<p>Syftet med denna uppsats är att göra en kartläggning av vad som sker efter det att pedagogen gjort en anmälan om misstänkta övergrepp. Syftet är vidare att ge en bild av verksamma pedagogers syn på att göra en anmälan och vad som sker där efter. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger har vi tagit reda på deras uppfattningar och tankar kring en anmälan till socialtjänsten. Vi har även valt att genom kvalitativa intervjuer med socialsekreterare ta reda på hur samarbete mellan skolan och berörda myndigheter fungerar. </p><p>Övergrepp mot barn är ett allvarligt samhällsproblem eftersom att många barn inte får den hjälp de behöver. Vi har kommit fram till att många pedagoger drar sig för att anmäla ett barn som de tror far illa till socialtjänsten. Vi har sett många andledningar till varför inte pedagoger anmäler men den största andledningen som vi ser det är att pedagogerna saknar förtroende för socialtjänsten, vilket även litteraturen poängterar. Vi vill med det här arbetet belysa hur viktigt ett fungerande samarbete mellan skolan och socialtjänsten är för att barnet ska få den bästa möjliga hjälp det behöver. Nyckelord Anmälan, sexuella övergrepp, barn som far illa, förskola/skola, socialtjänst, samverkan</p>

<p>Föreliggande uppsats undersöker hur kvinnor som utsatts för våld i en parrelation kan få styrka och en chans till läkande genom kommunikation på Internetforum med kvinnor i samma situation. Detta ställer jag i relation till socialtjänsten och välfärdssystemet där jag undersöker hur kvinnor som utsatts för våld av en man i en parrelation uppfattar och upplever det bemötande de får av samhället.</p><p>I uppsatsen lägger jag relationen mellan den hjälpsökande kvinnan och socialtjänsten i ett feministiskt och genusvetenskapligt perspektiv samt har fokus på berättandets dynamiska och eventuellt läkande kraft för dessa kvinnor i forum.</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats är att göra en kartläggning av vad som sker efter det att pedagogen gjort en anmälan om misstänkta övergrepp. Syftet är vidare att ge en bild av verksamma pedagogers syn på att göra en anmälan och vad som sker där efter. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger har vi tagit reda på deras uppfattningar och tankar kring en anmälan till socialtjänsten. Vi har även valt att genom kvalitativa intervjuer med socialsekreterare ta reda på hur samarbete mellan skolan och berörda myndigheter fungerar. Övergrepp mot barn är ett allvarligt samhällsproblem eftersom att många barn inte får den hjälp de behöver. Vi har kommit fram till att många pedagoger drar sig för att anmäla ett barn som de tror far illa till socialtjänsten. Vi har sett många andledningar till varför inte pedagoger anmäler men den största andledningen som vi ser det är att pedagogerna saknar förtroende för socialtjänsten, vilket även litteraturen poängterar. Vi vill med det här arbetet belysa hur viktigt ett fungerande samarbete mellan skolan och socialtjänsten är för att barnet ska få den bästa möjliga hjälp det behöver. Nyckelord Anmälan, sexuella övergrepp, barn som far illa, förskola/skola, socialtjänst, samverkan

Denna C-uppsats undersöker socialarbetares och polisers åsikter och attityder kring unga lagöverträdare. Avsikten med studien är att öka förståelsen mellan dessa två myndigheter och genom det skapa en plattform för bättre samarbete. En annan intention är att genom insikt i varandras åsikter bidra till att bemötandet av unga lagöverträdare blir mera samspelt. Urvalet begränsas till poliser och socialsekreterare som har arbetat eller arbetar med ungdomar i Stockholm City och Stockholms förorter. Studien är en kvantitativ studie som genomfördes med hjälp av enkäter. Sammanlagt var det 138 personer som ombads att delta i undersökningen, av dessa var det 112 personer som valde att besvara enkäten. Av resultatet går att utläsa att det finns både likheter och skillnader mellan de olika yrkesgrupperna. Likheterna visade på att både socialarbetare och poliser anser att det bästa redskapet för att minska brottsligheten är genom förebyggande arbete och samarbete. En annan likhet var att båda yrkesgrupperna ansåg att de främsta orsakerna till att ungdomar blir kriminella är bristande kontroll från föräldrar eller problematiska familjeförhållanden. Skillnader fanns främst när enkäten berörde straffmyndighet och påföljder. 54 procent av poliserna och 86 procent av socialarbetarna ansåg att 15 årsgräns var en lagom ålder för straffmyndighet, dock ansåg 44 procent av poliserna att straffmyndighetsåldern borde sänkas. När det gäller påföljder så ses störst skillnader på frågor som berör grövre brottslighet. Majoriteten av poliserna ansåg att fängelsestraff var den bästa påföljden för mord och bankrån, socialsekreterarna ansåg att behandling på slutet ungdomshem var rätt påföljd för dessa brott.

Syftet med denna studie var att beskriva och följa upp ett utredningshems utredningstexter. Dessa beskrivningar ämnades användas till att relatera utredningshemmet till dess omgivning. I uppsatsen gjordes innehållsanalys av både kvantitativ och kvalitativ karaktär av 18 utred-ningstexter. Dessutom gjordes en uppföljning med strukturerade telefonintervjuer, där frågor ställdes till ett urval föräldrar ur undersökningsgruppen. Studiens resultat visade att främst yngre barn utreds på utredningshemmet. En övervägande majoritet av barnen hade föräldrar födda utomlands. Den vanligaste problematiken hos familjerna var psykisk ohälsa hos föräl-dern/ föräldrarna. Utredningshemmet hade oftast föreslagit familjebehandling i dygnet runt vård som insats. Utredningshemmets förslag till insatser hade följts i mindre än hälften av fallen. Oftast var det familjebehandling i dygnet runtvård som inte hade genomförts. Föräld-rarna angav att situationen 1-2 år efter utskrivning från utredningshemmet blivit bättre. De uppgav oftast anledningar till att situationerna blivit bättre som inte kunde relateras direkt till genomförda insatser. I studiens analys fördes ett resonemang utifrån de organisationsteoretis-ka begreppen isomorfi och rationaliserade myter, då diskuterades främst de skilda förutsätt-ningar för arbetet som organisationerna ”utredningshem” och ”socialtjänst” har. Spekulering-arna rörde sig kring att utredningshemmen inte behövt ta någon ekonomisk hänsyn vid be-dömning av behov av insatser. Vidare diskuterades om resultaten speglar hur organisationerna söker legitimera sitt arbete gentemot sin omgivning.

Lärare har enligt 14 kap. 1§ SoL skyldighet att anmäla till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa. Trots att anmälningsskyldigheten är absolut, visar forskning att enbart ca 20 % av alla misstänkta fall anmäls. Syftet med undersökningen var att utifrån några lärares och en socialsekreterares perspektiv ge förståelse för anmälningsskyldigheten. Anledningen till att bådas perspektiv undersöktes låg i det faktum att lärarnas anmälningsskyldighet i stor grad påverkar socialtjänstens arbete. Utifrån syftet valdes en kvalitativ metod. Därefter genomfördes halvstrukturerade intervjuer med tre lärare och en socialsekreterare. Svaren som framkom under intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att den störst bidragande faktorn till varför lärare inte alltid fullgör anmälningsskyldigheten är brist på återkoppling från socialtjänsten. Andra orsaker som framkom var rädsla över att ha obefogade misstankar, oro för att barnet ska få det sämre i och med en anmälan samt att förhållandet mellan lärare och föräldrar ska försämras. Resultatet visade även att lärarna upplever samverkan med socialtjänsten som bristfälligt, medan socialsekreterarens upplevelser var av mer positiv art. Det framkom även att lärarna efterlyser mer kunskap om tecken på barn som far illa samt om socialtjänstens arbete. Trots att resultatet inte är generaliserbart överensstämmer det mesta med tidigare forskning.

Barns Behov I Centrum (BBIC) är ett utredningsverktyg inom social- tjänsten som har haft stor framfart i Sverige de senaste åren. Det finns tre viktiga områden som verkar inom BBIC vilka är "barnets behov", "föräld- rarnas förmåga" samt "familj och miljö". Syftet med detta arbete var att undersöka hur fem socialsekreterare upplevde att dessa områden blev tillgodosedda, hur BBIC fungerat som arbetsmetod samt att undersöka vilka dessa socialsekreterare anser haft mest nytta av BBIC. En kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats har använts för att komma fram till resultatet. För att ta reda på vad dessa socialsekreterare ansåg genomfördes intervjuer och resultatet av studien visade att det fanns många likheter mellan de intervjuade socialsekreterarnas åsikter och att många av deras uppfattningar var i linje med den tidigare forsk- ningen. BBIC hade ökat rättsäkerheten genom den struktur verktyget medfört dock hade arbetet blivit mer tidskrävande enligt informanterna. Barnens delaktighet i utredningar hade ökat sedan BBIC´s implemente- ring genom att det blivit enklare att se barnets behov och att strukturen gjorde att barnets röst framkom i utredningen. Vem eller vilka som var mest gagnad av BBIC´s implementering framkom ingen entydig bild.

The purpose of this report was to increase knowledge regarding the co-operation between social services from the perspective of employees at a school. The focus was on the question: “In the schools view, what is the relevance of co-operating with social services?” The problem was divided into three categories; the value of the co-operation, the schools discourse on co-operation and the balance of power in the co-operation. The scientific topic was addressed using a qualitative survey method at a school. Four people were interview; the principal, the welfare officer, and two teachers. Also, in order to further improve the survey, the interviewed subjects were brought together in a focus group. The scientific position taken could be characterized as hermeneutical-phenomenological and was inspired by both the hermeneutic of trust as well as the hermeneutic of suspicion. The results were analyzed from three perspectives; a social constructive perspective, a role theoretic perspective and from a power-balance perspective. The data indicated that all interviewed regarded the co-operation as something of large importance. Further, the most significant problem identified was the lack of feedback from the social services. Regarding the question of power there were contradictions noted between the statements made by the interview subjects, were only one subject recognized an imbalance in power in the co-operation.

The aim with the study was, that through a qualitative research approach, to examine in which way social services employees perceive information about children with incarcerated fathers and how they furthermore relates to the child's right to both parents in these situations. Seven interviews were implemented with social workers in the Stockholm County to obtain informa-tion on the following questions; how the children's needs are noticed at the social services, how employees discuss the child's right to their incarcerated father and which possibilities and obstacles social workers experience to promote contact between the child and the father. The ecology of human development theory was used in the analysis. The conclusions are that chil-dren with incarcerated fathers seldom is noticed at the social services as a result of inadequate cooperation between authorities but also due to whether the social services should be respon-sible for the children. Furthermore, children always have the right to maintain contact with their incarcerated father, with exceptions for situations where physical or sexual abuse have occurred. Social workers may contribute to contact by awarding a contact person, in cases where the mother is insufficient. Finally, individual assessments must always be done with considerations to the individual child.