Syftet för denna studie var att granska det fallpreventiva arbetet inom samtliga särskilda bo-enden för äldre, i Umeå kommun. Data insamlades primärt via enkäter vilka besvarades av undersköterskor (n 118, 85 % svarsfrekvens). Enkätsvaren kompletterades med en muntlig fråga som enhetschefen för respektive boende besvarade via telefon. Resultatet visade att 76 % av respondenterna ansåg att enheten bedrev ett organiserat fallpre-ventivt arbete. Inom de granskade enheterna var Individuell Vård- Omsorg och rehabiliter-ingsplanering (Ivor) ett viktigt forum för fallpreventiva diskussioner. Mötesfrekvensen var vanligtvis glesare än en gång per månad. Oftast deltog arbetsterapeut, sjukgymnast, sjukskö-terska och undersköterska/vårdbiträde. De vanligaste fallpreventiva åtgärderna var tillsyn, hjälpmedel och miljöförändringar. Mindre vanligt var medicinska åtgärder samt träning och aktivitet. Instrument för fallriskbedömning användes enligt 58 % av respondenterna. Falltill-bud dokumenterades enligt gällande riktlinjer och 84 % skattade det fallpreventiva arbetet som bra, eller mycket bra, vid deras enhet. Slutsatsen är att fallpreventivt arbete utförs inom många enheter, men det finns förbättrings-områden. Viktigt är att enheter som idag saknar organiserat fallpreventivt arbete stimuleras till att utveckla rutiner för detta. Rutiner för informationsspridning vid falltillbud måste förbätt-ras. Medicinska åtgärder, samt träning och aktiviteter bör intensifieras, liksom användandet av instrument för fallriskbedömning. En ökad medverkan av nattpersonal i fallpreventiva diskus-sioner vore önskvärt.

Patientsäkerhet och arbetet för att hindra uppkomsten av vårdskador är ett högaktuellt område. Problemet med undvikbara vårdskador är omfattande och i Sverige uppges vårdskador orsaka 630 000 extra vårddygn på ett år, vilket medför både ett mänskligt lidande men också ekonomiska konsekvenser för samhället. Antalet patienter som skadas av vården är ett direkt mått på patientsäkerheten. Brister i kommunikation och teamarbete är en betydande orsak till att vårdskador uppstår. Syftet med studien, som utfördes som en litteraturöversikt, var att belysa faktorer som kunde påverka kommunikationen och teamarbetet i hälso- och sjukvården samt vilken betydelse dessa hade för patientsäkerheten. Femton vetenskapliga artiklar analyserades och resultatet visar att kommunikation och teamarbete påverkas av faktorer såsom tillåtande klimat, arbetsmiljö, organisation och ledarskap samt utbildning i kommunikation och teamarbete. Kunskap och färdigheter inom kommunikation och teamarbete ansågs vara lika viktigt som den kliniska kompetensen men har hittills inte prioriterats i tillräcklig utsträckning. Detta visar på ett ökat behov av utbildning för att på så vis kunna förbättra förutsättningarna för att utöva en patientsäker vård. / Patient safety and the task of preventing the occurrence of adverse events is a highly current issue. The problem with adverse events is extensive and in Sweden, adverse events are causing 630 000 additional days of health care each year resulting in human suffering as well as financial consequences for the society. The number of patients harmed due to hospital-acquired conditions is a direct measurement of patient safety.  Inadequate communication and teamwork is a significant reason for the occurrence of adverse events. The purpose of this study, performed as a literary survey, was to illustrate factors that could influence the communication and teamwork in the health care setting and the significance this had for patient safety. Fifteen scientific articles were analyzed and the results showed that communication and teamwork were influenced by a number of factors such as permitting climate, work environment, organization and leadership, and education in communication and teamwork. Knowledge and skills in communication and teamwork is just as important as the clinical skills but has, as of yet, not been prioritized enough which indicates that there is an increased need for education and training in order to improve the conditions for a safe practice in patient care.

Vi har kommit fram till att kontorets framgångsfaktorer ligger bl.a. i på vilket sätt personalen rekryteras, teamarbetet, företagskulturen samt att personalen delar med sina kompetenser och erfarenheter och bollar idéer med varandra. Att personalen rekryterar lämpliga konsulter på rätt arbetsplats är andra framgångsfaktorer enligt oss. Vi har utformat ett koncept i form av en stjärna till kontoret som ett bidrag till fortsatt utveckling.      Vi har kommit fram till att kontorets framgångsfaktorer ligger bl.a. i på vilket sätt personalen rekryteras, teamarbetet, företagskulturen samt att personalen delar med sina kompetenser och erfarenheter och bollar idéer med varandra. Att personalen rekryterar lämpliga konsulter på rätt arbetsplats är andra framgångsfaktorer enligt oss. Vi har utformat ett koncept i form av en stjärna till kontoret som ett bidrag till fortsatt utveckling. / We came to the conclusion that the success factors are, the ways in which the staff got recruited, team work, the corporate culture and that staff share their skills and experiences and develop ideas with each other. According to us the main success factor rests on the fact that manpower is able to recruits suitable staff consultants to the right company. We have designed a concept in the form of a star to the office as a contribution for further development.

Modern sjukvård har blivit fragmenterad vilket medför nackdelar för patienter och personal. Teamarbete över professionsgränserna har identifierats som ett sätt att motverka fragmentering och erbjuda god heltäckande vård. Detta har relevans för hörselvården där många patienter behöver insatser från olika professioner. Arbetets syfte var att göra en kartläggning av teamarbete inom svensk offentlig hörselvård samt att undersöka hur teamarbetet ser ut. En totalundersökning har gjorts av Sveriges 21 landsting/regioner. Strukturerade intervjuer har genomförts med personer med kunskap om teamarbete inom varje landsting/region. Resultatet visar att teamarbete förekommer inom samtliga landsting/regioner men att både antalet team och deras arbetssätt varierar. De vanligaste är barnteam och team för hörselnedsättning och ytterligare funktionsnedsättning. De flesta team gör målsättning, planering och utvärdering gemensamt. I två av tre team uppges teammedlemmarna delvis kunna ersätta varandra. Olika professioner förekommer i hörselvårdens team. De som förekommer i störst utsträckning är audionomer, pedagoger och kuratorer. 69 % av teamen har en formell teamledare. Audionomer, läkare, kuratorer respektive chefer är teamledare i ungefär samma utsträckning. Interprofessionella aspekter dominerar men det går inte att kategorisera teamen som multi-, inter- eller tvärprofessionella då deras arbetssätt överlappar. Teamarbete upplevs som väsentligt i den offentliga hörselvården och anses fördelaktigt för både patienter och personal.

When the population is getting older, the need for complex care and nursing interventions in elderly care increases. To create a holistic view of the elder and their life situation, interprofessional team collaboration is often desirable and necessary. Teamwork is often described in positive terms, but previous research has shown that this work method is complicated and requires constant reflection and development. The purpose of this study was to investigate how elderly care teamwork is formed in the interaction between representatives of different professionals. To accomplish this purpose, we have studied how the team members define a well-functioning teamwork and difficulties, and how consensus is achieved in the team. This qualitative case-study combines observation and semi-structured interviews with five informants from different professions working together in an elderly care team: one manager, one assistance case worker, one nurse, one physiotherapist and one of the nursing staff. The results of the study were then analyzed with the terms domain consensus and domain conflict taken from the new institutionalism. The study shows that the informants define a well-functioning teamwork as a work method where openness and mutual respect towards each other’s competence, creates a better holistic view of the elder and their needs. The informants also present teamwork difficulties as disagreements and gabble. The study finally suggests that there is a consensus regarding teamwork goals, and regarding who is entitled to claim knowledge in the different fields of the working area. / I takt med en åldrande befolkning ökar också behovet av komplexa vård- och omsorgsinsatser inom äldreomsorgen. Detta leder till att interprofessionell teamsamverkan i många fall är önskvärd och nödvändig för att skapa en helhetssyn över den äldre och dennes livssituation. Teamarbete beskrivs ofta i positiva ordalag, men tidigare forskning har visat att detta arbetssätt är komplicerat och kräver ständig reflektion och utveckling. Vårt syfte med denna studie har varit att studera hur teamarbete i äldreomsorgen formas i samspelet mellan representanter av olika yrkesgrupper. För att uppnå detta syfte har vi studerat hur teamets aktörer definierar ett väl fungerande teamarbete och svårigheter, samt på vilket sätt det råder samförstånd i teamet. Vi har genomfört en kvalitativ fallstudie där vi genom observation och fem intervjuer med yrkesgrupperna enhetschef, biståndshandläggare, sjuksköterska, sjukgymnast och undersköterska har studerat ett team inom äldreomsorgen. Studiens resultat analyserades sedan utifrån begreppen domänkonsensus och domänkonflikt hämtade ur den nyinstitutionella teorin. Studien visar att informanterna definierar ett väl fungerande teamarbete som ett arbetssätt där öppenhet och respekt gentemot varandras kompetenser bidrar till en ökad helhetssyn över den äldre och dennes behov. Informanterna beskrev i sina intervjuer även att svårigheter i form av meningsskiljaktigheter och ”kackel” kan förekomma. Studien visar slutligen att det råder samförstånd gällande teamarbetets mål, samt gällande vem som har rätt att göra anspråk på de olika kunskaperna inom verksamhetsområdet.

Till följd av att allt fler barn sondmatas har även svårigheterna vid övergång till oralt ätande ökat. Omhändertagandet av dessa barn görs lämpligast i team med exempelvis logoped, dietist, sjuksköterska och läkare. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur omhändertagande av barn med ätsvårigheter ser ut med fokus på sondmatning. Datainsamling skedde genom en fokusgruppintervju med vårdpersonal som arbetar med barn med ätsvårigheter. Transkriptionen analyserades, baserad på Grounded Theory, genom meningskodning. Analysen resulterade i åtta kategorier som beskriver omhändertagandet av barn med ätsvårigheter: Faktorer på organisationsnivå, Samarbete mellan yrken, Utredning, Arbete i samband med sondning, Arbete vid ätövergång, Resultat och uppföljning, Föräldrarnas roll i omhändertagandet och Näringens roll i omhändertagandet. Studien visar att det finns en medvetenhet om ätproblematik och ett intresse att lära sig mer om detta hos den intervjuade personalen. I omhändertagandet förekommer handledning av föräldrar och oralsensorisk stimulering. Dock saknas struktur och djupare kunskaper, vilket ett team med personal med specialistkompetens skulle kunna tillföra.

Många människor lever idag med långvarig smärta som påverkar deras vardag och orsakar stort lidande. Relationen mellan arbetsterapeuten och patienten är alltid avgörande för om arbetsterapin blir lyckad eller inte. Antalet anmälningar till patientnämnden har ökat och hälso- och sjukvårdslagens krav på att patienter ska bli bemötta med respekt och öppenhet uppfylls inte. Syftet var att beskriva arbetsterapeuters upplevelse av bemötandet av personer med långvarig smärta. En kvalitativ metod användes och urvalet gjordes genom lämplighet och snöbollssampling. Tio stycken arbetsterapeuter med erfarenheter av arbete med den aktuella gruppen intervjuades utifrån en intervjuguide. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes på samtliga intervjuer. Resultatet ledde fram till följande kategorier: bidragande faktorer till ett gott bemötande och svårigheter för ett gott bemötande. Slutsatser som kan dras är att ett gott bemötande av personer med långvarig smärta innefattar att arbetsterapeuten lyssnar och bekräftar patientens berättelse. Det krävs en ökad kunskap inom området för att öka förståelsen och förbättra bemötandet av gruppen. / Occupational therapists experiences of meeting people with chronic pain Today many people live with chronic pain that affects their everyday lives and cause great suffering. The relationship between the occupational therapist and patient is always crucial if therapy is successful or not. Lately, the number of reports to the Board has increased and the requirements of the health care law concerning addressing people with respect are not met. The aim of this study was to describe the occupational therapists experience of meeting people with chronic pain. A qualitative methodology was used and the selection was made regarding suitability and snowball sampling. Ten occupational therapists with experience of working with this group were interviewed. A qualitative content analysis was made on all interviews. Categories that emerged in the result were: contributing factors to a good meeting and difficulties for a good meeting. In order to create a good meeting it is of importance that the occupational therapist listens and confirms the patient´s story. However, further knowledge is necessary in order to increase the understanding of this group.

<p>Syftet för denna studie var att granska det fallpreventiva arbetet inom samtliga särskilda bo-enden för äldre, i Umeå kommun. Data insamlades primärt via enkäter vilka besvarades av undersköterskor (n 118, 85 % svarsfrekvens). Enkätsvaren kompletterades med en muntlig fråga som enhetschefen för respektive boende besvarade via telefon.</p><p>Resultatet visade att 76 % av respondenterna ansåg att enheten bedrev ett organiserat fallpre-ventivt arbete. Inom de granskade enheterna var Individuell Vård- Omsorg och rehabiliter-ingsplanering (Ivor) ett viktigt forum för fallpreventiva diskussioner. Mötesfrekvensen var vanligtvis glesare än en gång per månad. Oftast deltog arbetsterapeut, sjukgymnast, sjukskö-terska och undersköterska/vårdbiträde. De vanligaste fallpreventiva åtgärderna var tillsyn, hjälpmedel och miljöförändringar. Mindre vanligt var medicinska åtgärder samt träning och aktivitet. Instrument för fallriskbedömning användes enligt 58 % av respondenterna. Falltill-bud dokumenterades enligt gällande riktlinjer och 84 % skattade det fallpreventiva arbetet som bra, eller mycket bra, vid deras enhet.</p><p>Slutsatsen är att fallpreventivt arbete utförs inom många enheter, men det finns förbättrings-områden. Viktigt är att enheter som idag saknar organiserat fallpreventivt arbete stimuleras till att utveckla rutiner för detta. Rutiner för informationsspridning vid falltillbud måste förbätt-ras. Medicinska åtgärder, samt träning och aktiviteter bör intensifieras, liksom användandet av instrument för fallriskbedömning. En ökad medverkan av nattpersonal i fallpreventiva diskus-sioner vore önskvärt.</p>

Background: Surgical complications has been the main cause of medical injuries and deaths worldwide. In 2008 WHO developed the checklist for safe surgery to reduce the number of surgical complications. The objective of the checklist is to strengthen already established safety routines and contribute to better cooperation and communication. Research shows that compliance to the checklist is deficient, which can affect patient safety. Aim: The aim was to study the extent to which theatre nurses participate in the use of the checklist. Method: Observational study was conducted with a descriptive design and quantitative approach. 24 observations were carried out with aid of an observation protocol of two surgical units at a hospital in central Sweden. Result: The results showed that Timeout initiated widely but compliance to all items was considerably lower. Team member introductions, patient ID, planned surgery and antibiotic prophylaxis had highest compliance. Theatre nurse responsibilities in Timeout, particularly sterility and positioning of the patient had low compliance. During Sign In the majority of theatre nurses greeted the patient in the operating room and everyone performed skin control. One theatre nurse asked the patient about allergies/intolerance. The theatre nurses participated rarely in Sign Out. Conclusions: The study showed that there are large differences in compliance between items of the checklist. Theatre nurses can increase their participation by being more involved in the surgical team communication and thus clearly demonstrate her responsibilities in the perioperative nursing. Revisited routines and continuous monitoring may be needed for increased checklist compliance

Sjuksköterskor ifrågasätter ibland sin närvaro under ronden och för motivation krävs förståelse för yrkesrollens betydelse. Trots rondens potential för vårdutveckling saknar den erkännande som ett viktigt forskningsområde. Syftet var att studera ronden som företeelse på sjukhus. En litteraturstudie grundad på 13 artiklar utfördes. Resultatet belyser att ronden skedde på rutin, aldrig ställdes in samt innehade främst tre funktioner: planering och utvärdering av patientvården, en pedagogisk funktion samt en samordnande funktion. Rondens upplägg påverkade patienters upplevelse och delaktighet. Sjuksköterskor kände sig ofta exkluderade, hade svårigheter att förmedla information och bidrog sällan till beslutsfattandet. Sjuksköterskans bidrag under ronden var nödvändigt och höjde patientsäkerheten. Gemensamma verktyg för kommunikation, dokumentation och riskanalyser inom vårdteamet har utvecklats för att förbättra ronden. Det förekom att patienter och vårdpersonal var missnöjda med upplägget av ronden och i båda grupperna fanns de som kände oro under ronden samt hade bristfällig kunskap om dess innebörd och syfte. Ronden bör därför lyftas i utbildningen och studenter tränas i att kommunicera med andra inom vårdteamet. Yrkesverksamma bör främja patienters delaktighet och förståelse under ronden. Kommande forskning bör utgå från ett omvårdnadsperspektiv och riktas mot hur ronden kan användas som ett effektivt arbetsverktyg och hur teamarbete kan uppmuntras. / Nurses sometimes question their presence during the ward round and understanding of the importance of their professional role is required as motivation. In spite of the ward rounds’ potential for care development it lacks recognition as an important research area. The aim was to study the ward round as a phenomenon. A literature review was conducted using 13 papers. The findings reveal that the ward round was conducted as a routine part and was never cancelled. It consisted of mainly three functions; planning and evaluation of the patient care, a pedagogical function and a coordinating function. The format affected patients experience and participation. Nurses often felt excluded, experienced difficulties in providing information and rarely contributed to decision making. Nurses’ contribution in the ward round was essential and increased patient safety. Common tools for communication, documentation and risk analysis within the care team have been developed to improve the ward round. There were patients and staffs who were dissatisfied with the format and there existed anxiousness during the ward round and lack of knowledge about the meaning and purpose in both groups. The ward round needs to be highlighted in education and students need to practice communication with other care team members. Professionals should promote patient participation and understanding during the ward round. Future research should include a nursing perspective and address how the ward round could be used as an effective tool and how to promote teamwork.