<p>Denna uppsats behandlar elevers förmåga att tala inför andra människor. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning och har arbetat utifrån två problemformuleringar. Dessa är ”Hur arbetar lärarna för att utveckla eleverna till säkra talare? och Vilken är lärarens personliga inställning till detta område?” Jag valde ut fyra olika lärare som jag sedan intervjuade genom att ställa nio frågor.</p><p>Resultatet av min undersökning blev att två av de intervjuade lärarna anser att eleverna upplever det som positivt och roligt att redovisa muntligt inför sina klasskamrater, det var också dessa lärare som arbetade med de yngre eleverna. Dessa lärare använder sig av olika metoder för att utveckla eleverna inom detta, men framförallt lyfter de fram att det är mängden talträning som är av allra största vikt. De vill att eleverna ska få mycket erfarenhet av att göra muntliga redovisningar. De andra två lärarna, som arbetar med högstadieelever, tycker inte att eleverna ser det som något positivt att redovisa muntligt. Dock poängterar den ena läraren att det finns undantag. Vissa elever ser det som lustfyllt och roligt att berätta vad man har arbetat med. Dessa lärare arbetar även dem i stor utsträckning med att talträna eleverna och varierar sina arbetsmetoder.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att undersöka några lärares erfarenheter av tysta elever och vad som kan göras för att få dessa elever att prata samt vad som faktiskt görs. Den metod som användes för undersökningen var kvalitativa intervjuer. Fem intervjuer gjordes med lärare verksamma i årskurs 7-9, varvid det framkom att de tysta eleverna oftare är flickor än pojkar och att situationer såsom diskussioner i klassen och muntliga redovisningar är problematiska. Lärarna upplevde det svårt att hjälpa de tysta eleverna, då de oftast undervisade i helklass, och kände sig hänvisade till att endast vara lyhörda för de tysta elevernas behov och uppmuntra dessa till att våga mer. Talträning i mindre grupper var den metod som ansågs kunna användas för att hjälpa de tysta eleverna. Slutsatsen av undersökningen visade att det är en svår, men viktig uppgift att hjälpa de tysta eleverna att bryta tystnaden. Det är av stor vikt att ett tryggt klassrumsklimat skapas och att läraren kommunicerar med de tysta eleverna kring deras behov. Vidare är det angeläget att den tysta eleven får övning i att tala, men det är viktigt att inte gå fram för fort, så att eleven känner sig pressad. Om alltför stor uppmärksamhet riktas mot elevens tysthetsproblem kan detta ge motsatt effekt och göra eleven än tystare.</p>

Denna uppsats behandlar elevers förmåga att tala inför andra människor. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning och har arbetat utifrån två problemformuleringar. Dessa är ”Hur arbetar lärarna för att utveckla eleverna till säkra talare? och Vilken är lärarens personliga inställning till detta område?” Jag valde ut fyra olika lärare som jag sedan intervjuade genom att ställa nio frågor. Resultatet av min undersökning blev att två av de intervjuade lärarna anser att eleverna upplever det som positivt och roligt att redovisa muntligt inför sina klasskamrater, det var också dessa lärare som arbetade med de yngre eleverna. Dessa lärare använder sig av olika metoder för att utveckla eleverna inom detta, men framförallt lyfter de fram att det är mängden talträning som är av allra största vikt. De vill att eleverna ska få mycket erfarenhet av att göra muntliga redovisningar. De andra två lärarna, som arbetar med högstadieelever, tycker inte att eleverna ser det som något positivt att redovisa muntligt. Dock poängterar den ena läraren att det finns undantag. Vissa elever ser det som lustfyllt och roligt att berätta vad man har arbetat med. Dessa lärare arbetar även dem i stor utsträckning med att talträna eleverna och varierar sina arbetsmetoder.

Henriksson, Malin (2012). Talängslan hos högskolestudenter. En studie av hur högskolestudenter med talängslan upplever att hälsan och studierna påverkas av detta. C-uppsats i Folkhälsovetenskap. Akademin för hälsa och arbetsliv, Högskolan i Gävle. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur högskolestudenter med talängslan upplever sin talängslan och uppfattar att denna påverkar deras studier och hälsa. En litteraturgenomgång visade att talängslan dels är en självupplevd problematik men även ett fysiskt tillstånd. Så mycket som en fjärdedel av befolkningen lider av detta. Studenter som tacklas med ängslan är en utsatt grupp, dels på grund av samhällets och skolans krav på vad individen bör klara av, dels på individens hälsa och rätt till inflytande och delaktighet i samhället. Det finns begränsad forskning inom området talängslan, det är därför nödvändig att belysa problemet för att få ett ökat intresse. Vald metod var intervjuer med fyra kvinnliga högskolestudenter i åldrarna 20 till 23 år, där tematisk analys användes för bearbetning av data. Resultatet visade att studenterna upplevde att det är både fysiskt och psykiskt påfrestande att tala inför grupp. Studierna påverkades i vissa fall, främst för att ängslan tog fokus från lärandet. De upplevde att deras hälsa påverkades av deras ängslan, dock olika mycket samt på olika sätt. Samtliga deltagare hade en positiv framtidstro gällande hanteringen av talängslan. Slutsatsen av studien är att studenternas hälsa och studier påverkas av deras talängslan med olika fysiska och psykiska reaktioner. För dem som är drabbade är detta ett problem som behöver tas itu med och bli mer uppmärksammat. Det finns mycket begränsad forskning inom området för hur en talängslig student påverkas av sin ängslan, därför är det nödvändigt att uppmärksamma detta. Inte minst för att belysa och acceptera talängslan inom den akademiska världen, samt som ett folkhälsoproblem med lämpliga hälsofrämjande åtgärder. / Henriksson, Malin (2012). Speech anxiety in university students. A study investigating how university students with speech anxiety experience that their anxiety affects their studies and health. Bachelor’s thesis in public health. The faculty of health and occupational studies, University of Gävle, Sweden. The aim of the study was to examine how university students with speech anxiety experience their anxiety and perceived that it affects their studies and health. Background research shows that as much as one quarter of the population suffers from speech anxiety. Students affected by this are in a vulnerable group, partly because of the academic requirements to speak in public and their ability to participate within and influence society. The method used was interviewing four female collage students aged between 20 – 23 years old and analyzing the interviews using thematic analysis. The results showed that it was both physically and mentally demanding to speak in front of a group. The students perceive that their health and ability to learn is affected by their speech anxiety, albeit to different degrees. All participants were positive regarding handling their speech anxiety in the future. The conclusion is that the student’s health and studies are affected by their speech anxiety with physical and mental reactions. There is little research in the field of how a student with speech anxiety gets affected by this. In order to proceed, the problem for those affected needs to be addressed and awareness to be increased among academic communities as well as public health with appropriate health promotion.

Syftet med detta arbete var att undersöka några lärares erfarenheter av tysta elever och vad som kan göras för att få dessa elever att prata samt vad som faktiskt görs. Den metod som användes för undersökningen var kvalitativa intervjuer. Fem intervjuer gjordes med lärare verksamma i årskurs 7-9, varvid det framkom att de tysta eleverna oftare är flickor än pojkar och att situationer såsom diskussioner i klassen och muntliga redovisningar är problematiska. Lärarna upplevde det svårt att hjälpa de tysta eleverna, då de oftast undervisade i helklass, och kände sig hänvisade till att endast vara lyhörda för de tysta elevernas behov och uppmuntra dessa till att våga mer. Talträning i mindre grupper var den metod som ansågs kunna användas för att hjälpa de tysta eleverna. Slutsatsen av undersökningen visade att det är en svår, men viktig uppgift att hjälpa de tysta eleverna att bryta tystnaden. Det är av stor vikt att ett tryggt klassrumsklimat skapas och att läraren kommunicerar med de tysta eleverna kring deras behov. Vidare är det angeläget att den tysta eleven får övning i att tala, men det är viktigt att inte gå fram för fort, så att eleven känner sig pressad. Om alltför stor uppmärksamhet riktas mot elevens tysthetsproblem kan detta ge motsatt effekt och göra eleven än tystare.

I den här uppsatsen genomförs en kvalitativ studie av hur elever på bästa sätt kan stödjas underförberedelsearbetet inför muntliga presentationer i klassrummet. Undersökningens slutsatser är baseradepå sammanlagt åtta intervjuer som är gjorda på totalt två gymnasieskolor förlagda i två medelstora städer i Mellansverige. Med hjälp av det eleverna berättat under intervjuerna har svaren kategoriserats och sammanställts i ett resultat som bland annat visar ett tydligt behov bland eleverna av få klara och tydliga instruktioner av lärarensamt att de behöver komma väl pålästa och förberedda till muntliga presentationer för att minimera risken för nervositetskänslor. Resultatet visar även att stämningen klassrummet är av högsta vikt, liksom att ämnet för talet är intressant och att dessutom eleverna känner att de får tydlig, uppmuntrande och användbar respons efter sina presentationer.

Talängslan handlar om att en person är rädd för att tala inför publik vilket enligt tidigare forskning kan leda till diagnosen social fobi. Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt som lärare använder när de arbetar med talängsliga elever samt att belysa hur elever upplever olika talsituationer där de får tala högt inför klasskamraterna. Syftet besvaras med hjälp av följande frågeställningar: Hur arbetar lärare med elever vid muntliga redovisningar? Vilka situationer får eleverna tala högt i klassrummet? Hur upplevs klassrumsklimatet av lärare och elever? och Vilka känslor väcks hos eleverna vid olika talsituationer? Skolan har som uppdrag att bidra till att eleverna utvecklar sitt språk där talförmågan ingår eftersom eleverna ska förberedas för ett aktivt deltagande i det demokratiska samhället. Talängslan är en rädsla för att tala inför publik vilket kan påverka elevernas betyg, eftersom muntliga framställningar och redogörelser finns med som kunskapskrav som eleverna behöver uppnå. I Läroplanen för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet står det att eleverna ska kunna genomföra muntliga framställningar samt muntliga redogörelser (Skolverket, 2019, ss. 37, 264).  Tidigare forskning visar att en orsak till talängslan är rädslan för att göra fel eller bli utskrattad. Forskningen visar även att personer som lider av talängslan kan behöva exponeras för talsituationer som upplevs som obehagliga, eftersom det är ett sätt att övervinna rädslan (Frumark et al. 2011). Drama är ett arbetssätt som enligt forskning visar sig ha en positiv effekt på talförmågan hos talängsliga elever. Forskningen tyder även på att drama kan hjälpa dessa elever att uttrycka sig muntligt i olika ämnen (McLauchlan och Winters, 2014). Det teoretiska ramverket som ligger till grund för studien är den utvidgade didaktiska triangeln som Lindström och Pennlert (2019, s. 10) beskriver och som innehåller fyra komponenter där sju olika relationer berörs. Insamlingsmetoden bestod av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sju lärare och sex elever. Analysen gjordes genom en tematisk analys med den utvidgade didaktiska triangeln som ett teoretiskt ramverk.  Resultatet visar att eleverna och lärarna föredrar att arbeta i mindre grupper eftersom det upplevs som en tryggare miljö och därför vågar eleverna tala högt. Lärarna poängterade även att man inte ska tvinga eleverna till något eftersom det kan ha en negativ effekt på talförmågan hos eleverna. Slutsatsen är att trygghet är det som är centralt i lärarnas arbete med talängsliga elever där lärarna menar att klassrumsklimatet måste vara tillåtande och att det ska finnas stöttande och goda relationer.

Syftet med denna studie är att beskriva olika elevers syn på muntlig kompetens utifrån deras självbedömning, kommunikativa bakgrund och strategier för ökad muntlig kompetens. Min studie tar sin utgångspunkt i hermeneutisk teori, eftersom jag strävar efter att förstå hur elever upplever en del av sin verklighet och hur dessa upplevelser kan skilja sig åt mellan olika elever. Studien utgår från en kvalitativ ansats och åtta semistrukturerade intervjuer med elever från handelsprogrammet i årskurs tre på gymnasiet. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en intervjuguide. I intervjusvaren går det att relatera elevers syn på muntlig kompetens främst till tryggheten i klassrummet och hos dem själva, möjligheterna att öva in en muntlig säkerhet i skolan och hemma, samt till möjligheten att få kunskap om hur de kan utvecklas till en bättre talare.

<p><em>Om dom skrattar åt mig kan jag skratta åt dom </em>är en kvalitativ studie där arton gymnasieelever intervjuades. Syftet med undersökningen var att studera gymnasieelevers upplevelser av muntlig framställning. Resultatet visar att muntlig framställning i skolan upplevs som jobbigt och svårt och förknippas med mer eller mindre nervositet. Eleverna visar ändå på en positiv inställning till muntlig framställning och vill fortsätta att öva och genomföra muntliga framföranden samt få ytterligare undervisning i hur muntlig framställning genomförs på bästa sätt. Vad som är avgörande för genomförandet av de muntliga framställningarna är att eleven känner trygghet och säkerhet i gruppen som ska lyssna. Eleverna vill därför ha ett kontinuerligt och värdefullt responsarbete både från klasskamrater och från lärare. Hjälpmedel, såsom powerpoint och overhead, kan också skapa en trygghet i samband med muntlig framställning då direkt fokus flyttas från talaren.<strong></strong></p>

Den här uppsatsen syftar till att undersöka gymnasieelevers grad av språkängslan i franskundervisningen och kopplingen mellan den och elevernas självupplevda förmåga i franska som främmande språk. Därtill ämnar detta arbete belysa i vilka situationer de ängsliga eleverna upplever sin talängslan vara som värst, och slutligen hur deltagarna i undersökningen önskar arbeta med muntliga aktiviteter i språkundervisningen. En kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder tillämpas. En enkät delades ut i franskgrupper på två svenska gymnasieskolor. Det kvantitativa materialet analyserades statistiskt och på det kvalitativa materialet genomfördes en innehållsanalys. Det visar sig att språkängslan är relativt utbredd bland deltagarna och att det finns ett måttligt statistiskt signifikant samband mellan självvärderad språklig förmåga och grad av språkängslan. De mer ängsliga eleverna upplever att deras förmåga är lägre än de icke ängsliga eleverna. Därutöver framkommer att det framförallt är att svara på oförberedda frågor, och att läsa högt och tala inför klassen som framkallar ängslan hos eleverna. Slutligen visar det sig att majoriteten av deltagarna önskar arbeta med muntliga aktiviteter i par eller mindre grupper, och gärna med lekfulla uppgifter, med dialoger eller med skådespel. Avslutningsvis nämns vikten av att uppmärksamma fenomenet språkängslan. De pedagogiska implikationerna av upptäckten diskuteras kortfattat, och förslag till framtida forskning presenteras.