Skolans uppdrag har sedan länge formats av behov och krav som samhället ställer på sina medborgare. Önskvärda kunskaper från samhället och makthavare ger incitament för revideringar av kursplaner och där olika ämneskunskaper flätas samman och sammanfogas till medborgerlig kompetens, blir samhällskunskapsämnet spjutets spets gällande vår civilisations sammansättning och funktion. Kunskaper som både är abstrakta och svårbegripliga avkrävs av unga elever där förkunskapers betydelse för nästkommande steg inom ämnet är elementära, men svårförstådda. Forskningen som presenteras framhåller vikten av didaktiska moment som tillåter elever att vara aktiva i undervisningen för att på ett pragmatiskt vis utveckla en grundförståelse för samhälleliga instanser och funktioner. Den kommunikativa aspekten av lärande framhålls som en nyckel för demokrati och delaktighet som en förutsättning. Samtidigt menar kritiska teoretiker att språkets konstruktion kan ses som ett hinder för förståelse där beslutsfattare i samhället skapat normer i språket, vilka blir hinder för individer med lägre språkligt kapital. Informanter i studien vittnar om ett ständigt föränderligt ämne som ses som en spegel av vår tid, ett ämne som engagerar och inkluderar de allra flesta med sin diskursiva karaktär. Ämneskarakteristiska begrepp och ett svårt språk ses dock som en utmaning för förståelsen, där elever med svenska som andraspråk riskerar att falla ur ramen.

Denna uppsats redogör för ökade kunskaper om seniorers upplevelser och syn på fortsatt bildning senare i livet. Syftet med denna studie var därmed att försöka förstå vilka tillgångar som gruppen tillskriver värde och som ger individerna fördelar i deras sociala position under tredje åldern. Studien tar avstamp i Pierre Bourdieus kapital- och strategiteoretiska perspektiv. Utifrån denna begrepps- och analysram har tre huvudsakliga frågeställningar skapats för att undersöka äldres lärande, vilket övergripande kategoriseras utifrån: Utbildningsstrategier, symboliskt kapital och lärande senare i livet. Med utgångspunkt i syftet och frågeställningarna utfördes åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer med personer som fyllt 60 år eller mer. Resultatet visade på att gruppen äldres uppfattning om, samt möjlighet till, vidare utbildning avgjordes av en rad olika faktorer såsom etnicitet, bostadsområde samt alstrat kapital. För en del av individerna var flykt från krig och bosättning i ett nytt land en tvingande faktor som skapade kompenserande strategier att navigera i ett främmande lands utbildningssystem. För dessa individer visade det sig fördelaktigt att ha medburet utbildningskapital som alstrats under första- och andra åldern. För en del andra individer innebar däremot ringa kapital tidigt i livet att de fick sämre förutsättningar senare i livet. Digital kompetens, som i denna studie även benämns IKT-litteracitet, ansågs värdefullt bland flera av individerna i denna studie, likväl socialt kapital och språkligt kapital. Bland de icke-svensketniska informanterna var det språkliga kapitalet särskilt högt värderat. Studiens slutsatser pekar därmed mot att social ojämlikhet inte jämnas ut med åldern, utan att det istället finns socioekonomiska- och etniska aspekter att ha med i diskursen om ett gott åldrande liv. Vad jag därmed anser saknas är röster från gruppen äldre i frågor som rör snedfördelning av sociala resurser senare i livet, främst beträffande resurser som rör IKT-litteracitet.

Studien sökte besvara hur det kompensatoriska uppdraget uppfattades, vad som kompenserades, vilka strategier som användes samt förutsättningar för det. Social bakgrund i relation till det kompensatoriska uppdraget har genomsyrat skolans utveckling över tid och därav låg studiens fokus på det. Tidigare forskning visade att social bakgrund samt språknivå korrelerar väl med skolprestation. Data samlades in med hjälp av 18 semistrukturerade intervjuer med lärare, specialpedagoger, rektorer och skolchef från förskola till gymnasiet, mejlkonversation med tre statliga skolmyndigheter samt personliga samtal med två statstjänstemän. Studiens teoretiska utgångspunkter inbegrep intersektionalitet, specialpedagogiska perspektiv, sociokulturellt och salutogent perspektiv samt habitus. Enligt Skollagen ska skolan kompensera för elevers olika behov och förutsättningar. Trots att informanterna kompenserade för många saker, framförallt neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, framkom en viss osäkerhet kring uppdraget då det var relativt okänt och dels uppfattades tolkningsbart. Förutsättningarna för uppdraget varierade. De största hindren tycktes vara brist på kommunikation kring uppdraget samt resurser. Statstjänstemännen var tydliga med att det är språket som ska kompenseras. De flesta av informanterna ansåg inte att kopplingen mellan social bakgrund samt språknivå och kompensatoriska insatser är tydlig. Många uttryckte att de kopplar social bakgrund till föräldrars förmåga att stötta sina barn med läxläsning eller ekonomiska förutsättningar. En av studiens slutsatser var att det kompensatoriska uppdraget behöver förtydligas och diskuteras i större omfattning. / This study sought to show how the compensatory mission is perceived, what is being compensated as well as which strategies are used and finally the prerequisites for the mission. Social context in relation to the compensatory mission has throughout the history of school been of importance and it is therefore a focal point in this study. Previous research showed that social context as well as language skills corresponds well to a student's school performance. The data collection method was semi structured interviews with a total of 18 teachers, special educators, headmasters and a headmaster of education, from nursery and preschool to high school. Data were also collected from three national school authorities and two officials. The theoretical framework included different perspectives such as intersectional, special education, sociocultural, salutogenic and habitus. According to the school law, the school ought to compensate for the different needs and prerequisites of the students. Despite the fact that the informants compensated for many things, in particular neuropsychiatric disabilities, an uncertainty concerning the mission arose since it was relatively unknown and was apprehended as interpretable. The prerequisites for the mission varied. The mayor obstacles for the mission seemed to be lack of communication regarding the mission and resources. The two officials were explicit concerning that it is the language that should be compensated for. The informants did not find the connections between social background and compensatory input or language clear. Nevertheless, they saw a coupling between social background and parents´ ability to support their children with homework or economic preconditions. One of the conclusions of the study was that the compensatory mission needs to be clarified and be discussed to a greater extent.