10 billion people will inhabit this planet by 2050. In order to feed such a large number of people research shows that food production will need to increase by 70%.This project explores what a foodcentric city planning can look like, where agriculture is not only integrated into the built environment, but rather the main generator of urban form. A block typology specifically tailored to create optimal growing conditions is rolled out as a high density agricultural grid across Bromma airport, and addresses issues of combining large scale structures with small scale human life.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur en logotyp för ett hållbarhetsprojekt bör utformas för att återspegla projektets värdeord och projektmål. Arbetet är en fallstudie som till största del har baserats på en kvalitativ metod. De slutgiltiga värderingarna av logotyperna har använt en kvantitativ metod för att sammanställa större kvantiteter data. Ramverket innefattar bland annat teorier om varumärkesbyggande och marknadsföring i förhållande till miljön. Värdeorden urbant, kaxigt och livligt och projektmålen stadsutveckling, hållbarhet och integration togs fram genom en förstudie som bestod av en intervju med uppdragsgivaren. Förstudien inkluderade även intervjuer med personer som ingick i målgruppen “odlingsintresserade och miljömedvetna i Östergötland” om vad de associerade med stadsodling. Designprocessen gick igenom olika faser med bland annat moodboarding, skissering och digitalisering. De framtagna logotyperna värderades av respondenter i två omgångar; av både uppdragsgivare och respondenter från målgruppen, för att se huruvida logotypen kommunicerade värdeorden och projektmålen. Slutsatserna drogs att det är gynnsamnt att frekvent använda värdeorden och projektmålen i designprocessen samt utvärdera de olika stegen för att analysera vad skisserna skapar för associationer.

Vårt jordklots klimat förändras till det sämre och har blivit allt mer oförutsägbart. Med enormt stor sannolikhet beror det på den utbredda förbränningen av fossila bränslen världen över som vi människor startade explosionsartat i och med industrialismen. Detta fastställer IPCC i sin 5:e klimatrapport. För att mänskligheten ska leva vidare på planeten behöver vi uppnå en hållbar utveckling. Denna utveckling grundar sig först och främst i tre aspekter nämligen ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. En etisk aspekt ser även ut att vara på väg att ansluta till de övriga tre, vilket skulle främja den sociala aspekten som varit underordnad de övriga två. Etiken skulle därmed kunna balansera begreppet hållbar utveckling. Matindustrin är inte hållbar. Ett industrialiserat jordbruk innehållandes konstgödsel, bekämpningsmedel i form av olika gifter samt genmodifierade grödor är inte hälsosamt varken för djur, natur eller människor för den delen. Eftersom det är en global industri sker transporter hit och dit över hela världen, vilket leder till att snittlivsmedlet i matvaruaffären transporteras cirka 2 400 kilometer från jordbruk till konsument. Antagligen är transporten ännu längre på grund av varors komplexa sammansättning. Många människor har i och med detta system fått ett dåligt förhållande till mat, och dess roll i våra liv är inte lika påtaglig som förr. De långa transporterna tillsammans med framställningen kräver offantliga mängder olja, vilket gör att vi rent av kan sägas äta denna svarta klibbiga sörja dagligen. Nästan åtta fat behövs för att föda en amerikan under ett år. De flesta länder världen över importerar huvuddelen av sin mat, vilket leder till en skörhet och utsatthet för dagens städer och länder. Om matindustrins leveranser skulle upphöra har de flesta västerländska storstäder mat till sina invånare som räcker för tre dagar. Var och en kan njuta av nio måltider, levererade från matvarubutikernas lager, innan den riktiga krisen bryter ut. På grund av sinande bränsleresurser kan det bli svårare att importera mat i framtiden, vilket gör att lokal produktion av mat inom våra städer är nödvändig. Vad kan då stadsodling lära stadsplaneringen för ökad samhällelig hållbarhet? Stadsodlandet är på stark frammarsch, främst i USA, Kanada, Storbritannien och Västeuropa. På sista tiden har stadsodlandet även fått ett uppsving i Sverige med positiv respons i media. Föreningsdrivna stadsodlingar gör anspråk på outnyttjade områden i städer och sluter vanligtvis avtal med kommuner. Dessa dyker upp här och där i landet och utgör ett alternativ till det mer traditionella odlandet på koloni- och odlingslotter i staden. Dessa har inget större ekonomiskt vinstintresse utan odlar för gemenskapens skull och för att de är trötta på att vara industriella ätare. Med ett pedagogiskt syfte vill föreningarna stärka de förlorade mänskliga sambanden mellan land och stad. Andra typer av stadsodlingar dyker även upp där verksamheten är mer företagsbaserad, vilket i störst utsträckning sker utomlands. Det har även börjat odlats på tak samt görs experiment på hur grödor kan odlas inomhus genom vertikal odling, antingen i futuristiska höghus av glas eller i övergivna befintliga byggnader. Grundidén för dessa vertikala inomhusodlingar bygger på att skapa slutna självförsörjande kretsloppssystem med innovativa, smarta och högteknologiska metoder. Drivkrafterna bakom stadsodlingsinitiativen grundar sig i klimatfrågan, en ohållbar matindustri, att minska transportbehovet och att på nytt stärka relationen mellan landsbygd och stad. Jag är övertygad om att jag med detta arbete har fått smygtitta in i framtiden när det handlar om att föda jordens växande storstadsbefolkningar. Det som är bäst lämpat för Sverige är de föreningsdrivna stadsodlingarna som först och främst bidrar med social hållbarhet. Ekologisk hållbarhet erhålls självklart också, och även ekonomisk om stadsodlandet får fäste och utvecklas. Den ekonomiska hållbarheten kommer inte först utan sker på sikt genom jobbskapande och stadsodlingens övriga positiva externaliteter. Jag har tillsammans med min handledare på Stockholm stad funnit den mest lämpliga placeringen och organisationsformen för en stadsodling på ett framtida idrottshallstak i Hjorthagen. Stadsdelen är den första delen som byggs av Norra Djurgårdsstaden som är tänkt att bli en klimatneutral stadsdel och ett spjutspetsområde när det handlar om hållbarhet. Med tanke på detta behövs stadsodling med produktion av ekologiska närodlade grönsaker. Det stadsodlingskoncept som jag framtagit kan stärka stadsodlingstänkande i planeringen av Norra Djurgårdsstaden. Trots denna placering, i en central stadsdel i Stockholm, är det inte här stadsodlandet gör störst nytta. Det är nämligen i miljonprogrammens förorter, där land möter stad, som odlandet i dagsläget i Sverige kan göra störst samhällsekonomisk nytta. Här bor ofta samhällets mest socialt utsatta och stadsodlingar kan få enormt stora konsekvenser och positiva följdeffekter i dessa områden. De kan bland annat främja integrationen. Stadsodling kan lära stadsplanering att på grund av klimatförändringar och en ohållbar matindustri är framtidens städer i behov av att i större utsträckning planeras med maten i åtanke. Denna planering skapar en nödvändig ”food security” och behöver ledas från politisk nivå där även näringslivet och allmänheten deltar för dialogskapande, vilket är A och O för att uppnå hållbar utveckling. Alla varianter av stadsodling bidrar på sitt sätt till en hållbar stadsutveckling och tillsammans kan de ge effekter för samtliga hållbarhetsaspekter. Genom möjligheter att på ett hållbart sätt föda världens framtida urbana befolkning, i samverkan med krafter att dela på saker, kan stadsodling bidra till minskad klimatpåverkan. En sak är säker. Att låta matindustrin fortsätta förse oss med mat som vanligt, samtidigt som vi fortsätter med dagens konsumtionssamhälle, går inte. / Earth´s climate is getting worse and has become more unpredictable. It is extremely likely that this change occure due to the widespread burning of fossil fuels around the world, which humans started explosively through industrialization. IPCC determines this statement in their 5: Th climate report. If humanity intends to continue living on this planet we need to achieve a sustainable development. This development is based first and foremost on three aspects namly economical, ecological and social sustainability. An ethical aspect also seems to be on it´s way connecting to the other three, which would foster the social aspect that has been subaltern the other two. Ethics should by that be able to balance the term sustainable development. The food industry is not sustainable. An industrial agriculture consisting of fertilizers, pesticides and genetically modified crops are not healthy for neither animal, nature nor people. Since the industry is global transportation takes place all over the world. These transportations makes the average grocery product travel 1 500 miles from agriculture to consumer. This distance is probably longer due to the complexity of contents in grocerys. Many people have, thanks to this system, a bad relationship to food and its role in our lives is not what it used to be. Long transportation systems together with processing requires for prodigious amounts of oil, which makes us literarly eating oil. Almost eight oil drums are needed to feed an average American each year. Most of the countries worldwide are importing the majority of there food, which leads to fragility and vulnerability when considering today's cities and countries. If food industry shipments would cease most of the major western cities face food storages enough to feed their residents for three days. Everyone can enjoy nine meals before the real crisis erupts. Because of dwindling fuel resources there might be more difficult to import food in the future, which makes local food production within our cities nessessary. What can urban farming teach urban planning for increased social sustainability? Urban farming is gaining ground, especially in USA, Canada, Great Britain and Western Europe.   Lately urban farming has experienced a boost in Sweden as well, with positive respons in the media. Associations that runs community farms claims unused areas in cities and usually contracts are closed with municipalities. They pop up here and there around the country and represent an alternative to the more traditional cultivation on allotments. These farming associations have no major interest in economic profits, instead thay farm for a more solidary community and because they are tired of being industrial eaters. With an educational purpose these associations wants to strengthen the lost human conections between land and city. Different sorts of urban farming also takes place where operations are more business based, which mainly occurs abroad. Rooftops are also, since some years, more frequently used for farming. Another interesting movement is vertical farming that takes place inside, either in futuristic skyscrapers of glas or in existing abandoned buildings. The main idea for these vertical indoor farms is closed self-sufficient systems based on innovative, smart and high technology methods. The main forces behind urban farming initiatives are the climate issue, an unsustainable food industry, to decrease the need of transportation and to once again strengthen the relationship between urban and rural areas. I am convinced that this project has let me take a look at a future way to feed the world’s rapid growing urban population. The most suitable way for urban farming in Sweden is community farms runed by associations, which primarily contributes to social sustainability. Ecological sustainability is obviously a result as well and if urban farming is here to stay we will also get economical sustainability. This last aspect will not occur immediately but instead happen in a longer perspective thanks to positive externalities evolved from urban farming. Together with my supervisor at Stockholm municipality has the best location for a community farm been located on a future gym rooftop in Hjortagen. This neighbourhood is the first part being built of the Stockholm Royal Seaport, which is supposed to be climate neutral and a leading-edge area when it comes to sustainability. Considering this urban farming is needed, with ecological localy produced vegetables. I have created an urban farming concept which can strengthen how planners think of urban farming in the future planning of Stockholm Royal Seaport. Despite this location close to the city center this is not the place where urban farming creates greatest benefits. The greatest socio-economic benefits are instead created in “Miljonprogrammets” suburbs, where land meets city. Societies most disadvantaged are often living here, which opens possibilities for urban farming to create major positive consequent effects in these areas. It can for instance promote integration. Urban farming can teach urban planning that due to climate change and an unsustainable food industry cities are in a greater need to be planned having food in mind. This planning creates food security and needs to be led through politics where also private businesses and public participation are important actors to promote dialogue, which is nessessary for reaching sustainable development. All urban farming initiatives contribute in their own way to sustainable cities and together they can have an effect on every aspect of sustainability. The opportunities to in a sustainable way feed the world´s future population, together with forces of sharing, urban farming can reduce climate change. One thing is for sure. Allowing the food industry to continue to deliver us food as usual, and at the same time consume as we do today, is not possible.

Allt fler människor väljer att bosätta sig i städer. Samtidigt lever vi i en tid där hållbarhetsmål är viktigare än någonsin att uppnå. Städers ökande antal invånare gör att allt fler människor vistas på gator, torg, parker och andra grönområden i staden, vilket ställer höga krav på det offentliga rummet. För att bemöta detta krävs hållbara, livskraftiga, säkra och hälsosamma offentliga rum, med syfte att skapa en jämställd stadsmiljö som involverar alla människor. Dessa platser kräver smarta lösningar för att främja hållbar stadsutveckling.Stadsutvecklingen gör att de offentliga rummen ständigt förändras. Ett område som står inför förändring kan ta flera år att färdigställa, vilket gör att offentliga rum från och till infinner sig i ett slags mellanläge. Platsen används då inte längre som tidigare, och har ännu inte fått sin nya användning. Detta kan skapa tillfälligt otrygga eller oinbjudande kvaliteter i det offentliga rummet, till exempel brist på belysning och få människor i rörelse. För att motverka detta kan stadsplanerare och arkitekter implementera temporära installationer för att ge platsen en ny identitet och användning.För att undersöka om tillämpandet av temporär användning kan bidra till hållbar stadsutveckling, utförs en interventionsstudie på en offentlig plats som genomgår förändring. Denna interventionsstudie innefattar en beskrivande planeringsprocess samt en fältstimulering där en temporär paviljong med odlingsmöjligheter byggs upp i det offentliga rummet. Studiens empiriska del innefattar även en platsanalys för att undersöka hur paviljongen påverkar, och påverkas av, dess kontext. Dessutom tillämpar studien en enkätundersökning för att undersöka allmänhetens attityder till det offentliga rummet. Detta, tillsammans med kvalitativa intervjuer med experter inom området, ger oss en inblick i hur en intresserad person utan en formell roll kan delta i planeringsprocessen och utformningen av en offentlig plats. Resultatet beskriver planeringsprocessen och uppförandet av den temporära paviljongen. Detta beskriver i sin tur hur temporär användning kan bidra till inkludering och hållbarhet i stadsrummet. / Increasingly more people are choosing to settle in cities. At the same time, we live in a time where achieving sustainability goals are more important than ever. The increase in residents in urban environments has created a build up of people passing through the streets, squares, parks, and other green areas in the city, putting a huge strain on public spaces. In response to this, renewable, viable, safe and healthy public spaces are needed, with the aim of creating an equal urban environment open to all. These public spaces require inventive solutions to develop the urban environment to a sustainable future.Urban development is not only inevitable, but a must for progression, however, to the average citizen this creates ever shifting, ever changing surroundings for them to work and live in. During these, sometimes years long, periods of change, public spaces can fall into a form of middle ground, where the previous purpose of the space has been lost, and the new purpose has yet to be gained. This can temporarily create unsafe and uninviting qualities in the public space, for example due to lack of lighting and people. To challenge this, city planners and architects can look to implement temporary installations to give the site a new identity and use, bridging the gap between old and new.To investigate whether temporary use can contribute to sustainable urban development, an intervention study was conducted at a public space that is under-going change. This intervention study includes a descriptive planning process as well as a field stimulation where a temporary pavilion with cultivation opportunities is built up in the public space. The empirical part of the study also includes a site analysis to investigate how the pavilion affects, and is affected by, its context. In addition, the study applies a survey to examine the attitudes of the citizens regarding the public space. This, together with qualitative interviews with experts in the field, gives us an insight into how an interested person without a formal role can participate in the planning process and the design of a public place. The result describes the planning process and construction of the temporary pavilion. The approach, in turn, describes how temporary use can contribute to inclusion and sustainability in the urban.

De sista årtiondena av 1900-talet har avståndet mellan föreställningar om stad och natur ökat när globalisering har format staden till en plats för kapital och konsumtion. I spåren av dessa stadsomvandlingar har det uppstått sociala miljörörelser vilka på olika sätt velat påverka staden i en annan riktning. I denna uppsats analyseras intervjuer, deltagande observationer och materialitet kopplade till föreningen Bagisodlarna som anlagt och sköter om en skogsträdgård och hönsgård i södra Stockholm. Studiens resultat visar hur skogsträdgården och hönsgården skapar identitet för de engagerade men också påverkar Bagarmossen och andra stadsdelar. Undersökningen visar hur gröna identiteter relaterar till frågor om beredskap, lokalsamhälle, miljöfrågor och demokrati i olika meningsskapande nätverk.

Till följd av urbanisering och klimatförändringar ställs världens städer inför stora utmaningar. För att arbeta mot en resilient stadsplanering där staden utvecklas i en hållbar riktning pekas urbana ekosystemtjänster ut som en av flera viktiga aspekter att ta hänsyn till. Urbana ekosystemtjänster definieras som de förmåner naturen ger människan, vilka samspelar med varandra och bidrar till vårt fysiska och psykiska välmående. Trots ekosystemtjänsternas betydelse för en hållbar stadsplanering tenderar grönytor i städer att minska. Den bakomliggande anledningen till denna problematik är att allt fler människor flyttar till urbana miljöer, vilket skapar ett ökat bostadsbehov som i sin tur leder till förtätning.  Genom ett kombinerat vetenskapligt och gestaltande arbete har denna studie syftat till att belysa urbana ekosystemtjänsters värde vid förtätning av städer. Hur konflikten mellan förtätning och hantering av urbana ekosystemtjänster ser ut i den svenska fysiska planeringen har undersökts genom en fallstudie på Norra Djurgårdsstaden och Albano. Studiens teoretiska del har vidare använts som ett kunskapsunderlag för arbetets gestaltande del, där olika strategier har definierats och legat till grund för ett gestaltningsförslag. Planområdet för gestaltningsförslaget har utgjorts av den södra delen av Saltö i Karlskrona. Gestaltningsförslaget har syftat till att undersöka hur detta område skulle kunna förtätas och gestaltas med avseende på urbana ekosystemtjänster. Genom att översätta studiens teoretiska del och applicera detta i ett eget projekt gavs möjligheten att se och hantera problemet ur ett holistiskt perspektiv. Studien har grundats i ett teoretiskt ramverk som utgjorts av begreppen social-ekologisk urbanism och stadsodling. Med hjälp av det teoretiska ramverket och metoderna kvalitativ textanalys, intervju och urbanmorfologisk analys har Norra Djurgårdsstaden och Albanos hantering av urbana ekosystemtjänster kunnat synliggöras. Resultatet visade att projekten haft en tydlig intention att bevara, utveckla och integrera nya ekosystemtjänster, både inom de aktuella planområdena och rörande den omgivande miljön. Vidare visade resultatet att den ekonomiska faktorn spelat en stor roll, samt att tvärsektoriella samarbeten har bidragit med värdefull kunskap. Dessa samarbeten har dock främst förekommit i början av planprocessen. Vad gäller den översättande designdelen har platsanalys använts som metod, vilken tillsammans med tidigare metoder utgjort ett kunskapsunderlag för studiens gestaltningsförslag. Gestaltningsförslaget har formats mot bakgrund av de strategier som påvisats i studiens teoretiska ramverk, forsknings- och kunskapsöversikt samt resultat- och analysdel. De identifierade strategierna är: samspel med naturen, multifunktionella lösningar, stärkta gröna samband och offentliga mellanrum performativa byggnader.

I Sverige växer intresset för att odla sina egna grönsaker, men få bostadsområden erbjuder möjlighet till odling och det är högt tryck på befintliga kolonilotter. Det är därför nödvändigt att ge plats åt nya former av odling i den urbana miljön. En sådan utveckling går i linje med den omställning mot hållbar stadsutveckling som städerna står inför. Kommunen behöver ge praktiska exempel på hållbara lösningar och en väg att gå är att låta medborgarna odla i det offentliga rummet.Uppsatsen avser att ta fram en förstudie till ett projekt som ska bidra till en förbättrad hållbar stadsutveckling. Projektet som föreslås är att parkkontoret i Lunds kommun tillsammans med odlingsintresserade invånare anlägger en stadsdelsträdgård på den stora gröningen i Folkparken. En stadsdelsträdgård är en självorganiserad trädgård som brukas gemensamt av invånarna med minimal involvering av kommunen. Idealt sett initieras stadsdelsträdgården helt underifrån, men det betyder inte att en kommun som vill få igång ett engagemang inte kan hjälpa till att skapa förutsättningar och bygga en grund.Internationellt finns Stadsdelsträdgårdens motsvarighet i community gardens. Forskning på community gardens tyder på att fördelarna är många. Engagemanget leder till en ökad gemenskap mellan invånarna, stärker områdeskänslan, ökad tryggheten, förbättrad hälsa, ökad fysisk aktivitet och en ökad förståelse för naturen. Dessutom har man sett att fastighetsvärdena ökar runt en community garden.Folkparken anlades i slutet på 1800-talet av och för arbetarna. På 90-talet riskerade parken att försvinna till förmån för bostadsbebyggelse, men räddades kvar tack vare folkets protester. Parkbyggnaden står idag oanvänd och en utredning om dess framtida användning pågår. Parken behöver en ny identitet och funktion som säkrar dess fortsatta existens.En stadsdelsträdgård skapar en ny form av mötesplats i Folkparken, samtidigt som det är ett viktigt steg i riktningen mot en hållbar stadsutveckling. / In Sweden today it is there is a growing interest in cultivating your own vegetables, but few neighborhoods offer an opportunity for gardening and demand exceeds the availability of allotments. It is therefore necessary to make way for new forms of gardening in the urban environment. Such a development is in line with the shift towards sustainable urban development faced by cities today. The municipality needs to provide practical examples of sustainable solutions and one way to go is to let the citizens cultivate in the public domain. This paper intends to develop a feasibility study for a project that will contribute to improved sustainability. The suggested project is that the park office in Lund together with inhabitants, construct a Stadsdelsträdgård on the large lawn in Folkparken. A Stadsdelsträdgård is a self-organized garden held in common by the residents with minimal involvement by the municipality. Ideally, a Stadsdelsträdgård is initiated entirely from below, but that does not mean that a municipality that wants to launch a commitment cannot help to create conditions and build a foundation. The international correspondence to a Stadsdelsträdgård is a community garden. Research on community gardens suggests that the benefits are many. Community gardening leads to improved relationships among people, increased community pride, security, physical activity and health plus it gives a better understanding of nature and its cycles. Finally, it has been found that property values are enhanced around community gardens. Folkparken was established in the late 1800s by the working class. In the 90s the park was threatened to disappear in favor of housing developments, but was saved thanks to the public outcry. The park building is currently unused, and an investigation as to its future use is in progress. The park needs a new identity and function that will ensure its continued existence. A Stadsdelsträdgård would create a new form of meeting place in Folkparken and at the same time as it is an important step in the direction to a sustainable urban development.

“Kollektiv odling i kris - en antropocen trädgård"  visar en vision av hur ytor i en svensk stad har omformats och omplanerats, kanske som en konsekvens av samhälleliga beslut, kanske genom ideellt arbete - kanske bäggedera.   Bakgrunden till allt det här är såklart klimatförändringarna, som med stor sannolikhet om några år även kommer påverka matförsörjningen. Det blir då nödvändigt att odla mer lokalt, i Sverige och i våra städer där merparten bor och lever.   Idén är att odlingsmarken och växthus genererar grönsaker och baljväxter, som vi idag importerar, och som kommer att utgöra en större andel av vår kost i framtiden. Transporterna blir minimalt korta, och maten konsumeras i första hand av stadsborna runt omkring, samtidigt som avfallet från odlingen genererar värme och jord till växthuset och odlingen.   Runt varje trädgård går en mur av jord som skyddar odlingen från ljud och avgaser från motorvägen, och även från vinden. Muren blir en tydlig figur i stadslandskapet som ramar in och skyddar odlingen. Alla trädgårdar har en mittaxel där vattnet leds, och bredvid ligger odlingarna, som ramas in av jordväggar som värmer upp jorden. Strukturen förstärks av längor av växthus längs med jordväggarna.   Den antropocena trädgården är varken en utopi eller dystopi. Projektet handlar bara om hur framtiden kanske helt nödvändigt kan komma att se ut, och om hur staden kan planera för att möta framtida behov. / ”Collective cultivation in crisis – an Anthropocene garden” shows a vision of how the spaces in a Swedish city have been reshaped and restructured, perhaps as a consequence of societal decisions, perhaps through local initiatives – perhaps both.   The background to this project is obviously climate change, which most likely, in a few years’ time, will also affect food supply. It will then be necessary to grow locally, in Sweden and in our cities where most people live.   The idea is thus that the cultivated land and greenhouses will generate vegetables and legumes, which we today import and which will make up most of our food intake in the future. Transportation will be minimised, and the food will be consumed firstly by the city dwellers living around the cultivation, at the same time as the waste produced will generate heat and soil for the greenhouse and cultivation.   Around each garden, there is a wall made of earth that protects the cultivation from noise and exhaust from the motorway and also from the wind. The wall becomes a significant figure in the cityscape that frames and protects the cultivation. All the gardens have a central axis where the water is conducted and next to it there are the cultivations, framed by the walls which heat up the soil. The structure is strengthened by rows of greenhouses along the earth walls. The Anthropocene garden is neither a utopia nor a dystopia. The project is simply about how the future may necessarily come to look like, and about how the city can plan to meet future needs.