Bakgrund: Venösa bensår är symtom på underliggande sjukdom och står för cirka 60% av alla underbenssår. Då venösa bensår är svårläkta innebär det att behandlingen är resurskrävande både i tid och i pengar. Patienter som är drabbade av venösa bensår möter ofta sjuksköterskan under längre tidsperioder. Sjuksköterskan har därför behov av kunskaper om patientens erfarenheter av såren för att kunna ge individanpassad omvårdnad. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att leva med venösa bensår. Metod: Metoden som användes är en integrativ litteraturöversikt baserat på 15 vetenskapliga artiklar hämtade från CINAHL och Medline. Artiklarna analyserades enligt Fribergs metod. Resultat: I resultatet framkom tre teman: Hantering av såret och livet, lidande och hälsohinder i livet med sår samt vårdrelation och vårdlidande. Venösa bensår påverkar patienters liv fysiskt, psykiskt, spirituellt, socialt och ekonomiskt. Resultatet visar också att smärta är ett vanligt och handikappande problem för patienterna och det många gånger långvariga sjukdomsförloppet kräver omfattande anpassning och förändring hos de som drabbas av venösa bensår. Slutsatser: För att säkerställa sjuksköterskors motivation att ge god omvårdnad är det av vikt att lyfta fram hur omvårdnad kan göra skillnad för patientens tillfrisknande. Patienternas erfarenheter och beskrivningar av sin upplevelse av att leva med venösa bensår kan ge sjuksköterskor större förståelse för sårens påverkan på patienten. Detta i sin tur kan bidra till öppenhet för patientens lidande, vilket är början på att lindra lidandet. Förståelse för patientens situation kan bli en ingång i att skapa en relation mellan sjuksköterska och patient, vilket också är en av de faktorer som studien visar på som framgångsrik för patientens tillfrisknande, nöjdhetsfaktor och därmed inställning till vården.

Bakgrund: Det saknas uppgifter om hur många som lider av svårläkta sår i Sverige idag. Svårläkta sår är ett stort hälsoproblem och det drabbar många äldre personer. Risken för såren ökar med åldern samt att antalet äldre personer ökar i vårt samhälle. Inom särskilt boende är dessa sår vanliga och sjuksköterskorna är nyckelpersoner som leder och planerar omvårdnaden. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med äldre personer med svårläkta sår inom särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tretton sjuksköterskor inom särskilt boende inom kommunal verksamhet intervjuades personligen med en semi-strukturerad intervjumetod. En kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt resonemang tillämpades. Resultat: Resultatet av studien visade att sjuksköterskorna huvudsakligen baserade sina omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår hos äldre personer på en erfarenhetsbaserad kunskap. De äldre inom särskilt boende var sköra eller i ett palliativt tillstånd, många gånger var det inte realistisk att läka såren på grund av de äldres förutsättningar. Sjuksköterskorna inom särskilt boende var ensamma, de var självständiga i sina bedömningar av såren och de äldre. Sjuksköterskornas samarbete med omvårdnadspersonalen försvårades av omvårdnadspersonalens ojämna kompetens och därmed en bristande insikt i utförandet av omvårdnadsåtgärderna för de äldre. Läkaren förlitade sig vanligtvis på sjuksköterskornas bedömningar av sår och saknade ett intresse och kunskap om sår hos äldre personer enligt sjuksköterskorna. Sårbehandling var ett omfattande och utmanande område, mer fördjupande kunskaper i sår efterlystes. Slutsats: Arbetet med äldre personer med sår inom särskilt boende utgjorde en pedagogisk utmaning för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna behövde inneha mycket kompetens om geriatriska sjukdomar, äldre med svårläkta sår behövde bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskorna behövde arbeta mer efter vetenskaplig evidens inom området svårläkta sår hos äldre. Nyckelord: Kvalitativ studie, sjuksköterskors erfarenheter, svårläkta sår, särskilt boende, äldre personer. / Background: There is no information on how many people are suffering from hard-to-heal wounds in Sweden today. Hard-to-heal wounds is a major health problem, and it affects many older people. The risk of wounds increases with age, and the number of older people in our society increases. In nursing homes, these wounds are common, and nurse is a key person who leads and plans the nursing. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of working with older people with hard-to-heal wounds in a nursing home. Method: A qualitative interview study was conducted. Thirteen nurses in nursing home in one municipality were personally interviewed using a semi-structured interview method. A qualitative content analysis with inductive reasoning was applied. Result: The results of the study showed that the nurses mainly based their nursing interventions on hard-to-heal wounds in the older people on an experience-based knowledge. The old in a nursing home were fragile or in a palliative condition; many times, it was not realistic to heal the wounds because of the older people’s conditions. The nurses in a nursing home were alone, and they were independent in their assessments of the wounds and the old. The nurses' cooperation with the nursing staff was hampered by the nursing staff's unequal competence and thus, a lack of insight into the implementation of the nursing intervention for the older people. The doctor usually relied on nurses' assessments of wounds and lacked interest and knowledge of wounds in the old, according to the nurses. Wounds were an extensive and challenging, area; more in-depth knowledge of wounds was called for. Conclusion: Working with the old with wounds in a nursing home was an educational challenge for the nurses. The nurses needed to have a great deal of expertise in geriatric diseases, older people with hard-to-heal wounds needed to be assessed from a holistic perspective. The nurses needed to work more according to evidence-based knowledge in the area of hard-to-heal wounds in the old. Keywords: Hard-to-heal wounds, nurses' experiences, nursing home, older people, qualitative study.

Bakgrund  Svårläkta sår ett vanligt förekommande symtom som ökar med stigande ålder och annan sjuklighet. Symtomet innebär ofta ett långvarigt lidande med stark smärta och nedsatt allmäntillstånd och livskvalitet. Då läkningsprocessen är komplex och dessa personer kan tvingas leva i åratal med sina sår har sjuksköterskan en viktig uppgift i att främja dessa personers förmåga att vårda sig själva till ökad hälsa. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja egenvårdsförmågan hos personer som har svårläkta sår eller som löper risk för att utveckla svårläkta sår. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Databassökningen utfördes i Cinahl och PubMed och resulterade i 17 inkluderade artiklar. Resultat Resultatet visade att sjuksköterskan för att främja egenvårdsförmågan hos personer med svårläkta sår behöver se bortom såret och möta hela personen. Detta för att med kunskap om alla de aspekter som påverkar en människas förmåga att vårda sig själv skapa sig en bild av varje patients unika förutsättningar och hinder för att utföra egenvård. Viktiga förutsättningar för att främja egenvårdsförmåga är också att ge patienterna stöd, förmedla hopp och tillförsäkra dem erforderlig kunskap.   Slutsats Resultatet visar att sjuksköterskan för att främja egenvårdsförmågan hos personer med svårläkta sår behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar förmågan att vårda sig själv. Detta för att kunna ta reda på vilka resurser och hinder för egenvård som föreligger hos varje enskild patient. För att lyckas krävs att sjuksköterskan utgår från ett personcentrerat förhållningssätt; att hon ser bortom såret och möter hela personen.

Bakgrund: Behandling av svårläkta sår är en utmaning inom vården och kräver mycket tid av sjuksköterskan och patienten, därtill att det är smärtsamt för patienten. I Sverige har fram till 2023, det inte funnits något nationellt vårdprogram för behandling av svårläkta sår. Regionala eller lokala riktlinjer har därför varit den teoretiska grund en sjuksköterska har haft att förankra sin omvårdnad på, utöver tidigare förvärvad kunskap, kollegor, bästa praxis på arbetsplatsen eller i ovisshet. Syftet: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av behandling av svårläkta sår. Metod: Studien genomfördes som allmän litteraturstudie med induktiv ansats och resultatet var baserat på elva kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel, från två olika databaser. Resultat: Det framkom tre kategorier; engagerade, kunskapskrävande och utmanande. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde känslor av att göra skillnad och engagemang av att säkerställa bästa praxis vid omvårdnad av svårläkta sår. Däremot upplevdes omvårdnaden av svårläkta sår att det krävdes kunskap samt att det var utmanande med bristen på tid på grund av konkurrerande arbetsuppgifter. Konklusion: Sjuksköterskan bör öka kunskapen inom vård av svårläkta sår, för att i sin tur minska patientens vårdlidande genom att optimal behandling ges och vårdtiden förkortas. / Background: Treatment of chronic ulcer is a constant challenge in the healthcare and require a lot of time from the nurse and the patient, in addition to being painful for the patient. In Sweden, until 2023 there has been no national careprogram for chronic ulcer. Regional or local guidelines have therefore been the theoretical-basis for a nurse, in addition to previously acquired knowledge, colleagues, best practice at the workplace or in uncertainty. Purpose: The purpose was to investigate nurses' experiences of treating chronic ulcer. Method: The study was conducted as a general literature study with inductive approaches and the results were based on eleven qualitative articles and one quantitative article, from two different databases. Results: Three categories emerged; committed, knowledge-intensive and challenging. The result showed that nurse´sexperienced a sense of making a difference and a commitment to ensure best practice in the care of chronic ulcer. On the other hand, the care of chronic ulcer was perceived to require knowledge and to be challenging due to the lack of time due to competing work-tasks. Conclusion: The nurse should increase knowledge in the care of chronic ulcer, to reduce the patient's suffering by providing optimal treatment and shortening the length.

Bakgrund Svårläkta sår kan innebära lidande och sänkt livskvalitet för individen som drabbas samt ökade kostnader för samhället. Sår som inte läker förekommer särskilt bland äldre människor och kan bero på bakomliggande faktorer såsom venös och arteriell insufficiens samt diabetes. Vårdens primära mål är vanligtvis att uppnå sårläkning men för patienter med svårläkta sår kan välmående och symtomlindring vara minst lika viktigt. Det finns dock begränsad kunskap om hur vården ska tillgodose behoven hos denna patientgrupp på bästa sätt. Att sammanställa hur patienter med svårläkta sår upplever omvårdnaden kan ge insikt om och belysa faktorer som är betydelsefulla för dessa patienter och på så vis bidra till att öka kunskapen hos vårdpersonal när det gäller omvårdnad vid svårläkta sår. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser av omvårdnad vid svårläkta sår. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt där 15 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades. Artiklarna inhämtades genom sökordskombinationer och manuella sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetsgranskades och en integrerad analys genomfördes av inkluderade artiklar. Resultat Den integrerade analysen resulterade i sex kategorier: upplevelse av vårdkontinuitet, upplevelse av vårdpersonalens kunskap om sårvård, upplevelse av vårdrelation, mötet och delaktighet vid omvårdnad, upplevelse av kommunikation och information, upplevelse av förband, förbandsbyten och tekniska omvårdnadsåtgärder samt upplevelse av tidsåtgång kopplat till omvårdnad. Slutsats Studien belyser ett behov av personcentrerad och holistisk omvårdnad som beaktar individens behov och tillvaratar dennes resurser samt främjar delaktighet. Det upplevs viktigt att vårdpersonalen har kunskap om sårvård samt beaktar patienternas kunskap om sina egna tillstånd. Patienters upplevelser av mötet med vårdpersonal beskrivs som såväl positiva som negativa. Studien tyder även på att lidande i form av smärta är en framträdande upplevelse som förbises av vårdpersonal och är otillräckligt lindrad. / Background Chronic ulcers may cause suffering and reduced quality of life as well as increased economic costs to society. Ulcers that do not heal are most common among older people and might be caused by underlying conditions such as venous and arterial insufficiency or diabetes. Wound healing might usually be the primary goal of health care but well-being and symptom relief might be just as important for the patient if the ulcer is chronic. The current knowledge of how to meet the health care needs of patients with chronic wounds is however limited. Compiling the experiences and perceptions of nursing care among patients with chronic ulcers might give insight into factors that are considered important for these patients, which could possibly contribute to raising the healthcare personnel’s knowledge of nursing care for chronic ulcers. Aim The aim of this study was to illuminate how patients with chronic ulcers experience nursing care. Method A non-systematic literature review which included 15 scientific original articles with qualitative and quantitative approaches. The articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL by using combinations of keywords and by manual searches. The quality of each article was reviewed, and the content of the included articles was analyzed with an integrated analysis. Results The integrated data analysis resulted in six themes: experience of continuity of care, experience of health care personnel’s knowledge of wound care, experience of care relationship, the meeting and participation in nursing care, experience of communication and information, experience of dressings, dressing changes and technical nursing care interventions and experience of time consumption related to nursing care. Conclusions This study revealed a need for person centered care and holistic nursing that encourage patient participation in care and considers the individual’s needs as well as resources. It is important that healthcare personnel have knowledge of wound care and to take the patients´ knowledge of their own condition in consideration. Patients describe having both positive and negative experiences of encountering with health care personnel. Findings of this study also indicate that patients are suffering due to physical pain. The study also shows that the patients´ pain is overlooked by healthcare personnel and the patients are receiving insufficient pain relief.

Ett stort antal personer lever med sår som definieras som svårläkta, både nationellt och internationellt. Den äldre befolkningen förväntas öka och samtidigt som fler drabbas av sjukdomstillstånd som ökar risken för svårläkta sår, blir detta en utmaning för samhället. Individerna lever ofta med svåra smärtor och upplever ett stort lidande. Examensarbetets syfte var att belysa patienternas upplevelse av att leva med svårläkta sår. Metoden som användes var en litteraturöversikt enligt Friberg där åtta kvalitativa, två kvantitativa samt en artikel med mixad metod ingick. Resultatet presenteras i två teman; En begränsad vardag samt Tiden läker inte alla sår, med sex subteman. Studiens resultat visar att patienterna lever med plågsam smärta och lidande, vilket blir begränsande i vardagen. De undviker sociala sammanhang och hamnar slutligen i en ofrivillig isolering på grund av påfrestande symtom från såret. Diskussionen innefattar bland annat hur isoleringen påverkar patienterna, vad det innebär att inte kunna utföra sina livsprojekt samt att äldre är en extra sårbar grupp i samhället.

Bakgrund: Minst 25 000 personer i Sverige lever med svårläkta sår och siffran kommer troligtvis öka. Personer med svårläkta sår är en lågprioriterad grupp i vården. Det finns brister i det interprofessionella samarbetet samt i kontinuiteten. Dessutom besitter sjuksköterskor otillräcklig kompetens inom sårvård. Ett svårläkt sår definieras som en fullhudsskada, som inte läker inom sex veckor. Till svårläkta sår räknas oftast bensår, trycksår samt fotsår.Det finns många faktorer som kan påverka läkningen negativt, både yttre och inre faktorer. Sårrelaterade kostnader är en väsentlig del av sjukvårdsbudgeten i alla länder i Europa. Då populationen blir äldre och riskfaktorer ökar, kommer sårvårdskompetens bli mer efterfrågad. Förutom de ekonomiska påfrestningarna, både personliga och samhälleliga, har svårläkta sår stor påverkan på patientens livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa omvårdnad av personer med svårläkta sår ur patientens perspektiv. Metod: Denna studie genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt och baserades på 15 forskningsartiklar med både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningen genomfördes i databaserna Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] och Public Medline [PubMed], efter att sökord och avgränsningar utformats noga. Studiernas kvalitet bedömdes utifrån Sophiahemmet högskolas granskningsmall. Dataanalysen utfördes med hjälp av en integrerad analys. Resultat: Utifrån urvalet av artiklar kunde fem teman fastställas: betydelsen av kommunikation och information i omvårdnaden, delaktighet och inkludering i beslutsfattande, vårdkontinuitet, behov av bildning och ökad kontroll samt konsekvenser av svårläkta sår och påverkan på livskvalitet. Slutsats: En gemensam nämnare i de utvalda artiklarnas resultat var betydelsen av relationen mellan patient och sjuksköterska. Patienter önskade genuin förståelse, tydlig kommunikation samt delaktighet i beslutsfattande. Ökad delaktighet och en relation baserad på respekt ökade motivationen. För många personer innebar svårläkta sår förluster då de förlorade sin frihet, mobilitet och autonomi. / Background: At least 25,000 people in Sweden live with chronic wounds and the number is likely to increase. People living with chronic wounds are a low-priority group in healthcare. The interprofessional teamwork is inadequate, as is the continuity of patient care. In addition, nurses lack sufficient competence in wound care. A chronic wound is defined as a full-thickness ulcer that has not healed in six weeks. Leg ulcers, pressure ulcers and foot ulcers are wounds that are most often counted as chronic ulcers. There are many factors that can adversely affect healing, both external and internal factors. Wound-related costs are a significant part of healthcare budgets across Europe. As the population ages and risk factors rise, wound care competence will increasingly be requested. In addition to the financial strain, both personal and social, chronic wounds have a major impact on the patient's quality of life. Aim: The aim of this review was to, from the patient's perspective, illustrate nursing care when caring for people with chronic wounds. Method: This study was conducted as a non-systematic literature review and was based on 15 research articles, with both qualitative and quantitative. The search was implemented in the databases Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] and Public Medline [PubMed], using carefully chosen keywords and delimitations. The quality of the studies was assessed on the basis of Sophiahemmet University's review template. The data analysis was performed using integrated analysis. Results: Based on the selection of articles, five themes could be determined: the significance of communication and information in nursing care, patient participation and inclusion in decision-making, care continuity, the need for patient education and self-care as well as consequences of difficult-to-heal wounds and the impact on quality of life. Conclusions: A common denominator in the results of the selected articles was the importance of the relationship between patient and nurse. Patients wished for genuine understanding, clear communication and wanted to participate in decision making. Increased patient participation and a relationship based on respect increased compliance. For many patients, chronic wounds signified loss, as they perceived that they lost their freedom, mobility, and autonomy.

Bakgrund  Med stigande andel äldre i befolkningen och ett ökat antal personer med kroniska sjukdomar förväntas förekomsten av svårläkta sår att öka. Sårbehandling är en av de vanligaste arbetsuppgifterna för sjuksköterskor i primärvården och kan pågå från månader till flera år. Att ha ett svårläkt sår har av äldre personer beskrivits som att vara fast i en situation utan slut, en situation där den äldre är beroende av sjuksköterskans hjälp för att nå läkning.  Syfte  Att beskriva äldre personers upplevelser av mötet med sjuksköterskan vid omvårdnad av svårläkta sår i primärvården.  Metod  Studien är av kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades in via nio semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat  De äldre beskrev att mötet med sjuksköterskan kännetecknades av en upplevelse av att vara i trygga händer. En känsla av välbefinnande kunde infinna sig och relationen med sjuksköterskan upplevdes vänskaplig och ömsesidig och beskrevs som nära. De äldre kände att sjuksköterskan engagerade sig och visade en vilja att deras sår skulle läka, vilket skapade förtroende. I mötet fanns förväntningar på professionalitet och ansvarstagande och dessa förväntningar uppfylldes.  Slutsats  Upplevelsen av mötet karaktäriseras av en ömsesidig och nära relation där den äldre, trots sitt behov av vård, gavs möjlighet att fortsätta vara en person snarare än patient. Mötet är en viktig aspekt i sjuksköterskors omvårdnadsarbete och studien belyser vad omvårdnad utifrån ett personcentrerat förhållningssätt betyder för äldre personer med svårläkta sår. / Background  With the increasing proportion of elderly people in the population and an increased number of people with chronic diseases, the incidence of hard-to-heal wounds is expected to increase. But even now, wound treatment is one of the most common tasks for nurses in primary care. Wound treatment can last from months to several years and has been described by older people as being stuck in a situation without an end, a situation where the older person is dependent on the help of a nurse to achieve healing.  Aim  To describe elderly people’s experiences from meeting a nurse giving care for hard-to-heal wounds in primary care.  Method  The study has a qualitative design with an inductive approach. Data were collected by nine semi-structured interviews and analyzed using qualitative content analysis.  Results  The elderly described that the meeting was characterized by an experience of being in a safe place. A feeling of well-being could be present and the relationship with the nurse was experienced as friendly and mutual and was described as close. The elderly felt that the nurse was engaged and showed a will for their wounds to heal, which created trust. There were expectations of professionalism and responsibility and the nurse met these expectations.  Conclusions  The experience of the meeting is characterized by a mutual and close relationship where the elderly, despite their need for care, were given the opportunity to continue being a person rather than a patient. The meeting is important in nursing care, and the study illuminates what nursing based on person-centered care means for older people with hard-to-heal wounds.

Bakgrund: Förekomsten av svårläkta sår förväntas stiga i takt med en åldrande befolkning och ökande bakomliggande sjukdomar. Detta medför stora kostnader för vårdgivarna och behandlingstiderna riskerar att bli långa. Det innebär även mycket lidande och nedsatt livskvalitet för patienten. Svårläkta sår är en stor del av distriktssköterskans arbete, både inom primärvård och hemsjukvård. Motiv: Trots distriktssköterskors stora ansvar inom detta område är forskningsdata kring deras upplevelser samt hur de arbetar för att utveckla sin kunskap bristfällig. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att behandla svårläkta sår samt undersöka hur de utvecklar sin kunskap.  Metod: Data har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (N=10) inom primärvård och hemsjukvård, från mellersta och norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har använts.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; “Ett känslomässigt arbete”, “Möta människan bakom såret”, “Ett behov av organisation och samverkan” samt “Strävan efter kunskap och utbildning”.  Konklusion: Sårbehandling beskrevs som ett känslomässigt arbete där samarbete och struktur var viktigt. Distriktssköterskorna upplevde bristande organisation, kunskapsluckor samt avsaknad av fortbildningsmöjligheter. Det krävs mer forskning kring distriktssköterskors upplevelse av specialistutbildningen i förhållande till de kunskapskrav som ställs på arbetsplatsen. Resultatet ger även en fingervisning om politiska och organisatoriska förändringar som kan behövas och kan förhoppningsvis leda till en förbättring av arbetet med svårläkta sår. Detta skulle innebära minskat lidande och ökad livskvalitet för patienten. / Background: The prevalence of chronic ulcers is expected to increase in line with an aging population and increasing underlying diseases. This is associated with great costs to care providers and a risk for long treatment times. Chronic ulcers also cause suffering and reduced quality of life for the patient. Within a primary care or home care setting, a major part of a district nurse's assignment involves treating chronic ulcers. Motive: Despite district nurses profound responsibility regarding this subject there is a lack of research touching on the experiences of district nurses and how they develop their knowledge.  Aim: The aim of this study is to describe the experiences of district nurses caring for chronic ulcers including how they develop their knowledge. Methods: Data was collected through semi-structured interviews with district nurses (N=10) working in a primary care or home care setting, in the middle and north of Sweden. The data was analyzed via qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in four categories; “An emotional task”, “Meeting the human behind the ulcer”, “The need for organization and cooperation” and “The pursuit of knowledge and education”. Conclusion: Wound care is an emotional task where teamwork and structure was important. The district nurses experienced a lack in organization, knowledge and education opportunities. Further research is needed in how district nurses experience their education in relation to work related knowledge demands. The result also hints toward political and organizational alterations that could be needed. Hopefully it will lead to an improved way of working with chronic ulcers and in that way also less suffering and a better quality of life for the patient.

Bakgrund: Svårläkta sår drabbar cirka två procent av Sveriges befolkning och tar stora resurser från vården där personalkostnaden är den största. Svårläkta sår har också en stor negativ påverkan på patientens livskvalitet i form av smärta, bundenhet till omläggningar och social isolering. Att vårda patienter med svårläkta sår är en komplex uppgift som bland annat omfattar sårbedömning, kunskap om bakomliggande faktorer, sårläkningprocessen, uppföljning, dokumentation och ett holistiskt tänkande. För att kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt krävs att sjuksköterskan besitter kunskap och erfarenhet inom området svårläkta sår. Syftet: med studien var att sammanställa och beskriva kunskap om sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier sökta genom systematisk och osystematisk sökning i vetenskapliga databaser. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån bedömningsformuläret Critical Appraisal Skills Programme och innehållet analyserades enligt Thomas och Hardens metod för att slutligen bilda olika teman. Resultat: Tre huvudteman identifierades; det komplexa såret, att möta hinder på vägen samt vård som håller i längden. Utifrån dessa huvudteman framkom nio subteman; nycklarna till en god sårvård, när kunskapen inte räcker till, styrkan i professionen, känslorna går inte att stänga av, arbeta med eller mot organisationen, det är inte alltid lätt i praktiken, allt borde inte ligga i våra händer, den faktiska och den verkliga kostnaden samt att sätta patienten i första rummet. Slutsats: Distriktssköterskans kompetens behöver tas tillvara på och sårvård med tillhörande utbildning behöver få högre prioritering från arbetsledningen gällande stöd, engagemang och tid. Tydliga riktlinjer kring svårläkta sår behövs och en god samverkan både mellan vårdteam och mellan organisation är nödvändig för att kunna se till patientens bästa. / Background: Hard-to-heal wounds affect about two percent of Sweden´s population and take large resources from the healthcare, where staff costs are the largest. Hard-to-heal wounds also have a major impact on the patient´s quality of life in form of pain, attachment to diversions and social isolation. Caring for people with hard-to-heal wounds is a complex task as it includes many different parts such as wound assessment, knowledge of underlying factors, wound healing, follow-up, documentation and holistic thinking. In order to perform their work in a good way, the nurse must possess knowledge and experience in the field of hard-to-heal wounds. The aim: of the study was to compile and describe the knowledge about nurse´s experience of caring for patients with hard-to-heal wounds. Methods: A literature review based on eight qualitative studies searched through systematic and unsystematic search in scientific databases. The articles were quality checked based on the Critical Appraisal Skills Programme assessment questionnaire and the content was analyzed according to Thomas and Harden´s method to finally form different themes. Results: Three main themes were identified; The complex wound, Encountering obstacles on the way and Sustainable care. Based on these main themes nine subthemes emerged; The keys to good wound care, When knowledge is not enough, The strenght of the profession, The feelings can not be turned off, Work with och against the organization, In practice it is not always easy, Everything should not be in our hands, The actual and the real cost and Put the patient first. Conclusion: The district nurse´s competence needs to be utilized and wound care with associated training needs to be given a higher priority from the management in terms of support, commitment and time. Clear guidelines on hard-to-heal wounds are needed and a good collaboration both between care teams and between organizations is necessary to be able to ensure the patients´ best interest.