Bakgrund: Rådgivning om fysisk aktivitet som egenvård är en rekommenderad behandlingsform vid depressiva symtom. Positiv effekt av fysisk aktivitet mot depressiva symtom är bevisad, samtidigt visar forskning att personer med depressiva symtom har låg motivation till fysisk aktivitet. För effektiv tillämpning av denna behandlingsform är kunskap om vad som uppfattas vara av betydelse för motivationen till fysisk aktivitet hos personer med depressiva symtom viktig. Tidigare forskning visar dessa personers syn på och åsikter om fysisk aktivitet, men studier som specifikt fokuserar på att belysa just vad som uppfattas vara av betydelse för motivationen till den fysiska aktiviteten saknas. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad som uppfattas vara av betydelse för motivation till fysisk aktivitet hos personer med depressiva symtom. Metod: Metoden var en litteraturstudie av sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysmetoden som användes var inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: känsla av meningsfullhet, tillfälliga omständigheter som hindrar eller underlättar, upplevd självförmåga, andra människors beteende samt psykologiska strategier. Slutsats: Motivation är något komplext, personer med depressiva symtom uppfattar att flera skilda faktorer och omständigheter är av betydelse för motivationen till fysisk aktivitet. Ur ett omvårdnadsperspektiv är det därför viktigt att tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Till intensivvårdsavdelningar (IVA) kommer patienter med livshotande tillstånd som leder till svikt av vitala organ. Målet med vården är att övervaka, behandla och ge omvårdnad till patienterna. Behandlingar och åtgärder som utförs på IVA kan påverka patienten båda under tiden på IVA samt efter utskrivningen till andra avdelningar och sedan i hemmet. Patienter kan påverkas både fysisk och psykiskt efter vården på IVA. Posttraumatisk stressyndrom (PTSD) kan vara en av konsekvenserna efter vården på IVA. Syfte: Att belysa de psykiska besvär patienter kan uppleva efter att ha vårdats på IVA samt belysa riskfaktorer som kan leda till utveckling av PTSD efter vistelsen på IVA. Metod: Metoden var en litteraturöversikt där artikelsökning gjordes i Pub Med, PSYCINFO, Cinahl samt Scopus. Sökningen resulterade i val av 20 artiklar som granskades och utvärderades innan sammanställning av resultatet skedde. Resultat: Utifrån de artiklar som har inkluderats i resultatet framgår att patienter som har vårdats på IVA utvecklar olika grader av psykiska besvär som kan yttra sig i form av ångest, depression, mardrömmar samt sömnrubbningar. De psykiska besvären kan fortlöpa under flera år i varierande grad efter vården på IVA. Resultatet visar att det finns flera riskfaktorer som leder till utvecklingen av PTSD efter vården på IVA. Bestående fysiska besvär efter IVA-vård, kön, läkemedel som används under vården på IVA, ventilatorbehandling, patientens psykologiska bakgrund, ålder, minnen från IVA samt tiden på IVA hör till de riskfaktorer som kan leda till PTSD. Slutsats: Det är viktigt att öka medvetenheten hos sjuksköterskor som möter patienter som har vårdats på IVA för de psykiska konsekvenserna samt riskerna att utveckla PTSD som vården på IVA kan leda till. Det är viktigt med uppföljning av patienter som har vårdats på IVA. Nyckelord: Posttraumatisk stress symptom, intensivvård, psykiska besvär, patient. / Abstract   Background: Patients come to the intensive care unit (ICU) with different life threating situations that can lead to failure of vital organs. The care aims at observing, treating and giving care to those patients. Treatments and interventions that are given on ICU can affect patients both under their time on the ward and even after their discharge back to other wards and eventually home. The patients can be affected both physically and mentally after their stay on ICU. Posttraumatic stress disorder (PTSD) can be a consequence of treatment on ICU. Aims: The purpose of this study was to elucidate those mental problems a patient can get after being treated on an ICU and also to elucidate the risk factors that can lead to the development of PTSD after being treated on an ICU. Method: The method was a literature study where searches were made in PubMed, PSYCINFO, Cinahl and Scopus. The search resulted in a sample of 20 articles that were examined and evaluated before compiled into a result. Results: From the articles that were included in the result it was shown that patients that were treated on ICU developed mental suffering to different degrees which showed itself in the form of anxiety, depression, nightmares and insomnia. The mental problems can trouble the patients over many years at different levels after their time on ICU. The result showed that there are many risk factors that can lead to the development of PTSD after being treated on ICU.  Physical problems post ICU, gender, meditation on ICU, respirator treatment, the patient´s psychological background and memory of time on ICU are those risk factors that can lead to the development of PTSD. Conclusions: It is important to increase awareness among nurses that meet patients that have been treated in ICU to the mental consequences and also to the risk of developing PTSD that time on the ICU can lead to. It is also important to follow up patients that have been treated in ICU after their discharge home.       I

Psykosomatiska symtom hos barn är mycket utbredda globalt. I olika studier varierar förekomsten av psykosomatiska symtom, delvis på grund av användning av olika datainsamlingsmetoder. En intressant fråga är betydelsen av respondenten. I denna kvantitativa studie jämfördes utvalda psykosomatiska symtom hos barn rapporterade av barnen själva samt rapporterade av deras vårdnadshavare. Studien bygger på data om 4548 barn i årskurs 4 och 7 som insamlades för elevhälsodatabasen ELSA i Värmland. Analysen visade ett svagt samband i rapporteringen av symtom, en stor variation i rapporteringsmönstret främst med avseende på konkret symtom. Sambandet mellan barnens och vårdnadshavarnas rapportering var starkare när det gällde symtomen huvudvärk och magont, för barn i årskurs 7, för flickor, för barn födda i Sverige samt barn med sjukdom/funktionsnedsättning, liksom för barn som inte bor med sina föräldrar samt barn med en vårdnadshavare född utomlands. Resultaten visar genomgående på respondentens stora betydelse för rapporteringens utfall. Val av respondenten måste värderas i förhållande till syftet med informationsinsamling.

Bakgrund: Fibromyalgi är ett svårdiagnotiserat kroniskt smärtsyndrom som kan ge olika symtom vilka i sin tur kan leda till svårigheter i vardagen. Svårigheterna som kan följa sjukdomens symtom är svårigheten att leva som innan sjukdomen kom, det sociala livet kan minska och personerna kan behöva minska arbetstiden vilket i sin tur kan leda till ekonomiska svårigheter. Syfte: Undersöka hur personer med fibromyalgi hanterar de svårigheter som uppstår i vardagen på grund av sjukdomssymtomen. Metod: Studien gjordes som en kvalitativ systematisk litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga originalartiklar som alla var intervjustudier. Artiklarna analyserades enligt Evans (2002) metodbeskrivning av kvalitativa litteraturstudier. Resultat: Personer med fibromyalgi behöver lära känna sina symtom, planera sin vardag, förändra sina attityder och söka kunskap och information för att kunna hantera svårigheterna. Det var även viktigt att möta andra i liknande situation och det fanns även strategier för att bemöta de som inte förstod sjukdomen. Fysisk aktivitet och avslappning var också en strategi som användes, likaså förändrat fokus och att fortsätta leva aktivt trots sjukdom. Slutsats: Personer med fibromyalgi behöver utveckla individuella strategier för att hantera svårigheter och sjukvården behöver få kunskap om dessa för att kunna stödja personen i processen och för att kunna visa personen förståelse.

När kvinnor drabbas av en hjärtinfarkt har de ofta diffusa symtom som kan vara svåra att förstå då deras symtom inte passar in i den typiska hjärtinfarkts-bilden. Kvinnor får heller inte likvärdig behandling som männen vid en hjärtinfarkt. Syftet med studien var att undersöka kvinnors upplevelser och erfarenheter i samband med insjuknandet i hjärtinfarkt. Studiens Metod var en litteraturöversikt, denna metod lyfter vad tidigare forskning kunnat visa om kvinnors upplevelser och erfarenheter av insjuknandet vid en hjärtinfarkt. I resultatet framkom två teman och sju subteman. Tema ett: Otydliga och svårtolkade tecken, där tre subteman kunde urskiljas, dessa var Fatigue som dominerande debutsymtom, Olika symtom och Behov av hjälp och stöd för att söka vård. Tema två: Kvinnors förväntningar av en hjärtinfarkt och där kunde fyra subteman urskiljas: Förutfattade meningar om hjärtinfarkt, Andra ofarliga förklaringar, Oro över att inte bli tagen på allvar och Kvinnans känsla av ansvar. Huvudfynden visade att kvinnor, när de drabbas av hjärtinfarkt, inte alla gånger förstår allvaret i situationen då de symtom de får är så pass diffusa att det inte alltid går att relatera dem till något allvarligt. Detta resulterar i att vård inte söks i tid, vilket fördröjer tid till behandling. Författarna anser att fynden är viktiga för sjukvårdspersonal att uppmärksamma, för att ett onödigt vårdlidande skall kunna undvikas. Det finns okunskap hos kvinnor och sjukvården kring kvinnors insjuknande i hjärtinfarkt. Detta kan orsaka problem då kvinnorna inte söker vård i tid samt att sjukvården riskerar att missbedöma dem och vård kan utebli.

Introduktion: Varje år diagnostiseras 4200 personer i Sverige med lungcancer. Patienter uppger i samband med sin diagnos ha en stillasittande livsstil och påfrestande symtomupplevelse. Vid behandling av lungcancer är god symtomlindring av betydelse och därav har sjuksköterskan en viktig del vid rehabiliteringen. Fysisk aktivitet har genom studier bevisats vara en viktig intervention samt minskar komplikationer. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att belysa betydelsen av fysisk aktivitet som symtomlindring hos patienter med lungcancer. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Beck (2017) nio steg, sexton vetenskapliga artiklar kom fram efter systematiska sökningar i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo, samtliga artiklar presenteras i en artikelmatris (bilaga 1). Artiklarna som användes till studiens resultatdel var tio kvantitativa, fyra kvalitativa och två mixad-metod. Resultat: Utifrån insamlat material utarbetades två huvudkategorier med sex underrubriker som svarade på betydelsen av fysisk aktivitet som symtomlindring hos patienter med lungcancer. De två huvudkategorierna var fysisk samt psykisk symtomlindring med underrubriker fatigue, dyspné, smärta, mental hälsa, depression samt ångest. Konklusion: I studiens resultat framkom det att majoriteten av patienter med lungcancer upplevde att fysisk aktivitet påverkade deras fysiska och psykiska symtombörda positivt genom lindring. Fysisk aktivitet ökade patientens välbefinnande genom att sänka graden av negativ symtomupplevelse såsom exempelvis trötthet, smärta och ångest.

Sammanfattning Bakgrund: Lungcancer är den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken i världen. Många personer som lider av lungcancer lider av symtomen från lungcancern och från biverkningarna av behandlingen. Samtidigt som de psykiska besvären också påverkar personens välmående och livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av lungcancer och hur dess symtom påverkar livskvaliteten. Metod: För att besvara studiens syfte användes en allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats baserats på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet presenteras två huvudkategorier. Den första huvudkategorin Lungcancer påverkar det psykiska måendet med tillhörande underkategorier Upplevelser av skuld och otillräcklighet, Upplevelser gällande ovissheten i framtiden och om sjukdomen skulle återkomma och Upplevelser av förändrad självbild. Den andra huvudkategorin Lungcancer påverkar det fysiska måendet med underkategorierna Upplevelser av förändring i livskvaliteten, Upplevelser av påverkan på det sociala livet och Upplevelser av symtom. Slutsats: Personer med lungcancer upplever en rad olika symtom både psykiskt och fysiskt. Det kan vara påverkan på det sociala livet, skuldkänslor och förändrad självbild. Det är inte bara symtom från själva sjukdomen och behandling och biverkan av behandling, som kan påverka livskvaliteten hos personer med lungcancer utan också de sociala aspekterna.

Maligna hjärntumörer delas in i primära eller sekundära hjärntumörer. Primära hjärntumörer drabbar cirka 1300 personer varje år och ungefär hälften av dessa hjärntumörer hos vuxna är gliom. Gliomen kan därefter delas in i olika undergrupper beroende på om de är låg- eller högmaligna utifrån hur aggressiva de är. Kirurgi är den viktigaste behandlingsmetoden vid de flesta hjärntumörer där syftet är att försöka ta bort så mycket som möjligt av tumören. Andra viktiga behandlingsmetoder är strålbehandling och cytostatika. Tumören i sig och/eller behandlingen kan ge symtom som kan ha påverkan på livskvalitén. Syftet var att belysa hur patienter med maligna gliom upplever sina symtom och sin livskvalitet. Metoden som valdes var litteraturöversikt. Artiklarna valdes utifrån författarnas syfte och frågeställning. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. De artiklar som valdes ut var publicerade mellan åren 2006 - 2017. Artiklarna sammanställdes och presenterades i en matris. Resultatet visade att patienter med stort fysiskt hjälpbehov kan skatta sin livskvalité lägre och att funktionell status kan skapa osäkerhet om sjukdom, symtom, behandling och prognos. Det fanns samband mellan mental trötthet, kognitiva och emotionella svårigheter samt låg skattning av övergripande hälsorelaterad livskvalité. Studierna visade att patienter med maligna gliom upplevde lägre livskvalitet än den friska befolkningen. Trötthet var det svåraste symtomet att hantera och tröttheten påverkade patientens psykiska, fysiska och sociala liv. Patienter som kände hoppfullhet hade högre livskvalitet. Vårdpersonal kan hjälpa patienten att upprätthålla känslan av hopp genom sin stödjande relation till patienten. På så vis kan patientens förmåga att hantera lidande öka.

SAMMANFATTNING Stroke är en sjukdom som drabbar både män och kvinnor, har en hög mortalitet och är den tredje vanligaste dödsorsaken. Transitorisk ischemisk attack (TIA) kan vara ett förstadium till stroke och det är av största vikt att förhindra att det blir en stroke. Tiden är en utmaning för sjukvården när det gäller ett snabbt omhändertagande. Identifiering av tidiga strokesymtom och medvetenheten om att dessa symtom kan vara genusspecifika skulle kunna bidra till en snabbare personcentrerad vård. Utifrån ett omvårdnadsperspektiv är det viktigt att förebygga och lindra funktionsnedsättningar som kan uppstå vid stroke. Specialistsjuksköterskan ska erbjuda en god omvårdnad genom att känna till vilka specifika symtom som finns. Sveriges befolkning blir äldre och kvinnor har en högre medelålder vilket innebär att de drabbas i större utsträckning än män och får därav en sämre livskvalitet. Det akuta omhändertagandet, diagnostik och behandling av stroke har utvecklats snabbt. Syftet var att belysa det vetenskapliga underlaget av strokesymtom som personer kan uppvisa vid akut stroke och TIA. En litteraturöversikt valdes som metod. Sexton vetenskapliga artiklar mellan år 2006-2016 har granskats, analyserats och använts för att besvara arbetets syfte. En integrerad analysmetod har använts för att bearbeta materialet. Resultatet har delats in i fyra huvudkategorier efter vad som framkom som mest frekvent. Dessa huvudkategorier var kunskap om strokesymtom, klassiska och icke klassiska symtom, prodromala symtom och genusspecifika strokesymtom. Genusspecifika strokesymtom fanns hos båda könen men var vanligare hos kvinnor. Kunskapen om symtom var något högre hos kvinnor och upplevelsen av prodromala symtom visade sig förekomma hos båda könen. Flertalet artiklar belyste att symtomen delas in i klassiska strokesymtom och i icke klassiska strokesymtom. Det fanns en viss oenighet bland forskarna om vilka symtom som ingick i respektive kategori. Slutsatsen visar på att det finns genusspecifika strokesymtom och att kvinnor upplever mer icke klassiska strokesymtom. Det är viktigt att uppmärksamma detta både inom sjukvården och för allmänheten. Genom att aktivt arbeta med kvalitetsutveckling och förbättringskunskap gällande upplysning om strokesymtom är förhoppningen att omhändertagandet ska bli mer effektivt för patienten och därmed förbättra livskvaliteten. Nyckelord: stroke, symtom, genusspecifika, akut

Bakgrund Sjukdomen fibromyalgi drabbar i genomsnitt två procent av befolkningen i varje land och 90 procent av de insjuknade är kvinnor. Fibromyalgi kan debutera i alla åldrar och ännu finns ingen effektiv metod för att bota sjukdomen. De främsta symtomen vid fibromyalgi är generell och ständig värk som flyttar runt i kroppen samt en onormal trötthet och kraftlöshet. Depression är också ett vanligt symtom hos personer med fibromyalgi. Många personer med fibromyalgi väljer att använda sig av icke farmakologiska behandlingar för att lindra sina symtom. Kombinationen mellan farmakologisk behandling för exempelvis sömnproblem tillsammans med icke farmakologiska behandlingar som fysisk aktivitet och akupunktur har visats sig ha god effekt. Sjukvårdens tro på alternativa behandlingsmetoder är, och har tidigare visat sig, svag trots att forskning visar på tillfredsställande symtomlindring vid icke farmakologisk behandling. Syfte Syftet var att utvärdera effekten av icke farmakologiska behandlingsmetoder för symtomlindring hos personer med fibromyalgi. Metod Metoden som användes för att svara på syftet var litteraturöversikt. Artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL. Litteraturöversikten innefattar 16 artiklar. Resultat De icke farmakologiska metoderna som utvärderades var akupunktur, qigong, massage och fysisk aktivitet. Alla metoder visade sig ha god effekt på reducerad smärta, antal smärtpunkter, ångest samt depression. Qigong och massage visade sig även förbättra sömnkvalitén. Fysisk aktivitet och massage ökade även den fysiska funktionen. Slutsats De icke farmakologiska metoderna akupunktur, qigong, massage och fysisk aktivitet har alla visat positiv effekt för symtomlindring hos personer med fibromyalgi.