<p>Enligt dagens gällande svenska regelsystem kan en skattskyldig påförasskattetillägg och sedan även dömas för skattebrott utifrån samma oriktiga uppgift.Europakonventionen, som varit lag i Sverige sedan 1995 innehåller ettdubbelbestraffningsförbud enligt artikel 4, sjunde tilläggsprotokollet. Det är enligtartikeln förbjudet att lagföras för ett och samma brott två gånger. Frågan huruvidadet svenska systemet är konventionsenligt har under flera decennier prövats iEuropadomstolen. I ett avgörande från 2009, Zolotukhin mot Ryssland, somavgjordes i stor kammare uttryckte domstolen att den såg ett behov att förtydligahur bedömningen skulle ske. Trots att Europadomstolen genom Zolotukhindomenhar ändrat sin tidigare praxis, har Högsta Domstolen i två aktuella domarvalt att bortse från denna och menar istället att det svenska systemet ärkonventionsenligt då Europadomstolens praxis inte ansågs tillräckligt klar ochtydlig. Värt att notera är att Solna Tingsrätt två veckor efter HD meddelat sittlagakraftvunna beslut, gick emot detta och menade att det svenska systemet inte,enligt Europadomstolens nya praxis, var konventionsenligt. Detta tyder på atträttsläget i Sverige är ytterst osäkert. Vi har ur detta resonemang eftersträvat attbesvara problemformuleringen: Är det svenska systemet med påförande avskattetillägg samtidigt som den skattskyldige kan dömas för skattebrott för sammaoriktiga uppgift förenligt med Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud?Vårt syfte har varit att undersöka hur de svenska reglerna ser ut idag samt hurEuropakonventionen ser på dubbla förfaranden, principen ne bis in idem. Ettdelsyfte har varit att undersöka om ny svensk lagstiftning behövs inom områdetsamt reflektera över hur en sådan ny lagstiftning kan se ut. I vår uppsats har vitillämpat rättsdogmatisk metod, då vi beaktat lagar, förarbeten, praxis och doktrininom området. Gällande slutsatserna anser författarna att rättsläget har förändratsgenom Europadomstolens plenumavgörande i Zolotukhin-målet, som anses varadet nu vägledande. Det faktum att HD bortsåg från denna nya praxis i sina beslutanses enligt författarna vara överraskande. Detta tyder, som tidigare nämnts, på enrådande oenighet i det svenska rättssystemet. Ny lagstiftning kommer inom ensnar framtid att krävas inom området, och då kan ett alternativ vara att gå i Norgesfotspår, där Skatteverket tvingas välja mellan att antingen påföra denskattskyldige skattetillägg, eller göra en anmälan till polisen för skattebrott.</p> / <p>According to Sweden’s current system, a tax surcharge may be imposed upon atax payer for providing false information. They may also be charged with taxevasion crime based on the same false information. The European Convention onHuman Rights (ECHR), which has been law in Sweden since 1995, contains aprohibition against being punished twice for the same offence under protocol 7:4.The question of whether the Swedish system violates this prohibition has beentested in the European Court over the years. In a judgment from 2009 -Zolotukhin against Russia - which was determined in Grand Chamber, the Courtexpressed the need to clarify how the assessment of the issue should take place.Although the European Court by the Zolotukhin case has changed its previouspractice, the Swedish Supreme Court (Högsta domstolen) in two recentjudgements has chosen to ignore this and their view is that the Swedish systemdoes not violate the Convention. Their meaning was that the European Court’spractice was not clear enough. The Solna District Court (Solna Tingsrätt), in itsturn announced a decision only two weeks later which ignored the recent SupremeCourt Judgement. The District Court considered that the system was incompatiblewith the ECHR after the new practices of the European Court. This suggests thatthe legal situation in Sweden is extremely uncertain. The problem statement ofthis thesis is as follows: Is the Swedish system of imposition of tax surchargeswhile the taxpayer can be sentenced for tax evasion crime based on the same falseinformation compatible with ECHR protocol 7:4? Our aim has been to examinehow the Swedish tax rules look like at the moment and how the EuropeanConvention look at duplication of procedures, the principle of ne bis in idem.Another intention has been to examine whether a new Swedish legislation isneeded and also reflecting on how this new legislation might look like. In ourpaper we have applied the legal dogmatic method where we have studied laws,legislative history, doctrine and practice in the field. The findings are that theauthors believe that the legal situation has changed through the European Courtjudgement in the plenary Zolotukhin case, which is now considered to beindicative. The fact that Supreme Court ignored this new practice in their recentdecisions was according to the authors quite surprising. This suggests, asmentioned earlier, on a current controversy in the Swedish judicial system. Newlegislation will shortly be needed in the field. One option then is to go inNorway's footsteps, where the Tax Agency is forced to choose either to charge thetaxpayer a tax surcharge, or file a police report on tax evasion crime.</p>

Enligt dagens gällande svenska regelsystem kan en skattskyldig påförasskattetillägg och sedan även dömas för skattebrott utifrån samma oriktiga uppgift.Europakonventionen, som varit lag i Sverige sedan 1995 innehåller ettdubbelbestraffningsförbud enligt artikel 4, sjunde tilläggsprotokollet. Det är enligtartikeln förbjudet att lagföras för ett och samma brott två gånger. Frågan huruvidadet svenska systemet är konventionsenligt har under flera decennier prövats iEuropadomstolen. I ett avgörande från 2009, Zolotukhin mot Ryssland, somavgjordes i stor kammare uttryckte domstolen att den såg ett behov att förtydligahur bedömningen skulle ske. Trots att Europadomstolen genom Zolotukhindomenhar ändrat sin tidigare praxis, har Högsta Domstolen i två aktuella domarvalt att bortse från denna och menar istället att det svenska systemet ärkonventionsenligt då Europadomstolens praxis inte ansågs tillräckligt klar ochtydlig. Värt att notera är att Solna Tingsrätt två veckor efter HD meddelat sittlagakraftvunna beslut, gick emot detta och menade att det svenska systemet inte,enligt Europadomstolens nya praxis, var konventionsenligt. Detta tyder på atträttsläget i Sverige är ytterst osäkert. Vi har ur detta resonemang eftersträvat attbesvara problemformuleringen: Är det svenska systemet med påförande avskattetillägg samtidigt som den skattskyldige kan dömas för skattebrott för sammaoriktiga uppgift förenligt med Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud?Vårt syfte har varit att undersöka hur de svenska reglerna ser ut idag samt hurEuropakonventionen ser på dubbla förfaranden, principen ne bis in idem. Ettdelsyfte har varit att undersöka om ny svensk lagstiftning behövs inom områdetsamt reflektera över hur en sådan ny lagstiftning kan se ut. I vår uppsats har vitillämpat rättsdogmatisk metod, då vi beaktat lagar, förarbeten, praxis och doktrininom området. Gällande slutsatserna anser författarna att rättsläget har förändratsgenom Europadomstolens plenumavgörande i Zolotukhin-målet, som anses varadet nu vägledande. Det faktum att HD bortsåg från denna nya praxis i sina beslutanses enligt författarna vara överraskande. Detta tyder, som tidigare nämnts, på enrådande oenighet i det svenska rättssystemet. Ny lagstiftning kommer inom ensnar framtid att krävas inom området, och då kan ett alternativ vara att gå i Norgesfotspår, där Skatteverket tvingas välja mellan att antingen påföra denskattskyldige skattetillägg, eller göra en anmälan till polisen för skattebrott. / According to Sweden’s current system, a tax surcharge may be imposed upon atax payer for providing false information. They may also be charged with taxevasion crime based on the same false information. The European Convention onHuman Rights (ECHR), which has been law in Sweden since 1995, contains aprohibition against being punished twice for the same offence under protocol 7:4.The question of whether the Swedish system violates this prohibition has beentested in the European Court over the years. In a judgment from 2009 -Zolotukhin against Russia - which was determined in Grand Chamber, the Courtexpressed the need to clarify how the assessment of the issue should take place.Although the European Court by the Zolotukhin case has changed its previouspractice, the Swedish Supreme Court (Högsta domstolen) in two recentjudgements has chosen to ignore this and their view is that the Swedish systemdoes not violate the Convention. Their meaning was that the European Court’spractice was not clear enough. The Solna District Court (Solna Tingsrätt), in itsturn announced a decision only two weeks later which ignored the recent SupremeCourt Judgement. The District Court considered that the system was incompatiblewith the ECHR after the new practices of the European Court. This suggests thatthe legal situation in Sweden is extremely uncertain. The problem statement ofthis thesis is as follows: Is the Swedish system of imposition of tax surchargeswhile the taxpayer can be sentenced for tax evasion crime based on the same falseinformation compatible with ECHR protocol 7:4? Our aim has been to examinehow the Swedish tax rules look like at the moment and how the EuropeanConvention look at duplication of procedures, the principle of ne bis in idem.Another intention has been to examine whether a new Swedish legislation isneeded and also reflecting on how this new legislation might look like. In ourpaper we have applied the legal dogmatic method where we have studied laws,legislative history, doctrine and practice in the field. The findings are that theauthors believe that the legal situation has changed through the European Courtjudgement in the plenary Zolotukhin case, which is now considered to beindicative. The fact that Supreme Court ignored this new practice in their recentdecisions was according to the authors quite surprising. This suggests, asmentioned earlier, on a current controversy in the Swedish judicial system. Newlegislation will shortly be needed in the field. One option then is to go inNorway's footsteps, where the Tax Agency is forced to choose either to charge thetaxpayer a tax surcharge, or file a police report on tax evasion crime.

I dagsläget kan enligt den svenska rättsordningen en skattskyldig på samma grund påföras skattetillägg och lagföras för någon form av skattebrott utan att dubbelbestraffning anses föreligga. Såväl den svenska lagstiftningen som Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller förbud mot dubbelbestraffning. Under flera decennier har till Europadomstolen förts mål som behandlar dubbelbestraffning och domstolen har framarbetat flera metoder att använda vid bedömningen av om ett förfarande strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Den 10 februari 2009 meddelade domstolen dom i målet Zolotukhin mot Ryssland. Domen meddelades i stor kammare och domstolen uttryckte att den såg ett behov av att förtydliga hur bedömningen skulle ske. I och med denna dom tog diskussionerna kring den svenska ordningens förenlighet med Europakonventionen fart. I Norge motsvarar sanktionssystem på skatteområdet i stor utsträckning det svenska. Regeringen har där lämnat ett förslag om förändring av lagstiftningen då Høyesterett funnit att den norska rättsordningen strider mot Europakonventionen. Mot denna bakgrund avser författaren att utreda huruvida den svenska rättsordningen på skatteområdet strider mot Europakonventionen samt om det finns ett behov av ny svensk lagstiftning och vilka huvuddrag denna i sådana fall skulle innehålla. Författarens slutsats är att rättsläget har förändrats i och med Zolotukhin-domen och att det, som framgår av domen, är huruvida de faktiska omständigheterna är identiska eller i det närmaste identiska som ska vara avgörande för bedömningen. Med anledning av detta anser författaren att det svenska sanktionssystemet på skatteområdet strider mot Europakonventionen och att det därmed finns ett behov av en ny lagstiftning på området. För att uppnå en rättsordning som är rättssäker och i enlighet med Europakonventionen samtidigt som påföljdernas straffmässiga och preventiva effekt upprätthålls anser författaren att utformningen av en ny lagstiftning bör utvecklas i likhet med det norska förslaget. Skatteverket ska, utifrån tydliga riktlinjer, bedöma huruvida rekvisiten för skattebrott är uppfyllda och, om det finner att så är fallet, överlämna ärendet till polisen för väckande av åtal. Om Skatteverket inte anser att det rör sig om grov vårdslöshet eller uppsåt, eller om domstolen eller polisen inte instämmer i bedömningen och återför ärendet till skattemyndigheten, kan skattetillägg påföras. Påförande av skattetillägg bör inte vara möjligt på enbart objektiva grunder, dock ska tolkningen av de subjektiva omständigheterna göras restriktivt.

I spåren av finanskrisen har under de senaste åren genomförts flertal större nyemissioner, bland annat för att rädda företag som har gjort stora förluster. Det har blivit vanligt att fysiska personer vid nyemissioner ställer upp som garanter och får ersättningar för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision. Garanter i nyemissioner berättigas ersättning för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision som överstiger marknadsräntor.  Garantiprovisionerna uppgår normalt till 5-6 procent av det garanterade beloppet men kan i vissa uppgå till upp till 12 procent. Ett relativt stort intresse vid många nyemissioner gjort att garanter sällan tvingas införliva sina åtagande för vilka de får relativ hög ersättning för utan att teckna aktier i nyemissionen.  Enligt 44 kap. 31§ andra stycket IL är ersättningen skattepliktig i inkomstslaget kapital som beskattas med en statlig skatt om 30 procent. Skatteverket har dock uppmärksammat oredovisade garantiprovisioner hos fysiska personer som inte tvingats fullfölja sina garantiåtaganden och köpa aktier till teckningskursen. Det visar därför brister i kontrollsystemet. Författaren vill genom studien dels öka läsarens kännedom om gällande rätt då flertal rapporter från ekobrottskämpande myndighter som Finanspolisen, Ekobrottsmyndigheten samt Skatteverket pekar på oavsiktliga fel samt okunskap som orsak till skattebrott samt dels undersöka ett effektivare kontrollsätt. Skatteverkets visionen är ”ett samhälle där alla vill göra rätt för sig”. Slatteverket utgår därför ifrån att medborgarna vill göra rätt för sig men gör även kontroller för att ge legitimitet åt skattesystemet samt motivera medborgarna till att medverka i beskattningen och finansieringen av de offentliga utgifterna.  För att effektivisera dessa kontroller föreslår författaren genom studien en skärpning av reglerna genom samverkan och införande av sanktionerade skyldigheter för aktörer för att motverka men även avslöja skattebrott i samband med nyemissioner. En modern och ändamålsenlig lagstiftning är nödvändigt för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet då brotten är ofta både komplicerade och resurskrävande att utreda och lagföra. Höga ersättningar som undandras beskattning genom att garanter bland annat försvårar identifiering och i vissa fall med hjälp av medverkande bolag gör det aktuellt för lagstiftaren att se över reglerna. samtidigt som särskild kontroll inriktas av Skatteverket samt Finansinspektionen mot börsbolagen och andra aktörer för att förebygga fel i så stor utsträckning som möjligt, rätta befintliga fel och försöka förhindra att fel uppstår igen.

<p>I dagsläget kan enligt den svenska rättsordningen en skattskyldig på samma grund påföras skattetillägg och lagföras för någon form av skattebrott utan att dubbelbestraffning anses föreligga. Såväl den svenska lagstiftningen som Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller förbud mot dubbelbestraffning. Under flera decennier har till Europadomstolen förts mål som behandlar dubbelbestraffning och domstolen har framarbetat flera metoder att använda vid bedömningen av om ett förfarande strider mot dubbelbestraffningsförbudet i Europakonventionen. Den 10 februari 2009 meddelade domstolen dom i målet Zolotukhin mot Ryssland. Domen meddelades i stor kammare och domstolen uttryckte att den såg ett behov av att förtydliga hur bedömningen skulle ske. I och med denna dom tog diskussionerna kring den svenska ordningens förenlighet med Europakonventionen fart. I Norge motsvarar sanktionssystem på skatteområdet i stor utsträckning det svenska. Regeringen har där lämnat ett förslag om förändring av lagstiftningen då Høyesterett funnit att den norska rättsordningen strider mot Europakonventionen. Mot denna bakgrund avser författaren att utreda huruvida den svenska rättsordningen på skatteområdet strider mot Europakonventionen samt om det finns ett behov av ny svensk lagstiftning och vilka huvuddrag denna i sådana fall skulle innehålla.</p><p>Författarens slutsats är att rättsläget har förändrats i och med Zolotukhin-domen och att det, som framgår av domen, är huruvida de faktiska omständigheterna är identiska eller i det närmaste identiska som ska vara avgörande för bedömningen. Med anledning av detta anser författaren att det svenska sanktionssystemet på skatteområdet strider mot Europakonventionen och att det därmed finns ett behov av en ny lagstiftning på området. För att uppnå en rättsordning som är rättssäker och i enlighet med Europakonventionen samtidigt som påföljdernas straffmässiga och preventiva effekt upprätthålls anser författaren att utformningen av en ny lagstiftning bör utvecklas i likhet med det norska förslaget. Skatteverket ska, utifrån tydliga riktlinjer, bedöma huruvida rekvisiten för skattebrott är uppfyllda och, om det finner att så är fallet, överlämna ärendet till polisen för väckande av åtal. Om Skatteverket inte anser att det rör sig om grov vårdslöshet eller uppsåt, eller om domstolen eller polisen inte instämmer i bedömningen och återför ärendet till skattemyndigheten, kan skattetillägg påföras. Påförande av skattetillägg bör inte vara möjligt på enbart objektiva grunder, dock ska tolkningen av de subjektiva omständigheterna göras restriktivt.</p>

Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller båda ett förbud mot att den som blivit frikänd eller dömd straffas på nytt gällande samma sak. Huruvida det svenska systemet där en skattskyldig kan påföras skattetillägg och lagföras för skattebrott gällande lämnandet av samma oriktiga uppgift är förenligt med förbudet har diskuterats och Europadomstolens bedömning av när dubbelbestraffning föreligger har förändrats. Högsta domstolen och Regeringsrätten anser trots förändringen att det svenska systemet är förenligt med konventionen men vissa underinstanser är av en annan åsikt. Uppsatsen syftar till att utreda om det svenska systemet är lämpligt. Lämpligheten bedöms dels med hänsyn till lagstiftarens syften och dels utifrån Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud samt Europadomstolens nyare praxis. Syftet är även att klargöra om det utifrån Europadomstolens nyare praxis samt EU-rätt är befogat av underinstanserna att inte följa praxis. Författarens slutsats är att systemet är lämpligt utifrån lagstiftarens syften, eftersom syftena är rimliga och har uppnåtts. Utifrån Europakonventionens krav och Europadomstolens nyare praxis kan systemet dock inte anses lämpligt eftersom systemet enligt författarens mening leder till dubbelbestraffning och därmed inte uppfyller kraven. Underinstansernas beslut kan vidare sägas vara befogade då hänsyn tas till Europadomstolens nyare praxis. Detta eftersom det är antagligt att Europadomstolen skulle komma till samma slutsats som dessa domstolar gjort. Eventuellt kan EU-stadgan tillämpas i en dubbelbestraffningssituation och den ges då även företräde framför intern rätt samt tillerkänns direkt effekt. Det faktum att artikel 50 i EU-stadgan bör leda till att det är fråga om dubbelbestraffning bidrar till att underinstansernas avvikande avgöranden framstår som mer befogade.

No description available.

Tidigare studier och undersökningar visar en utbredd skattebrottslighet inom byggbranschen. Branschen har framförallt haft problem med brottslighet relaterad till svartjobb. Problemen i fuskbenägna branscher vänta-des öka efter avskaffandet av revisionsplikten för små aktiebolag, då revision har en granskande funktion som både kan avhjälpa och upptäcka fel i redovisning. Idag är det drygt åtta år sedan revisionsplikten avskaffades och det är av stor betydelse att mäta effekten av lagändringen, samt att undersöka behovet av revision i arbetet mot att förebygga skattebrott inom byggbranschen. Studiens syfte är att undersöka och analysera behovet av revision för små bolag inom den svenska byggbranschen, i förebyggandet av skattebrott. Studien siktar på att ge en utökad förståelse om revision motverkar kriminell verksamhet, som leder till uteblivna skatteintäkter och en dysfunktionell konkurrens i branschen.                        Studien har en kvalitativ ansats med målet att besvara olika frågeställning-ar som berör revision och skattebrott. Det empiriska materialet är inhämtat genom en innehållsanalys av tingsrättsfall som omfattar skattebrotts-domar mellan åren 2011–2017. Data analyserades med besvarande av fem delföreställningar. Studien visar ett behov av revision i förebyggandet av skattebrott inom den svenska byggbranschen. Denna slutsats är grundad på resultaten som visar att; byggbranschen är överrepresenterad i fall om skattebrott, att förekomsten av revision i små byggbolag är mindre än rikssnittet i fallen som skattebrott, att skattebrott till följd av osanna fakturor är mer förekommande inom byggbranschen jämfört med övriga branscher, samt att revision är mer förekommande i fallen med penningmaskering än i övriga fall. Studien visade också det oförväntade resultatet att skattebrotten i små byggbolag inte hade ökat efter avskaffandet av revisionsplikten, vilket kan relateras till teorin om att det finns ett stort mörkertal av skattebrott delvis till följd av utebliven revision. / Previous studies show a widespread of tax crime in the construction industry. The industry has mainly had problems with crimes related to undeclared work. Problems in fraudulent industries are expected to increase after the abolition of the audit obligation for small limited liability companies, as auditing has an examining function that can both remedy and detect errors in the accounting. Today, more than eight years have passed since the statutory audit was abolished and it is of great importance to measure the effect of the amendment, and to investigate the need for audit in the work aiming to prevent tax crimes in the construction industry. The aim of the study is to investigate and analyze small companies' need for audit within the Swedish Construction Industry in the work to prevent tax crimes. The study aims to provide an enhanced understanding of whether auditing counteracts criminal activity in the construction industry, which leads to tax evasion and a dysfunctional competition on the market. The study has a qualitative approach with the aim of answering various questions concerning audit and tax crimes. The empirical material is obtained through a content analysis of district court cases involving tax crime sentences between the years of 2011–2017. Data were analyzed through answering five partial questions. The study shows a need for audit in the work aiming to prevent tax crimes in the Swedish Construction Industry. The conclusion is based on the results that shows; an over-representation of construction companies in cases of tax crimes, that the presence of auditors in small construction companies is less than the national average in cases about tax crimes, that tax crimes as a result of false invoices are more prevalent in the construction industry compared to other industries, and that the auditor is more prevalent in the cases of reverse money laundering than in other cases. The study also showed the unexpected result that the tax crimes did not increase among small construction companies after the abolition of the statutory audit, which can be related to the theory of a large number of un-detected cases of tax crimes partly as a result of inexistent audit.

<p>This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not.</p> / <p>Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.</p>

This essay investigates whether there’s logic behind the sanction system regarding the penalty imprisonment in the swedish penal code. The focus is in general on crimes against the person and crimes against the state, but in particular on crimes of serious fiscal offence and crimes of serious assault. The idea with the essay was also to explain the wording purpose behind the punishment ranges in these selected crimes. The essays focus is on the public unawareness on how the punishment ranges is used. The range of punishment for the crime of serious assault is from one year to ten years imprisonment. This range has in praxis been used quite reserved and in 2005 the average punishment for this crime was one year and seven months. The range of punishment for the crime of serious fiscal offence is from six month to six years imprisonment. In comparison the serious assault, this punishment range have been used more, but still is considered been used quite reserved. In 2007 the average punishment for this crime was identical with the average punishment for serious assault in 2005. These two crimes can according to praxis be seen as equal, but according to their range of punishment not. / Denna uppsats har som syfte att belysa problematiken kring allmänhetens ovisshet gällande straffskalors faktiska användning och har därför valt att undersöka om det finns någon logik i påföljdssystemet i förhållande till de två brottstyperna brott mot allmänheten och brott mot person. Uppsatsen fördjupar sig framför allt i brotten grovt skattebrott och grov misshandel. Dessa brott har valts utifrån dess rubricering och dess närliggande straffminimum. För att försöka finna en proportionalitet mellan straffskalorna har författarna undersökt hur brottens straffskalor är utformade, syftet bakom utformningen, hur de används och hur de kan uppfattas i förhållande till varandra.