Textilindustrin är en av de mest klimatpåverkande sektorerna globalt, med en omfattande användning av vatten och kemikalier. Den ökade produktionen och konsumtionen av kläder har resulterat i en global ökning av textilavfall, som ofta bränns upp eller hamnar på deponi. Denna typ av avfallshantering strider mot EU:s mål om cirkulära materialflöden. För att motverka dessa effekter och främja återvinning och återanvändning av textilier, införs från och med den 1 januari 2025 en lag som kräver att textilavfall ska separeras och förvaras åtskilt från annat avfall. Ansvaret för all hantering av kommunalt avfall ligger på kommunerna men Dala Vatten och Avfall AB (DVA) har inte fått något uppdrag från ägarkommunerna Gagnef, Leksand, Rättvik och Vansbro att utöka den insamling som idag utförs i samarbete med Human Bridge. Detta resulterar i att de 12 kilo textil per person som felsorteras i restavfallet och i den brännbara containern på återvinningscentralerna fortsätter att felsorteras. Syftet med rapporten är att minska mängden textilavfall som hamnar i restavfall och öka andelen utsorterat textilavfall från hushåll i de kommuner där DVA verkar. Målet är att formulera rekommendationer som leder till en ökad insamling av hushållens textilavfall. En fallstudie gjordes och datainsamlingen bestod av en kombination av litteraturundersökning, platsbesök och personlig kommunikation med aktörer involverade i textilinsamlingen i kommunerna Gagnef, Leksand, Rättvik och Vansbro. Den genomförda analysen identifierade utmaningar som geografiska avstånd, vikten av utbildning och kommunikation samt komplexiteten med materialet textil som innebär att insamlingsmetoderna är viktiga för att säkerställa att värdet i materialet behålls. Med hänsyn till dessa och till varje kommuns specifika egenskaper och förutsättningar kunde slutsatsen dras av att en kombination av olika insamlingsmetoder och samarbetsvilja från både invånarna, avfallsbolaget och välgörenhetsorganisationerna kan leda till att minska textilavfall som hamnar i restavfall i dessa kommuner. Detta kan på sikt bidra till en hållbarare textilbransch. / The textile industry is one of the most climate-impacting sectors globally, with an extensive use of water and chemicals. The increased production and consumption of clothing has resulted in a global increase in textile waste, which is often incinerated or ends up in landfills. This type of waste management goes against the EU's goal of circular material flows. In order to counteract these effects and promote the recycling and reuse of textiles, a law will be introduced from 1 January 2025 that requires textile waste to be separated and stored separately from other waste. The responsibility for all handling of municipal waste lies with the municipalities, but Dala Vatten och Avfall AB (DVA) has not received any assignment from the owner municipalities Gagnef, Leksand, Rättvik and Vansbro to expand the collection that is currently carried out in collaboration with Human Bridge. This results in the 12 kilos of textiles per person being missorted in the residual waste and in the combustible container at the recycling centers continuing to be missorted. The purpose of the report is to reduce the amount of textile waste that ends up in residual waste and to increase the proportion of sorted textile waste from households in the municipalities where DVA operates. The goal is to formulate recommendations that lead to an increased collection of household textile waste. A case study was done, and the data collection consisted of a combination of literature research, site visits and personal communication with actors involved in textile collection in the municipalities of Gagnef, Leksand, Rättvik and Vansbro. The analysis carried out identified challenges such as geographical distances, the importance of education and communication and the complexity of the textile material which means that the collection methods are important to ensure that the value in the material is retained. Regarding to these and to each municipality's specific characteristics and conditions, the conclusion could be drawn that a combination of different collection methods and cooperation from both the residents, the waste company and the charities can lead to a reduction of textile waste that ends up as residual waste in these municipalities. In the long run, this can contribute to a more sustainable textile industry.

Idag slängs en stor del av konsumenters använda textilprodukter i soptunnan för att sedan deponeras i stora sopområden, så kallade landfills. Vad många inte känner till är att en stor del av det som slängs egentligen går att återanvända. Genom att ta vara på nyttjade produkter kan företag minska användningen av råmaterial i produktion för att på sikt uppnå en sluten produktlivscykel. Syftet med den här uppsatsen är att, med hjälp av en kvalitativ ansats, undersöka hur textilföretag arbetar med att erhålla nyttjade produkter från konsumenten och återföra de tillbaka in i företaget. Genom att studera tidigare forskning inom området har vi identifierat fem nyckelprocesser i produktens väg från konsumenten tillbaka till företaget. Processerna är följande: Produktinsamling, Returlogistik, Sortering och disponering, Återanvändningsalternativ samt Omdistribution, vilka dessutom är de huvudområden som presenteras i den teoretiska referensramen. Den teoretiska referensramen mynnar ut i en syntesmodell som framtagits för att utföra en jämförande analys av empirin. Rapportens empiri har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer. Resultatet av insamlad empiri från intervjuer bör bidra till ett mer uppdaterat synsätt på vilka utmaningar som textila företag, som har implementerat en Closed-loop Supply Chain, står inför. Förhoppningsvis kommer resultatet att frambringa lösningar för textilföretag som önskar förlänga eller stänga sina produktlivscykler. Studien granskar tre svenska textilföretag som idag har implementerat insamlingssystem, antingen internt eller via en tredjepartsorganisation. Det återanvändningsalternativ som används är främst återanvändning men till viss del även återvinning. Studien identifierar att ett problem som försvårar att stänga produktlivscykeln är att motivera konsumenten till att återlämna sina nyttjade plagg istället för att slänga dem. Textilföretagen ser även en svårighet med att få tillgång till teknik som möjliggör materialåtervinning. Ytterligare en aspekt som försvårar återvinningsprocessen är att textilbranschen idag ofta använder sig av heterogena material med fiberblandningar vilket gör det svårt att avgöra textiliernas materialinnehåll. Slutligen visar studien att avsaknaden av miljölagstiftning och direktiv inom textilbranschen leder till att det är svårt att definiera vad Closed-loop Supply Chain är, vilket försvårar hanteringen av textilavfall.

Syftet med rapporten var att studera möjliga återvinningstekniker för Ragn-Sells. För detta användes litteratursökning och intervjuer. Återvinningstekniker som studerats är mekanisk bearbetning, mekanisk återvinning, kemisk återvinning och viskostillverkning. Flera underklasser till dessa metoder studerades också, liksom flera sätt att tillverka återvunna produkter. Rapporten nämner ett urval av återvinningstekniker och försöker inte nämna alla tillgängliga återvinningstekniker.Återvinningsteknikerna har sorterats enligt prioriteringen i EU:s återvinningsdirektiv (2008/98/EG). Alla utom en teknik var genomförbar enligt den kunskap och teknologi som existerar idag. Fyra återvinningstekniker är inte lagliga i EU.En stor majoritet av återvinningsmetoderna är tekniskt genomförbara idag. Uppgifter saknas om det är tekniskt möjligt att tillverka viskos av återvunna textila fibrer. Återvinningsmetoder som berör att gräva ned textila fibrer från konsument i marken är inte tillåtna enligt EU-lagstiftning. The recycling techniques studied were mechanical processing, mechanical recycling, chemical recycling and regenerated fiber spinning. There were several subclasses to these recycling methods, and several ways of making recycled products. The study mentions a selection of recycling techniques and does not intent to mention all available techniques. Technical ways of recycling textile have been studied by literature review and interviews. The recycling methods have been sorted by the priority list in EU Directive on Waste (2008/98/EG). All but one method was feasible with the knowledge and technology available today. All but four recycling methods are legal in Europe.A great majority of the recycling techniques were found feasible with the technology and knowledge available today. Data has not been found in the case of using recycled fibers as raw material for making regenerated fibers. Recycling techniques which interfere with burying recycled fibers from consumer applications in the ground were found illegal in the European Union. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Undersökning har gjorts av möjligheten att återvinna uttjänta lakan från textilserviceföretaget Textilia till tillverkning av prepreg. Då dessa lakan, till skillnad mot mycket annat textilavfall, utgör en kontinuerlig resurs av relativt konsekvent kvalitet, finns stora möjligheter att tillverka en produkt av detta. Detta skulle även innebära att förbränning av lakan undviks samt att ett bättre utnyttjande av resurser åstadkoms. Stapelfiber av bi-komponent i polyester har tillförts väven genom nålning, samma typ av nålning som används vid non-woven-tillverkning. Genom att nålarna har fört bikomponentfibrer ner genom lakansväven har en mekanisk bindning skapats mellan väv och bi-komponent. Väven blir således en bärare av bi-komponenten och dessa har sedan värmepressats ihop till ett kompositmaterial. Dock orsakar nålningen brott i vävens trådsystem. Tester har genomförts för undersökning av mekaniska egenskaper hos ensam väv och färdig komposit. Ett tydligt resultat var att nålning signifikant försämrade vävens dragstyrka men hos färdig komposit gjorde nålning endast mindre påverkan på mekaniska egenskaper. Med förändringar i nålningsdjup och nålningsdensitet tros försvagning av väv bli lägre och färdig komposit påverkas än mindre. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Undersökning har gjorts av möjligheten att återvinna uttjänta lakan från textilserviceföretaget Textilia till tillverkning av prepreg. Då dessa lakan, till skillnad mot mycket annat textilavfall, utgör en kontinuerlig resurs av relativt konsekvent kvalitet, finns stora möjligheter att tillverka en produkt av detta. Detta skulle även innebära att förbränning av lakan undviks samt att ett bättre utnyttjande av resurser åstadkoms. Stapelfiber av bi-komponent i polyester har tillförts väven genom nålning, samma typ av nålning som används vid non-woven-tillverkning. Genom att nålarna har fört bikomponentfibrer ner genom lakansväven har en mekanisk bindning skapats mellan väv och bi-komponent. Väven blir således en bärare av bi-komponenten och dessa har sedan värmepressats ihop till ett kompositmaterial. Dock orsakar nålningen brott i vävens trådsystem. Tester har genomförts för undersökning av mekaniska egenskaper hos ensam väv och färdig komposit. Ett tydligt resultat var att nålning signifikant försämrade vävens dragstyrka men hos färdig komposit gjorde nålning endast mindre påverkan på mekaniska egenskaper. Med förändringar i nålningsdjup och nålningsdensitet tros försvagning av väv bli lägre och färdig komposit påverkas än mindre. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Idag produceras 70 miljoner årston textilfibrer. Denna siffra kommer fram tills år 2050 att mer än tredubblas i takt med att jordens befolkning och medelinkomsten per person ökar. År 2013 förbrukade svenskarna så mycket som 12,5 kilo textil per person varav 8 kilo slängdes i hushållssoporna. Textilindustrin ställs inför stora utmaningar, dels att tillgodose ett större behov av fibrer samt att hantera ett växande avfallsberg. Det behövs därför återvinningsmetoder för att ta tillvara på textiler både från industrier och konsumenter. Företaget Re:newcell finansierar forskning på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm. Denna forskning undersöker möjligheten att återvinna cellulosabaserat textilavfall till en dissolvingmassa. Massan kan användas för att spinna nya cellulosabaserade konstfibrer. I detta examensarbete undersöks egenskaperna hos lyocellfibrer framställda av dissolvingmassa från Re:newcell. Dissolvingmassan för dessa fibrer har producerats av secondhandjeans. Fibrerna jämförs genom projektet med konventionellt framställda lyocellfibrer, Tencel®. På Textilhögskolan har ett ringspunnet garn producerats av respektive fiber. Garnernas linjära densitet har kontrollerats för att uppnå samma grovlek som ett kommersiellt producerat Tencel®garn. Dragprovning av samtliga tre garner har utförts för att bestämma tenacitet samt brottstöjning. En slätstickad trikåkvalitet har sedan tillverkats av respektive garn. På dessa tre trikåkvaliteter har ett antal tester utförts för att kunna bestämma kvadratmetervikt, dimensionsändring efter tvätt, fuktlednings-, absorptions- och färgupptagningsförmåga, anfärgning till andra material, färghärdighet efter konsumentvätt, nöthärdighet samt matrialens tendens att noppra. Syftet med arbetet är att kunna dra slutsatser om huruvida Re:newcellfibern kan komplettera konventionellt producerade cellulosabaserade konstfibrer för tillverkning av nya klädesplagg. Slutsatsen är att Re:newcellfibrerna kan spinnas till ett garn med samma linjära densitet som ett kommersiellt framställt Tencel®garn. Re:newcellgarnet har en god styrka och töjs i liten utstäckning i både torrt och vått tillstånd. Av garnet är det möjligt att tillverka en rundstickad vara av slätstickad kvalitet. Efter testerna kan det konstateras att detta material krymper accepterbart vid konsumenttvätt. Det kan bäras nära kroppen eftersom absorptions- och fuktledningsförmågan är god. Färgupptagningsförmågan är god för reaktivfärg av antrakinon typ. En del av färgen tvättas av men materialet anfärgar inte andra material märkbart. Re:newcelltrikån står emot förhållandevis hög nötning mot en standardiserad ullväv. Materialet noppras i stor utsträckning rätsida mot rätsida men nopprorna slits av efter hand. Testerna som har utförts på materialen visar att Re:newcellfibern har utmärkta egenskaper för att kunna användas i ett plagg som till exempel en t-shirt. Därmed har dissolvingmassan från Re:newcell en stor potential att vara en ny råvara i produktionen av cellulosabaserade konstfibrer. Dissolvingmassan kan bidra till att textilindustrin kan ta tillvara sitt avfall och även tillgodose en del av det växande behovet av textilfibrer i framtiden. / The population of the earth, as well as the average income, are both on the increase. Therefore the already high consumption of textiles in the world is expected to be even greater in the future. At present, 70 million tonnes of textile fibres are being produced yearly. This figure could rise to as much as 240 million within the next 35 years. In Sweden alone, the people were consuming around 12.5 kilos of textiles per person in 2010. About 8 of these kilos were discarded as garbage. The textile industry is facing big challenges, both in finding new resources for production of fibres as well as dealing with the issue of large amounts of textile waste from consumers and companies. Re:newcell is a Swedish company financing research at Royal Institute of Technology, KTH, in Stockholm. Their researchers are investigating the possibility to recycle cotton and other cellulosic textile materials in order to produce dissolved pulp. Thereafter cellulosic man-made fibres are being produced from the pulp. The properties of lyocell fibres produced from the dissolved pulp from Re:newcell is being investigated in this Bachelor thesis. The dissolved pulp has been produced from jeans bought in second-hand shops. These fibres are being compared to the conventionally produced lyocell fibres, Tencel®. A ring spun yarn of each fibre type has been produced at the Swedish School of Textiles. The linear density of the yarns have been determined in order to achieve the same thickness of the yarn as a commercially spun yarn also made from Tencel® fibres. A test of tensile strength and elongation has been carried out on each of the three yarns. Thereafter the yarns have been used to manufacture a knitted fabric on a circular knitting machine. Each of the knitted fabrics have gone through a series of tests regarding weight of fabric per square meter, dimensional change after washing, wicking and absorbency properties, dye exhaustion, colour staining to other materials during laundering and colour change after laundering, abrasion resistance and tendency to create fuzzing and pills. The purpose of the study is to make conclusions about whether this fibre has the potential to complement other cellulosic man-made fibres. The conclusion is that Re:newcell fibres can be used to spin a yarn with the linear density of 25 tex. This yarn can be utilized to produce a circular knitted fabric light enough to make T-shirts. After the testing it is concluded that the shrinking percentage after consumer’s washing is acceptable. In addition, the material could be worn close to the body because of the good absorbency and wicking properties. The exhaustion of dyestuff of antrakinon type from the dyeing liquor is equally very good. Although some of the dyestuff is being washed in laundering, the Re:newcell tricot is not staining other materials noticeably. The Re:newcell material can also withstand high abrasion against a woven wool material. The tendency to form fuzzing and pills is great but the pills are being torn of eventually. It may be concluded that the fibres, made by the dissolved pulp of Re:newcell in the lyocell process, can be used to manufacture a yarn with better strength than two investigated yarns of Tencel®. The tests carried out on the fabrics produced in the project show that the Re:newcell fibre has excellent properties in order to function as a material in a garment, for example a T-shirt. Therefore the dissolved pulp of Re:newcell has the possibility to be a new raw material in the production of man-made cellulosic fibres. This enables the textile industry to deal with their excess waste, and to meet the increasing demand for fibres in the world.

Cellulosans polymerisationsgrad (DP) är en viktig faktor vid utvärdering av möjligheterna till både mekanisk och kemisk återvinning av bomull. Enligt flera studier leder lägre DP till svagare fibrer. I denna rapport har DP hos bomullsfibrer från begagnade jeans undersökts före och efter mekanisk återvinning för att se om återvinningsprocessen eller graden av slitage på de ingående fibrerna har en påverkan på DP. Även möjligheten att spinna garn med de mekaniskt återvunna fibrerna utblandade med jungfruliga bomullsfibrer har undersökts för att se hur andelen återvunna fibrer och graden av slitage på dessa påverkar garnets styrka. Konsumentavfall i form av bomullsjeans, före och efter mekanisk återvinning,  har lösts i  bis(etylendiamin)kopparhydroxidlösning (Cuen). Viskositeten har mätts och cellulosans polymerisationsgrad har beräknats. Eftersom fibrerna inte löstes upp helt var cellulosakoncentrationen i lösningarna okänd. Därför kunde inga klara slutsatser dras om huruvida den mekaniska återvinningen eller graden av slitage på det ingående materialet hade någon påverkan på DP, även om den statistiska analysen visade på att båda variablerna hade en signifikant påverkan. DP hos återvunna fibrer från begagnade jeans är högre än vad som krävs för framställning av både viskos och lyocell, vilket gör att kemisk återvinning av denna form av konsumentavfall kan vara möjlig att utveckla industriellt. Jungfrulig bomull har ringspunnits tillsammans med 20 % och 50 % återvunna fibrer. Spinningen av garn med 50 % återvunna fibrer var på grund av upprepade garnbrott alltför tidskrävande för vara lämlig för storskalig produktion. Dragstyrkan hos ett ringspunnet bomullsgarn med 20 % återvunna fibrer försämrades inte jämfört med ett garn av 100 % jungfrulig bomull, utan kunde tvärtemot förbättras beroende på spinninställningar och kvaliteten på de återvunna fibrerna. Inblandning av 20 % mindre slitna fibrer gav ett starkare garn än 20 % slitna fibrer. Dock spanns endast en bobin av varje garn och därför krävs en större studie för att få ett större statistiskt underlag innan några mer generella slutsatser kan dras.

Mode- och textilbranschen är en bransch som bidrar till stora mängder textilavfall vilketpåverkar miljön negativt. Studien undersöker hur väl rustade klädföretag är för att möta EU:s reviderade avfallsdirektiv (2018/851) gällande textilier till år 2025. Studien avgränsades till hållbarhetsrapporter framtagna av de största företagen baserat på årsomsättning i Sverige och med SNI-kod 47.71 (specialiserad butikshandel med kläder). Kvalitativ innehållsanalys användes för granskning av tio hållbarhetsrapporter där Corporate Social Responsibility, asymmetrisk information och greenwashing applicerades på insamlad empiri. Resultatet visar på att det finns intentioner till att främja cirkulär ekonomi med fokus på reducering, återanvändning och materialåtervinning. Vidare ses textilavfall som en viktig resurs, men dock lyfts bristen av tillgänglig återvinningsteknologi som den främsta utmaningen för att uppnå cirkuläritet. Forum och samarbete lyfts som avgörande för hur branschen ska bli mer hållbar inom en överskådlig framtid, dock saknas gemensamma definitioner av centrala begrepp. Då det finns en risk för att hållbarhetsrapporterna med dess kommunicerade hållbarhetsarbete kan vara vilseledande, är vår slutsats att ytterligare material, såsom årsredovisning med avsatta ekonomiska resurser, behöver granskas för att kunna svara på hur väl rustade klädföretagen är för att möta EU:s reviderade avfallsdirektiv (2018/851). Vår stickprovsstudie kan med fördel ligga till grund för vidare forskning för att skapa bästamöjliga förutsättningar för ökad cirkuläritet i Sverige. / The fashion and textile industry contributes to large amounts of textile waste, whichnegatively impacts the environment. This study investigates how well-prepared clothingcompanies are for meeting the EU's revised waste directive (2018/851) on textiles by the year 2025. The study was limited to sustainability reports by the largest companies based on annual sales in Sweden and with SNI code 47.71 (specialized retail in clothing). Qualitative content analysis was used to review the ten sustainability reports in which Corporate Social Responsibility, asymmetric information and greenwashing was applied to collected empirics. The results show that there are intentions to promote circular economy with a focus on reduction, reuse and material recycling. Furthermore, textile waste is seen as an important resource, however, the lack of recycling technology is highlighted as the main challenge in achieving circularity. Forums and cooperation are brought out as crucial for how the industry will become more sustainable in the foreseeable future, however, there are no agreed definitions of key concepts in the industry. As there is a risk that sustainability reporting with its communicated sustainability work can be misleading, our conclusions is that additional material, such as annual report with allocated financial resources, needs to be reviewed to be able to answer how well-equipped clothing companies are to meet the EU´s revised waste directive (2018/851). Our sample study can beneficially serve as a basis for further research to create the best possible circumstances for the increased circularity in Sweden.

Undersökningen utfördes åt Ronneby Miljö & Teknik AB, som är ett kommunalägt bolag i Ronneby kommun. Bolaget är inom kommunen ansvarigt för renhållning, fjärrvärme och likande. Precis som i många andra kommuner i Sverige går idag textilavfallet till energiåtervinning genom förbränning. Detta vill Ronneby Miljö & Teknik AB ändra på och syftet med arbetet var därför att undersöka vilka möjligheter som fanns för textilinsamling i kommunen. Ytterligare har det undersökts vilka andra projekt och likande som genomförts av kommuner och andra aktörer i samhället för att minska textilernas belastning på miljön och klimatet. Undersökningen har framför allt genomförts genom litteratursökning, samt intervjuer vid behov. Det har därtill kopplats till den lagstiftning och de miljömål som finns. Resultatet visar att den främsta och vanligaste metoden för insamling av textiler inom kommuner idag är via samarbete med ideella organisationer. Utvecklingen är på god väg för att ta hand om textilavfall på andra sätt genom olika typer av materialåtervinning. Dock har utvecklingen inte kommit tillräckligt långt för att kunna ta emot det blandade textilavfall som vanligen det kommunala avfallet består av. Dessutom är ett producentansvar på väg att införas vilket antas påverka det beslut som kommer att tas för textilinsamling i Ronneby kommun.

Textilindustrin utgör en betydande resursförbrukning och genererar omfattande mängder avfall genom hela värdekedjan. Denna studie har genomfört litteratursökning och en enkätundersökning, för att analysera textilindustrins avfallshantering och de utmaningar som uppstår med EU-kommissionens förslag om ökat producentansvar och avfallskrav. Resultaten belyser textilföretagens utmaningar, inklusive administrativa och ekonomiska belastningar, infrastrukturproblem, materialåtervinningens komplexitet samt osäkerhet kring producentansvar. Studien har identifierat de övergripande strategier som svenska textilföretag använder för att hantera avfall, såsom materialbesparande tekniker, återanvändning av förpackningar och samarbete med leverantörer. Trots dessa insatser kvarstår tekniska och ekonomiska hinder. Studien föreslår förbättringar genom investeringar i infrastruktur, utveckling av innovativa tekniker såsom, samt ekonomiska incitament för att stödja hållbara processer. / The textile industry is a significant consumer of resources and generates substantial amounts of waste throughout the entire value chain. This study conducted a comprehensive literature review and survey to analyze the waste management practices in the textile industry and the challenges posed by the EU Commission's proposals for increased producer responsibility and waste regulations. The results highlight the challenges faced by textile companies, including administrative and economic burdens, infrastructure issues, the complexity of material recycling, and uncertainty regarding producer responsibility. The study identifies the strategies used by Swedish textile companies to manage waste, such as material-saving techniques, reuse of packaging, and collaboration with suppliers and manufacturers. Despite these efforts, technical and economic barriers remain. The study suggests improvements through investments in infrastructure, the development of innovative technologies, and economic incentives to support sustainable processes.