Bakgrund Tonåringar befinner sig i en kritisk period i livet då många förändringar sker både fysiskt och psykiskt. Perioden kan innefatta stress kring skolan men även att testa bland annat alkohol, vilka båda är faktorer som påverkar glukosnivån i blodet. Att vara tonåring med diabetes innebär dagliga överväganden och beslut samt ett ansvarstagande för att kunna hantera sin sjukdom. Sjuksköterskans roll är att stödja, utbilda samt informera patienten om betydelsen av levnadsvanor och riskfaktorer. Patientutbildningen syftar till att individen själv ska kunna påverka behandlingen och bli mer delaktig i sin egenvård.   Syfte Syftet var att beskriva diabetessjuksköterskans erfarenheter av att stödja tonåringar med typ 1 diabetes i att hantera sin sjukdom.   Metod Studiens metod var en kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerad intervjumetod användes och totalt genomfördes sex intervjuer. Inklusionskriterierna var att deltagarna hade en specialistutbildning inom diabetes och arbetar eller har arbetat i behandlingen av tonåringar med typ 1 diabetes. För analys av datamaterial genomfördes en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Sjuksköterskorna poängterade att stödet i behandlingen av tonåringar med typ 1 diabetes är högst varierande vilket de menade ställer krav på en individanpassad vård. Sjuksköterskorna betonade vikten av att ta hänsyn till tonåringens liv vilket inkluderar familjesituation, intressen, skola och socialt nätverk. Problem vilka identifierades kunde utgöras av bristande blodsockerkontroller och insulininjektioner på grund av bland annat glömska. Sjuksköterskorna menade då att stödet bestod i att försöka lösa problemet utifrån dess kärna och anpassa åtgärder därefter. Vidare framkom olika svårigheter i behandlingen, bland annat brister i familjestödet vilket visade sig vara en påverkande faktor för hur tonåringen hanterar sin sjukdom. Sjuksköterskorna menade att vid sådana situationer behöver familjen samlas och tillsammans få det stöd de behöver.   Slutsats Sjuksköterskor erfar att tonåringar med typ 1 diabetes är i behov av sjuksköterskors stöd för att hantera sin sjukdom på bästa sätt. Personcentrerad vård är sjuksköterskans nyckel för att ge det stöd den enskilda tonåringen behöver vilket inkluderar familj, skola, intressen och socialt nätverk.

Bakgrund Delaktighet betyder aktiv medverkan, vilket innebär att ha ett medansvar samt att ha ett medinflytande. Delaktighet i ett omvårdnadssammanhang har betydelsen att patienten tar del i beslut i sin vård och behandling. Föräldrar till sjuka barn har behov som bör tillgodoses, dessa är bland annat att känna trygghet och kunna förmedla det till sitt barn. Information och kommunikation mellan vårdpersonalen och föräldrar är andra behov som måste tillgodoses. Detta bidrar till att föräldrarna känner kontroll över situationen och kan vara delaktiga gällande beslut. Familjecentrerad omvårdnad innebär att både barnet och föräldrarnas behov uppmärksammas, vilket är en målsättning inom barnsjukvård. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av föräldrars delaktighet i vården av deras barn i åldrarna 0-10 år på barnavdelningar. Metod En kvalitativ intervjustudie genomfördes som utgick från sjuksköterskors erfarenheter. Sex intervjuer utfördes med stöd av en halvstrukturerad intervjuguide med följdfrågor. Inklusionskriterier var att intervjupersonerna skulle ha arbetat i minst två år som sjuksköterskor och arbetat minst ett år på en barnavdelning med barn i åldrarna 0-10 år. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna poängterade att föräldrar till sjuka barn är delaktiga i barnets omvårdnad. Enligt sjuksköterskorna erbjöds föräldrarna möjligheten att delta i planeringen av barnets vård och behandlingsstrategier för att förbättra föräldrars delaktighet. Samtliga sjuksköterskor betonade att föräldrars delaktighet påverkar barnen positivt genom att barnen känner sig trygga och lugna. Svårigheter kring föräldrars delaktighet var bland annat när familjen vägrar vård, föräldrar som har en bristande anknytning till barnet samt när föräldrar har olika åsikter sinsemellan. Anledningen till passiva föräldrar sågs kunna vara att de är oroliga och osäkra i en eventuell krissituation, vilket kan leda till distans mellan föräldrar och barnet. Sjuksköterskorna upplevde att en öppen dialog mellan vårdpersonal och föräldrar leder till ökad delaktighet och att alla parter blir tillfredsställda. God information, bra förklaringar och framförhållning underlättar föräldrars delaktighet. Slutsats Föräldrars delaktighet behövs i vården av deras barn oavsett barnets ålder. Föräldrarna är framför allt delaktiga i barnets omvårdnad och i planeringen av barnets vård. Information och kommunikation mellan föräldrar och vårdpersonal är viktiga aspekter för att föräldrar ska kunna bli delaktiga.

Bakgrund: På senare år har vårdens syn på patienter blivit mer personifierad, vilket innebär att patienten inkluderas och ses som en individ med unika behov. Lagar och styrdokument beskriver att sjuksköterskor ska vårda personcentrerat. Patienter och anhöriga har erfarit att sjuksköterskor har lyssnat och bemött dem med respekt och blivit inkluderade. Patienter och anhöriga har också erfarit att dem inte blivit sedda eller lyssnade på, även att det varit svårt att veta vad som kan förväntas i den aktuella situationen. Syfte: Var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom sjukhusmiljö. Metod: En allmän litteraturöversikt inkluderande elva kvalitativa och en kvantitativ studie. Resultat: Fem kategorier framkom, dessa handlade om vårdrelation, kunskap, sjuksköterskans inställning, teamarbete och organisatoriska förutsättningar. Sjuksköterskor beskrev god kunskap om vad personcentrerad vård är, men det kunde vara svårt att tillämpa. Generellt erfor sjuksköterskor att personcentrerad vård förbättrade vården, dels genom att relationen till patienterna förenklade arbetet, dels genom att sjuksköterskorna erfor att teamarbetet med andra professioner mer tillfredsställande, samt att deras eget arbete blev mer tillfredsställande. Slutsats: Sjuksköterskor erfor att personcentrerad vård var komplext. Framför allt framkom att inkludera patienten var viktigt men att det fanns en del hinder som gjorde det svårt att tillämpa personcentrerad vård.

Bakgrund: I en alltmer globaliserat värld är det oundvikligt för sjuksköterskor att möta patienter med varierande kulturell bakgrund i sin yrkesutövning. Sjuksköterskors förmåga att förhålla sig till transkulturell palliativ omvårdnad är av betydelse, relaterat till ofta stora omvårdnadsbehov inom palliativ vård. Detta kan uppnås genom att ha förståelse om patientens bakgrund och etnicitet, vilket kan öka förutsättningar för en mer personcentrerad vård. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård. Metod: Denna litteraturstudie genomfördes med stöd av kvalitativ innehållsanalysdesign och induktiv ansats. En urvalsprocess som resulterades med 15 inhämtade vetenskapliga artiklar från databaser CINHAL och PubMed för vidare analys. Resultat: Sjuksköterskors upplevelse av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård beskrevs i resultaten med stöd av fyra slutkategorier, att respektera patienters kulturella och religiösa övertygelser, att normer och tabu kan påverka synen på döden och döendet, att kommunikation kan skapa trygghet i relationen, att familjen var både ett hinder och resurs i omvårdnaden. Slutsats: Flera nivåer av barriär kan förekomma vid en transkulturell palliativ omvårdnad som grundar sig i patienters, men även sjuksköterskors egenkultur. Respekt, lyhördhet och öppenhet till patientens bakgrund är betydelsefull för en god transkulturell omvårdnad.

Introduktion/Bakgrund: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem där en av fyra kvinnor blir utsatta under sina liv. Våldet får konsekvenser för både kvinnan och samhället. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: Litteraturstudien gjordes utifrån Rosén (2017) process. Sökningar gjordes i Cinahl och PsychInfo. Sedan gjordes urval och kvalitetsgranskning vilket resulterade i åtta artiklar som utgör resultatet.Resultat: Utgjordes av tre huvudkategorier som var sjuksköterskans roll, arbetsrelaterade hinder och utmaningar och sjuksköterskans känslor. Dessa mynnade ut i 5 underkategorier. Slutsats: Resultatet i litteraturstudien visar på att sjuksköterskan har erfarenheter kring brist på utbildning, tid och en lämplig arbetsmiljö när det kommer till arbetet kring våld i nära relationer. Även medvetenheten om vart sjuksköterskan ska anmäla, skyldigheter att anmäla och vilken hjälp den utsatta ska erbjudas visade sig vara bristfällig. Sjuksköterskan har många känslor när de vårdar de våldsutsatta kvinnorna. Den kliniska betydelsen i resultatet visar på vikten av utbildning och träning kring våldet. 2018 infördes krav på utbildning inom våld i nära relationer på sjuksköterskeprogrammet. Förslag till fortsatt forskning är att jämföra kunskapsnivå på sjuksköterskor examinerade innan och efter 2018.

Bakgrund: Depression är den vanligaste formen av psykisk ohälsa och ett ökande folkhälsoproblem, i synnerhet bland äldre. Det är en allvarlig sjukdom som påverkar personens mående, tänkande och agerande och kan pågå till den grad att personen överväger suicid. Det finns många faktorer som ökar risken för depression och bidrar till försämrad livskvalitet. Därför är det viktigt att identifiera symtom och utreda för depression i god tid med patienten i fokus. Sjuksköterskans relation till patienten, kompetens och erfarenheter är alla betydande aspekter i arbetet mot att förebygga depression och lindra lidande. Syfte: Denna litteraturstudie hade i syfte att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter över 50 år med depressionssymtom eller diagnostiserad depression inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att sammanställa och skapa en bild av kunskapsläget kring sjuksköterskors erfarenheter av att vårda av patienter över 50 år med depression. 7 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat: Efter analysering av data identifierades två huvudteman: Kunskap och Relationen mellan sjuksköterska och patient, med tre tillhörande subteman: Kompetens respektive Patientcentrerad vård samt tidsbrist. Detta visade på sjuksköterskans upplevelser och hur olika svårigheter till följd av bland annat brister i kunskap och kompetens påverkade deras förmåga att ge adekvat bemötande och vård till sina patienter.Slutsats: Resultatet visar på flera faktorer som påverkar stora delar av sjuksköterskans omvårdnadsarbete samt vikten av att psykisk hälsa bör uppmärksammas mer, särskilt hos den äldre befolkningen. För att underlätta och tillåta utveckling behövs mer forskning och resurser till sjuksköterskeyrket och psykisk vård

Bakgrund: Idén till ämnesfördjupning under kandidatuppsatsen härrör från den grundutbildade sjuksköterskans upplevelser av arbete i katastrofområden. Sverige är historiskt lite drabbat av katastrofer och det är därför angeläget att undersöka vilka behov av kunskaper och färdigheter om sjuksköterskor som ämnar att arbeta i katastrofområden behöver. Syfte: Syftet är att undersöka vilka kunskaper och färdigheter sjuksköterskan behöver om de tänker arbeta i katastrofområden utomlands. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie utformad efter Willman et al (2013). Populationen i databassökningen var grundutbildade sjuksköterskor, området var sjuksköterskans färdigheter och kunskap. Resultatet i studierna berörde sjuksköterskans upplevelser från katastrofområden. Tio kvalitativa studier från Pubmed valdes ut. SBU’s granskningsprotokoll för studier med kvalitativ forskningsmetodik och för relevans användes för att kvalitetsbedöma artiklarna (2014a; 2014b). Granskningen av dessa tio studier inspirerades av Polit & Becks (2014) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: Två teman framkom utifrån analysen: Kunskap och Färdigheter. Under temat Kunskap framkom att sjuksköterskorna hade behov av utökad kunskap i katastrofsjukvård. Inom det medicinska kunskapsområdet var framförallt fyra områden som behovet av kunskap var mest framträdande: Pediatrik, ortopedi, psykiatri och allmänmedicin. I tema Färdigheter lyfts flera färdigheter som sjuksköterskan behöver för arbete i katastrofområdet. Dessa färdigheter var fysiska, etiska, personliga, psykologiska, teamarbete och roller. / Background: The idea for advancement in the bachelor thesis derives the basic training of nurses' experiences of working in disaster areas. To date, Sweden has been little affected by disasters. Therefore it was consider to be relevant to explore the knowledge and skills nurses working in disaster areas need. Aim: The aim of this study was to investigate the needs for knowledge and skills that nurses were required to have if they considered to work in disaster areas internationally. Method: The study was conducted as a literature review designed by Willman et al (2013). The population in the database search was nurses with basic education, the area was the nurse's skills, needs and readiness. The result of the articles in the search was nurses' experiences from working in disaster areas. Ten qualitative articles were identified from the Pubmed database. SBUs review protocols for studies of qualitative research and relevance were used to assess the quality of the articles (2014a, 2014b). The qualitative content analysis tool from Polit & Beck (2010) was used for inspiration to analysis of data collected from the ten articles. Result: Two main themes were found based on the analysis: Knowledge and Skills. In the theme of Knowledge emerges that nurses had a need for increased knowledge in emergency medical care. Within the medical knowledge, it is primarily four areas of knowledge that were most prominent: Pediatrics, orthopedics, psychiatry and general medicine. In the theme Skills several skills were lifted that nurses need to work in the disaster area. These skills are physical, ethical, personal, psychological, teamwork and roles.

Bakgrund: Flyktingar är personer som har flytt från sitt hemland och lever med rädsla för förföljelse på grund av till exempelvis ras, religion och nationalitet. Migrationsprocessen beskrivs som tre olika faser. I dessa tre faser är det vanligt att flyktingarna drabbas av fysisk utmattning och/eller psykiskt lidande genom exempelvis upplevelser av tidigare trauman. Trauman kan komma till uttryck på olika sätt och ge långvariga och bestående konsekvenser. När vårdpersonal möter personer på flykt som upplevt trauman behöver vården vara transkulturell. För att sjuksköterskor ska kunna på bästa möjliga sätt möta och behandla flyktingar med psykisk traumarelaterad ohälsa bör transkulturell kompetens besittas. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta flyktingar med psykisk traumarelaterad ohälsa inom hälso- och sjukvård. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie som baseras på 13 kvalitativa artiklar. Granskning genomfördes och analysmetoden innefattade fem steg. Resultat: Resultatet visade två huvudkategorier - utmaningar i mötet som delades in i tre subkategorier. Kommunikationsbarriärer, otillräcklig kompetens och emotionell påverkan. Den andra huvudkategorin delades in i två subkategorier - tid som förutsättning och vikten av att skapa känsla av trygghet och förtroende. Diskussion: Kommunikationsbarriärer upplevs som ett hinder i mötet med flyktingar, vilket kunde försvåra diagnostisering och omvårdnadsdokumentationen. Den bristfälliga informationen blev därför en problematisk faktor i identifieringen av flyktingarnas hälsostatus. Kunskapsbristen bland sjuksköterskor belyser ett tydligt behov av ökad mängd transkulturell omvårdnad i sjuksköterskeutbildningar för att senare kunna implementera det i sin framtida yrkesroll. Genom den transkulturella omvårdnaden kan sjuksköterskor identifiera flyktingarnas traumatiska erfarenheter för att på ett effektivt sätt uppfylla en god vård.

Sammanfattning Bakgrund: 1 % av världens befolkning beräknas vara diagnostiserad med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Denna minoritetsgrupp skattade sämre hälsa och diagnosen medför inte sällan ett ökat vårdbehov. Fastän ökat vårdbehov upplevde människor med IF bristfällig tillgång till kvalitativ vård. Syftet: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: En beskrivande litteraturstudie med hjälp av sökord och databaserna PubMed och Cinahl identifierade 11 tidigare studier. Data analyserades utifrån tematisk analys och identifierade huvudteman och subteman. Huvudresultat: De identifierade huvudteman var; Sjuksköterskors upplevelser av hinder och förutsättningar för kommunikation, sjuksköterskors upplevelser av bristande kunskap och utbildning, sjuksköterskors upplevelser av organisatoriska faktorer och sjuksköterskors upplevelser av relationsskapande, med subteman. Sjuksköterskor upplevde att kommunicera med patienter med IF var utmanande, och det rådde delade åsikter om direkt kommunikation till patienterna. Kunskapsbrist och behov av mer utbildning beskrevs av sjuksköterskor, och syftade till sjuksköterskeutbildningen. Samverkan i team och relationsskapande ansågs viktigt för god vård. Samtidigt som de beskrev negativt synsätt gentemot patienter med IF. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att det fanns både hinder och förutsättningar i att kommunicera och skapa relation med patienter med IF, samtidigt som det ansågs grundläggande för god vård. Sjuksköterskorna beskrev själva kunskapsbrist och behov av mer utbildning. Vidare beskrivs professioners samverkan i team förbättra vården.  Denna litteraturstudie kan implementeras som underlag till förbättring och utveckling om IF.

Bakgrund: Primärvården ska erbjuda bedömning och behandling till patienter med alla olika typer av vårdbehov. Hemsjukvården ska erbjuda vård till patienter dygnet runt i hemmiljö eller på särskilda boenden. Sjuksköterskor inom både primärvård och hemsjukvård möter patienter som plötsligt drabbats av ohälsa och en akut situation kan snabbt inträffa. Det är av stor vikt att sjuksköterskorna vet hur de ska agera och omhänderta patienten. Tidigare forskning tyder på att sjuksköterskor inom båda arbetsgrupperna upplever bristande kunskap och kompetens inom det akuta vårdandet samt att rutiner för träning inom detta område saknas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer avseende vuxna patienter inom primärvård och hemsjukvård. Metod: Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Dataanalysen genomfördes enligt SBU:s beskrivning av tematisk syntes. Resultat: Studiens resultat baserades på elva artiklar med kvalitativ design. Dataanalysen resulterade i två analytiska teman innehållande flera deskriptiva teman. Det analytiska temat Akut omhändertagande fordrar professionalitet med de deskriptiva teman; Behov av självständighet, Hög arbetsmoral, Patientkännedom och förberedelser gynnar omhändertagandet, Stöd av bedömningsinstrument samt Betydelsen av kollegialt samarbete. Det analytiska temat Behov av förutsättningar till kompetensutveckling med de deskriptiva teman: Eget ansvar för kompetensutveckling och Ledningens engagemang och intresse för kompetensutveckling. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer inom primärvården är ännu ett obeforskat område. Sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer avseende vuxna patienter inom hemsjukvården visade att det fanns en bristande kunskap om det akuta omhändertagandet men också inom kompetensutvecklingen. Genom rutiner, riktlinjer och träning kan arbetsplatsen öka sjuksköterskornas självsäkerhet och bidra till en patientsäker vård.