The main purpose of this thesis is to gain insight to, and widened knowledge about, the contemporary nationalistic movement in Sweden, represented by the Sweden Democrats, and its’ relation to cultural heritage. The party has made cultural heritage the main focal of their culture politic, but the questions are what cultural heritage is to them, what content they read in to the concept, how they value heritage, what sort of heritage policies they want to pursue, and why. And also what sort of sources and expertise that are invoked by the party. The source material, consisting of transcripts from parliamentary debates, motions, and policy documents from the party’s web page, is processed through a discourse analytic method. An important theoretical starting point is that to define a term is to define the thing itself, and that this is an expression of power, especially when it comes to a parliamentary party. The second purpose is to problematize and discuss the concept of heritage on a meta level by comparing the results from the empirical study with earlier research that explores the hegemonic heritage discourse. The main findings are that the Sweden Democrats, like many of their peers around Europe, want to use cultural heritage to create unity and a common national identity – a mono culture to replace the multi cultural paradigm they mean is prevailing in the country (and ruining it). The party has an essentialist, even positivistic, view on the content of heritage, but they never really define it thoroughly. The study also shows that most of the party’s thoughts on heritage are in line with the hegemonic heritage discourse. Some have argued that the Sweden Democrats are abusing ”the heritage”, but I would rather say that they are using it, in a way that corresponds well with the concept “cultural heritage” as it has been defined by all those involved with it (i.e. journalists, writers, scholars, policy makers, museal personnel, and the public through public debate in the press). The example of this Swedish nationalistic party, shows what the cultural heritage concept of today can be when driven to its peak. / Uppsatsens första syfte är att nå ökade insikter i modern svensk nationalism (representerad av Sverigedemokraterna) och dess relation till, och syn på, kulturarvsbegreppet. Partiet har gjort kulturarv till sin främsta kulturpolitiska fråga, men frågan är vad kulturarv är för partiet, vilket innehåll de tillskriver det, vilken kulturarvspolitik de säger sig vilja bedriva, hur de värderar kulturarv, och motiverar sina åsikter och förslag. Detta skall utredas genom en diskursanalys av Sverigedemokratiska motioner, riksdagsdebattinlägg, och texter från partiets webbsida. En teoretisk utgångspunkt som är mycket viktig för motiverandet av uppsatsens relevans är att kontroll över kulturarvsbegreppet är kontroll över tinget i sig, och att detta är ett maktuttryck, i synnerhet när det är ett riksdagsparti som söker kontroll över begreppet. Uppsatsens andra syfte är att problematisera och diskutera kulturarvsbegreppet på en metanivå, genom att jämföra resultaten från den empiriska studien med tidigare forskning om den hegemoniska kulturarvsdiskursen. De huvudsakliga fynden är att Sverigedemokraterna, likt många nationalistiska rörelser ute i Europa, vill använda kulturarv för att skapa gemenskap och en gemensam nationell identitet – en monokultur som kan ersätta det multikulturella paradigm de menar är rådande i landet idag. Partiet har en essentialistisk, till och med positivistisk, syn på kulturarv, men definierar det trots det aldrig på djupet. Studien visar att partiets tankar om kulturarvet ofta går i linje med den hegemoniska kulturarvsdiskursen. Somliga har hävdat att Sverigedemokraterna missbrukar ”kulturarvet”, men jag vill snarare säga att de brukar det på ett sätt som korresponderar med kulturarvsbegreppet med stort K, såsom det kommit att tolkas efter år av användande av journalister, författare, akademiker, politiker, museipersonal, och genom publik debatt i pressen. Exemplet Sverigedemokraterna visar vad kulturarvsbegreppet av idag kan vara när det dras till sin spets.

The purpose of this study is to examine the strategic choice of mainstream parties in relation to the competition of voters posed by a niche party and their most important issue, in this case radicalist rightwing populists and the migration issue. The study uses a comparative approach to examine the mainstream parties Social Democrats and Moderates reaction to the niche parties New Democracy 1991-1994 and Sweden Democrats 2010-2015. Using Meguid´s PSO-theory and by performing an qualitative analyse of the parties rhetoric and political suggestions in the parliamentary debates as well as in government bills and reservations in committee reports, the study aims to describe mainstream parties position on the issue and if and how they change position and strategy. The results of the study shows that both mainstream parties over all applies an adversarial strategy, aiming to maintain distance to the niche party and its position but with time and due to changes in the political environment, changes in position and strategy takes place and the mainstream parties applies a slightly more accommodative strategy.

<p>University of Växjö</p><p>School of Social Sciences</p><p>Bachelor Thesis in Political Science</p><p>Title: “Sverigedemokraternas valframgångar 2006 – En ulv i fårakläder?”</p><p>Author: Emma Haraldsson and Åsa Neuschütz</p><p>Tutor: Emil Uddhammar</p><p>The aim of this study is to explain Sverigedemokraterna’s electoral success in 2006 and the essay assumes that some form of change has occurred. To study this change two hypotheses have been constructed. The first hypothesis concerns the change within Sverigedemokraterna and the second hypothesis concerns the change of the Swedish voters attitudes.</p><p>Kirchheimers catch-all theory is used to explain the change in Sverigedemokraterna. The catch-all theory states that parties have to change their structure to maximise the number of votes. Lipset and Rokkan’s theory about the party system is also used along with Inglehart’s value studies to explain why parties change.</p><p>The tests of the hypotheses are carried out through a text analysis and a statistical survey. The essay concludes that Sverigedemokraterna has not changed very much and that it is mainly an esthetical and not an ideological change. Therefore the first hypothesis has to be falsified. The second hypothesis can be neither falsified nor verified, because the material is too diverse. Further studies are necessary to explain the electoral success of Sverigedemokraterna.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är dels att undersöka hur Sverigedemokraterna återgavs i landsortspressen kring valet september 2006 och dels att undersöka vilka faktorer som ligger till grund för hur partiet framställs.</p><p>De åtta tidningar jag valt att studera är dels indelade efter politisk färg och dels efter vilka län de sprids i; två län där partiet har haft kommunala mandat från 2002 respektive två län där partiet inte haft det. Partiet gick i valet -06 fram i alla fyra län.</p><p>Tidningarna har analyserats både kvantitativt och kvalitativt.</p><p>Jag har dessutom intervjuat företrädare för tidningarna samt lokala företrädare för Sverigedemokraterna.</p><p>Undersökningen visar att partiet framställs som någonting avvikande och hotande. Detta kan delvis förklaras av partiets kopplingar till rasistiska rörelser, men även av en allmän tendens hos medier att reproducera skiljelinjer mellan det normala, etablerade och det avvikande, hotande. I Blekinge, som är det län där partiet haft flest kommunala mandat redan innan 2006 och där partiet vuxit mest, tyder mycket på att tidningarnas bild av partiet alltmer börjar likna den övriga politiska rapporteringen. Ju mer partiet växer, desto mindre kommer det att framställas som avvikande.</p>

I denna uppsats kommer värdegrunden i Sverigedemokraternas parti att granskas utifrån de partipolitiska program som finns tillgängliga sedan 1989. Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag år 2010 och gör nu stora politiska framsteg som tredje största partiet i svensk riksdag. De är hyllade av många och kanske precis lika fruktade för sin historiska bakgrund. Syftet är att undersöka om de värderingar som utgör skolans värdegrund uttrycks i SD:s partiprogram. Metoden som har använts är en innehållsanalys med intresse för partiets formulerade värdegrund och hur Sverigedemokraterna förhåller sig till värdegrunden. Resultatet som presenteras är att Sverigedemokraterna har en historisk bakgrund som de inte kommer ifrån. De har utvecklats från år 1989 och de har blivit mer rumsrena. Idag företräder Sverigedemokraterna ett konservativt samhälle som har kristna värderingar. / In this essay the core values of the Sweden Democrats Party will be reviewed on the basis of political party programs available since 1989. The Sweden Democrats entered the Swedish parliament in 2010 and are now making major political progress as the third largest party in the Swedish parliament. They are acclaimed by many and perhaps equally feared for their historical background. The purpose is to investigate if the values that make up the school´s values are expressed in SD´s party program. The method used is content analysis with the interest of the party’s formulated values and how the Sweden Democrats relate to the core values. The results that will be presented are that Sweden Democrats have a historical background that they never can escape from. They have made progress from the year 1989 and have become more accepted. Today Sweden Democrats represent a conservative society with Christian values.

Populism, what is that really? Is it like a wave of populism we standing in front of with Donald Trump and Marine Le Pen in its lead? Well, that’s very hard to say. Research have shown that it´s very hard to exactly say anything about what populism is. But, in this study several different research has been put together with four concrete criterions as a result. These four criterions will be useful as a theoretical framework, to analyse four Swedish parties’ participation in two different welfare-debates. Which one of them uses populism? It will also be useful for this study’s second question, if populism is a useful concept of analysing political parties? The method used in this study is text analysis, with the spoken text in the debates in focus. The result shows the complexity of populism as a concept, but also that all the parties, accept one, uses populism in the two debates, more or less.   The conclusion is that populism as a concept is far too big, and far too widespread to analyse in a research of this size, and therefore it´s necessary to cut things of.

Chantal Mouffe förklarar exkludering och demonisering av politiska partier som en kontraproduktiv strategi. När etablerade partier samlas kring en konsensus i mitten reduceras medborgarnas valmöjligheter och undergräver demokratin, menar Mouffe. Detta är exempel på politiska fenomen som enligt Mouffe leder till att högerpopulistiska partier gynnas, något som skett i flera Europeiska länder. Högerpopulistiska partier och rörelser växer på många håll i Europa och Mouffe menar att uppsvinget för högerpopulismen och den populistiska retoriken till stor del beror på de etablerade partiernas tillkortakommanden. Syftet med uppsatsen är att utifrån Mouffes teori, och med Sverige som exempel, förklara hur en svag regering och ett starkt högerpopulistiskt parti hänger ihop med oförmågan att tänka politiskt och reflektera över hur en vänstervriden populistisk motståndskraft skulle kunna se ut.

Sverigedemokraterna har på kort tid lyckats etablera sig i Sveriges riksdag och är därför i högsta grad delaktig i den samtida politikens utformning. Precis som Sverigedemokraterna har likasinnade partier fått ökat stöd i större delen av Europa och har numera större möjligheter att kunna påverka EU:s utformning. Mot bakgrund av den ökade framgången för nationalistiska och främlingsfientliga partier syftar denna studie till att undersöka Sverigedemokraternas framställning av EU mellan Europaparlamentsvalet 2014 och Europaparlamentsvalet 2019.   Studien har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys av texter som Sverigedemokraterna och dess företrädare har publicerat. Genom studien kan det konstateras att Sverigedemokraternas framställning av EU utgörs av i stort sett samma kritik genom det aktuella tidsspannet, men att det har skett en förändring i form av att partiet inte längre kräver en folkomröstning för Sveriges medlemskap i EU utan numera anser att det finns en möjlighet att reformera EU inifrån tillsammans med likasinnade partier i Europa.Studien knyter an till en teoretisk referensram som tar avstamp i Margaret Canovans samt Paulina Ochoa Espejo teoretiska redogörelser om populism. Genom dessa presenteras populism som oundvikligt i en demokrati vilket gör det viktigt att förstå hur dessa rörelser uppstår.

The aim of this paper is to investigate the internal and external supply in relation to citizens’ demand for radical populist parties. To explore how the Sweden Democrats between 2010 and 2018 has developed its party organisation and how this has changed over time. The essay is based on the theory of Cas Mudde which claims demand and supply as a reason and understanding for the increasing growth of radical right parties in Western democracies. The theory divides Sweden Democrats into three different aspects; demand, internal and external supply which explain the stability and increased support for the party. Socio-economic factors such as unemployment, education and level of immigration are significant explanation factors for radical right parties to establish on long term. However, the essay concludes that the internal aspects of the party organisation, in relation to lack of trust for the traditional parties and low party identification, are crucial explanations. The importance of these factors have gradually increased during the years 2010-2018, while the level of significance for socioeconomic factors have decreased.

Det politiska partiet Sverigedemokraterna har fått uppleva stora framgångar med en – under många års tid – växande väljarkår. Partiet utgjorde vid år 2018s riksdagsval tredje största riksdagsparti. Med Elisabeth Noelle-Neumanns tystnadsspiralen och Bruce Bimbers teoretiska samband mellan nätverkskommunikation och populism som teoretisk grund, undersöker rapporten vilka politiska åsikter som människor yttrar i kommentarsfält – tillhörande inlägg med #SD2018 - på Sverigedemokraternas officiella Facebooksida. Denna rapport ger svar åt följande fyra frågeställningar: Vilka ämnen kan identifieras hos de analyserade kommentarerna? Vad hyllas respektive kritiseras i kommentarsfälten? Vilka tonlägen förekommer i de analyserade kommentarerna? Vilka egenskaper kännetecknar de som har författat kommentarerna? Rapporten undersöker också människors villighet att uttrycka åsikter på sociala medier. Avslutningsvis behandlar rapporten Sverigedemokraternas så kallade nolltolerans, och undersöker hur väl partiet lyckas med att upprätthålla nolltoleransen på Facebooksidans kommentarsfält. Kvantitativ innehållsanalys utgör använd metod för detta arbete. Data har samlats in genom kodning av textinnehåll i kommentarer på SDs officiella Facebooksida. Kodning har möjliggjorts genom ett för arbetet framtaget kodschema. Resultatet visar att kommentarernas författare inte upplever problem med att yttra sina åsikter i Facebooksidans kommentarsfält. Huvuddelen av Bimbers teoretiska samband stämmer överens med innehållet hos Sverigedemokraternas Facebooksida. Rapporten ger endast svar om människors villighet att uttrycka åsikter i Facebookssidans kommentarsfält. Rapporten ger därmed inte svar på huruvida samma människor är villiga att yttra sina åsikter utanför aktuell Facebooksida.