Bakgrund: Humant immunbristvirus (HIV) är ett unikt inkapslat retrovirus vilket orsakar ett sviktande immunsystem. Viruset upptäcktes på 1950-talet och smittspridningen eskalerade under 1980-talet vilket spred rädsla i samhället. Detta bidrog till att stigma skapades mot HIV- positiva människor. Stigmat mot HIV- positiva människor lever kvar i samhället än idag, trots medicinska framsteg. Stigma förekommer inte bara i samhället utan även inom sjukvården. Sjuksköterskans roll i vårdandet är att sätta sjukdomen inom parentes och se patienten bakom sjukdomen. För att bemästra detta behöver sjuksköterskan tillämpa personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda HIV- positiva patienter. Metod: En litteraturstudie genomfördes med kvalitativt innehåll. En integrerad analys användes för sammanställning av resultatet som innehöll sammanlagt tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre kategorier identifierades med tillhörande underrubriker; Utmaningar av att vårda HIV- positiva patienter, Konsekvenser av att vårda HIV- positiva patienter samt Hantering för att vårda HIV- positiva patienter. Det kunde konstateras erfarenhet av brist på riktlinjer och kunskap vilket bidragit till att sjuksköterskor erfar rädsla relaterat till stigma. Detta påverkade sjuksköterskor både psykiskt och fysiskt. Utbildning bidrog till ökad kunskap och kännedom om riktlinjer, vilket säkerställde god vård. God vård skapade ett välbefinnande för både sjuksköterskor och patienter. Slutsats: Denna studie kan bidra med ökad insikt om olika faktorer som påverkar hur sjuksköterskor erfar att vårda HIV- positiva patienter. Det möjliggör att sjuksköterskor kan vara förberedda på olika arbetssituationer samt tillämpa säker vård. Vid förslag på framtida forskning rekommenderas fokus på bland annat hanteringsstrategier.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är en av de ledande dödsorsakerna i landet. Trots medicinska framsteg och minskade riskfaktorer kvarstår stora utmaningar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av tiden efter utskrivning från sjukhus efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: En litteraturstudie av 17 kvalitativa artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien resulterade i fyra kategorier, sjukdomens negativa effekter på den kroppsliga hälsan, oro inför att drabbas av en ny hjärtinfarkt, vikten av socialt stöd och god information, att hantera sjukdomen och anpassa sig till det nya livet. Slutsats: Personer som upplevt en hjärtinfarkt möter omfattande utmaningar som påverkar deras fysiska, psykosociala och sociala hälsa, varvid sjuksköterskors centrala roll i att tillhandahålla individualiserat stöd och vägledning är avgörande. Vikten av effektiv kommunikation mellan vårdgivare och person framhävs som en nyckelfaktor för att förbättra livskvaliten och underlätta återhämtning.

Bakgrund: I livets slutskede finns det olika faser som patienter går igenom där sjuksköterskor bör kunna kommunicera med både patienter och anhöriga likaså kunna ge god och säker vård. Problem: Såväl patienter som anhöriga upplever tidsbristen bland sjuksköterskor när de är i behov av vård i livets slutskede. De upplever även ett behov av att samtala om döden för att hantera psykologiska och existentiella aspekter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Allmän litteraturöversikt med tolv artiklar varav tio artiklar av kvalitativ metod och två artiklar av kvantitativ metod. Resultat: Sjuksköterskor beskrev att de önskade att de var bättre förberedda från början av sin profession samt att det var svårt att samtala om livets slutskede, speciellt de första åren inom yrket. Kommunikationen mellan vårdpersonalen kunde brista liksom mellan sjuksköterskor, patienter och anhöriga. Tidsbristen poängterades då sjuksköterskor inte kunde föra djupa samtal med patienter eller deras anhöriga. De blev emotionellt påverkade av att vårda patienter i livets slutskede. Slutsats: Med erfarenhet, tydlig kommunikation och tid kan förutsättningar för god vård uppnås.

Bakgrund: Det sker en ökning av personer med demenssjukdom vilket ökar kravet på vårdens som ges. Patienter och deras anhöriga erfar brister i vården, bland annat i den personcentrerade vården. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom. Metod: Metoden och dataanalysen har utgått från Fribergs litteraturöversikt. Datainsamlingen gjordes genom att söka fram vårdvetenskapliga artiklar. Urvalet bestod av erfarenheter som legitimerade sjuksköterskor hade av att vårda patienter med demenssjukdom. Därefter kvalitetsgranskades varje artikel och sedan analyserades deras syfte, metod och resultat. Resultat: Resultatet indelades i följande tre teman; organisationens påverkan på vårdkvaliteten, vårdrelationens betydelse samt tolkning av patienters behov. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att öka sin kunskap och etablera meningsfulla vårdrelationer, även om detta kan vara krävande. Tolkning av patienters behov utgjorde en central utmaning för sjuksköterskor. Organisationens aspekter kan skapa hinder för en personcentrerad vård, vilket understryker behovet av en stödjande organisation för att kunna implementera en vård av god kvalitet till patienter med demenssjukdom och deras anhöriga.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) är en ätstörning som medför psykiskt samt fysiskt lidande. AN kan innebära ett långdraget sjukdomsförlopp med varierande intensitet och hög mortalitet. Sjuksköterskor har en central roll i omvårdnaden och samarbetar i team runt patienter med AN. Det innefattar att så snabbt som möjligt få patienter i hälsosamma vanor, undvika långvarig sjukdom och minska risken för att tappa ytterligare vikt. Det kan därmed behövas tidig behandling och god omvårdnad av patienter, för att öka förutsättningarna för återhämtning. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av sjuksköterskors vård vid Anorexia Nervosa.  Metod: En litteraturstudie som efterföljt Rosén´s (2023) metod. Litteratursökning har genomförts i databaserna Cinahl och PsycInfo. En manuell sökning gjordes där en artikel identifierades via en referenslista. Forsberg och Wengström´s (2016) kvalitativa och kvantitativa granskningsmallar användes vid kvalitetsgranskningen. Totalt erhölls sju artiklar för studien av hög kvalitet.  Resultat: I resultatet har induktiv ansats använts för att besvara studiens syfte. Resultatet redovisas i tre huvudteman och sju underteman.  Slutsats: Resultatet visade patienters olika upplevelser av sjuksköterskors vård vid AN som exempelvis bristande delaktighet, tillitsproblem samt avsaknat helhetsperspektiv och stöd. Sjuksköterskor ansågs väsentliga att prata med, då de bland annat lyssnade och var förstående.

Bakgrund: Transpersoner är personer som inte uppfattar sig vara det kön som det biologiska könet. Trots att transpersoner idag har uppmärksammats, är de fortfarande en utsatt grupp i samhället samt i vården där de upplever diskriminering och stigmatisering. Transpersoner följer inte det normativa förväntningarna vilket har lett till att de upplever att de inte passar in i vissa kriterier när de uppsöker vård. Transpersoner väljer därför att inte besöka vården i behov på grund av förväntningar av att bli diskriminerade. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av vårdmötet med transpersoner Metod: En litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och fyra var kvantitativa. Artiklarna valdes ut från databaserna CINAHL Complete, Medline och PsycINFO. Artiklarna granskades och analyserades med hjälp av Fribergs tre analyssteg. Resultat: Resultatet baseras på sjuksköterskans upplevelser i vårdmötet med transpersoner. Totalt framkom två teman och sju subteman. Första temat kunskaper med subteman utbildning, begreppet trans och erfarenheter. Andra temat attityd med fyra subteman positiva och negativa attityder, inställning till vårdmötet, känsla av osäkerhet och normer. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån bakgrund, vetenskapliga artiklar, Leiningers teori samt författarnas egna reflektioner. De huvudfynd som uppstod omfattade kunskapsbrist, ett anpassat vårdmöte och heteronormativa förväntningar.

Bakgrund: Att få synas och uppmärksammas som en person och inte som en passiv mottagare av vård är viktigt för att bibehålla känslan av egenvärde. Personer som behöver psykiatrisk vård önskar att vården ska utgå ifrån deras egna erfarenheter, kompetens och intressen i stället för att lyfta deras brister, svagheter och problem.  Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor stödjer personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård att identifiera och använda sina resurser Metod: Semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. En kvalitativ innehållsanalys användes. Huvudresultat: För att kunna stödja identifiering av resurser använder sjuksköterskan nyfikenhet och engagemang för att lära känna personen. Sjuksköterskan undersöker strategier med öppna frågor om tidigare erfarenheter, uppmärksammar och bekräftar resurser personen själv beskriver och är lyhörd för personens förståelse för resurser. Förståelsen förbättras och förtydligas med psykoedukation och planering där personen är delaktig. Sjuksköterskor stödjer användning av resurser genom att uppmuntra personen till kontakt med anhöriga eller andra närstående under vårdtiden. Genom att motivera och påminna om identifierade resurser, hitta rätt stödnivå för att främja personens egna initiativförmåga och slutligen uppmana till självständighet balanserar sjuksköterskan sin roll i personens återhämtning. Dokumentation av resurser är viktigt för att förtydliga deras värde.  Slutsats: De huvudsakliga metoderna sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård använder för att stödja personer att identifiera och använda sina resurser är att lära känna personen, motivera till att involvera anhöriga och anpassa stödnivån för att främja initiativ. Många gånger krävs det tålamod för att hitta personens resurser, och ofta är personen mer uppmärksam på sina problem än det som faktiskt fungerar i livet. Sjuksköterskor försöker att stödja, motivera och uppmuntra utan att dominera. / Background: To be seen and acknowledged as a person and not as a passive receiver of healthcare is important to maintain the feeling of self-worth. Persons in need of psychiatric care want the treatment to be based on their own experiences, competences and interests rather than to highlight their shortcomings, weaknesses and problems. Aim: To investigate how nurses support people in psychiatric inpatient care to identify and use their resources  Method: Semi structured interviews with ten nurses and specialist nurses in psychiatric care. A qualitative content analysis was used. Main results: To be able to support identification of resources the nurse uses curiosity and engagement to get to know the person. The nurse investigates strategies by asking open questions about previous experiences, paying attention to and confirming resources the person describes, and is sensitive to the person’s understanding of resources. The understanding is improved and clarified by using psychoeducation and planning where the person participates. Nurses support the use of resources by encouraging the person to keep in contact with relatives or friends during the care period. By motivating and reminding of identified resources, finding the right level of support to promote the person’s own initiative and finally encouraging independence, the nurse balances her role in the person’s recovery. Documentation of resources is important to clarify their value. Conclusion: The main methods used by nurses and specialist nurses in psychiatric care to support people to identify and use their resources are to get to know the person, motivate them to involve relatives and adjust the level of support to promote their own initiatives. It often takes patience to locate the person's resources, and often the person is more aware of their problems than what actually works in everyday life. Nurses try to support, motivate and encourage without dominating.

Det har blivit allt vanligare med droger. Människor som använder droger kan behöva leva under sämre förhållanden, ha en ökad risk för såväl fysiska som psykiska besvär samt risk för dödsfall. På grund av konsekvenserna kan det finnas ökat vårdbehov. Patienter som missbrukar droger kan uppleva att bemötandet inom vården är dåligt. Som sjuksköterska visas vikten av att ge en vårdande vård genom att bemöta med ett professionellt förhållningssätt. Dock kan det inom hälso- och sjukvården vara utmanande att ta hand om denna patientgrupp. Därmed var det viktigt i detta arbete att ta reda på sjuksköterskors upplevelser för att få mer kunskap inom området, och på så sätt stärka patienters hälsa och bidra till hållbar utveckling. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med drogmissbruk. För att besvara syftet genomfördes en litteraturöversikt, där resultatet från nio kvalitativa studier sammanställdes. Utifrån det var det möjligt att forma tre huvudkategorier som var kunskapen har betydelse för vårdandet, hinder i mötet med patienter samt vikten av professionalitet och positivt bemötande. I studien framkom det att sjuksköterskor upplevde otillräckliga kunskaper och var i behov av att få lära mer. Det identifierades upplevelser som kunde hindra såväl som gynna vårdandet. I diskussionen togs det upp om att kunskap behövdes för att patienter skulle få en bra vård. Det diskuterades även att det fanns både negativa och positiva attityder gentemot denna patientgrupp.

Bakgrund: Sverige har under åren utvecklats till ett multikulturellt land vilket innebär att nyexaminerade sjuksköterskor kommer att möta patienter från olika kulturella bakgrunder. Detta examensarbete kan användas som stöd för grundutbildade sjuksköterskor då det belyser hur andra sjuksköterskor har hanterat svårigheterna och utmaningarna som kan uppstå vid omvårdnad av palliativa patienter från olika kulturella bakgrunder. Syfte Syftet med arbetet är att beskriva grundutbildade sjuksköterskors upplevelser av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård. Metod: Metasyntes användes som analysmetod för arbetet. Det är skrivet utifrån en kvalitativ litteraturöversikt och är baserad på totalt 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet för detta arbete valdes att presenteras utifrån tre huvudteman samt åtta subteman. Tema ett (1): Det som krävs för möjligheten till en god kommunikation vid transkulturell omvårdnad med tre (3) subteman: Verbal kommunikation, Beröring som kommunikationssätt samt Hjälp av tolk. Tema två (2): Kulturella skillnader med tre (3) subteman: Oro över att kränka patienten, Vikten av kunskap om kulturella skillnader samt Etiska dilemman. Tema tre (3): Sammarbete med familjen för personcentrerad vård med två (2) subteman: Medvetenhet om patienten som individ ochFamilj över autonomi Slutsats: De grundutbildade sjuksköterskorna upplevde den verbala och icke-verbala kommunikationen som en svårighet vid transkulturell vård av palliativa patienter. Användning av tolk upplevdes inte alltid som positivt, och att ha kunskap om olika kulturer för att kunna ge personcentrerad omvårdnad sågs som viktigt.

Bakgrund: Tvångsvård är ett omdiskuterat ämne som innebär utmaningar när det kommer till patienters delaktighet i sin vård. Tidigare studier visar att patienter som vårdas under tvång sällan känner sig delaktiga i sin vård på grund av bristande kommunikation och små möjligheter till inflytande. Sjuksköterskan har ett ansvar att se till att patientens perspektiv beaktas och tas till vara i psykiatrisk hälso- och sjukvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patienters delaktighet under psykiatrisk tvångsvård inom heldygnsvården. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen har skett genom nio semistrukturerade intervjuer som utfördes med både grundutbildade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård. Resultat: Studiens resultat redovisas med hjälp av ett tema, fem kategorier samt tolv subkategorier. De kategorier som framkom var: att få patienten att ta emot den vård som ges, att inte nå fram, att sträva efter att mötas, att använda sig själv i vårdandet och att utgå från patientens perspektiv. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att inkludera patienter i beslutsfattandet och skapa förutsättningar för delaktighet under psykiatrisk tvångsvård. För att förbättra delaktigheten behöver sjuksköterskor inkludera patienten i beslutsfattandet, erbjuda tydlig information och skapa möjligheter för patienten att uttrycka sina åsikter och önskemål.