Dagens samhälle ställer allt högre krav på hög utbildning och därmed hög läs- och skrivförmåga. Det är skolans ansvar att varje elev får förutsättningar för att delta i samhällsliv och arbetsliv. Det ställer ökade krav på läs- och skrivsvårigheter hos elever.  Syftet med denna studie är att studera hur elever i läs- och skrivsvårigheter beskriver att de hanterar större skrivsvårigheter i gymnasieskolan. Hur gör de för att lyckas? Fokus är elevernas berättelse. Som metodansats har hermeneutik valts. Datainsamlingsmetod är semistrukturerade intervjuer. Sex informanter från olika program, både teoretiska och praktiska, har intervjuats. Resultatet visar att elever får mycket hjälp av kamrater, lärare och speciallärare, men även av anhöriga. En del av studiens teoridel bekräftas, men eftersom denna studie tar upp hur elever beskriver sina strategier, kommer delvis en ny bild fram. Vad lärare kan göra är främst att ge stöttning i olika delar i skrivprocessen. Tydlig struktur på uppgiften och frågeställningar som ger struktur är några exempel.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur några pedagoger upptäcker barn som riskerar läs- och skrivsvårigheter. Styrdokumenten talar om likvärdighet i undervisningen, vilket bör innebära en likvärdighet i på vilka grunder extra hjälp ochsärskilt stöd ges till barn. Materialet omfattar 15 intervjuer med pedagoger i förskola, förskoleklass och skolår 1. Resultatet visar att samtliga pedagoger anser sig kompetenta att finna dessa barn i ordinarie verksamhet främst genom att lyssna av deras talspråk. Det är svårt att finna tydliga regler för vilka nivåer av språksvårigheter som renderar uppföljning. Eftersom insatser ofta bygger på pedagogers subjektiva uppfattning av situationen finns antagligen en risk för skillnader mellan pedagoger på vilka grunder uppföljning görs, även om metoderna för att upptäcka problemen är snarlika. De flesta av de intervjuade pedagogerna anser sig ha god hjälp av samtal med kollegor och specialpedagoger för att bli mer säkra på sin bedömning. Däremot påtalas i flera fall en upplevd resursbrist och begränsade fortbildningsmöjligheter, vilket riskerar att påtagligt påverka att barn blir uppmärksammade och vid behov utredda. Resursbristen påverkar också möjligheten att i den ordinarie verksamheten aktivt hjälpa de som har extra behov. Förutom pedagogernas kontinuerliga observationer förekommer även generella tester av barnens språkförmåga i förskoleklass och skolår 1, men innehåll och tidpunkt varierar, i regel beroende på huvudman.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur man arbetar på en specifik skola i Halmstad kommun med läs- och skrivsvårigheter. Samt huruvida det är nödvändigt med en diagnos för att få tillgång till hjälpmedel. Uppsatsen inleds med en kort bakgrund om vad läs- och skrivsvårigheter är, och lägger fokus på dyslexi. I tidigare forskning presenteras de olika begrepp och teorier som behövs för vår analys. Här ligger fokusera på lärarens bemötande av elever med läs- och skrivsvårigheter, betydelsen av att ha en diagnos, diagnostisering samt vilka hjälpmedels som finns. Här kommer till exempel också fördelar och nackdelar med en diagnos att studeras.  Studien visade bland annat på att lärarens bemötande har stor betydelse för elevens inlärning och självförtroende. Att ge eleven positiv feedback och uppmuntran visade sig vara viktigare än olika undervisningsstrategier. Det visade sig också att skolan som studerats verkar kommit långt när det gäller arbetet med läs- och skrivsvårigheter och att man arbetar väldigt individanpassat. Däremot förstod vi också att det är långt ifrån alla skolor som arbetar på detta sätt.

Syftet med studien är att belysa hur speciallärare anser att diagnosen dyslexi påverkar undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Syftet var även att belysa deras syn på att medvetandegöra elever med läs- och skrivsvårigheter om sina svårigheter. Studien utgår från en kvalitativ metod, där fem speciallärare intervjuats som arbetar med läs- och skrivinlärning. De fick utifrån sina tankar, kunskaper och upplevda erfarenheter ge sin syn på studiens frågeställningar. Resultatet i studien visar att det finns en osäkerhet kring skillnaden mellan läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Studien visar också att informanterna har goda kunskaper kring vilka insatser som ska göras vid läs- och skrivsvårigheter, vilket tyder på att de följer med i aktuell forskning. Studiens resultat pekar på att diagnosen dyselxi behövs i grundskolan för att stärka elevens självbild, genom diagnosen får de en förklaring på sina svårigheter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskoleklasser uppfattar sitt uppdrag med att arbeta förebyggande för att begränsa barns framtida läs- och skrivsvårigheter och främja språklig medvetenhet. Studiens frågeställningar behandlar bland annat vad lärare anser vara förebyggande arbete vad gäller läsning och skrivning i förskoleklass samt uppfattningar kring tidig identifiering av barn i riskzon för eventuella läs- och skrivsvårigheter. I studien har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer eftersom fokus ligger på lärares uppfattningar kring det förebyggande arbetet vid eventuella läs- och skrivsvårigheter. Utifrån ett didaktiskt perspektiv har det av resultatet framgått att lärare i förskoleklass arbetar på olika vis för att förebygga läs- och skrivsvårigheter, eftersom de använder olika metoder. Utifrån resultaten går det även att urskilja att samtliga lärare arbetar aktivt för att begränsa framtida läs- och skrivsvårigheter.

Den här studien undersöker vilka problem elever med läs- och skrivsvårigheter möter med lästal i matematik och hur de gör när de försöker att lösa dem. Lästal kan uppfattas som svåra då det finns flera olika delar som eleven förväntas hålla kvar i minnet samtidigt som de löser uppgifter- na. Lästalen finns för att fördjupa och bredda elevens abstraktionsförmåga och för att eleven ska kunna mogna och ta sig an ännu svårare uppgifter. Studien är kvalitativ med fyra elever på tre högstadieskolor i Stockholmsområdet under tiden hösten 2014 till våren 2015. Eleverna har mångkulturell bakgrund och har läs- och skrivsvårigheter av varierande grad. De har blivit inter- vjuade om hur de upplever matematikämnet i skolan. De har också fått lösa sju textuppgifter av varierande svårighet och resultatet visar på att det vid svårare text som kräver flera steg att lösa uppstår problem, som att inte kunna få ett korrekt svar eller att kunna hålla ut och slutföra upp- gifterna. Det visar sig att det är de uppgifterna med för dem svåra uttryck som vållar eleverna problem, medan de uppgifterna som är förhållandevis enkla och innehöll få räkneoperationer gick lättare. Dock utelämnar eleverna enheterna på en större del av uppgifterna. Det som kan fastslås är de facto att eleverna inte kan hålla den mängd information i huvudet som behövs för att kunna lösa dessa lästal. Svaren på intervjuerna visar på att eleverna inte upplever ämnet ma- tematik som enkelt och att de ibland kan känna sig utelämnade och missförstådda i klassrummet.

Det är en parallellundersökning för att se hur lärare och elever uppfattar läs- och skrivsvårigheter och vad det finns för hjälpinsatser på skolorna samt vilka rättigheter elever har och vilka skyldigheter skolorna har gentemot dessa elever.

Hur arbetar lärare för att förbättra förutsättningarna för elever med ADHD som även har läs- och skrivsvårigheter? Syftet med detta arbete är att skapa en förståelse och få insikt i vilka strategier och metoder som kan tillämpas för att underlätta läs- och skrivinlärningen för elever med ADHD. Rapporten avser att besvara följande frågor.  Vilka strategier och metoder använder lärare för att förbättra förutsättningarna för elever med ADHD som även har läs- och skrivsvårigheter?  När/hur tillämpar lärarna sina strategier eller metoder? I denna rapport har jag valt att använda mig av kvalitativa forskningsintervjuer för att få informa- tion om mitt syfte och mina frågeställningar. Det gör att jag kan ta del av människors upplevelser och erfarenheter, samt deras syn på verkligheten. Resultatet har jag analyserat utifrån en feno- menologisk ansats som beskriver informanternas upplevelser fördomsfritt, neutralt och tillbakasyf- tande i förhållande till mina frågeställningar. I denna rapport har jag även undersökt det valda pro- blemområdet utifrån ett vetenskapligt synsätt och med utvald litteratur inom ämnet. Geng (2011) har gjort en undersökning av lärares verbala och icke verbala strategier för att hantera elever med ADHD i klassrummet. I studien framkom att läraren måste ha en positiv inställning och tro till att eleven kan lyckas. Om läraren har en tilltro till detta kommer eleverna lättare kunna leva upp till förväntningarna. Det är även viktigt med goda relationer som bygger på förtroende, förståel- se och respekt. Om läraren har medvetenhet om elevens styrkor, svagheter och behov, är förutsätt- ningarna bättre för att utveckla undervisning och strategier, detta eftersom alla elever med ADHD är olika individer och olika tillvägagångssätt bör anpassas därefter. Likande resultat framkommer i min studie där samtliga lärare poängterar vikten av att identifiera och kartlägga varje enskild individs utvecklingsbehov. Därefter anpassa lämpliga strategier och metoder utifrån de behov eleven har. Det framgår att lärarna tycker det är viktigt att skapa en god relation med eleven så att man lättare kan få ökad förståelse och empati. En lustfylld och strukture- rad undervisning framhåller flera av lärarna som mycket betydelsefullt. Med fördel ska undervis- ningen bygga på elevens intressen. För att kunna utveckla elevers läs- och skrivförmåga krävs det att läraren har kunskap om olika metoder och strategier som de kan tillämpa. Flertalet lärare betonar vikten av att ta stöd av kollegor, rektor eller speciallärare och tillsammans öka förutsättningarna för elevens utveckling.

Undervisningen i skolan ska anpassas efter alla elevers olika behov (Skolverket 2011). För att alla elever ska ha samma förutsättningar att nå målen kan lärare i samarbete med specialpedagoger utforma en anpassad undervisning. Elever med någon form av funktionsnedsättning har rätt till hjälp och stöttning för att klara av kunskapsmålen.SyfteSyftet med studien är att undersöka vad specialpedagoger samt elever i årskurs 4-6 med läs- och skrivsvårigheter har för erfarenheter av hjälpmedel och hur de används i svenskämnet.MetodEn kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre specialpedagoger samt sex elever på tre olika skolor.ResultatI resultatet framgick det att skolor har olika typer av hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. Hjälpmedel definieras i denna studie som sådant som på något sätt kan hjälpa elever i deras utveckling. Hjälpmedel i detta fall är allt ifrån mycket läsmaterial i klassrummet, inlärningsmetoder, tekniska hjälpmedel samt en närvarande lärare. Den typ av hjälpmedel som får störst fokus är de tekniska hjälpmedlen med sina olika appar och program. De tekniska hjälpmedlen är något som både elever och specialpedagoger uppskattar och vill använda i undervisningen.

This study investigates dyslexic upper secondary students’ experiences from using digital technology for learning. It also examines how schools introduce digital technology to students with reading and writing disabilities, and the way schools implement and assess these students' use of digital technology for learning. Qualitative semi-structured interviews were carried out, involving six pupils and two special educators. The results show that digital technology can constitute a significant contribution in facilitating the learning experience of dyslexic students. However, there are considerable individual differences, both between how students perceive learning through digital technology and between their digital skills. Students lacking digital skills risk falling behind, and providing a supportive digital learning environment for these students is essential. The results also show that schools lack routines regarding the pedagogical implementation of digital technology, and that teachers may not have the digital skills necessary to provide sufficient support for students’ use of technology.