vård i samband med akutmottagningsbesök. Akutmottagningen har ett ansvar, som alla verksamheter inom hälso- och sjukvård, att bedriva en patientsäker vård. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans perspektiv beskriva hur arbetsrelaterad stress påverkar deras förmåga att utföra en patientsäker vård på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats utfördes med datainsamling från två databaser. Kvalitetsgranskning och innehållsanalys har utförts på samtliga tio primärstudier som ingår i studien vilket vidare samanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet påvisar att sjuksköterskor arbetar under arbetsrelaterad stress på akutmottagningen vilket påverkar sjuksköterskans välmående negativt. Dessutom upplever sjuksköterskor att arbetsrelaterad stress hotar en patientsäker vård. Ur resultatet framkom tre kategorier: Akutmottagningen beskrivs som otillräcklig för att bedriva en patientsäker vård, Stort krav på sjuksköterskan samt Bristande möjlighet till samverkan i team. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att arbetsrelaterad stress förekommer på akutmottagningen som är högt belastad. Det påverkar deras förmåga att bedriva en patientsäker vård och det påverkar även sjuksköterskan psykiska välmående. Vilket inverkar på både privatliv och i samverkan med kollegor. Litteraturstudien visar befintligt kunskapsläge men också behovet av mer forskning inom området.

Bakgrund: Även om döden är en del av livet, så är det är svårt för människor att förstå och acceptera döden. De som lämnar livet borde få samma uppmärksamhet och kärleksfulla vård som de som träder in i det. Det är en central uppgift för sjuksköterskor att ta hand om omvårdnaden med ett personcentrerat förhållningssätt medan sjukhusvårdens huvuduppdrag är att behandla. För en god och säker hälso- och sjukvård behöver sjuksköterskan ingå i ett team med olika kompetenser som kompletterar varandra, där sjuksköterskans uppgift är att ansvara för omvårdnadskompetensen och informationsöverföringen. Vid dödsfall ska sjuksköterskan assistera läkaren vid konstaterandet och har ansvaret för att iordningställa patienten efter anhörigas önskemål.   Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter avseende patienter som avlider under sjukhusvård. Metod: Litteraturstudien var baserad på analysen av nio kvalitativa vetenskapliga artiklar, som var hämtade från databaserna CINAHL och PsycInfo. Studierna kvalitetsgranskades med hjälp av Malmö Högskolas mall för kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar. Studierna var publicerade från 2015 och framåt. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor påverkades av dödsfall både personligt och yrkesmässigt. För att hantera känslor efteråt beskrevs även att stöd efter dessa upplevelser var viktigt. Kategorier arbetsplatsens påverkan, känslomässig påverkan, copingstrategier, utbildning och reflektioner om döden skapades för att de beskrev sjuksköterskornas erfarenheter avseende patienter som avlidit. Slutsats: Sjuksköterskor kan bli känslomässigt påverkade av patienter som avlider. I dessa situationer var det viktigt att få stöd från arbetsplatsen.