<p>The purpose of this article has been to elucidate social secretaries’ and teachers’ experiences of collaboration around children in need of society’s intervention. We wanted to examine what the difficulties could be, according to their experience, and how they handled them. Additionally our aim was to analyze whether their method of dealing with the obstacles were likely to succeed, viewed from the perspective of system theory. In order to achieve our purpose we used a qualitative method and interviewed four social secretaries and four teachers. The results displayed a similarity between what our respondents experienced to be obstacles to collaboration and that which previous research has acknowledge as obstacles. The social secretaries tried to overcome the difficulties they experienced by different acts of communication with their collaborators in order to create a common experience through language and narration concerning the children. Reflecting from the perspective of system theory about how they communicate and their attitudes towards their collaborators and the process of collaboration, they would be likely to succeed in their attempts. What would possibly impede their successful handling of the obstacles is their perceived lack of time, and because of the fact that the contacts often lack continuity.</p>

<p>The purpose of this report was to increase knowledge regarding the co-operation between social services from the perspective of employees at a school. The focus was on the question: “In the schools view, what is the relevance of co-operating with social services?” The problem was divided into three categories; the value of the co-operation, the schools discourse on co-operation and the balance of power in the co-operation. The scientific topic was addressed using a qualitative survey method at a school. Four people were interview; the principal, the welfare officer, and two teachers. Also, in order to further improve the survey, the interviewed subjects were brought together in a focus group. The scientific position taken could be characterized as hermeneutical-phenomenological and was inspired by both the hermeneutic of trust as well as the hermeneutic of suspicion. The results were analyzed from three perspectives; a social constructive perspective, a role theoretic perspective and from a power-balance perspective. The data indicated that all interviewed regarded the co-operation as something of large importance. Further, the most significant problem identified was the lack of feedback from the social services. Regarding the question of power there were contradictions noted between the statements made by the interview subjects, were only one subject recognized an imbalance in power in the co-operation.</p>

<p>The aim with the study was, that through a qualitative research approach, to examine in which way social services employees perceive information about children with incarcerated fathers and how they furthermore relates to the child's right to both parents in these situations. Seven interviews were implemented with social workers in the Stockholm County to obtain informa-tion on the following questions; how the children's needs are noticed at the social services, how employees discuss the child's right to their incarcerated father and which possibilities and obstacles social workers experience to promote contact between the child and the father. The ecology of human development theory was used in the analysis. The conclusions are that chil-dren with incarcerated fathers seldom is noticed at the social services as a result of inadequate cooperation between authorities but also due to whether the social services should be respon-sible for the children. Furthermore, children always have the right to maintain contact with their incarcerated father, with exceptions for situations where physical or sexual abuse have occurred. Social workers may contribute to contact by awarding a contact person, in cases where the mother is insufficient. Finally, individual assessments must always be done with considerations to the individual child.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka sex socialsekreterares uppfattningar av modern och fadern som föräldrar i familjer där mannen utövar våld mot kvinnan samt att undersöka om deras uppfattningar av modern och fadern skiljer sig åt, avseende föräldraskapet. Undersökningen bestod av halvstrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare. Resultaten analyserades utifrån tidigare forskning, rollteori och genus. Resultaten av undersökningen visade att socialsekreterarna uppfattade ett bra föräldraskap som att det medför skyldigheter såsom att tillgodose sina barns behov. Mödrar och fäder har lika ansvar för barnets välbefinnande. De uppfattade att våldsutövande fäder och våldsutsatta mödrar brister i sitt föräldraskap. Till skillnad från mödrarna ansågs fäderna däremot, utöver våldet, kunna fungera adekvat i sitt föräldraskap då han omsorgsmässigt ofta kan ta hand om barnen. Opartiskhet samt att se båda föräldrarnas ansvar i hur våldet påverkar barnen, ansågs viktigt för socialsekreterarnas förhållningssätt.</p><p>Vidare framkom att båda föräldrarna behöver hjälp och stödinsatser i sitt föräldraskap. I uppsatsen diskuterades att uppfattningar kring roller och genus är sociala konstruktioner, som styr hur socialsekreterarna uppfattar att våldsutsatta mödrar och våldsutövande fäder fungerar i sin föräldraroll. Mödrars föräldraskap anses omfattas av högre krav då de görs till huvudansvariga för våldet och barnen.</p>

<p>Lärare har enligt 14 kap. 1§ SoL skyldighet att anmäla till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa. Trots att anmälningsskyldigheten är absolut, visar forskning att enbart ca 20 % av alla misstänkta fall anmäls. Syftet med undersökningen var att utifrån några lärares och en socialsekreterares perspektiv ge förståelse för anmälningsskyldigheten. Anledningen till att bådas perspektiv undersöktes låg i det faktum att lärarnas anmälningsskyldighet i stor grad påverkar socialtjänstens arbete. Utifrån syftet valdes en kvalitativ metod. Därefter genomfördes halvstrukturerade intervjuer med tre lärare och en socialsekreterare. Svaren som framkom under intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att den störst bidragande faktorn till varför lärare inte alltid fullgör anmälningsskyldigheten är brist på återkoppling från socialtjänsten. Andra orsaker som framkom var rädsla över att ha obefogade misstankar, oro för att barnet ska få det sämre i och med en anmälan samt att förhållandet mellan lärare och föräldrar ska försämras. Resultatet visade även att lärarna upplever samverkan med socialtjänsten som bristfälligt, medan socialsekreterarens upplevelser var av mer positiv art. Det framkom även att lärarna efterlyser mer kunskap om tecken på barn som far illa samt om socialtjänstens arbete. Trots att resultatet inte är generaliserbart överensstämmer det mesta med tidigare forskning.</p>

<p>Barns Behov I Centrum (BBIC) är ett utredningsverktyg inom social- tjänsten som har haft stor framfart i Sverige de senaste åren. Det finns tre viktiga områden som verkar inom BBIC vilka är "barnets behov", "föräld- rarnas förmåga" samt "familj och miljö". Syftet med detta arbete var att undersöka hur fem socialsekreterare upplevde att dessa områden blev tillgodosedda, hur BBIC fungerat som arbetsmetod samt att undersöka vilka dessa socialsekreterare anser haft mest nytta av BBIC. En kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats har använts för att komma fram till resultatet. För att ta reda på vad dessa socialsekreterare ansåg genomfördes intervjuer och resultatet av studien visade att det fanns många likheter mellan de intervjuade socialsekreterarnas åsikter och att många av deras uppfattningar var i linje med den tidigare forsk- ningen. BBIC hade ökat rättsäkerheten genom den struktur verktyget medfört dock hade arbetet blivit mer tidskrävande enligt informanterna. Barnens delaktighet i utredningar hade ökat sedan BBIC´s implemente- ring genom att det blivit enklare att se barnets behov och att strukturen gjorde att barnets röst framkom i utredningen. Vem eller vilka som var mest gagnad av BBIC´s implementering framkom ingen entydig bild.</p>

<p>Missbruksproblematiken bland kvinnor har ökat och anses vara ett samhällsproblem. Inom såväl den ämnesspecifika forskningen som i praktisk verksamhet har missbrukande kvinnor ofta betraktats som utsatta och traumatiserade. Studiens syfte var att belysa socialsekreterares syn på kvinnor och kvinnligheter i samband med missbruksproblematik. Detta studerades utifrån frågeställningar om deras arbetssätt, attityder, värderingar och syn på kvinnligheter. För att få förståelse av fenomenets komplexitet användes kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer samt de teoretiska perspektiven; socialkonstruktivism och symbolisk interaktionism. Analysen skedde med hjälp av meningskoncentrering och utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att socialsekreterarnas syn huvudsakligen var samstämmig, kvinnorna beskrevs generellt som utsatta och traumatiserade. Vidare framträdde ett behov av ytterligare reflektion gällande könsperspektivet. Avslutningsvis diskuterades behovet av forskning kring män som kön.</p>

<p>Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med sex ungdomar. Syftet var att ta reda på mer om ungdomars nätvanor och vad de tyckte om vuxnas närvaro på nätet. Vad gäller synen på vuxna på nätet har studien utgått specifikt från ett projekt på Fryshuset i Stockholm som kallas Nätvandrarna. Nätvandrare finns tillgängliga som stödjande vuxna på olika ungdomssajter. Studien ämnade även att ta reda på huruvida socialtjänstens närvaro på Internet skulle upplevas av ungdomar och hur mycket kontroll föräldrarna hade. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur ser ungdomarna på det här med nätvandrare? Kan ungdomar verkligen tänka sig att vända sig till vuxna på nätet för att få råd och stöd? Tycker ungdomarna att deras föräldrar har kontroll på deras internetanvändande? Hur skulle en myndighet som socialtjänsten kunna nå ut till ungdomar på nätet på ett bra sätt? Genomförda intervjuer analyserades med hjälp av tidigare forskning, symbolisk interaktionism och meningskategorisering. Resultatet visade att majoriteten av de intervjuade ungdomarna använde Internet dagligen och det främsta användningsområdena var kommunikation och informationssökning.  Samtliga medverkande i studien var väl medvetna om riskerna med Internet. Ingen hade dock några regler för hur de fick använda internet av föräldrarna  Resultatet visade även på att ungdomarna överlag var positivt inställda till vuxna på nätet så länge de inte lade sig i allt för mycket. Sammantaget sågs Nätvandrarna som något bra. Gemensamt om socialtjänsten var att de tyckte det skulle vara en bra ide att socialtjänsten hade en egen sida dit man skulle kunna vända sig för snabb och enkel kontakt.</p>

<p>Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur sociala konstruktioner av kön kan påverka socialtjänst- och behandlingsinstansers bemötande av drogbrukande fäder samt fädernas motivation till att lämna drogbruket och upprätthålla drogfriheten. Detta syfte avgränsades till frågeställningarna: Hur kan bemötandet från socialtjänst och behandling påverka respondenternas upplevelser av det egna faderskapet? Kan faderskapet vara en motivationsfaktor för respondenterna att bryta med drogbruket samt att upprätthålla drogfriheten? Hur har detta i sådana fall kommit till uttryck i deras liv? Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer har genomförts med fyra respondenter. Resultaten pekade på att faderskapet kunde vara en motivationsfaktor till att avbryta drogbruket och barnen beskrevs som en betydelsefull motivationsfaktor till att upprätthålla drogfriheten. Fäderna beskrev att de vill vara engagerade i sina barns liv, upplevda krav från samhället och ett osynliggörande av faderskapet i kontakt med socialtjänst- och behandlingsinstanser bidrog dock till att de kände sig hindrade i detta. En slutsats är att respondenterna, trots att de upplevt sig stämplade i sina dubbla roller som fäder och drogbrukare, inte har reducerats till dessa kategoriseringar, de är aktiva subjekt som vill engagera sig i sina barns liv.</p>

<p>Denna uppsats undersöker vilken uppfattning som personal inom socialtjänst har av de placeringar som avslutas oplanerat, det vill säga ett placeringssammanbrott, hos ungdomar som har ett behov av dygnsvård. Undersökningen bygger på intervjuer med socialsekreterare och de som samordnar insatserna av placeringar i Hem för Vård eller Boende (HVB) i en kommun och försöker att visa möjliga orsaker till sammanbrott av placeringar. Uppsatsen beskriver utifrån personalens synvinkel vilka ungdomar som placeras, varför det blir sammanbrott och vad som händer efter ett sammanbrott. Detta ställs sedan i relation till barnkonventionen för att se om det är förenligt med denna. Uppsatsen försöker att se teoretiska förklaringar till att ungdomar hamnar i situationer som gör att de behöver dygnsvård och vad som kan vara förklaringar till att det blir sammanbrott i placeringar. En bland många saker som studien visar är att det finns organisatoriska orsaker i samhället till sammanbrott av tonårsplaceringar. När olika aktörer runt en ungdom som behöver hjälp inte samarbetar och delar med sig av den kunskap och kompetens som de har så finns risken att detta i ett senare skede leder till sammanbrott eftersom matchningen inte alla gånger blir så bra som den har möjlighet att bli.</p>