Studien syftar till att undersöka klienters erfarenheter av bemötande från professionella i samband med stödsamtal som skett på frivillig basis. Detta görs med utgångspunkt i att forskning om klienters erfarenheter av stödsamtal saknas. Studien har en kvalitativ ansats och datamaterialet har insamlats genom semistrukturerade intervjuer med 5 informanter som har erfarenhet av att ha gått i stödsamtal på frivillig basis som en öppen insats riktad mot barn, unga och deras föräldrar. Datamaterialet har analyserats enligt en fenomenologisk hermeneutisk analysmetod. Resultatet antyder att klienters erfarenheter av bemötande innebär en upplevelse av att bli sedda av den professionella som i sin tur upplevs som en person som är delvis människa och delvis yrkesroll. Dessa roller tycks av informanterna förstås som oförenliga och upplevelsen av bemötandet tycks relaterad till upplevelsen av denna motstridighet gällande den professionellas inneboende roller. Därtill präglas upplevelsen av bemötandet av tillit, vilken tydligt präglade informanternas upplevelse av både relationen till den professionella och av bemötandet. Även hur informanterna upplevde sig samsas om perspektiv med den professionella var ett tydligt drag i resultatet. Möjligheten att samsas tycks tillsammans med att bli sedd och känna tillit vara utmärkande för en positiv upplevelse av bemötande. Resultaten speglar en övergripande positiv upplevelse av bemötande och den professionella relationen.

Syftet med föreliggande enkätstudie var att undersöka om distriktssköterskorna upplever att de har tillräckligt med kunskap och stöd för att genomföra stödsamtal med deprimerade mammor, samt att se hur handläggningen ser ut då mammor visar tecken på postnatal depression. Urvalet bestod i distriktssköterskor som genomgått utbildning i Postnatal depression och svarsfrekvensen i enkätstudien var 66 %. Samtliga respondenter upplever att utbildningen i Postnatal depression är användbar i deras arbete. Mest nytta har de av att veta hur en bra screening ska gå till. Majoriteten av respondenterna har tillgång till handledning med psykolog 1 gång/mån eller 2-3 gånger/halvår. Något mindre än hälften upplever att handledningen de får inte är tillräcklig. Samtliga respondenter använder The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) i sitt arbete och remitterar alla mammor med mer än 16 poäng till psykolog. Mer än hälften genomför i genomsnitt 1-3 stödsamtal med varje deprimerad mamma. Knappt hälften av respondenterna upplever att de träffar för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra i situationen med stödsamtal. Slutsats Postnatal depressions utbildningen är användbar i arbetet som distriktssköterska. Tillgången till handledning är för de flesta god men otillräcklig. Många upplever att de träffar för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra med att genomföra stödsamtal. / The aim of this study was to investigate if the child health care nurses feel they have enough knowledge and support to operate counselling with mothers that feel depressed postpartum, further the aim also was to see how the child health care nurses handle mothers with signs of depression. The sample consists of child health care nurses who had taken the training-course in Postnatal depression, 66 % answered the questionnaire. All respondents experience that the training in Postnatal depression is useful in their work. Most useful to know is how a god screening is attended. The majority of respondents have access to supervision with psychologist once a month or 2-3 times over six months. Barely half feel they don’t get enough supervision. All respondents use The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) in their work and also refer mothers with EPDS score 16 or more to psychologist. More than half of the respondents operate 1-3 counselling with each depressed mother. Almost half feel that they meet too few depressed mothers to feel secure with counselling. Conclusion: The training-course in Postnatal depression is useful in the work of child health care nurses. Supervision with psychologist is for the most child health care nurses adequate, but not enough. Many of the respondents experience that they meet too few depressed mothers to feel secure and to find a routine in counselling.

En kvalitativ studie har genomförts med syfte att undersöka hur man talar om sexualitet med kvinnor i stödsamtal efter våldtäkt. Två typer av empiriskt material har använts för analys; journalhandlingar skrivna i samband med stödsamtal och intervjuutskrifter från intervjuer med kuratorer som genomför stödsamtal. I journalerna finns sexualitet inte omnämnt. Genomgången av tidigare forskning och empiri visar att det finns en bild av att en våldtagen kvinnas sexualitet är skadad. Det finns en osäkerhet kring att ta upp ämnet i stödsamtal. Det framkommer också att det för en del av de intervjuade är självklart att sexualiteten har en viktig plats i dessa samtal. Historiskt sett har både våldtäkt och sexualitet blivit mer accepterat att tala om, men studien visar att ämnena fortfarande förknippas med skam. / A qualitative study has been carried out, with the purpose of examining how sexuality is spoken of in post-rape counselling with women. Two types of empirical material have been used for analyzes; medical journals from post-rape counselling and transcripts of interviews with counsellors who perform post-rape counseling. The medical journals showed no mentioning of sexuality. The examination of previous research and the empirical material shows there is a general image of the sexuality of a raped woman to be damaged. There is an uncertainty as to bringing up the subject in the counselling sessions. It is also apparent that it is obvious for some of the interviewed that sexuality takes an important place in these counselling sessions. Historically, both rape and sexuality has become more accepted to speak of, but the study shows that both topics are still associated with an amount of shame.

Studier visar att stödsamtalet kan ses som otydligt och tycks sakna en bestämd utformning. Syftet med denna studie var därför att undersöka vad stödsamtal innebär för skolkuratorer som arbetar på högstadium samt hur de tillämpar stödsamtal i praktiken. Studiens insamlade data baseras på kvalitativa intervjuer med sex skolkuratorer. Det insamlade datamaterialet analyserades mot bakgrund av en teoretisk tolkningsram bestående av perspektiv på stödsamtal, samtalsfärdigheter samt verktyg och metoder tillämpbara i samtal. Datamaterialet analyserades även mot tidigare forskning. Studiens resultat visar att stödsamtal ses som otydligt och icke-behandlande samt att stödsamtalet uppfattas som ett hantverk. Stödsamtalet ses även som flexibelt och utformningen anpassas utifrån elevens behov och dennes situation. Framträdande var vikten av en samtalsstruktur, allians med eleven samt skolkuratorns förhållningssätt i stödsamtalet. Studiens resultat påvisar även att motiverande samtal är en metod som används samt att skolkuratorerna tillämpar ett integrerat arbetssätt i stödsamtalet. / The aim of this study was to examine what counselling means to school counselors who work at lower secondary schools and how they use counselling in their practice. The collected data is based on qualitative interviews with six school counselors. The data was analyzed towards a theoretical framework consisting of perspectives of counselling, counselling skills as well as tools and methods which can be used in conversations. The data was also analyzed towards previous research. The result shows that counselling is seen as unclear, a non-treatment method and counselling apprehends as a handicraft. The counselling is flexible and the design can be adapted to the pupils needs and situation. It’s important with a structure in conversations, the alliance with the pupil and the school counselors approach in counselling. The result also shows that motivational interviewing is used and that the school counselors is using an integrated work procedure in counselling.

With this research we aimed to seek how youth workers express their experience of counselling on the internet compared to traditional counselling face to face with a theoretical ground in semiotics and symbolic interactionism. Our questions were 1) How do youth workers describe their experiences from anonymous, faceless online counselling? 2) How do youth workers experience the differences between online counselling and the traditional face-to-face counselling? 3) Which possibilities and difficulties do they see in online communication with adolescents? We used semi-structed interviews with seven youth workers. Six of those are active in non-profit organisations, and one in social services. The results from our interviews showed that the interviewees saw that misunderstandings were more frequent on the internet, but that online counselling with adolescents still was easier than in the face-to-face meetings. To compensate for the non verbal part of communication in real life, symbols is seen as very important in online communication. The youth workers meant that the development of the on line counselling has opened a new arena. An arena where they get an opportunity to meet young people whom they don´t believe they would have met elsewhere. We found that this is a new, not fully developed culture with its own langue which we are about to learn. Once we understand and are capable of using this language new ways to meet with clients will be opened.

The aim of this study was to investigate from the perspective of professional supportive counselors and therapists how they approach adolescents in their grief and crisis management. This study was based on six semi-structured interviews with school counselors, a counselor on a youth clinic and a psychotherapist. The empirical material was then analyzed using content analysis. Results showed that the conversations are designed according to the individual need. The empirical data showed that it’s important to meet the adolescents where they are, both emotionally and based on their current wants and needs. The interviewees mean that everyone reacts differently and goes through their crisis and grief in different ways. The results also showed that a previous relationship favors the supportive conversations with the adolescent, but it’s also significant that the professional has an ability to create an alliance when meeting the youth for the first time.

Bakgrund: Tidigare studier påvisar frånvaro av forskning kring stödsamtal inom psykiatrisk öppenvård och att dessa kan upplevas som otydliga och utan bestämd utformning. Genom stödsamtal kan patienten erbjudas olika verktyg för att stärka sina egna förmågor. En god vårdrelation mellan vårdare och patient ökar förutsättningen för att säkerställa god vård. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur stödsamtal används inom psykiatrisk omvårdnad i öppenvård. Metod: Studiens insamlade material baserades på kvalitativa intervjuer med elva informanter med erfarenhet av stödsamtal. Datamaterialet diskuterades i förhållande till en teoretisk referensram bestående av perspektiv på innehåll, utformning och användning av stödsamtal. Resultat: Resultatet påvisade att stödsamtal kan ses som behandlande och utformas beroende på vem som håller i samtalet. Stödsamtalet utformas ofta individuellt utan tydliga former. Framträdande var relationens betydelse samt att patienterna blev lyssnade på. Betydelsefullt var också att patienterna fick delge sin egen berättelse och därigenom kunna påverka sin egen vård. Diskussion: I denna studie diskuterades resultatet mot Lennart Fredrikssons teori om det vårdande samtalet. Förhållningssättet under samtalet upplevdes viktigt, även att lyssna och försöka förstå vad patienten ville uttrycka. Patientens delaktighet i vården var betydelsefull för att öka motivationen till ökat egenansvar hos den enskilde. / Background: Previous studies within the field of psychiatric nursing shows an absence of research regarding support counselling, meanwhile the existing discussions can be perceived as unclear and without a definite design. Through support counselling, the patient could gain various tools to strengthen their own abilities. Furthermore, a good caring relationship between the carer and the patient increases the conditions for ensuring good care.  Purpose: The purpose of this study was to investigate how support counselling is used in outpatient psychiatric nursing.  Method: The study’s data was collected through qualitative interviews with eleven informants with experience of support counselling. The data was discussed in realation to a theoretical frame of reference consisting of perspectives on the content, design and use of support counselling.  Results: The study’s results shows that support counselling can be seen as treating and its design depends upon who´s giving the counselling. The support counselling is often designed individually without determined shapes. A prominent aspect was the importance of the relationship, that the patients felt listened to, and got the opportunity to share their own story as well as being able to influence their own care.  Discussions: The study’s results were discussed together with Lennart Fredriksson’s theory of caring counselling. The approach during the counselling was of importance, including being able to a be a good listener as well as trying to understand what the patient wanted to express. The patient’s participation when outlining the care was important in order to increase the individual’s motivation to attain personal responsibility.  Keywords: Suffering, psychiatry, relationship, support counselling, caring communication.

År 2006 kom ett riksdagskrav till Polismyndigheten om att implementera handledningssamtal i syfte att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. Tre år senare hade det inte utförts i någon större utsträckning och Rikspolisstyrelsen förklarade situationen med ekonomisk resursbrist. I den händelsestyrda och ofta påfrestande miljö svenska poliser arbetar i är samtalsstöd en viktig faktor för emotionell bearbetning. Studiens syfte var att nå ökad kunskap om stödsamtal som verktyg inom Polisen genom att undersöka svenska polisers uppfattningar om stödsamtal och hur dessa tillämpas. Grundad teori har varit den metodologiska utgångspunkten. 5 semistrukturerade intervjuer med intervjuguide genomfördes; 2 deltagare är kvinnor och 3 är män. Resultatet visade att organisatoriska förutsättningar är centralt för chefers skapande av en trygg grupp och miljö för medarbetarnas upplevda möjlighet att uttrycka känslor i. Formellt samtalsstöd används främst för att behandla praktiska frågor efter en svår händelse, medan informella samtal är den huvudsakliga arenan för emotionsbearbetning. Stödsamtalets funktion för polisyrket kan förstås av kärnvariabeln ”upprätthållande av den emotionella organisatoriska normen genom organisationskultur”. Studiens praktiska implikationer är att medvetandegöra chefer om deras roll i att en miljö som är positiv för samtalsklimatet. Vidare forskning skulle kunna fortsatt intressera sig för den sociala anpassning som sker till följd av polisens organisationskultur. / In 2006, the Swedish parliament demanded of the Police Authority that counseling be implemented as means of improving the psychosocial working environment. In 2009, it had not been executed to any greater extent due to lacking financial resources. In the operational environment in which police officers work, counseling is an important factor in emotional processing.  The aim of this study was to attain knowledge of how counseling can be used within the Police force by studying Swedish police officers’ perception of counseling and its application. Grounded theory has been the methodological approach. Five semi-structured interviews were conducted; two participants were women, three were men. The results showed that organizational conditions are key in police managers’ shaping of a group, and of an environment for the coworkers' perceived opportunity to express feelings. Formal counseling is used mainly to deal with practicalities after a difficult incident, whilst informal dialogue is the main arena for emotional processing. The role of supportive counseling in the police force can be understood by the core variable ”the upholding of the emotional organizational norm through organization culture”.  The practical implications of this study are to increase police managers’ awareness of their role in shaping a positive environment for the conversation climate. Further research could look into the social adaptation that occurs as a result of the organization culture within the police force.

Syftet med studien är att öka kunskapen om kuratorers erfarenheter av att utöva stödsamtal via videosamtal inom primärvården. Vidare är syftet att öka kunskapen om kuratorernas förhållningssätt till stödsamtal som genomförs via videosamtal. Därför syftade studien till att undersöka vilka möjligheter respektive utmaningar kuratorer upplever i utövandet av stödsamtal via videosamtal inom primärvården samt deras förhållningssätt till dessa samtal. För att besvara frågeställningarna genomfördes studien med en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer analyserades med hjälp av en tematisk analys. Totalt intervjuades sex kuratorer som arbetar inom primärvården i olika regioner i Sverige och valdes utifrån ett bekvämlighetsurval. Det teoretiska begreppet om professionellt förhållningssätt och Kommunikationsteori har tillämpats i analysen av de empiriska resultaten. Resultaten visar att videosamtal som verktyg kan ha både för- och nackdelar för både kuratorer och patienter. Det framkommer även att kuratorerna upplever en förlust av icke-verbal kommunikation i samtal via videolänk och att den icke-verbala kommunikationen ofta ersätts och förstärks av verbal kommunikation. Studien visar även att miljön vid samtal via videolänk kan ses som både en resurs och ett hinder för både kuratorerna och patienterna. Studiens resultat belyser även att omfattning av utbildning vad gäller videosamtal och kollegialt stöd är olika för kuratorerna men att de framhäver betydelsen av att tillgodose patientens behov. Studien uppmärksammar vikten av självreflektion för utveckling i den professionella yrkesrollen. / The study aims to increase knowledge about social workers, i.e counsellors, experiences and approaches of practicing videoconferencing in primary care. Therefore, the study aimed to examine counsellors’ experiences regarding opportunities, challenges and approaches of these calls. A qualitative methodology was employed through a series of semi-structured interviews to collect the data. A thematic analysis of the interviews was used to analyse the practitioners’ responses. Through convenience sampling, a total of six primary care counsellors who work in six different regions in Sweden were selected and interviewed. The theoretical concept of the Professional Approach and Communication Theory has been applied in the analysis of the empirical results. The results demonstrate that videoconferencing as a tool, can have both advantages and disadvantages for both the practitioner and the patient. The results indicated that some non-verbal cues are lost during video call counselling, however, those are often replaced and reinforced by verbal communication. The study also shows that the environment of video call can both facilitate and hinder the experience of the session, for both the practitioner and the patient. In addition, the extent of videoconferencing training and collegial support differs across practitioners, but there is a strong emphasis on the importance of accommodating the patient's needs. Lastly, the study accentuates the importance of self-reflection within practitioners for ongoing professional development.

To offer support before problems develop into greater difficulties is an important quality in the social services' work with children and families. An increased focus on early support is addressed in the political debate as a way to hinder children from being recruited into criminal gangs. The essay aims to investigate how parents with children under six in the outskirts of Stockholm experience and use parental counselling. A thematic analyse of nine semi-structured interviews with parents that have received parental counselling, shows that the parents describe counselling as an open talk with a professional friend, a safe space to explore their own parenting, their relationship with the child and the partner as well as coparenting and to explore how received advices works out in their own parenting. The results are analysed from a psychopathological developmental perspective as well as from the concept of governmentality. Risk- and protective factors regarding parent, child and family seem to have been addressed in the counselling but not factors in the demographic environment. The parents’ motivation to seek support can be understood as an internalized eager to be led. This raises questions whether such an internalized motivation is needed to be attracted by the counselling.