Studiens huvudsyfte är att undersöka hur lärare och elever upplever teknikämnet och teknikundervisningen i den svenska skolan. Ett annat syfte är att undersöka om det finns några skillnader mellan lärares och elevers upplevelser av densamma. En kvalitativ metod i form av intervjuer användes och totalt medverkade fyra lärare som undervisar i teknikämnet på högstadiet samt sju elever som går på högstadiet. Resultatet visar att lärarna har en positiv inställning till teknikämnets funktion i skolan. Däremot upplever de att teknikämnet får för litet utrymme. Beträffande lärares och elevers upplevelser av teknikundervisningen visar resultatet att lärarna bedriver en varierad teknikundervisning från teknikämnets olika kunskapsområden. Både lärarna och eleverna ansåg att lärarrollen är viktig för undervisningen. Resultatet visar också att tre av fyra lärare upplever att tekniken är ett ämne där praktik och teori är integrerat medan samtliga elever anser att teknik är ett ämne där de får arbeta mycket praktiskt. Elevernas upplevelser av teknikundervisningen är väldigt positiva och de anser att teknikundervisningen är rolig.

Syftet med denna studie är att beskriva och jämföra diskursiva mönster om teknikämnet i grundskolan som kommer till uttryck i diskurser på olika nivåer och sammanhang i samhället. Studien belyser även maktrelationerna inom den institution och sociala ordning som diskursen är en del av. Tre diskurser uppmärksammas i studien vilka utgörs av kursplanen i teknik, de nyckelpersoner som ansvarade för formuleringarna i kursplanen samt lärare som undervisar i teknikämnet i grundskolan. Datainsamling har skett med hjälp av fokusgruppsintervjuer. För att analysera texterna används Faircloughs metod för kritisk diskursanalys. Resultatet av analysen anses ge stöd för tolkningen att teknikämnet är vagt formulerat i kursplanen och lämnar utrymme för olika tolkningsmöjligheter. Lärarna uttrycker osäkerhet när det gäller tillämpningen av kursplanen, de saknar relevanta begrepp och beskriver teknikämnet i första hand som ett praktiskt ämne. Formandet av eleverna till kritiska medborgare är nedtonat i kursplanen och uppmärksammas inte heller i de två andra diskurserna, vilket verkar upprätthållande på rådande maktstrukturer. Både i lärardiskursen och i kursplanen ges uttryck för en syn om flickors och pojkars olikheter när det gäller teknik, vilket verkar i en bevarande riktning vad gäller traditionella könsrollsmönster och förhärskande maktförhållanden.

Syftet med denna studie var att utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv undersöka möjligheter och eventuella problem i den pedagogiska praktiken kring teknik för yngre åldrar genom intervjuer av några lärare. I studien intervjuades tre verksamma lärare i grundskolans yngre skolår. De forskningsfrågor jag har försökt besvara är; Hur kan lärarnas definition av teknik och teknisk kunskap förstås ha inverkan på den pedagogiska praktiken kring teknik?; hur beskriver lärarna sitt upplägg av undervisningen i teknik?; vad beskrivs av lärarna som kan förstås som möjligheter och hinder för att undervisa i teknik? För analys av frågorna används bricolage, som innebär att jag använt mig av en ostrukturerad analysmodell där man som forskare blandar olika analytiska tekniker och begrepp fritt. Resultatet visar på snäva definitioner av vad teknik är och osäkerhet kring teknikundervisningen i de yngre skolåren samt hur svårt det är för ett nytt obligatoriskt ämne att etablera sig i skolan då det påverkas starkt av dess traditioner genom tidigare läroplansformuleringar. Resultatet visar även att skolans teknikundervisning i lägre åldrar idag är beroende av sponsrat material.

No description available.

SammanfattningSyftet med denna C-uppsats är att undersöka vilken personlig attityd lärare har tillskolämnet Teknik och se vilken eventuell roll den attityden kan tänkas spela för lärandet.Målet är att undersöka och synliggöra lärares tankar och känslor runt ett ämne som de ärålagda att undervisa i men inte har utbildning för. Insamlade data relateras till aktuellforskning och litteratur. Samt ges en läroplansbakgrund för att påvisa teknikämnets natur.Som metod har jag använt empirisk undersökning grundad i kvalitativa samtalsintervjuermed lärarna. Min studie visar att intervjupersonerna inte är bekväma i teknikämnet.Lärarna i denna studie saknar utbildning i teknikämnet och styrs därför av sin egen attitydtill ämnet. De speglar en rädsla samt till viss del ett ointresse för Teknik även fast deanser att ämnet har en plats i skolan. Attityden till ämnet resulterar i att Teknik inte fården plats i skolan som ämnet bör ha. Min undersökning bekräftar vad tidigare forskninginom ämnet har fört fram. Det vill säga att utbildade lärare är viktigt oavsett ämne och attden attityd man har till ämnet man undervisar i påverkar lärandesituationen.

Syftet med denna studie, som är en kvalitativ innehållsanalys, är att undersöka hur bild och text samverkar och kompletterar varandra i teknikläroböcker om programmering i åk 4–6. Detta är intressant då programmering är ett nytt innehåll i kursplanen i teknik, ämnet är obligatorisk sedan höstterminen 2018 och har därmed inte någon tidigare tradition inom den svenska grundskolan. Läromedel är ett av de vanligaste stöden i undervisning och många av dem lovar att helt täcka kursplanen i olika ämnen. I och med detta blir läromedel inom teknikämnet ett viktigt stöd för lärarna som underlättar för tidskrävande lektionsplaneringar. Denna studie analyserar tre fysiska teknikläromedel med fokus på programmering med hjälp av analysverktyget bildningsemfaser. Bildningsemfaser är kopplat till varför ett innehåll ska läras ut inom teknikämnet. Resultaten av studien i textanalys visar att vissa bildningsemfaser förekommer ofta och mycket i samtliga läromedel medan vissa förekommer mindre. Hantera vardagsemfasen och den teknikhistoriska emfasen förekom mest medan den hållbara utvecklingsemfasen och den medborgerliga emfasen förekom minst i läroböckerna. Två av tre läroböcker som studiens analys baserar på innehåller mycket text och mindre bilder, men de samverkar oftast. En av läroböckerna hade mest bilder och lite text.

Begreppet kroppsligt lärande finns inte tydligt uttryckt i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11). Studiens syfte är att ta reda på vad forskningen beskriver som kroppsligt lärande och hur ett kroppsligt lärande kan bidra till elevers kunskapsutveckling i teknik. Metoden som använts är en systematisk litteraturstudie där sökord formulerats utifrån syftet och sedan använts för att systematiskt söka litteratur i databaserna Libris, Summon, ERIC via Ebsco Google Scholar och ERIC via ProQuest. Efter sökprocessen har relevant litteratur genomgått kvalitetsgranskning och en innehållsanalys för att se om litteraturen svarade på frågeställningarna. I studien har fyra teman använts; Teoretiskt och praktiskt lärande, problemlösning, den tekniska världen och pedagogens ansvar. Genom den systematiska litteraturstudien visar resultatet att ett kroppsligt lärande är ett samarbete mellan hjärna och hand, teori och praktik i ett. Elever behöver få använda det kroppsliga lärandet för problemlösning och värdering av teknik. Studiens slutsatser pekar på vikten av användandet av kroppsligt lärande i undervisningen och på den stora roll som läraren har. Läraren bör bedriva en undervisning som är meningsfull och tydlig genom ett uttalat syfte. Den här studien kan redovisa en definition av kroppsligt lärande och vad det kan tillföra för elevernas kunskapsutveckling i teknikämnet. / <p>Naturvetenskap</p>

Syftet med det här arbetet har varit att undersöka teknikundervisningen i olika skolor samt att undersöka ett inspirationsmaterial som heter: ”200 timmar teknik”. Det har valts att använda båda kvantitativa och kvalitativa metoder i och med en enkät, semistrukturerade intervjuer samt materialtest med efterföljande diskussion. Resultatet har visat på att teknikundervisningen skiljer sig till viss del i olika skolor och genomförs inte i en annan. Skilda åsikter presenteras utifrån behovet, för verksamma lärare i årskurs 1–3, av inspirationsmaterialet samt och framtida möjligheter. Resultatet genererar en slutsats att teknik som begrepp är svårtolkat, men det behöver inte nödvändigtvis påverka hur en lärare förhåller sig till teknikundervisningen. Trots skilda åsikter verkar ändå ett material som ”200 timmar teknik” vara nödvändigt för verksamma lärare med behörighet i årskurs 1–3.

<p>Det står mycket ambitiöst skrivet i grundskolans läroplan och kursplan för ämnet teknik, men hur är det ute på skolorna? Denna studie söker utröna hur det står till med teknikämnet på grundskolorna i Västerås. Som utgångspunkt används lokala kursplaner och motsvarande dokument från dessa skolor. Vi har sedan undersökt planernas omfattning och innehåll, samt jämfört planerna med den nationella kursplanen.</p><p>55 skolor har undersökts. Bortfallet uppgår till 51%. Ca 44%, har lokal plan för teknik. Med korrektion för ojämn fördelning av bortfallet kan dock denna siffra i värsta fall vara så låg som 22%. Omfattningen (räknad i antal ord) av de lokala arbetsplanerna i teknik varierar mycket.</p>

<p>Detta är ett arbete om grundskolämnena teknik och trä/metallslöjds möjligheter att samverka med varandra i någon utsträckning. Där ett samarbetes för och nackdelar synliggörs. En del av arbetet granskar även hur pass traditionell eller teknologiinriktad trä/metallslöjden som bedrivas i grundskolan bör vara Metoden för att söka svar består av litteraturstudier inom berörda områden, samt intervjuer med lärare som undervisar inom de berörda ämnena. Intervjuerna har skett enligt kvalitativ metod baserat på följande frågeställningar:</p><p>-Vilka fördelar kan man som lärare inom trä/metallslöjd eller teknikämnet dra/påvisa, genom ett samarbete med teknikämnet eller trä/metallslöjdämnet?</p><p>-Vilka nackdelar kan man som lärare inom trä/metall slöjd eller teknikämnet dra/påvisa, genom ett samarbete med teknikämnet eller trä/metallslöjdämnet?</p><p>Även en tredje frågeställning besvaras i arbetet, denna genom litteraturstudierna. Tredje frågeställning lyder:</p><p>-Hur bör vi i framtiden bedriva slöjdundervisningen, i avseende på balansen mellan traditionell eller teknologiinriktad slöjd?</p><p>Syftet med arbetet kan nog enklast beskrivas, att få fram för och nackdelarna med ett samarbete/samverkan mellan ämnena teknik och trä/metallslöjd i grundskolan. Samt att se i vilken utsträckning ett eventuellt samarbete kan vara lämpligt och varför det i sådana fall är så. Resultatet skall kunna ge stöd åt lärare inom de berörda ämnena, och förhoppningsvis få dem att se fördelar med ett samarbete i någon form. Då resultatdelen visar att ett samarbete är lämpligt för båda ämnenas räkning så hoppas jag att fler lärare tar chansen och förhoppningsvis når lite längre i sin undervisning. Sista frågeställningens svar blev ganska intressant och ibland motsägande, beroende på vem som få uttrycka sig angående frågan. En del människor anser att den traditionella slöjden är förlegad och inte har något som helst värde i dagens skola eller samhälle, utan istället förespråkar en starkt teknologiinriktad slöjd som i viss utsträckning t o m bör vara yrkesförberedande. Andra menar på raka motsatsen och ser tydliga fördelar med den traditionella slöjden. Sen finns det givetvis de som är mera neutrala i sin uppfattning och anser att den rätta balansen finns någonstans mitt emellan.</p>