Denna uppsats syftar till att ge ökad kunskap om hur förskollärare arbetar med att stärka barns självkänsla. För att få en inblick i förskollärarnas arbete kring självkänslan har kvalitativa intervjuer med sju verksamma förskollärare fördelade på två förskolor genomförts. Intervjuerna syftar till att ta reda på hur dessa förskollärare definierar begreppet självkänsla, hur de beskriver att arbetar för att stärka självkänslan hos barnen samt hur de värderar detta arbete. En analys har gjorts utifrån informanternas uttalanden samt genom ett urval av tidigare forskning kring självkänsla. Med hjälp av Daniel Sterns teori om självets utveckling ges en bild av hur självkänsla uppkommer hos en människa samt vilken roll omgivningen har i den sociala samvaron med barnet. De viktigaste resultaten visar att förskollärare anser att barns självkänsla är en viktig del av deras arbete, dock är det ingen aspekt som diskuteras kollegor emellan. Flera av förskollärarna tyckte att begreppet självkänsla var svårdefinierat och en tendens fanns att blanda ihop självkänsla med självförtroende. Även i förskollärarnas arbete fanns en tendens till att mer arbeta med att stärka självförtroendet än självkänslan, då förskollärarna tenderar att berömma barnens prestationer snarare än att bekräfta deras känslor. Uppsatsens titel är ett citat från en av de intervjuade förskollärarna som beskriver hur han upplever ett barn med hög självkänsla.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares insikter, syfte och arbetsmetoder för att genom barnlitteratur utveckla barns socioemotionella förmågor. De frågeställningar som studien utgår från är vilka insikter, vilket syfte och på vilka sätt förskollärare arbetar med barnlitteratur med denna fokus. För att undersöka detta används kvalitativa intervjuer som metod där sex verksamma förskollärare med varierad ålder och arbetslivserfarenhet deltar. Resultatet visar på att förskollärarna har en insikt i att barnlitteratur kan utveckla barns socioemotionella förmågor. Trots denna insikt visar resultatet på att barnlitteratur med fokus på socioemotionell utveckling inte är prioriterad utan används i samband med händelser som uppstår i barngruppen. Resultatet visar att de verksamma förskollärarna har en varierad uppfattning kring syftet med barnlitteratur i förskolan. Det framkommer i studien att förskollärarna förväntar sig att barn automatiskt tillägnar sig socioemotionella förmågor genom att få ta del av barnlitteratur. Samtal, diskussion, återberättande och drama är arbetssätt som förskollärarna menar har betydelse för barns möjligheter att tillägna sig socioemotionell utveckling. I studien framkommer det att förskollärarna genom samtal och diskussion om barnlitteratur har en förhoppning om att kunna se barns utveckling. Parallellt visar studiens resultat på att förskollärarna förväntar sig att barn automatiskt blir utmanade i sin utveckling då de får återberätta barnlitteratur.

Studien syftar till att undersöka om, och i så fall hur, pedagoger i förskolan arbetar förebyggande av barns psykiska ohälsa. Utgångspunkten för studien är teorier om barns psykiska hälsa utifrån ett socioemotionellt, sociokulturellt, kognitivistiskt och psykoanalytiskt perspektiv. Metodval för studien har varit en enkätundersökning baserad på dels en kvantitativ metod och dels en kvalitativ metod. Resultatet av studien visar på pedagogers grundläggande uppfattningar om området psykisk ohälsa. Det finns en varierad definition av begreppet, där pedagoger beskriver begreppet utifrån både ett individperspektiv och ett objektivt perspektiv. Definitionen av begreppet ”psykisk ohälsa” kan i viss mån kopplas till teoretikernas beskrivning av begreppet. Vidare redogör pedagogerna för olika arbetsmetoder i arbetet med att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Dessutom framkommer pedagogers efterfrågan av fortbildning. Frågeställningar - Vad innebär begreppet ”psykisk ohälsa” för pedagoger och finns det något samband med teorier om barns psykiska välmående? - Vilka arbetsmetoder menar pedagoger att de använder sig av för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, och på vilket sätt skulle dessa kunna utvecklas om utgångspunkten ligger i teorier om barns psykiska välmående? - Vad har pedagogers fortbildning för betydelse i det förebyggande arbetet av barnspsykiska ohälsa?

Syftet med denna studie är att undersöka sju pedagogers uppfattningar om hur barns socioemotionella utveckling påverkas i relation till de estetiska aktiviteterna såsom berättande och drama. Vår studie utgår ifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv som argumenterar att kommunikation och språk spelar en central roll för barns socioemotionella utveckling, som exempelvis lek som rollspel eller berättande. Som metod så har vi använt oss av en enkät/frågeformulär med sju deltagande pedagoger.    Vårt resultat visar pedagogernas uppfattningar om hur estetik så som berättande och drama kan påverka barns socioemotionella utveckling. Men också hur deras uppfattningar om drama och berättande kan påverka barnens inlärning och upplevelser.

Syftet med denna studie är att undersöka de musikpedagogiska idéer som utvecklades av Jaques-Dalcroze, Kodály, Orff och Suzuki för att se hur de väletablerade metoderna kan användas i pianoundervisning med förskolebarn i syfte att främja deras motoriska, språkliga och socioemotionella utveckling. Som metod i min studie har jag valt att analysera de fyra musikpedagogernas idéer och principer kartlagda i deras ursprungliga texter och övningsböcker. Den teorin som jag har använt mig av i min analys är från det traditionella utvecklingspsykologiska perspektivet. Jag väljer att begränsa mig till tre områden i förskolebarns utveckling: motorik, socioemotionell kompetens och språk. Analysen har visat att alla fyra metoder innehåller didaktiska medel som kan användas med förskolebarn. Min slutsats är dock att ingen av de fyra pedagogiska metoderna kan gynna barns utveckling i alla tre utvecklingsområden i lika hög utsträckning. Det är i stället en kombination av metoderna som på bästa vis kan hjälpa lärare att organisera pianoundervisning med förskolebarn.