Tidig mobilisering av patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning (IVA) har visat sig minska risken för komplikationer under och efter vårdtiden samt förkorta tiden i respirator. Trots påvisad god effekt har det visat sig vara svårt att få genomslag för denna behandlingsåtgärd. Syftet med denna litteraturstudie var att studera vilka hinder/barriärer som finns mot införandet av tidig mobilisering och vad som gjorts för att implementera denna förändring av IVA-vården på andra kliniker. Studien är en litteraturstudie baserad på artiklar utvalda enligt förutbestämda kriterier ur databaserna Cinahl och Medline. Resultaten summerades i två huvudteman ”Hinder för tidig mobilisering” respektive ”Implementering av tidig mobilisering”. Resultaten visade att hinder för tidig mobiliseringen ofta berodde på en kombination av följande faktorer: okunskap, kulturen på avdelningen, bristande samarbete, resursbrist och patientrelaterade faktorer. Okunskap gäller både brist på kunskap om varför tidig mobilisering är bra, men även om hur och när mobilisering kan genomföras. Om det inte fanns någon kultur för tvärprofessionellt samarbete så upplevdes detta som ett stort hinder på vägen. Implementering av tidig mobilisering gick mycket ut på att överbrygga de barriärer som definierats. Utbildning för att möta bristen på kunskap, organisatoriska förändringar såsom prioriterade samarbete mellan olika yrkesgrupper och tydliggörande av var och ens roll i processen samt ett väl genomarbetat protokoll för hur tidig mobilisering skulle genomföras, utgjorde grundstenarna för en lyckad implementering. För att öka tillämpningen av tidig mobilisering inom svensk intensivvård föreslår författarna en strukturerad plan enligt ovan.

Vården går idag mot att mer och mer bedrivas i patientens hem. Detta innebär att högre krav kommer ställas på legitimerad personal i kommunens hemsjukvård. Insatserna i kommunens hemsjukvård blir också mer avancerad och att vårda patienter i hemmet är väldigt komplext. Det kommer innebära att det kommer krävas högre kompetens för sjuksköterskor, men också erfarenhet och trygghet i yrkesrollen. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelse av omvårdnad utförd av patientansvarig sjuksköterska i kommunens hemsjukvård. En kvalitativ intervjustudie användes med en induktiv ansats. Totalt intervjuades 13 patienter. Resultatet visar att patienternas upplevelse av kompetens hos patientansvarig sjuksköterska grundade sig i kontinuitet samt att veta vem de kunde kontakta vid behov, vilket skapade en trygghetskänsla hos patienten. Sjuksköterskans bemötande var också av stor betydelse. Sjuksköterskans tekniska kompetens ansåg patienterna vara en självklarhet, i och med utbildning och legitimation. Många av patienterna hade ingen upplevelse av interprofessionellt vårdande, förutom när det gällde samarbetet med läkaren. Det fanns heller ingen direkt uppfattning hos patienterna om patientansvarig sjuksköterska arbetade förebyggande eller patientsäkert. Ett bättre förebyggande arbete skulle, ur ett samhällsperspektiv, kunna leda till ett ökat välbefinnande hos patienter i kommunens hemsjukvård och också minskade vårdtillfällen inom slutenvården.

Ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö är komplex och oförutsägbar då tidigare forskning påvisar flertalet faktorer som påverkar vården av patienten. Att främja patientens välbefinnande genom personcentrerad vård och minska vårdlidandet är ambulanssjuksköterskans mål med vårdandet. Personcentrerat bemötande, säkra bedömningar och avancerad sjukvård ställer höga krav på teamarbetet. Bristande teamarbete har påvisat att säker vård inte bibehålls. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av teamarbetet utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Metoden för datainsamlingen var intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes i ett landsting i södra Sverige. Ett strategiskt urval användes och resulterade i att elva ambulanssjuksköterskor deltog i studien. I resultatet framkom två huvudkategorier Kompetens och Ansvar i vårdsituationen samt Kollegialt samarbete. Vidare framkom två teman Ensamhet och Att vara trygg. I diskussionen diskuteras vald metod samt huvudfynden som framkom i studien där kompetens, erfarenhet och stöd från kollegan upplevdes betydelsefulla.

Bakgrund: Det är av stor vikt att sjuksköterskan besitter en stark klinisk handlingsberedskap och kontinuerligt får tillfälle att regelbundet utvecklas och hämta nya lärdomar, detta utifrån såväl dagliga interaktioner med patienter och medarbetare som i mer utvecklande utbildningstillfällen. Högteknologiska simuleringsövningar har använts inom hälso- och sjukvården sedan mitten på 1900 talet i syfte att utbilda vårdpersonal. Syfte: Belysa vad högteknologiska simuleringsövningar har för inverkan på sjuksköterskeprofessionen avseende klinisk handlingsberedskap och teamarbete i akuta situationer. Metod: Litteraturöversikt innefattande 13 kritiskt granskade vetenskapliga originalstudier med såväl kvalitativ, kvantitativ som mixad design. Resultat: Högteknologiska simuleringsövningar bidrog i hög grad till ökad kunskapsutveckling för sjuksköterskor i akuta situationer och stärkte dessutom deras kliniska handlingsberedskap. De högteknologiska simuleringsövningarna ansågs även bidragit till ökad självutveckling för sjuksköterskorna, vilket bland annat innebar stärkt självförtroende och självsäkerhet. Teamarbetet beskrevs ha förbättrats genom dessa övningar, där en klarare rollmedvetenhet samt bättre professionell kommunikation nämns. Som ett resultat av detta ansågs såväl patientsäkerheten samt säkerhetskulturen på arbetsplatsen ha förbättrats. Diskussion: Den ökade kunskapsutvecklingen anses bero på kombinationen av teori och praktik vilket kopplas till Benners utvecklingsteori. Slutsats: Resultaten ur denna litteraturöversikt är alla bidragande komponenter till en förbättrad hälso- och sjukvård, vilket visar nyttan och användbarheten av de högteknologiska simuleringsövningarna. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Bakgrund: Det föreligger alltid risk för att patienten drabbas av vårdskada i samband med operation. World Health Organization's (WHO) Surgical Safety Checklist har visat sig vara effektiv för att förebygga vårdskada och öka teamarbete på operationssalen. Checklista för säker kirurgi 2.0 är baserad på WHOs checklista och har utvecklats av Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag genom ett brett samarbete inom svensk operationssjukvård. Syfte: Syftet var att kartlägga operationssjuksköterskornas användning och erfarenhet av ”Checklista för säker kirurgi 2.0" med fokus på patientsäkerhet och teamarbete. Metod: Kvantitativ studie med induktiv ansats som genomfördes genom en enkätundersökning. Resultat: Att fullständig, korrekt och ökad användning av "Checklista för säker kirurgi 2.0" påverkar operationssjuksköterskornas erfarenhet av patientsäkerhet och teamarbete i operationssalen och erfarenhet av patientsäkerhet påverkas även av deras erfarenhet av checklistans innehåll, uppbyggnad och presentation av deras ansvarsområde. Teamarbete och patientsäkerhet är två faktorer som påverkar varandra. Slutsats: "Checklista för säker kirurgi 2.0 " har betydelse för patientsäkerhet och samarbete på operationssalen. Mer forskning behövs för att kunna utveckla strategier avseende följsamheten av checklistan.

Sammanfattning Bakgrund Det beskrivs att vissa akuta situationer känns bra och att teamarbetet fungerar väl men i andra situationer så kanske medlemmarna har ett sämre samarbete och det leder till en dålig känsla som påverkar deras prestation. En svårighet som finns är att identifiera vad som påverkar samarbetet. Specialistsjuksköterskornas upplevelser kan vara en viktig del i att identifiera detta. Syfte Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor upplevde teamarbete och kommunikation i akuta situationer. Metod Studien genomfördes med beskrivande design och kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor utgjorde datainsamlingen. Kvalitativ innehållsanalys användes. Huvudresultat Temat var hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten och huvudkategorierna var; att samverka mellan professioner, att uppleva ledarskap i akuta situationer, att uppleva kommunikationens betydelse, att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer och att delta vid akuta situationer väcker känslor. Teamets utformning var beroende av dess teammedlemmar. Specialistsjuksköterskor upplevde det mer lättarbetat och tryggt när de kände personalen. Samt när deras yrkesroller och arbetsuppgifter var väl definierade. Teamets ledare hade stor betydelse i hur arbetet i teamet fungerade. Kommunikationsverktyg som ”closed-loop” ingav trygghet. Tydlighet framkom som en viktig del i teamarbetet. Slutsats Specialistsjuksköterskorna efterfrågade en lugn, tydligt och strukturerat omhändertagande av patienten. En tydlig teamledare som är informerande och uppmuntrande och tar till vara alla medlemmar i teamet och deras erfarenheter Kommunikationen ska helst vara ”closed-loop” samt att de önskade scenarioövningar, uppföljning och debriefing angående de akuta situationerna.

Bakgrund: Sjuksköterskeprofessionen har tydliga riktlinjer att följa, vilka utgörs av ett påtagligt ansvar i omvårdnaden av patienter samt krav på att uppfylla en roll som ledare i arbetsteam. Trots riktlinjer och krav uppfattar många sjuksköterskor att de saknar förutsättningar för att klara av att axla rollen som en adekvat och fullgod ledare. Utveckling och forskning visar att goda kunskaper i kommunikation är ett verktyg som främjar samarbete och leder till patientsäker vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskans uppfattning gällande aspekter som har betydelse för teamarbete. Metod: En litteraturstudie utfördes i syfte att sammanställa kvalitativa studier. Litteratursökning skedde i tre databaser: PubMed, Cinahl och PsycINFO. Artiklar valdes utifrån syfte och problemformulering. Artiklar kvalitetsgranskades enligt SBU:s mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik. Analys genomfördes av studierna genom kodning och tematisering, vilket ledde till litteraturstudiens resultat. Resultat: Litteraturstudien gav en bred bild av sjuksköterskors uppfattning gällande aspekter som har betydelse för teamarbete. Flertalet teman framkom som visar vilka styrkor och brister sjuksköterskan uppfattar förekomma i teamarbete. Dessa teman var kommunikation, samarbete, personliga relationer, kompetens och organisation. Kommunikation mellan samt kunskap om olika professioner spelar en viktig roll. Bristande kunskap gällande sjuksköterskeprofessionens ansvar och krav råder mellan olika professioner. Konklusion: Sjuksköterskan behöver utrustas med rätt förutsättningar inför sin yrkesroll och dess ansvarsområden. Kunskap om vad sjuksköterskeprofessionen innebär måste etableras tydligare. Detta är en viktig utmaning för att stärka professionen. Framtida studier som fokuserar på hur denna kunskap kan implementeras mer framgångsrikt inom vården skulle vara av intresse. / Background: The nursing profession has distinct guidelines to follow whom represent a significant responsibility in the caregiving regarding patients as well as filling the roll as a leader in a team. Despite guidelines and requirements, a lot of nurses perceive that they lack the preconditions to be able to shoulder the role as an adequate and substantial leader. Development and research show that adequate knowledge in communication is a tool that promotes collaboration and leads to a safer care for the patients. Aim: The aim of this literature review was to examine nurse´s perception regarding aspects with significance to teamwork. Method: A literature review has been done with the purpose to collect and compile qualitative research studies. The search for literature was performed by using three different databases, PubMed, Cinahl and PsycINFO. Articles were chosen on the basis of the aim and question formulation. Articles went through quality appraisal according to SBU: s guide for quality appraisal of studies with qualitative research method. Analyses of the studies were done by coding and thematising, which lead to the result of the literature review. Result: The literature review provided a wide view regarding nurses’ perception of aspects with significance to teamwork. Several themes emerged that show the strength and flaws which the nurses perceived existing in teamwork. These themes were communication, collaboration, personal relationships, competence and organisation. Communication between and knowledge of different professions played a substantial part. There is a lack of knowledge regarding the nursing professions responsibility and demands, among other professions. Conclusion: Nurses need to be equipped with the proper preconditions for their professional role and its requirements. Knowledge regarding the nursing profession needs to be established more evidently. This is an important challenge for further strengthening of the profession. Future studies and research with the focus on how such knowledge can be implemented in health care could be of interest.

Bakgrund: Oplanerad intraoperativ hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Komplikationerna som följer påverkar flertalet av kroppens organsystem och kan skapa ett obehag för patienten. Tidigare studier visar att över 70% av alla patienter kan drabbas av oplanerad intraoperativ hypotermi om inga åtgärder vidtas. Motiv: Att undersöka anestesisjuksköterskans syn på oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter samt de åtgärder de kan tänkas vidta intraoperativt för att motverka oplanerad intraoperativ hypotermi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter. Metod: Datainsamling till studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer, som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Data samlades in under oktober-november 2020, 12 intervjuer med yrkesverksamma anestesisjuksköterskor vid en operationsavdelning genomfördes.  Resultat: Resultatet består av två kategorier; Betydelsen av samarbete och kommunikation i intraoperativa team; Betydelsen av kunskap och medvetenhet om oplanerad intraoperativ hypotermi. Resultatet visar på goda kunskaper om oplanerad intraoperativ hypotermi, dess orsaker och konsekvenser men att det beror på det intraoperativa teamets kommunikation om relevanta åtgärder vidtas eller inte.  Konklusion: Forskning visar på att nyckeln till att förebygga oplanerad intraoperativ hypotermi är att reducera effekterna av den redistribution av kroppsvärme som sker i samband med induktion. Det innebär bland annat att tillföra patienten aktiv värme preoperativt, undvika blottade hudytor, tillföra aktiv värme intraoperativt samt tillföra varma vätskor. Det är avgörande med en god och standardiserad kommunikation inom det intraoperativa teamet samt en god förståelse för varandras professioner för att vidta hållbara åtgärder mot oplanerad intraoperativ hypotermi.

Abstrakt  Bakgrund:I anestesisjuksköterskans ansvarsområde ingår direkt omhändertagande av patienten på grund av försämrade vitalparametrar eller trauma som indikerar det akuta behovet av vård. Som anestesisjuksköterska finns beredskap för att upprätthålla fri luftväg vilket är det första som prioriteras. Ett akutlarm består av vårdpersonal med olika specialistkunskaper med beredskap för att möta akuta vårdsituationer. Simuleringsövningar inom kommunikation och teamarbete genomförs för att förbättra patientsäkerheten. Vikten av god kommunikation i omvårdnadssituationer belyses genom Joyce Travelbee´s omvårdnadsteori, vilken används som teoretiskt ramverk.  Motiv: Det finns begränsade studier om anestesisjuksköterskors upplevelser av deltagande i samband med akutlarm, därför är studien betydelsefull för att beskriva brister men även positiva upplevelser för framtida vårdutveckling.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser i samband med akutlarm. Metod: Semistrukturerade individuella intervjuer med 12 anestesisjuksköterskorgenomfördes. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att insamla och analysera intervjuerna. Resultat: Från deltagarnas intervjuer identifierades fyra kategorier, att vara förberedd, att hantera stress, att kommunicera i teamet och att uthärda svåra vårdsituationer. Konklusion: Det behövs mer resurser till simuleringsövningar inom teamarbete för ett mer strukturerat arbete och bättre kommunikation i samband med akutlarm. Ökad arbetsbelastning och stress är förknippat med risk för patientsäkerheten. Anestesisjuksköterskan har en individuell upplevelse av arbetsbelastningens och stressens påverkan på arbetet i samband med akutlarm. Förslag på framtida forskning är att undersöka patientens erfarenhet i samband med akutlarm och upplevelsen av att få vård av anestesisjuksköterskan.

Bakgrund: Patienters sjukdomsförlopp inneliggandes på sjukhus är ofta inte statiska utan dynamiska med oförutsedda händelser såsom plötslig medvetslöshet, hjärtstopp eller akuta andningsproblem. Oförutsedda händelser ställer höga krav på sjuksköterskors handlingsberedskap som kan påverkas negativt av en hög nivå arbetsrelaterad stress. Just att händelser sker oförutsett kräver att beredskapen för händelser alltid måste finnas där vilket kan vara en svår utmaning för sjuksköterskor att möta. Syfte:Syftet med studien var att studera sjuksköterskors känslomässiga erfarenheter samt hantering av oförutsedda händelser. Metod: Studien hade en kvalitativ design. Åtta sjuksköterskor intervjuades i deras hemmiljö digitalt via Skype enligt Critical Incident Technique. Intervjuernas längd var 15–26 minuter långa och ägde rum i december 2020. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Överväldigande känslomässiga intryck kunde göra att sjuksköterskor blev passiva eller i behov av stöd vilket ledde till att hanteringen uteblev. Sjuksköterskor hanterade ofta oförutsedda händelser med en hög nivå arbetsrelaterad stress. En god relation till läkare och ett välfungerande teamarbete gav sjuksköterskor självförtroende i hanteringen av oförutsedda händelser. Slutsats:Oerfarna sjuksköterskor ska inte vara omvårdnadsansvariga utan aktivt stöd från erfaren/specialistutbildad sjuksköterska alternativt läkare vid tidpunkt för en oförutsedd händelse. Eftersom en oerfaren sjuksköterska inte har den handlingsberedskap som krävs vilket kan drabba patientsäkerheten. Det är även av stor vikt att kontinuerligt arbeta på relationen mellan sjuksköterskor och läkare och att ha bra rutiner för kommunikation vid tidpunkt för oförutsedda händelser. Arbetsgivare behöver ta större ansvar att utöva evidensbaserade åtgärder för att höja sjuksköterskors handlingsberedskap vid oförutsedda händelser och således förbättra sjuksköterskors psykosociala hälsa.