<p>Proces tranzicije i projekti modernizacije u<br />većini postsocijalističkih dru&scaron;tava u Evropi,<br />samim tim i na Balkanu, realizovani su u formi<br />deformisane imitativne modernizacije ili<br />kontramodernizacije. Romi su i dalje<br />periferija, ali ovoga puta Evropske unije. Pred<br />njima je neizvesna budućnost u liku alternativa:<br />perspektiva postmodernog totalitarizma sa<br />tehnokratskom diktaturom, ili formiranje<br />čovečanstva kao zajednice ravnopravnih<br />građana i naroda u duhu modela socijaldemokratske<br />globalizacije sveta sa respektom<br />bogatstva kulturnih različitosti sveta, sa<br />globalizacijom razumevanja i solidarnosti među<br />narodima Dakle, i na nama savremenicima je<br />velika odgovornost kakav će oblik, lik i su&scaron;tinu<br />imati budućnost čovečanstva &ndash; da li će se ono<br />razvijati u ključu humanizacije dru&scaron;tva i<br />emancipacije čoveka, ili pak novih oblika<br />socijalnog, političkog i kulturnog porobljavanja.<br />Upravo iz tog razloga, izučavanje specifičnosti<br />stvarala&scaron;tva Roma u kontekstu evropskog<br />sistema kulturnih vrednosti ima veliki značaj.<br />U savremenom svetu, Romi kao etnička grupa<br />sve če&scaron;će postaju predmet interesovanja<br />naučnih istraživanja. &bdquo;Simbolika likovne<br />umetnosti Roma i evropski sistem kulturnih<br />vrednosti&rdquo; pokazuje se u dana&scaron;nje vreme krajnje<br />interesantnom temom istraživanja, s obzirom na<br />njen teorijski i na praktični aspekt. Reč je o umetnostje u svojoj formalnosti dugo vremena<br />bivala mimikrijska, zahvaljujući simboličkoj<br />vrednosti njenih artefakata. Mi je<br />multidisciplinarnim uvidom sagledavamo u<br />obrisima. Likovna umetnost Roma ima svoj<br />korpus koji je dugo bio zatočen u nacionalnim<br />predstavama izbegavajući oznaku romski.<br />Identitet Roma, kao i njihov imidž u Srbiji i<br />Evropi, sveden je na ovu marginalizovanu<br />dimenziju kulture, a kulturna tradicija Roma<br />podvrgnuta je IRONIZACIJI I<br />VULGARIZACIJI od strane većinske i drugih<br />manjinskih zajednica. Romska kultura,<br />artefakti, umetnici formalno su nevidljivi i<br />nemaju prepoznatljivost u dru&scaron;tvu. Ovaj rad je<br />doprinos osvetljavanju aspekta valorizacije<br />romskog kulturnog korpusa.</p> / <p>Transition processes and modernization projects<br />in most post-socialist societies in Europe,<br />including Balcans, have been realized in the<br />form of deformed imitative modernization or<br />counter-modernization. Roma people are still at<br />periphery, but this time at the periphery of<br />European Union. They are facing uncertain<br />future, with alternatives of postmodern<br />totalitarianism with technocratic dictature, or<br />humanity as community of equal citizens and<br />ethnic groups in the spirit of social-democratic<br />globalization, with respect for cultural<br />differences and understanding and solidarity<br />among nations. Contemporaries bear<br />responsibility for what form and essence the<br />future of humanity will have &ndash; whether it will<br />develop in the course of humanization of<br />society and emancipation of people, or its<br />develepment will be directed toward new forms<br />of social, political and cultural oppression.<br />Therefore, the researh of specificity of Roma&rsquo;s<br />creative work in the context of European system<br />of cultural values is of great importance.<br />In contemporary world, Roma people as ethnic<br />group are becoming the subject of scientific<br />research more and more frequently. &bdquo;Symbolics<br />of Roma&rsquo;s fine arts and European system of<br />cultural values&ldquo; turns out to be very interesting<br />topic for studying, considering its theoretical<br />and applied aspects. This thesis is<br />interdisciplinary study with both theoretical and<br />broader cultural relevance, for this topic yields<br />the possibility for the analysis and dialog of<br />different culturological value dimensions which<br />are built in centuries-long history of Europe.<br />Study deals with a &bdquo;specific illumination&ldquo; of<br />unlit aspects of Roma people and the field of<br />fine arts, their possible history, developmental<br />paths and actuality. Today, this issue is<br />significant for plenty of reasons, since this<br />problem is shadowed by many ephemeral studies which yielded modest results. This work<br />is based on scientific analytical-synthetic<br />paradigm. The main research problem addressed<br />in this study is the question: whether the<br />symbolics of Roma&rsquo;s fine arts exists in the<br />European system of cultural values, or whether<br />symbolics of Roma&rsquo;s art reflects in European<br />culture. Descriptive, hermetical and<br />comparative historical methods were used in the<br />study under the framework of synchronic and<br />diachronic approach. Because of the specificity<br />of the research subject, thought experiment was<br />used as well, as logical principle of aesthetical<br />analysis.<br />In this research, aesthetical discussion, evidence<br />of visible and invisible Roma&rsquo;s art has been<br />developed, as well as evidence of elements of<br />symbolics in the fine arts of Roma people in the<br />context of European system of cultural values.<br />Roma&rsquo;s fine art has been mimicric for a long<br />time, because of the symbolic value of its<br />artefacts. Using multidisciplinary approach, we<br />recognize its contours. Its corpus has been<br />detained in national notions, by avoiding label<br />Romani. Roma&rsquo;s identity, as well as their image<br />in Serbia and Europe, has been reduced to this<br />marginalized cultural dimension, and Roma&rsquo;s<br />cultural tradition has been exposed to<br />ironization and vulgarization by national<br />majority and other national minorities. Roma&rsquo;s<br />culture, artefacts, artists are formaly invisible<br />and unrecognized. This work contributes to<br />illumination and valorization of Roma&rsquo;s cultural<br />corpus.</p>

<p>The aim of this paper is to perform a comparative study between the photography’s of Leila Khaled and Shirin Neshat in order to observe if the woman are able to recede from an conventional formation to become the bearer of the veil and not only reduced to that which</p><p>needs to be concealed. From a feministic perspective I have observed how the symbolic of the veil moulds the woman and how the woman in her context moulds the veil.</p><p>In the description of the news photography of Khaled and the art photography produced by Neshat the mechanisms that lies as a foundation for the modelling of the portraits becomes</p><p>the essays primary entrance. Mechanisms that evolve around the creation of the woman as aconcept, a subject shaped for being looked at and the woman’s self-image through others.</p><p>The textual discourse is visually enhanced through a comparative picture material visually enhanced and explained through photographs by the contemporary artist photographers Cindy Sherman, Catherine Opie, Laurie Simmons, Robert Mapplethorpe and Elin Berge. The visual comparative material also interacts with the essays primary picture material and further expresses the oppression of the woman that occurs irrespective of culture through a patriarch cal gender system.</p>

The aim of this paper is to perform a comparative study between the photography’s of Leila Khaled and Shirin Neshat in order to observe if the woman are able to recede from an conventional formation to become the bearer of the veil and not only reduced to that which needs to be concealed. From a feministic perspective I have observed how the symbolic of the veil moulds the woman and how the woman in her context moulds the veil. In the description of the news photography of Khaled and the art photography produced by Neshat the mechanisms that lies as a foundation for the modelling of the portraits becomes the essays primary entrance. Mechanisms that evolve around the creation of the woman as aconcept, a subject shaped for being looked at and the woman’s self-image through others. The textual discourse is visually enhanced through a comparative picture material visually enhanced and explained through photographs by the contemporary artist photographers Cindy Sherman, Catherine Opie, Laurie Simmons, Robert Mapplethorpe and Elin Berge. The visual comparative material also interacts with the essays primary picture material and further expresses the oppression of the woman that occurs irrespective of culture through a patriarch cal gender system.

No / Following Wheeler's excavations at Maiden Castle, the multivallate hillforts of Wessex came to be seen as responses to a specific form of warfare based around the massed use of slings. As part of the wider post-processual 'rethink' of the British Iron Age during the late 1980s and 1990s, this traditional 'military' interpretation of hillforts was increasingly subject to criticism. Apparent weaknesses in hillfort design were identified and many of the most distinctive features of these sites (depth of enclosure, complexity of entrance arrangements, etc) were reinterpreted as symbols of social isolation. Yet this 'pacification' of hillforts is in many ways as unsatisfactory as the traditional vision. Both camps have tended to view warfare as a detached, functional, and disembedded activity which can be analysed in terms of essentially timeless concepts of military efficiency. Consideration of the use of analogous structures in the ethnographic record suggests that, far from being mutually exclusive, the military and symbolic dimensions are both essential to a more nuanced understanding of the wider social role of hillforts in Britain and beyond.

<p>Syftet med uppsatsen är att titta närmare på skillnaderna mellan den judiska och den kristna bilden av och resonemangen avseende Messias, så som de kom till uttryck i medeltidens mest berömda disputation i Barcelona år 1263.</p><p>Det är intressant att försöka förstå hur en medeltida judisk lärd såg på Messias och hur en dominikan försökte få honom på andra tankar om Messias. Dessutom har ämnet större aktualitet idag än tidigare, eftersom antalet och storleken av de messianska judiska församlingarna i världen, de flesta naturligtvis i Israel, växer. I de messianska församlingarna behöver det judiska och det kristna inte längre vara åtskiljande utan förenande faktorer.  </p><p>Disputationen i Barcelona var en sista uppflammande påminnelse om den tid som varit, den sista gången som den rika judiska kulturens representant fick någorlunda fritt framträda och uttrycka sig. Enligt Maccoby var Barcelonadisputationen den mest högklassiga, relevanta och bäst återgivna av alla disputationer. Därför bör den också vara bäst ämnad till att nå syftet genom följande frågeställningar:</p><p>1.      Vilken bild av Messias gav Paulus Christianus?</p><p>2.      Vilken bild av Messias gav Moses Nahmanides?</p><p>3.      Väsentliga skillnader mellan Paulus Christianus och Moses Nahmanides uppfattning om Messias</p>

<p>Detta är en studie om skillnaden i dopsyn mellan Svenska kyrkan, Jehovas vittnen och Livets ord. Uppsatsen har haft som mål att försöka klargöra skillnader mellan dessa tre samfund i dopteologi om det överhuvudtaget finns någon, samt även skillnader och likheter mellan samfunden när det gäller det praktiska tillvägagångssättet att bli döpt inom respektive organisation. Jag har utifrån den litteratur jag kommit över om respektive samfund, samt en intervju med en förespråkare för en av organisationerna försökt mig på en någorlunda sammanfattande redogörelse av dilemmat.</p><p>Då jag använt mig av ett traditionellt vetenskapligt perspektiv har jag inte lagt någon tyngdpunkt på intervjuer. Dock har jag på grund av praktiska omständigheter valt att intervjua en förespråkare för Livets ord, då jag har haft svårt att få tag i material från denna organisation.</p><p>Målet med uppsatsen har varit att skriva en uppsats i ämnet eftersom jag inte har hittat någon uppsats som tar upp skillnaden mellan dessa organisationer. Detta kan verka konstigt då alla tre samfunden har bibeln som grund för sin ideologi. Målet med uppsatsen har också varit att på ett lättförståeligt sätt förklara detta fenomen. Min ambition har varit att läsare som inte har så mycket kunskap i ämnet ska kunna tillgodogöra sig detta arbete på ett bra sätt.</p>

<p>Svenska kyrkan befinner sig idag mitt i ett pulserande, modernt samhälle, där kyrkans position inte längre är så självskriven som den förut varit. Samtidigt som kyrkan ska följa med i tiden för att kunna erbjuda en verksamhet som passar dagens moderna sökare, är den också förvaltare av en tradition och ett budskap.</p><p>I denna uppsats har jag närmare undersökt, hur kyrkan idag presenterar det ofta laddade budskapet om synd, nåd, omvändelse och försoning. Forna dagars teologer var eniga om behovet av syndanöd, bekännelse, ånger och omvändelse, för att komma in i Guds förlåtelse. Detta budskap känns främmande för många idag, då flertalet av dåtidens ”synder”, tillhör ett normalt livsmönster.</p><p>I den inomkyrkliga diskussionen kring ämnet, är åsikterna spridda. Enligt en åsikt är dagens moderna människa mindre benägen att uppleva synd och skuld än tidigare generationer, och har därför svårare att komma nära det kristna budskapet och få Guds förlåtelse. Trots detta, fortsätter kyrkan att bemöta människors synd på samma sätt som under Luthers tid, istället för att försöka anpassa sig för att hjälpa dagens sökare att konfrontera sin synd, och få den sonad.</p><p>Andra menar att dagens stressade tillvaro gör att människor redan känner sig hårt ansatta av skuld och dåligt samvete, och att kyrkan ej bör belasta människor ytterligare med det traditionella syndabudskapet. Istället bör kyrkan gå in som en rogivande och läkande faktor i tillvaron.</p><p>De olika åsikterna i frågan faller tillbaka på olika inställningar till syndens ursprung och beskaffenhet, ett område som inleder denna uppsats i form av en historisk bakgrund; syndens historia. Diskussionen kan också speglas mot uppsatsens presentation av Svenska kyrkans ”marknadsföring” av budskapet; Lilla och Stora boken om kristen tro. Här finner vi ett budskap om synd och förlåtelse genom Jesus Kristus, även om behovet av ånger, syndanöd och omvändelse tonats ner jämfört med forna tiders budskap.</p> / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.

<p>När Darwin lade fram sin teori 1859 mötte den mycket motstånd. Han hade vänt upp och ned på den tidigare uppfattningen om att människan hade skapats, liksom hela universum. Det naturliga urvalet, som var den främsta förklaringen till människans och djurens ursprung, försökte bortförklaras. På samma sätt har Darwinanhängare förkastat tanken om att Gud skulle ha skapat allt. Det naturliga urvalet lämnar helt enkelt ingen plats åt en skapande kraft – den behövs inte eftersom naturen klarar det själv om den bara får några försök på sig och tillräckligt lång tid.</p><p>Finns det då någon möjlighet för dessa två att samexistera? I detta arbete har de båda jämförts och olika forskares resultat har tagits i beaktande för att slutligen komma fram till ett svar. Eftersom det finns en viss förkunskap hos oss alla har den hermeneutiska metoden använts. Genom att läsa annan litteratur har stegvis ny kunskap kommit fram och byggts på, för att slutligen få en insikt i ämnet och därifrån kunna dra slutsatsen.</p><p>De bådas samexistens är fullt möjlig. Vetenskapen kan inte förklara allt och fram till den dag då de kan bevisa att Gud, eller den skapande kraften inte finns så finns det plats för båda. Det ena behöver inte utesluta det andra. Vill en darwinist tro på Gud så är det fullt möjligt. Likaså gäller om en kristen vill acceptera de naturvetenskapliga förklaringarna till människans härstamning. Vetenskapen förklarar det vi har i vår empiriska upplevelsevärld och kristendomen förklarar det bortom - det transcendenta.</p> / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till Nordström.

<p>Min övergripande fråga är: Hur tror de utfrågade att livet efter döden kommer att se ut? Mitt nästa steg kommer att vara att se om det finns någon skillnad mellan de olika samfunden? Detta kommer jag att beröra i min analys och grunda mina slutsatser i bakgrundsmaterial.</p><p>Målet med denna uppsats är att göra jämförande nedslag mellan de intervjupersoner som jag intervjuat från olika kristna samfund för att kunna tydliggöra de likheter och de eventuella skillnader som finns däremellan.</p><p>Naturligtvis så finns det en svårighet i detta. Genom att enbart intervjua personal ur samfunden så går det inte att ge en övergripande bild över hur exempelvis alla pingstkyrkans medlemmar tänker och resonerar kring detta. Men jag tycker ändå att det är relevant att genomföra intervjuerna för att försöka påvisa en lära inom rörelsen. Det jag kommer att få fram är de enskilda intervjupersonernas åsikt. Men eftersom de är anställda i de olika samfunden, och i vissa fall även utbildade där, så finns det ändå en samstämmighet mellan personerna och samfunden de representerar.</p>

<p>I denna undersökning har det utifrån tre skilda trossamfund undersökts hur enskilda medlemmar förhåller sig till frågeställningar utifrån dopet och periferin kring detta. Det har visats att åsikterna kring dopet kan komma i konflikt med varandra och kontentan av resultatet är att det, i dagsläget, är högst osannolikt med ett djupare samarbete de tre trossamfunden emellan. Det är oliktänkandet kring doppraxis som inte enar alla tre trossamfunden, vare sig utifrån enskild medlem eller trossamfund. Dock finns det en uttalad samarbetsvillighet mellan Svenska kyrkan och Missionskyrkan, vilka redan ingått en ekumenisk överenskommelse (offentliggjord april 2006).</p><p>Utifrån Bibeln kan jag inte finna något fokus, där det framgår att det endast finns EN sanning kring dopet. Det ligger endast en självklarhet i att det finns en samhörighet mellan komponenterna tro och dop.</p><p>Dock är det inte troligt att något enda trossamfund eller medlem i sådant ger dopet den betydelse det i ursprunget hade, vilket beskrivs i Nya testamentet.</p><p>Utifrån vad jag kommit fram till i undersökning har det framkommit ytterligare frågeställningar som skulle vara intressanta att gå vidare med. Dessa är:</p><p>• konstaterandet att det är Svenska kyrkan som förrättar de flesta vuxendopen. Kan detta få någon konsekvens för ekumeniken? I så fall, vilken?</p><p>• hur människan ser på dopet; endast som lydnadshandling eller även som trygghetsfaktor?</p>