This thesis focuses on Swedish soldiers and their crimes against God within the Swedish army. In the late seventeenth century, the Swedish army reformed. Earlier wars had proven the old military system of enrolment and jurisdiction ineffective, stressing the fact that new articles of war were needed. In the new statutory framework no less than the first 22 articles determine the conditions of religion and its practice, proclaiming apostasy and heresy as the worst crimes within the army. Nonetheless, research has shown an over-representation of soldiers, or former soldiers committing these types of crimes, addressing the origin of these crimes to the military profession and the military environment. However, the knowledge about this is limited, and how the military adjudication dealt with these matters is highly neglected. By using the theoretical concepts of place and space (in Swedish plats and rum) alongside a theoretical culture perspective, this study aims to examine the contents of military legislation and how the military adjudicated these crimes, and will show that crimes, such as making a deal with the Devil, was a part of the military culture.

BACKGROUND: Previous studies have shown a high injury rate in the lower extremities among military recruits. A correlation has been shown between female gender or a low level of physical activity prior to basic military training and a higher risk of injury. AIM: To investigate the self-reported injury rate in the lower extremities among Swedish recruits and the difference in injury rate between men and women. Another aim was to investigate correlation between self-reported injury rate in the lower extremities and self-reported physical activity, and to study this correlation for both men and women. METHOD: A quantitative study with a prospective, descriptive, comparative and correlative design. Data from two different questionnaires were answered by 177 recruits. RESULTS: 26% of the recruits reported injury in lower extremities after completing the basic training. There was a significant difference (p=0.006) in self-reported injury between female and male recruits. The level of prior physical activity and the injury rate amongst the recruits had a low correlation. CONCLUSION: The results indicate a high injury rate among Swedish recruits, especially among the female recruits. No correlation between self-reported physical activity and the injury rate in lower extremities was found. / BAKGRUND: Tidigare studier visar på hög skadeprevalens i nedre extremiteter hos militära rekryter under grundläggande militär utbildning. Samband har setts mellan kvinnligt kön eller låg fysisk aktivitetsnivå före utbildningsstart och ökad skaderisk. SYFTE: Undersöka den självrapporterade skade-/besvärsprevalensen i nedre extremitet hos svenska rekryter efter avslutad grundläggande militär utbildning (GMU), samt studera skillnader mellan könen i detta avseende. Syftet var också att undersöka sambandet mellan självrapporterad fysisk aktivitetsnivå inför GMU och skade-/besvärsprevalensen i nedre extremiteter efter genomförd utbildning samt studera sambandet för män respektive kvinnor. METOD: En kvantitativ studie med prospektiv, deskriptiv, komparativ och korrelerande design. Data från två olika enkäter besvarades av 177 rekryter. RESULTAT: 26% av rekryterna rapporterade skada/besvär i nedre extremitet vid avslutad utbildning. Signifikant skillnad (p=0,006) kunde ses i självrapporterad skade-/besvärsprevalens mellan kvinnliga (42%) och manliga (21%) rekryter. Nivå av fysisk aktivitet och skade-/besvärsprevalensen hos rekryterna hade inget signifikant samband och låg korrelation. KONKLUSION: Resultaten tyder på hög skadeprevalens inom GMU, framförallt hos kvinnliga rekryter. Något samband mellan självskattad nivå av fysisk aktivitetsnivå och skade-/besvärsprevalens i nedre extremitet fanns inte hos rekryterna. Sambandet fanns varken för män eller kvinnor på gruppnivå.

No description available.

Studien syftar till att utforska hur erfarenheter skapas under upprättandet av ett nytt regemente och hur de påverkar projektet.Studien är kvalitativ och induktiv där empirin inhämtats genom intervjuer och observationer. Studien fokuserar på tillkomsten av Bergslagens Artilleriregemente, A 9, men studier har även skett av Gotlands Regemente och Skaraborgs Regemente för att skapa en förståelse för det historiska arv som A 9 verkar i. Sprunget ur organisationsteori har meningsskapande, i studien benämnt som sensemaking, utvecklats som ett perspektiv för att förstå och navigera i komplexa system. Sensemaking är en process där individer och grupper söker, använder och tolkar information för att skapa en förståelse av sin omgivning och de situationer de befinner sig i. Sensemaking innebär att individen integrerar sina egna erfarenheter, satt i aktuell kontext och tolkar därigenom informationen. Detta gör det möjligt för organisationer att skapa mening av komplexa situationer och att fatta mer underbyggda beslut. Dessa beslut förankras sedan genom att individer försöker påverka andra att anta en gemensam tolkning av situationens mening, i studien benämnt som sensegiving. Resultatet av insamlade data visar att etableringen av Bergslagens artilleriregemente både innehåller utmaningar och problem men också framåtanda, problemlösande och en stark inneboende vilja att lösa uppgiften på ett förstklassigt sätt. Den innehåller också något djupare, något som är lite mer abstrakt. Under intervjuerna har vi upplevt att när vi ställer frågor om erfarenhetshantering, som i sig är ett relativt byråkratiskt och processinriktat frågeområde, så handlar svaren allt som ofta om det som upplevs svårt eller som inte fått möjlighet att processas i individens reflektioner eller tillsammans i gruppen på ett bra sätt. Många händelser som redan ägt rum har inte är blivit omhändertagna då reflektioner kring dessa händelser inte varit tillräckligt eller uteblivit. När data och upplevelser som vi fått under intervjuerna läggs samman såg vi ett mönster där erfarenhetshanteringen som vi kan se framgå av empirin i första hand inte är formbar i skrift eller ord utan istället som en pågående process i de individer och grupper som vi studerat. Studiens övergripande slutsatser är att för att sensemaking som koncept ska vara applicerbart i en organisation som Försvarsmakten så behövs en gemensam målbild och identitet skapas, utrymme för att reflektera retrospektivt över händelser i verksamheten, mandat som stärks och delegeras till rätt nivå, en flexibel syn på lednings- och arbetsmetoder och en förståelse för att nätverk mellan människor är den motor som driver sensemaking i organisationen. / The purpose of this study is to explore how experiences are formed during the establishment of a new regiment and how they impact the project. The study is a qualitative, inductive study where data was collected through interviews and observations. The study focuses on the creation of the Bergslagen Artillery Regiment, A 9, but studies have also been conducted on the Gotland Regiment and the Skaraborg Regiment to create an understanding of the historical legacy in which A 9 operates. Derived from organizational theory, sensemaking has developed as a perspective for understanding and navigating complex systems. Sensemaking is a process where individuals and groups seek, use and interpret information to create an understanding of their surroundings and the situations they are in. Sensemaking involves the individual integrating their own experiences, placed in the current context and thereby interpreting the information. This enables organizations to make sense of complex situations and make more informed decisions. These decisions are then anchored by individuals trying to influence others to adopt a common interpretation of the meaning of the situation, in the study referred to as sensegiving. The results of the collected data show that the establishment of the Bergslagen Artillery Regiment contains both challenges and problems but also forward momentum, problem-solving, and a strong inherent desire to solve the task in a first-class manner. It also contains something deeper, something that is a little more abstract. During the interviews, we have experienced that when we ask questions about lessons learned, which in itself is a relatively bureaucratic and process-oriented area of questioning, the answers often focus on what is perceived as difficult or what has not been given the opportunity to be processed in the individual's reflections or in the group in a good way. Many events that have already taken place have not been taken care of because reflections on these events have not been sufficient or have been lacking. When the data and experiences we have obtained during the interviews are combined, we see a pattern where lessons learned, as we can see from the empirical data, is primarily not formable in writing or words, but instead as an ongoing process in the individuals and groups we have studied. The overall conclusions of the study are that in order for sensemaking as a concept to be applicable in an organization like the Swedish Armed Forces, there is a need to create a shared vision and identity, space for retrospective reflection on operational events, strengthened and delegated mandates at the appropriate level, a flexible approach to leadership and work methods, and an understanding that networks among individuals are the engine that drives sensemaking in the organization.

Utbildingen av officerare är och har alltid varit ett omdiskuterat ämne. Sedan reformationen av officersutbildningen till Officersprogrammet för drygt tio år sedan – vilket för första gången även gav den nya fänriken akademisk kandidatexamen i krigsvetenskap – har den här frågan återigen aktualiserats. Akademiseringen tillförde en viktig och saknad aspekt till professionen men utlåtanden från officerskåren har varit att utbildningen är för generell och att fänriken inte kan något när denne kommer hem.   Under samma tidsperiod har Försvarsmakten och armén genomgått stora förändringar. Omställningen från invasionsförsvar till insatsförvar har fullföljts, värnplikten avskaffades och anställda soldater och förband blev en ny verklighet. Som om inte detta räckte har fokus inom samma tidsperiod återigen svängt; nu med nationellt försvar i centrum och med en återinförd värnplikt och planerad tillväxt av Förvarsmakten som följd.  Den här studien undersöker om den nyutexaminerade fänriken erhållit rätt förutsättningar att klara av det arbete som hen förväntas göra. Genom att utgå från att Officersprogrammet är en ny utbildning med andra för- och nackdelar än de tidigare officersutbildningarna fokuserar den här studien på mottagandet vid förbanden. Är det i själva verket utbildningen det är fel på eller är det just förväntningarna på den nye officeren? Ges fänriken möjlighet att omsätta teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter?   Studien indikerar att omhändertagandet av nyexaminerade officerare under den föregående tioårsperioden präglats av en brist på struktur och systematisering. Ett alltför stort fokus på kortsiktiga mål och en bortprioritering av professionsutvecklingen har påverkat officersprofessionen negativt. Armén och förbanden har under senare år förbättrat sin systematisering men behöver bli ännu bättre på att prioritera professionsutvecklingen. Armén bör utveckla en gemensam struktur för lärlingstiden för nya fänrikar genom att formalisera handledning och tydligare systematisera personalplaneringen. Den samlade utbildningen av officerare och professionsutvecklingen bör betraktas som en helhet, annars riskerar professionen att fortsätta påverkas negativt och tillväxt med kvalitet kommer inte vara möjlig.  Studiens övergripande insikt är att det inte nödvändigtvis är utbildningen det är fel på, utan snarare hur omsättningen av utbildningen från teoretisk kunskap till praktiska färdigheter omhändertas inom stridskraften och förbandet. / The education and training of military officers is and has always been a disputed subject. Since the reform of the Swedish officer’s training and conversion to Officersprogrammet1 (OP) a little over a decade ago – which for the first time granted the new junior officer with an academic degree in War Studies – this issue has been revitalized. The conversion to an academic education provided the Swedish Military Profession with an important missing aspect. But, the general opinion prevailing among the officer corps is that the training is far too generic and that junior officers thus are inept for duty at their home regiments.  During the same time frame the Swedish Armed Forces and the Swedish Army has undergone massive changes. Doctrinal realignment from focusing on the threat of a potential invasion towards an agile and highly operational defense force with an international focus was completed; conscription was scrapped and made dormant. Professionalized soldiers and field units became the new reality. But, then again focus shifted. National defense has once again become the priority with a reinstated conscription as well as planned growth for the Swedish Armed Forces as a consequence.  This research project examines whether the junior officer during this time frame has been given the right possibilities to carry out the work expected by him or her. By assuming that OP is a new type of education program, with different pros and cons compared to previous educations, this research focuses instead on the integration of junior officers at their home units. Is it really the education that’s failing or are expectations on the new officer in fact improper? Are the junior officers provided the right support to transform knowledge to skills?  This thesis indicates that integration of junior officers has been characterized by a lack of structure and systematization during the past decade. Too much focus on short-term objectives and an unintentional suppression of the development of the Military Profession have had negative consequences. The Swedish Army has improved on systematization during recent years but still needs to improve and prioritize the development of the profession. The Swedish Army should create a structured apprenticeship of junior officers by formalizing mentorship and clearly systematize strategic personnel planning. The collective training of officers and the Evolution of the Military Profession should be considered as a whole, it will otherwise risk further negative consequences and planned growth with quality will not be feasible. The main insight of this study is that it’s not necessarily the education that is failing but rather how the Regiments within the Swedish Army manages to transform the junior officers’ knowledge to relevant skills or not.

Samspelet mellan Försvarsmakten och FMV har förändrats. Före 2019 ansvarade FMV för de tekniska system de anskaffat på uppdrag av Försvarsmakten över hela dess livscykel. 2019 flyttades det tekniska designansvaret över till Försvarsmakten för system i användningfasen. Det innebar att Försvarsmakten och dess försvarsgrenar övertog ett ansvar för sina system de tidigare inte innehaft.  Syftet med denna uppsats är att utreda vad det inneburit för armén att få det tekniska designansvaret för sina system och hur arbetet för att omhänderta detta ansvar kan utföras.  Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med representanter från Försvarsmakten. Studien genomfördes med en induktiv ansats.  Vi analyserade empirin som vi fick från intervjuerna med en anpassad grundad teori som analysmetod. Resultatet av analysen har granskats och jämförts med forskning av implementering och tvärfunktionellt arbete. Våra slutsatser är att vi har studerat en pågående implementering med mycket kvarstående arbete samt att en tvärfunktionell ansats har visats sig vara ett bra sätt för armén att hantera sina nya uppgifter. / The interaction between the Swedish Armed Forces and The Swedish Defence Materiel Administration has changed. Before 2019, The Swedish Defence Materiel Administration was responsible for the technical systems they acquired on behalf of the Swedish Armed Forces throughout its life cycle. In 2019, the responsibility for the technical design was transferred to the Swedish Armed Forces for systems in the user phase. This meant that the Swedish Armed Forces and its branches assumed a responsibility for their systems they had not previously held.  The purpose of this study is to investigate what it has meant for the Swedish Army to have the responsibility for the technical design of their systems and how to manage this responsibility. The thesis was conducted as a qualitative interview study with representatives from the Swedish Armed Forces. The study was conducted with an inductive approach.  We analyzed the empirical data received from the interviews using a custom grounded theory as an analytical method. The results of the analysis have been reviewed and compared with research of implementation and cross-functional work. Our conclusions are that we have studied an ongoing implementation with a lot of remaining work, a cross-functional approach has been shown to be an appropriate way for the Army to handle its new tasks.