Årligen förlorar det svenska skogsbruket 1,25 miljarder kronor till följd avviltbetesskador. Betesskadorna orsakar även försämrad kvalitet på virket ochminskad tillväxt. Konflikten mellan jägare, skogsägare och skogsbolagen ärkopplad till deras olika intressen och värderingar. Syftet med studien var att undersöka skillnaden i toleransnivå gällandebetesskador på tall och gran, ur perspektivet skogsägande jägare och icke-jägare iKalmar län. Studien syftade också till att undersöka om skogsägare gör något föratt minska andelen betesskador på sina fastigheter. Studien genomfördes som en enkätundersökning där empiriska data samlades in.Urvalet i studien kännetecknas av privata skogsägare i Kalmar län som varmedlemmar i Södra Skogsägarna när studien genomfördes. Slutsats i studien bekräftar att skogsägande jägare har en högre toleransnivå motbetesskador. Vidare slutsats visar att båda grupperna gör något för att minskabetesskador.

Intresset för hyggesfria skogsbruksmetoder har ökat i Sverige, men enligt forskningen och politiska utvärderingar har användningen av dessa metoder inte ökat. De flesta privata skogsägare anlitar skogsägarföreningar eller skogsbolag för rådgivning och förvaltning.  Syftet med studien var att undersöka och beskriva hur Södras medlemmar upplevde Södras rådgivning och support gällande hyggesfria skogsbruksmetoder. Studien tittade även på om medlemmarna saknade något när det gällde rådgivningen och supporten från Södra angående hyggesfria skogsbruksmetoder.  Studien genomfördes med en kvalitativ metod där data samlades in genom intervjuer. Urvalet bestod av privata skogsägare som var medlemmar i Södra skogsägarna.  Slutsatsen av studien påvisade att Södras engagemang kring hyggesfria skogsbruksmetoder är det som har störst betydelse över hur medlemmarna upplevde rådgivningen.

Denna studie har ämnat undersöka hur ett biotopskyddsområde påverkar avkastningen för en privat skogsägare. Bildandet av ett biotopskyddsområde ses som ett ingrepp i den privata äganderätten där skogsägaren får sin mark inlöst och i utbyte utgår en ersättning från staten per hektar skogsmark som ingår i biotopskyddet. För att ta reda på hur skogsägaren påverkas av bildandet av biotopskyddsområden har studien utgått från befintliga data. Detta i form av statistik från Skogsstyrelsen där nybildade biotopskyddsområden och ersättningen för dessa presenteras. Vidare, för att stärka variablernas kvalitet i studien och för att få en övergripande förståelse för hur ersättningen står sig gentemot en fortsatt drift av skogen har fem intervjuer gjorts med personer från organisationer inom det svenska skogsbruket. I och med att studien använt sig av en kvantitativ och en kvalitativ metod anses det metodologiska tillvägagångsättet vara likt mixed methods.    Resultatet visade att den statliga ersättningen för biotopskyddsområden stod sig i dryga 85 år gentemot avkastningen som en fortsatt drift av skogen i genomsnitt skulle ge. Vid medelmåttig bonitet, arrondering och ett marknadsläge med normala till höga virkespriser är ersättningen enligt merparten av intervjupersonerna skälig. Genom intervjuerna framgick också att det inte var ersättningens nivå som var problemet. Några av intervjupersonerna antydde att skogsägare med bra arrondering, närhet till vägar och hög bonitet på sitt skifte inte var lika gynnade av ersättningen. Det var således dessa faktorer som intervjupersonerna ansåg påverkade avkastningen från skogen mest.    Diskussionen kring resultatet och de svar och åsikter som samlats in via statistik och intervjuer visade att det var avsaknaden av pengar som var det främsta monetära problemet kring ersättningen. Staten avsätter inte nog med pengar för de marker som de vill skydda, därför får oftast inte skogsägaren pengarna direkt utan får vänta i bildandet av biotopskyddsområden. Vidare påverkar ingreppet skogsägaren i termer som inte går att mäta i kronor, det är här som äganderätten och ingreppet i den blir central. Familjearv blir inlösta och en av organisationerna som intervjuats menar att staten försöker pruta med markägaren. Vissa gånger även skrämma markägaren med hot om rättegång om de inte godtar ett anbud från staten.          Sammanfattningsvis visar studiens resultat på att skogsägaren på kortare sikt inte påverkas negativt, sett ur ett avkastningsperspektiv, eftersom ersättningen är representativ gentemot avkastningen som en generation skulle få ut av skogen. Ersättningen för biotopskyddsområdet avser enligt nu gällande regler emellertid en allframtidsöverlåtelse, avkastningen som senare generationer skulle fått ut av skogen går då förlorad. Ingreppet påverkar också skogsägarens privata äganderätt, vilket troligtvis inte kan värderas i termer av pengar. / This study is intended to investigate how a biotope protection area affects the yield of a private forest owner. The formation of a biotope protection area is seen as an engagement of the private property right where the forest owner gets his land redeemed and in exchange a compensation is paid by the state per hectare of forest land included in the biotope protection. In order to find out how the forest owner is affected by the formation of biotope protection areas, the study has been based on existing data. This is in the form of statistics from the Swedish Forest Agency, where newly formed biotope protection areas and the compensation for these are presented. Furthermore, in order to strengthen the quality of the variables in the study and to gain an overall understanding of how the compensation is in relation to the continued operation of the forest, five interviews have been made with people from organizations in the Swedish forestry industry. Since the study used a quantitative and a qualitative method, the methodological approach is considered to be similar to mixed methods.    The result showed that the state compensation for biotope protection areas stood at more than 85 years compared to the return that the continued operation of the forest would on average provide. In the case of mediocre quality, arrest and a market situation with normal to high wood prices, the remuneration according to most of the interviewees is reasonable. The interviews also showed that the problem was not the level of compensation. Some of the interviewees suggested that forest owners with good arrest, proximity to roads and high quality at their turn were not as favored by the compensation. It was thus these factors that the interviewees considered most affected the yield from the forest.    The discussion about the results, answers and opinions gathered through statistics and interviews showed that it was the lack of money that was the main monetary problem regarding the compensation. The state does not allocate enough money for the grounds that they want to protect, therefore the forest owner usually does not receive the money directly, but has to wait in the formation of biotope protection areas. Furthermore, the engagement affects the forest owner a lot in terms that cannot be measured in SEK, it's here that the ownership and the intrusion into it becomes central. Family inheritance is redeemed and one of the organizations interviewed believes that the state is trying to bargain with the landowner. Some times even scare the land owner with the threat of trial if they do not accept a bid.      In summary, the study's results show that the forest owner in the shorter term is not adversely affected, from a yield perspective, since the compensation is representative of the return that a generation would get in return of the forest. However, the compensation for the biotope protection area, according to current rules, refers to an all-time transfer, the yield that later generations would have received from the forest is then lost. Engagement also affects the forest owner's private ownership, which probably cannot be valued in terms of money.

<p>Frivilliga avsättningar av skog med höga naturvärden är en viktig del för att nå Miljömålet ”Levande skogar”. Det finns dock tveksamheter om de naturvårdsbiologiska kvalitéerna i dessa avsättningar. Syftet med denna studie var därför att undersöka om den skog som avsätts frivilligt av privata skogsägare är den skogsmark som har de högsta naturvärdena på fastigheten. Vidare studerades också markägarens naturvårdskunnande, utbildningsnivå och attityd till naturvård. Detta kan påverka viljan att avsätta skog frivilligt, hur långsiktig avsättningen blir samt kvalitén på avsättningarna. Studien består av inventeringar på sex skogsfastigheter i Östergötland med frivilliga avsättningar, samt en enkätstudie till skogsägare. Det visade sig att skogsägarna i huvudsak avsatte de bestånd med högst naturvärde på fastigheten. Tre bestånd (en lövskog, en tallskog samt en källmiljö) av totalt 59 hyste högre naturvärde än de frivilligt avsatta. De avsatta skogarnas hade lägre virkestäthet än produktionsbestånden och bestod i större utsträckning av lövskog. Majoriteten av skogsägarna avsatte skogen långsiktigt för kommande generationer. När skogsägarna fick rangordna syftet med sin skogsfastighet prioriterades virke i första hand, naturvård värderades betydligt lägre. En mätning av kunskaper i tillämpad ekologi och artkännedom visade att skogsägarnas kunskaper i regel var bristfälliga när det gällde igenkänning av indikatorarter samt viktiga trädslag för artbevarande. Majoriteten av de som var negativa till att göra frivilliga avsättningar kunde tänka sig att ändra åsikt vid ”skälig ersättning”. Mer omfattande studier behövs för att avgöra om mina resultat var representativa och om de frivilliga avsättningarna verkligen hyser fastighetens högsta naturvärden och lever upp till miljömålet levande skogar.</p> / <p>Voluntarily protected forests with high nature conservation value are an important part of fulfilling the environmental objective "Sustainableforests". The aim of this study was to evaluate if the voluntarily protected forests are those with the highest conservation value for threatened species¹ on the estate. Another purpose was to investigate the knowledge in applied ecology among small-scale foresters, their educational level and attitudes towards conservation. The study contains inventories at six different estates in the county of Östergötland and a query targeted to small-scale forest owners. The foresters in my study set aside the areas with the highest conservation values on the estate with few exceptions. Three areas (one deciduous forest, one pine forest and a well) out of 59 had a higher conservation value than the areas set aside voluntarily. The voluntarily protected forests had less timber density than the productive areas and contained more deciduous forest. A majority of the foresters voluntarily protected forests where intended to remain for future generations. As part of my study the foresters also got to rank the purpose of the forest estate. Timber got the highest rank while nature conservation got a considerable lower rank. A measurement of the small-scale forester's knowledge in applied ecology and indicator species showed that their knowledge often was inadequate regarding indicator species. A majority of those negative to voluntary forest conservation areas on their own estate were willing to change view if they were given adequate economic compensation.</p><p>1 according to the Swedish Red list</p>

<p>Mängden död ved i brukade skogar har minskat med ungefär 90 %jämfört med naturliga skogar. Vid slutavverkning minskar mängden ytterligare. Att lämna naturhänsyn vid avverkning är ett viktigt steg för att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet. Denna studie undersöker om naturhänsyn tas bort efter slutavverkning. På 63 % av de inventerade lokalerna hade naturhänsyn tagits bort, mestadels vindfälld tall. Det medförde en genomsnittlig minskning av mängden död ved med 2,0 m3 ha-1, vilket är en tredjedel av den totala volymen död ved lämnad vid slutavverkning. En enkät skickades till privata skogsägare. Den främsta orsaken till att man tagit bort träd var relaterade till ekonomi och produktion. Hur ekonomiskt beroende skogsägaren var av sin skog eller om man certifierat sin skog eller inte hade dock ingen betydelse för hur man hanterade naturhänsynen efter slutavverkning. Det berodde snarare på skogsägarnas attityd till produktion kontra bevarandet av biologisk mångfald. Skogsägare som tagit bort hänsynsträd var överlag mer tveksamma till att lämna olika former av naturhänsyn vid slutavverkning. Denna studie utvärderar även mängd och kvalitet på naturhänsyn lämnad efter slutavverkning i Östergötland.</p>

Derome Skog AB is a purchase company whose main task is to provide Derome Timber's sawmills in Halland with timber raw material. Because of the very hard competition in the roundwood market it is important to know what kind of purchase offers are required in order to buy a valuable product from forest owners. This study aims to elucidate the crucial factors when private forest owners choose to harvest and sell their forest. As base for this study, a questionnaire has been performed with private forest owners. The result of the study shows that it is not particularly often that the timber price is the crucial factor why the forest owners choose to harvest and sell the forest products; i.e. timber, pulpwood as well as energy assortments. Most often, it is entirely other reasons which drive the forest owner to harvest. The price of timber is however very important and can very well be the factor that determine to whom the forest owner chooses to sell his timber.

Mängden död ved i brukade skogar har minskat med ungefär 90 %jämfört med naturliga skogar. Vid slutavverkning minskar mängden ytterligare. Att lämna naturhänsyn vid avverkning är ett viktigt steg för att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet. Denna studie undersöker om naturhänsyn tas bort efter slutavverkning. På 63 % av de inventerade lokalerna hade naturhänsyn tagits bort, mestadels vindfälld tall. Det medförde en genomsnittlig minskning av mängden död ved med 2,0 m3 ha-1, vilket är en tredjedel av den totala volymen död ved lämnad vid slutavverkning. En enkät skickades till privata skogsägare. Den främsta orsaken till att man tagit bort träd var relaterade till ekonomi och produktion. Hur ekonomiskt beroende skogsägaren var av sin skog eller om man certifierat sin skog eller inte hade dock ingen betydelse för hur man hanterade naturhänsynen efter slutavverkning. Det berodde snarare på skogsägarnas attityd till produktion kontra bevarandet av biologisk mångfald. Skogsägare som tagit bort hänsynsträd var överlag mer tveksamma till att lämna olika former av naturhänsyn vid slutavverkning. Denna studie utvärderar även mängd och kvalitet på naturhänsyn lämnad efter slutavverkning i Östergötland.

Frivilliga avsättningar av skog med höga naturvärden är en viktig del för att nå Miljömålet ”Levande skogar”. Det finns dock tveksamheter om de naturvårdsbiologiska kvalitéerna i dessa avsättningar. Syftet med denna studie var därför att undersöka om den skog som avsätts frivilligt av privata skogsägare är den skogsmark som har de högsta naturvärdena på fastigheten. Vidare studerades också markägarens naturvårdskunnande, utbildningsnivå och attityd till naturvård. Detta kan påverka viljan att avsätta skog frivilligt, hur långsiktig avsättningen blir samt kvalitén på avsättningarna. Studien består av inventeringar på sex skogsfastigheter i Östergötland med frivilliga avsättningar, samt en enkätstudie till skogsägare. Det visade sig att skogsägarna i huvudsak avsatte de bestånd med högst naturvärde på fastigheten. Tre bestånd (en lövskog, en tallskog samt en källmiljö) av totalt 59 hyste högre naturvärde än de frivilligt avsatta. De avsatta skogarnas hade lägre virkestäthet än produktionsbestånden och bestod i större utsträckning av lövskog. Majoriteten av skogsägarna avsatte skogen långsiktigt för kommande generationer. När skogsägarna fick rangordna syftet med sin skogsfastighet prioriterades virke i första hand, naturvård värderades betydligt lägre. En mätning av kunskaper i tillämpad ekologi och artkännedom visade att skogsägarnas kunskaper i regel var bristfälliga när det gällde igenkänning av indikatorarter samt viktiga trädslag för artbevarande. Majoriteten av de som var negativa till att göra frivilliga avsättningar kunde tänka sig att ändra åsikt vid ”skälig ersättning”. Mer omfattande studier behövs för att avgöra om mina resultat var representativa och om de frivilliga avsättningarna verkligen hyser fastighetens högsta naturvärden och lever upp till miljömålet levande skogar. / Voluntarily protected forests with high nature conservation value are an important part of fulfilling the environmental objective "Sustainableforests". The aim of this study was to evaluate if the voluntarily protected forests are those with the highest conservation value for threatened species1 on the estate. Another purpose was to investigate the knowledge in applied ecology among small-scale foresters, their educational level and attitudes towards conservation. The study contains inventories at six different estates in the county of Östergötland and a query targeted to small-scale forest owners. The foresters in my study set aside the areas with the highest conservation values on the estate with few exceptions. Three areas (one deciduous forest, one pine forest and a well) out of 59 had a higher conservation value than the areas set aside voluntarily. The voluntarily protected forests had less timber density than the productive areas and contained more deciduous forest. A majority of the foresters voluntarily protected forests where intended to remain for future generations. As part of my study the foresters also got to rank the purpose of the forest estate. Timber got the highest rank while nature conservation got a considerable lower rank. A measurement of the small-scale forester's knowledge in applied ecology and indicator species showed that their knowledge often was inadequate regarding indicator species. A majority of those negative to voluntary forest conservation areas on their own estate were willing to change view if they were given adequate economic compensation. 1 according to the Swedish Red list

Som skoglig sektorsmyndighet är det Skogsstyrelsens uppgift att omsätta regeringens skogspolitiska mål i praktiken. De behöver därför ha kunskap om deras arbete faktiskt ger effekter i skogsbruket. Ett verktyg för att undersöka effekter är utvärderingar. Genom en utvärdering kan Skogsstyrelsen se vilka effekterna är samt få ett underlag till att förändra och utveckla framtida projekt. Denna studie syftade till att utvärdera effekter hos deltagare avseende kunskapsinhämtning och användningsgrad samt deltagarnas upplevelse av vattenkvällarna i projektet Skogsbruk och vatten inom Landsbygdsprogrammet hos Skogsstyrelsen i Östergötland. Utvärderingen genomfördes som en kvantitativ intervjustudie genom telefonintervjuer med 50 deltagare från vattenkvällarna. Resultatet visade att informationen var lärorik och på en lagom nivå samt att muntlig information och praktiska förevisningar var de informationskällor som gav mest. Användningsgraden varierade beroende på hur mycket kunskap de hade sedan tidigare och om de har vattendrag på den egna fastigheten. Flertalet ansåg att det delvis skett en förändring av deras synsätt och framtida brukande av skog. Majoriteten hade ett bra helhetsintryck. / As the state authority of forestry the purpose of the Swedish Forest Agency is to transfer forest policy into practice. Therefore, it has to obtain knowledge of its efforts and their effects on forestry. A tool to measure such effects is evaluation. Through evaluating these effects the Swedish Forest Agency can develop and improve its future projects. The aim of this study was to evaluate the effects of the Forestry and Water project run by the Swedish Forest Agency in the district of Östergötland, supported by the Rural Development Program, on participants with respect to increased knowledge, usefulness and experience of the Water seminars. The evaluation was made as a quantitative interview study and data was gathered through phone interviews with 50 participants in the Water seminars. The results showed that the information was worthwhile and distributed at an appropriate level. Furthermore, oral presentations and practical advices were the most suitable way of gaining information. The usefulness varied among participants depending on previous knowledge as well as if they had waters on their own forestry properties. Several participants thought that the seminars to some degree had changed their approach and thoughts about future forestry. The general impression of the water seminars was good for a majority of the participants.

ABSTRACT The law regulating what non-industrial private forest owners (NIPF's) can and cannot do within their forest holdings is an outline law. Thus the NIPF's have great opportunity to shape the landscape inside their holdings by their own will. Their perceptions of their holdings can thus be of great interest. This because information about their perceptions can predict change, and also bring about more understanding of the group as a whole. The aim of this essay is therefore to explore the NIPF's relationship to their forest holdings by describing their mindscapes. The data necessary to fulfil the aim was acquired from semi-structured interviews, done with five NIPF's in Västerbotten. The data was then analysed using thematic analysis, with the term mindscape as a frame. All of the NIPF's were living in the same municipality as their forest holdings. Seven themes in the mindscapes of the NIPF's were found: Everyday knowledge, human presence, the balance between human- and natural processes, change, feelings, the forest holding inside the rural landscape and to be more than one. Previous research was used to triangulate, and to better understand the mindscape of the respondents. The respondents could be divided into two of Ingemarsons (2004) typologies; Traditionalists and multiobjective owners. Where the mindscape of the multiobjective owners contained the most change.