<p>Banker liksom andra verksamheter möter dagligen risker och det är extra viktigt att förebygga och hantera dessa i en bank då deras viktigaste handelsvara är pengar. Bankerna möter många risker och de mest förekommande är likviditetsrisk, kreditrisk, valutarisk och ränterisk. Hand i hand med dessa risker och övriga går riskhantering, vilken varierar från risk till risk. I och med den pågående finanskrisen är riskhantering i den finansiella verksamheten ett mycket aktuellt ämne som inte bara har påverkat de svenska storbankerna utan hela världen. </p><p>Syftet med vår forskning är att kartlägga tre av de fyra svenska storbankernas risker och riskhantering samt att söka förståelse för vilka risker som förekommer och hur de hanteras. I vår undersökning tittar vi närmare på vilka risker som förekommer i teorin och i praktiken samt hur hanteringen av dessa går till. Vi är även i vår forskning intresserade av hur finanskrisen, som bröt ut hösten 2008, har påverkat respektive bank. </p><p>Vår undersökning baseras på en hermeneutisk kvalitativ metod för att kunna svara på vår forskningsfråga och få en bättre förståelse för risker och riskhantering i den svenska banksektorn. Empirin i uppsatsen samlas in genom intervjuer med respondenter från tre utvalda banker i Halmstad. </p><p>Det resultat vi har kommit fram till i undersökningen är att bankerna har ett väl fungerande riskhanteringssystem och lägger ned mycket tid och arbete på att kunderna skall må bra. Den pågående finanskrisen har påverkat bankerna på så vis att riskerna och riskhanteringen är mer i fokus än tidigare. Resultatet i vårt arbete har påverkats mycket av finanskrisen, om undersökningen hade skett för till exempel tre år sedan hade resultatet sett annorlunda ut och andra risker hade antagligen varit i fokus.</p>

Banker liksom andra verksamheter möter dagligen risker och det är extra viktigt att förebygga och hantera dessa i en bank då deras viktigaste handelsvara är pengar. Bankerna möter många risker och de mest förekommande är likviditetsrisk, kreditrisk, valutarisk och ränterisk. Hand i hand med dessa risker och övriga går riskhantering, vilken varierar från risk till risk. I och med den pågående finanskrisen är riskhantering i den finansiella verksamheten ett mycket aktuellt ämne som inte bara har påverkat de svenska storbankerna utan hela världen. Syftet med vår forskning är att kartlägga tre av de fyra svenska storbankernas risker och riskhantering samt att söka förståelse för vilka risker som förekommer och hur de hanteras. I vår undersökning tittar vi närmare på vilka risker som förekommer i teorin och i praktiken samt hur hanteringen av dessa går till. Vi är även i vår forskning intresserade av hur finanskrisen, som bröt ut hösten 2008, har påverkat respektive bank. Vår undersökning baseras på en hermeneutisk kvalitativ metod för att kunna svara på vår forskningsfråga och få en bättre förståelse för risker och riskhantering i den svenska banksektorn. Empirin i uppsatsen samlas in genom intervjuer med respondenter från tre utvalda banker i Halmstad. Det resultat vi har kommit fram till i undersökningen är att bankerna har ett väl fungerande riskhanteringssystem och lägger ned mycket tid och arbete på att kunderna skall må bra. Den pågående finanskrisen har påverkat bankerna på så vis att riskerna och riskhanteringen är mer i fokus än tidigare. Resultatet i vårt arbete har påverkats mycket av finanskrisen, om undersökningen hade skett för till exempel tre år sedan hade resultatet sett annorlunda ut och andra risker hade antagligen varit i fokus.

Syfte: Sedan tidigare finns det ett antal studier om svenska bankersinternationalisering fram till år 1995. Efter denna period har svenskabankernas internationalisering accelererat samtidigt som studierna efterperioden 1995 varit få som behandlat bankernas internationalisering.Denna studies syfte är att genom fyra fallstudier beskriva och analyserade fyra svenska storbankernas internationaliseringsprocess undertidsperioden 1995-2009. Dessa fyra fallstudier kommer att analyserasutifrån Internationaliseringsprocessmodellen (Johanson &amp; Vahlne, 1977)och de begrepp som presenteras i analysramen, mer specifikt kunskap ochengagemang.Metod: Kvalitativ metod med fyra fallstudier som beskriver och analyserar fyrasvenska storbankernas (Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank)internationalisering utifrån sekundärdata, främst årsredovisningar ochtidningsartiklar.Slutsatser: Internationaliseringsprocessmodellen (Johanson &amp; Vahlne, 1977) kandelvis förklara de fyra svenska storbankernasinternationaliseringsprocess. Vissa skillnader och likheter utmärkerbankerna åt där på ena sidan Handelsbanken passat in på det beteendesom internationaliseringsprocessmodellen beskriver medan Swedbankinte passat lika väl. En annan intressant slutsats är att bankerna drivits avett högt mimetic behaviour.

Att investera hållbart har under de senaste åren ökat i popularitet och företag satsar mer och mer på att utvecklas samt arbeta för en hållbar utveckling. Detta gäller även banksektorn där forskningen dock är bristfällig då det kommer till hur banksektorn integrerar hållbarhetsperspektivet vid rådgivning ut mot kund. Det finns flertalet principer som banker ska förhålla sig till men då regleringarna är få, har det skapats en diffus linje mellan vad som sägs och vad som görs. Nyfikenheten på det nyfunna forskningsgapet resulterade i syftet att förstå hur rådgivare på svenska banker ser på, samt integrerar hållbarhet vid placeringsrådgivning och om de kan påverka människor till ett hållbart investerande. För att bredda studien är det också av stort intresse att väga in privatpersoners perspektiv om hur de ser på hållbara investeringar och banksektorn för att kunna kartlägga den hållbara investeraren samt bankens möjligheter att påverka kunderna vid placeringsrådgivning. För att uppnå syftet har vi använt oss av både en kvalitativ metod, där intervjuer av bankpersonal utfördes, och en kvantitativ sådan, där en webbenkät genomfördes. Vidare har datan sammanställts och analyserats genom kodning, diagram och tabeller. Genom teorin skapade vi oss en uppfattning om vad det redan nu finns för principer samt regleringar för banken att beakta samtidigt som den hållbara investeraren presenterades samt nyttan en hållbar investering gav denne. Genom empirin framkom det att bankernas perspektiv inte stämde överens med privatpersoners och att hållbarhet endast i viss mån beaktas vid rådgivning. Det finns dock möjligheter för rådgivarna att påverka till hållbart investerande genom ett ökat informationsgivande. Däremot påvisades det också att behovet av bättre reglering kring hållbarhet vid rådgivning är ett måste då det i annat fall kan bli rådgivarens egna preferenser som undermedvetet styr vad denne ger kunden för information.

Digitaliseringen är ett ämne vars omfattning och betydelse växer sig starkare för varje år. Genom den nuvarande covid-19 pandemin har tillämpningen och betydelsen av digitaliseringen ökat ytterligare och så även för banker. Tidigare studier visar att en kreditgivningsform kallad relationsbaserad kreditgivning spelar en extra viktig roll för bankers kreditbedömning till små och medelstora företag (SMEs). Vidare får även denna kreditgivningsform därför även en stor betydelse för SMEs chanser att få beviljad kreditgivning. Utifrån denna bakgrund finns det studier vilka tyder på att digitaliseringen kan minska denna kreditgivningsform. Från denna bakgrund ställer vi oss därför frågan vilken påverkan digitaliseringen får avseende bankernas representanters (företagsrådgivare) handlingsutrymme. Handlingsutrymmet mäts utifrån företagsrådgivarnas autonomi över beslutsfattandet samt val av underlag under kreditgivningsprocessen. För att besvara vår fråga har vi gjort en kvalitativ studie där vi genom semistrukturerade intervjuer intervjuat 12 företagsrådgivare från olika banker och städer. Utifrån dikotomin mellan induktiv och deduktiv studie innehåller vår studie båda delar och är därför en abduktiv studie. Vårt resultat visar att storleken på företagen inom SME-spannet, har en stor betydelse avseende vilken påverkan digitaliseringen får för företagsrådgivarnas handlingsutrymme. För de företagsrådgivare vilka riktar sig mot mindre SMEs bidrar digitaliseringen till en minskad autonomi både avseende beslutsfattandet samt val av underlag. Utifrån detta samband minskar alltså digitalisering dessa företagsrådgivares handlingsutrymme. För de företagsrådgivare vilka riktar sig mot större SMEs bidrar digitaliseringen i stället till en ökad autonomi avseende val av underlag samt en bibehållen autonomi vad gäller beslutsfattandet. Utifrån digitaliseringens nettoeffekt ökar därför handlingsutrymmet för företagsrådgivare vilka riktar sig mot dessa företag. Utifrån de ovanstående direkta effekterna digitaliseringen bidrar med ser vi även indirekta effekter. En av dessa indirekta effekter berör synergieffekter mellan regelverken och digitaliseringen. Då många av respondenterna upplever att de är väldigt styrda av regelverken får därför digitaliseringen en stor indirekt påverkan oberoende vilken storlek på företagen företagsrådgivarna riktar sig mot.

Vi har i denna uppsats studerat vilka faktorer som påverkar de rörliga bolåneräntorna på den svenska marknaden. Detta har vi gjort genom att intervjua fem svenska banker, en tillsynsmyndighet samt ta del av information från Riksbanken. Vi har även undersökt sambandet mellan Riksbankens reporänta och de utvalda svenska bankernas rörliga (3 månader) bolåneräntor över en tioårsperiod. Sambandet har visat sig starkt men det har försvagats sedan finanskrisen 2008. Vår undersökning visar att de viktigaste faktorerna som påverkar rörliga bolåneräntor är: bankernas upplåning, regleringsstandarder, klimatet på finansiella marknader, bankernas strategier, produktkostnader, riskpremier, konkurrenter, bankernas marknadsförutsättningar samt låntagarens förutsättningar. I arbetet belyser vi även hur vissa av dessa faktorer skiljer sig mellan bankerna.

This study examines the impact of the transition from IAS 39 to IFRS 9 on the credit loss forecasting ability of banks, and its implications for value relevance. The implementation of IFRS 9 brought about a shift from the Incurred Credit Loss (ICL) model to the Expected Credit Loss (ECL) model, emphasizing forward-looking information. We analyze data from small and medium sized banks, exploring their ability to forecast credit losses between 2018 to 2022. Our findings reveal that the adoption of IFRS 9 has led to a noteworthy enhancement in medium size banks' credit loss forecasting accuracy. This improvement is consistent with the increased value relevance of the financial information presented. Drawing parallels with studies like Mechelli &amp; Cimini (2021), our results suggest that the refined credit loss forecasting, as facilitated by IFRS 9, contributes to the overall value relevance of financial reporting in the banking sector. This study underscores the significance of regulatory changes and their implications for both financial reporting and market perception in the banking industry.

Bakgrund/problemområde: Goodwill har under en lång tid varit underlag för en rad studier om hur företagen redovisar och ska redovisa goodwill. IFRS baserar värderingen av goodwill på att företagsledningarna ska göra subjektiva bedömningar i form av uppskattningar och antaganden. Detta uppmuntrar vissa företag till att välja tillvägagångssätt som ger ett önskvärt resultat hos företagsledningen. Goodwill speglar den framtida intjäningsförmågan hos det förvärvade företaget och relaterar därmed till värderingen av verksamheten som en helhet. Det finns indikationer på att den information som bankerna ger ut gällande framtida goodwillnedskrivningar är avgörande för intressenterna i deras bedömning om bankernas prestationer över tiden. Studien fokuserar på fyra svenska bankers redovisning av goodwill, vilka innehar andelar i Baltikum. I en utgiven artikel av DN (2011-01-20) ”Borg: Vi var illa ute 2009” förklarar finansminister Anders Borg att det inte var många som förstod hur illa ute Sverige var när krisen i Lettland hade blivit ett faktum och Internationella valutafonden väntade. I studien granskades bankernas kvalitet på goodwillredovisningen.Frågor/syfte: Studiens huvudfråga är ”Hur redovisade Swedbank, SEB, Nordea och Handelsbanken goodwillen i Baltikum under år 2006 och 2009?” Huvudsyftet med studien är att genom ett deskriptivt och komparativt sätt se hur bankerna tolkade begreppet goodwill utifrån IFRS. Det vill säga hur de värderade och redovisade goodwillen i Baltikum utifrån IFRS år 2006 och 2009.Metod/teori: I studien antog vi ett tolkande tillvägagångssätt för att undersöka redovisningens kvalitet i de fyra bankernas årsredovisningar. I årsredovisningarna tolkade vi både kvalitativa och kvantitativa redovisningsdata. Vi gjorde en institutionell analys av IASB’s standarder för att se hur dessa tolkades i relation till de svenska normerna och den svenska redovisningskulturen. Senare i studien genomförde vi en deskriptiv och komparativ analys av textmaterialet i bankernas årsredovisningar i förhållande till IFRS och studiens teoretiska referensram. Två värderingsproblem kunde identifieras i litteraturen; (1) goodwillvärderingar baseras på förhandlande, vilket är en mycket subjektiv form vid bedömningen av goodwillens värde, och (2) ledningens ansvar är bortkopplat från goodwillredovisningen, eftersom att upplysningar om nedskrivningsprövningar är ofullständiga om hur goodwillens värde upprätthålls och förbättras.Studiens resultat: För att få kunskap om kvaliteten i bankernas goodwillvärderingar och goodwillredovisningar, så studerade vi de fyra bankernas tillvägagångssätt i samband med värdering och redovisning av goodwill. Vi fick reda på att; (a) det finns variationer i bankernas uppskattningar om värdet av goodwill som är svåra att hitta en rimlig förklaring på, (b) det konstaterades även att ledningarna är beroende av kriterier för nedskrivning och att de hade svårt att uppskatta goodwillens värde, (c) ett annat problem bland bankerna är att de hade svårt att uppskatta goodwillens livslängd, eftersom goodwill består av delar med olika livslängd, och (d) det sista kritiska resultatet är att bankernas upplysningar om goodwillvärderingar är kopplat till vilka upplysningar de ska ge och vilka upplysningar de inte ska ge. På grund av problemen med a, b och c så har de fyra bankerna svårt att lämna tillräckligt kvalitativ information om goodwillvärderingar i årsredovisningarna. / Program: Civilekonomprogrammet

Bakgrund: Under 80- och 90-talet startade en debatt om den ekonomiska styrningen där styrning efter finansiella nyckeltal kritiserades. Att enbart styra ett företag efter finansiella nyckeltal ansågs inte enligt kritiker förbättra områden som kundnöjdhet, innovation, kvalitet, cykeltid samt motivation hos medarbetare. Balanserade styrkort används som ett redskap för planering och uppföljning. Ett styrkorts främsta syfte är att översätta strategiska mål och visioner till ett antal sammanhängande prestationsmått. Dessa mått delas in i olika perspektiv som vanligtvis är finansiella, kundfokuserade, processfokuserade och innovationsfokuserade. Majoriteten av de största bankerna som är verksamma i Sverige använder balanserade styrkort. I bankverksamhet är en av de viktigaste parametrarna kundservice, eftersom att banker är en form av tjänsteorganisationer. I och med en hårdnad konkurrens på bankmarknaden finns det höga krav på den interna styrningen för att banker ska kunna behålla sin befintliga kundstock och utöka den. Med detta som bakgrund är det intressant att se på hur de olika styrkorten skiljer sig mellan bankerna och om det går att utskilja typiska nyckeltal/mått och perspektiv som är specifika för bankbranschen. Syfte: Är att beskriva utformning och användning av balanserade styrkort i de största bankerna på den svenska marknaden samt att utveckla ett förslag på ett generellt styrkort för banker verksamma i Sverige. Metod: En kvalitativ metod med intervjuer har använts. Resultat &amp; Slutsats: Balanserade styrkort används i planeringssyfte och som ett kommunikationsverktyg. De viktigaste perspektiven i bankernas balanserade styrkort är det finansiella perspektivet, kundperspektivet samt ett medarbetarperspektiv. / Background: Between 1980 and 1990 there was an ongoing debate about internal management in companies. Management solely based on financial indicators was criticized because it didn’t allow for improvements in customer satisfaction, innovation, product/service quality and more. The balanced scorecard can be used as a tool for planning and follow-up. The main purpose of the balanced scorecard is to translate an organizations strategic goal and vision to a set of performance measures. These measures are organized into different perspectives, these are usually a financial perspective, a customer focused perspective, an internal process perspective and an innovation perspective. The majority of the largest banks in Sweden use a balanced scorecard. One of the most important things for success in the banking industry is to have satisfied customers. The importance of customer satisfaction put pressure on the internal management as banks wants to keep their existing customer base and also expand it. Therefore it’s interesting to see if a typical balanced scorecard for Swedish banks exists. Aim: The aim for this study is to describe the design and usage of the balanced scorecard in the largest Swedish banks. Further we want to develop a typical scorecard for Swedish banks. Method: Qualitative methods with interviews have been applied. Results &amp; Conclusion: The balanced scorecard is used as a planning tool, a tool for communication. The most important parts of the balanced scorecard in Swedish banking are the financial perspective, the customer perspective and the employee perspective.

I dagens samhälle sporras konsumenter till att konsumera mer och mer. En anledning till att konsumenter idag konsumerar mer än tidigare är att pengar idag är mer lättillgängliga än de tidigare varit. Det har lett till att fler tar konsumtionslån, vilket är en riskfylld affär för de banker som bistår konsumenter med lån. Bankerna utsätts för en kreditrisk i samband med att de beviljat ett lån utan säkerhet. Författarna till den här studien har ett stort intresse inom ekonomi och konsumtion och således upptäcktes även intresset för riskerna som bankerna står inför i de här sammanhangen. Studiens författare uppmärksammade att det fanns en ytterst begränsad mängd tidigare forskning inom ämnet och önskade därmed att fylla den identifierade kunskapsluckan. Studien syftade att besvara vilka faktorer svenska banker beaktar vid en kreditbedömning och hur en sådan utförs för konsumtionslån. Utöver det syftade studien även att besvara hur bankerna bedömt de risker de utsätts för i samband med konsumtionslån, hur riskerna påverkade bankernas riskstrategier samt hur bankerna beaktade konsumenternas beteende i riskbedömningarna. Studien utfördes med en kvalitativ metod. Teori samlades in och bearbetades från 18 vetenskapligt granskade artiklar. Sju semistrukturerade intervjuer med sju olika svenska banker utfördes. Intervjupersonerna valdes ut baserat på den kunskap och erfarenhet de besatt inom kredit och riskbedömning. Således hade de intervjuade roller i form av kreditchefer, kontorschefer, kreditspecialister och senior credit riskmanager. De intervjuade bankerna valdes ut i vetskap om att de representerar olika delar av marknaden, vilket skapade en större variation och bredd i det insamlade datamaterialet. Således intervjuades storbanker, medelstora banker och nischbanker. Av studien har det framkommit att de främsta faktorerna bankerna tog hänsyn till vid en kreditbedömning, var kundens inkomst och återbetalningsförmåga. I studien visade det sig även att bankerna identifierade kundens vilja och förmåga att återbetala ett lån, som de största riskerna som bankerna möts av. Bankerna tog även hänsyn till kunders beteende, dock i olika utsträckning, vid riskbedömningarna. Bankerna tillämpade olika typer av riskklassificeringsmodeller som riskbedömningen och räntenivån baserades på. Det skilde sig mellan bankerna i huruvida de såg konsumtionslån som lönsamma. Dock ansåg de flesta bankerna att konsumtionslån inte var den mest lönsamma låneprodukten. / In today's society consumers are regularly encouraged to consume more and more. One reason that people today consume more than people used to are that money nowadays are more easily accessible than they were before. This has led to more people applying for unsecured smaller loans, which is a risky business for banks that grants these kinds of loans. The banks put themselves in risk of consumers not being able to pay them back when they grant unsecured loans. This papers authors have an interest in both economy and consumption and therefor also discovered an interest in the risks that banks put themselves in when granting unsecured loans. The authors discovered that there was a limited amount of earlier research available on the subject. An aim for this paper therefore was to identify which factors the banks consider when assessing a credit loan application and how the bank make the assessments. Furthermore, this paper aims to identify the risks that the banks put themselves in when granting this kind of loan, how the risks affect the banks risk strategies and how the banks take in consideration consumers behaviour when the banks make their risk assessments. This paper was conducted by a qualitative method. Theory was assembled from 18 peer reviewed articles. Seven semi structured interviews where held with representatives from seven different Swedish banks. The persons being interviewed where chosen based on the knowledge and experience they possessed in credit and risk assessment. Therefore, the people that were asked to take part in the interviews worked as credit managers, office managers and credit risk managers. The banks that contributed with an interview where chosen with knowledge that they would represent different parts of the market, wishing to create a bigger variation and a depth in the data material. The interviewed persons represented bigger banks, medium sized banks and nichebanks. In the empiricism the study shows that the main factors that banks consider when they assess these kinds of loans are the customers income and assessed ability to repay the loans. The banks identified both the customers' ability and their will to repay the loan, as the biggest risk they faced. They also considered how customers behave. The study shows that banks applied different kinds of risk scoring models that they based the risk assessment and interest rate on. From the study it shows that banks differ in their view on whether these types of loans are profitable, although most of the banks did not consider them to be profitable