I en värld där tjänstefieringsprocessen blivit alltmer vanlig och där konsumenterna börjar övergå i en förändring från att äga produkter till att i stället äga rätten att använda dem, har flera typer affärsmodeller uppstått som gör detta möjligt. En av dessa är produkt som en tjänst (Product as a Service - PaaS), som är ett relativt nytt koncept där kunden inte äger produkten, utan snarare betalar för tillgången till den. I och med att PaaS är ett relativt nytt fenomen och få studier har gjorts gällande implementationen av PaaS, syftar det här examensarbetet till att undersöka hur företag kan utföra en lyckad implementation av PaaS. Närmare bestämt ämnas följande frågeställningar besvaras: vilka är drivkrafterna och utmaningar för övergången till en PaaS-modell, samt vilka åtgärder måste vidtas och vilka förmågor krävs för att utföra en lyckad PaaS-implementation.  Referensramen är uppbyggd av relevanta artiklar inom områdena tjänstefiering, funktions-försäljning och PaaS. Utöver att förklara och koppla ihop relevanta begrepp beskrivs även de drivkrafter, utmaningar, åtgärder och förmågor som presenterats i tidigare litteratur. Det empiriska arbetet består av en kvalitativ studie där 14 respondenter med relevant kunskap inom ämnet, och som är verksamma inom företag som på något sätt stött på PaaS, intervjuas. Utifrån intervjuerna sammanställs empiriska data för att sedan i analysen jämförs mot den data som beskrivs i referensramen. I analysen resoneras det även om vilka drivkrafter, utmaningar, åtgärder och förmågor som anses vara mest relevanta. Analysen mynnar sedan ut i fyra slutsatser som svarar på frågeställningarna och besvarar syftet kring hur företag kan gå till väga för att lyckas med en PaaS-implementation. Den första slutsatsen är att de främsta drivkrafterna är att komma närmare sina kunder, bredda sitt erbjudande och ökad lönsamhet. Den andra är att de främsta utmaningarna är finansieringen och att det är svårare att sälja tjänster än produkter. Den tredje slutsatsen mynnar ut i att de främsta åtgärderna är att påvisa fördelarna med erbjudandet och att utbilda säljarna i en PaaS-försäljning. Den fjärde och sista slutsatsen kommer fram till att för en PaaS-lösning är det viktigt att inneha förmågor som gör det möjligt att transformera organisationen och paketera PaaS-lösningen, förslagsvis genom att använda insamlade data. / In a world where the servitization process has become increasingly common and where consumers are beginning to transition from owning products to instead owning the right to use them, several types of business models have emerged that make this possible. One of these is Product as a Service – PaaS, which is a relatively new concept where the customer does not own the product, but rather pays for the access to use it. As PaaS is a relatively new phenomenon and few studies have been done on the implementation of PaaS, this thesis aims to investigate how companies can conduct a successful implementation of PaaS. More precisely, the following research questions aims to be answered: what are the driving forces and challenges for a transition to a PaaS-model, and what actions and capabilities are required to perform a successful PaaS-implementation.  The frame of reference is made up of relevant articles in the areas of servitization, function sales, and PaaS. In addition to explaining and connecting relevant concepts, the driving forces, challenges, actions, and abilities presented in previous literature are also described. The empirical work consists of a qualitative study where 14 respondents, with relevant knowledge of the subject, who also are active in companies that have encountered PaaS in some way, were interviewed. The empirical data from the interviews are compiled and later in the analysis compared against data described in the frame of reference. The analysis also discusses which driving forces, challenges, actions, and capabilities are considered most relevant. The analysis is later synthesised into four conclusions that answer the research questions and fulfils the purpose of this thesis. The first conclusion is that the most important driving forces are: getting closer to their customers, broadening their offer, and increasing profitability. The second conclusion is that the main challenges are: financing, and that it is more difficult to sell services than products. The third conclusion is that the main actions are: highlight the benefits of the PaaS-offer and educate the salesforce in PaaS-selling. The Fourth and final conclusion is that the main capabilities are: transforming the organization and packaging the PaaS solution.

Background: The internet of things (IoT) is transforming industries by enabling data-driven decision-making. IoT play a crucial role in the transition to a Circular Economy of businesses. However, the intrinsic features of the IoT, such as centralization, poor interoperability, and privacy and security vulnerabilities, pose several challenges. Blockchain technology offers potential solutions to these challenges and can enhance traceability and information reliability, while also creating new avenues of interactions and value creation. A combination of these technologies is called Blockchain of Things (BCoT). Additionally, technology such as BCoT and assist the adoption of Circular Economy, a paradigm of sustainable and resource-optimization activities.  Purpose: This study aims to explore the potential challenges of adopting Blockchain of Things and Circular Economy practices, and potential barriers of adopting Blockchain of Things for Circular Economy.  Method: The study uses an explorative-qualitative research method where primary data was gathered through semi-structured interviews. The data was then transcribed and categorized through the use of the Gioia-method, which was then applied to the TOE-framework.   Result: This study finds several barriers regarding Blockchain of Things and Circular Economy, such as lack of standardization, lack of data & information, lack of knowledge, lack of regulations, and finally, slow mind-shift of decision makers.  Conclusion: The results of the study points toward greater systemic challenges of knowledge and standards. Conclusions that can be derived from this are  that industries are still in the early adoption phase of digitalization, which is the reason for a lack of insight and knowledge regarding new technologies. Additionally, identified challenges of a lack of standards, regulations, and know-how regarding Circular Economy showcases a lack of knowledge and confidence in being able to create competitive, sustainable circular activities. / Bakgrund: "Internet of Things" (IoT) är i skedet av att transformera industrier genom att möjliggöra datadriven  bestlutsfattande. IoT spelar även en stor roll i övergången till en Cirkulär Ekonomi av företag. Men flera av IoTs egenskaper såsom centrialisering, samverkan, integretitet, och säkerhet lägger grunden för flera utmaningar.  Blockchain teknologi och dess inbyggda funktioner medgör potentiella lösningar för dessa utmaningar och kan förbättra spårbarhet och pålitlighet av information, samtidigt som den kan skapa nya tillvägagångssätt och värdeskapande. En kombination av IoT och Blockchain kallas för Blockchain of Things (BCoT) Dessutom kan teknik som BCoT  underlätta integration av cirkulär ekonomi, ett paradigm för hållbara och resursoptimerande aktiviteter/handlingar. Syfte: Denna studie strävar till att undersöka de potentiella utmaningarna med att integrera Blockchain of Things och cirkulära aktiviteter, och potentiella hinder för att integrera Blockchain of Things för cirkulär ekonomi. Metod: Studien använder sig utav en explorativ-kvalitativ forskningsmetod där primärdatan samlades genom semistrukturerade intervjuer. Datan transkriberades and kategoriserades med hjälp av Gioia-metoden, som sedan tillämpades till TOE-ramverket.  Resultat: Den här studien finner flera barriärer angående Blockchain of Things och Circular Economy, såsom brist på standardisering, brist på information och data, bristande kunskap, brist på regelverk och slutligen långsam förändrig av tankesätt hos beslutsfattare. Slutsats: Resultaten av studien pekar på större systemiska utmaningar av kunskap och standarder. Slutsatser som kan dras från detta är att industrin fortfarande befinner sig i tidig fas av digitaliseringen, vilket är anledningen till bristande insikt och kunskap om nya teknologier. Dessutom visar de identifierade utmaningar av brist på standarder, regleringar och tillvägagångssätt inom cirkulär ekonomi en brist på kunskap och förtroende för att kunna skapa konkurrenskraftiga, hållbara cirkulära aktiviteter.

Dagens samhälle är fullt av utmaningar vad gäller hållbarhet. En av de viktigaste frågeställningarna är hur mänskligheten kan tänka om jordbruket för att anpassa sig till den förväntade ökningen i efterfrågan på mat, och samtidigt göra jordbruket mer miljövänligt. Ett tänkbart steg mot mer hållbarhet inom jordbruket är hydroponi. Ändå står hydroponiska system inför sina egna hållbarhetsproblem; ett av problemen är de konventionella substraten som används. De nuvarande konventionella substraten härrör ofta från torv, stenull, perlit och kokosfibrer. Det finns dock möjligheter att implementera industriella symbiotiska nätverk i vilka en sektors avfall är en annans resurs, detta skulle kunna bidra till en minskning av miljöpåverkan jämfört med de konventionella substraten.  Syftet med projektet är att undersöka drivkrafter och hinder som finns för att förbättra hydroponiska stadsodlingars miljöprestanda gällande odlingssubstrat, genom att använda recirkulerade avfallsströmmar från närliggande kommersiella och kommunala verksamheter i stället för konventionella odlingssubstrat. I detta projekt intervjuades tre företag som odlar hydroponiskt i Stockholm för att ytterligare förstå kritiska egenskaper hos substraten, och vilka faktorer som realistiskt måste beaktas när man undersöker brukandet av urbana avfallsströmmar i motsats till konventionella substrat. Detta följs av en litteraturgenomgång som fokuserar på egenskaperna hos både konventionella substrat och de avfallsbaserade substraten. Genom forskningen blev det uppenbart att recirkulering av avfallsströmmar är ett genomförbart alternativ inom hydroponi, och har potential att minska miljöpåverkan från substraten i branschen. Det krävs dock utan tvekan ytterligare forskning på området. Potential för mellanhänder mellan den avfallsproducerande aktören och de hydroponiska odlingarna är ett nästa avgörande steg i utvecklingen av hållbara odlingssubstrat, men för lite forskning finns i dagsläget vilket begränsar möjligheterna inom området. / Today’s society is riddled with challenges regarding sustainability. One of the main concerns is how humanity can rethink farming in order to adapt to the projected demand for food in the near future, whilst also making farming more environmentally friendly. A possible step towards the sustainability of farming is hydroponics. Even so, current hydroponic systems are facing their own sustainability issues; one of which is the growing media used. The current, conventional growing media is often derived from peat, rock wool, perlite, and coconut coir. There are, however, opportunities to implement industrial symbiotic networks in which one processes waste can be used as another’s resource, this would contribute to a reduction in environmental impact compared to the conventional growing mediums.  The aim of this project is to examine the possibilities and barriers that exist regarding the improvement of environmental performance of growing media in hydroponics through the recirculation of urban waste streams from nearby commercial and municipal operations instead of using conventional growing media. In this project three hydroponic farming companies in Stockholm were interviewed to further understand the competition factor of growing mediums, and what factors realistically need to be accounted for when looking into the usage of urban waste streams as opposed to conventional growing media. This is followed by a literature review focusing on the characteristics of both conventional growing media and waste stream derived growing media. It became apparent through the research that recirculating waste streams is a feasible option within hydroponics, and has potential to reduce the environmental impact of growing media in the industry. However, further research is undoubtedly required in the field. Areas such as potential for middlemen between the waste producing actor and hydroponic farms are the next feasible step in the development of sustainable growing media, yet little to no research has currently been done on the matter.

Purpose: The purpose of this study is to explore the potential of technologies for traceability within the Swedish textile recycling industry. This study further aims to investigate the status of information collection and management in the textile recycling industry and the factors which are affecting the implementation of different traceability technologies, such as blockchain technology.   Design/ Methodology/ Approach: This study followed a qualitative exploratory approach as there is little prior knowledge regarding usage of traceability technologies, such as blockchain technology in the Swedish textile recycling industry. Primary data was collected by semi-structured interviews, and it was analysed through thematic analysis. Purposive sampling was used to collect relevant data. The sample included experts from the academia and industry, who have knowledge in the field of textile recycling and traceability technologies.   Findings: The findings suggest that there is no available information collection and management systems that enable efficient recycling processes. Moreover, there is a lack of infrastructure for collecting and sorting the textile waste, cost and technological challenges hampering the potential of efficient textile recycling and the possibility to create an efficient circular supply chain in Sweden. There are four factors which affect the opportunities and challenges for implementation of traceability technologies, such as blockchain technology, these are: management and decision making, integration and collaboration, rules and regulations and value creation through blockchain in the textile recycling industry.   Implications: This study may contribute to reshaping the traditional view on where traceability technologies can be implemented to create efforts to enhance the circular economy principles, as suggested by literature from the previous stages in a supply chain. This study suggests that blockchain technology may enhance information sharing in a circular supply chain within the textile recycling industry. It further shows that the textile recyclers have the potential to implement blockchain technology from their stage to minimise the information gaps which are currently existing.   Originality/ Value: The academic literature lacks practical cases and exploration regarding the usage of traceability technologies such as blockchain technology at the textile recycling stage and this study tries to explore if it would be beneficial for the textile recycling industry in Sweden.

The vision of a circular economy (CE) promises both profitability and eco-sustainability to industries, and can, from a material and energy resource flow perspective, be operationalized by combining three business and design strategies: closing loops; narrowing and slowing down resource flows by material recycling, improving resource efficiency; and by extending product life by reuse, upgrades and remanufacturing. These three strategies are straightforward ways for industries to radically reduce their use of virgin resources. From a product design perspective, it is doable. However, from a business perspective, it is no less than a revolution that is asked for, as most Original Equipment Manufacturers (OEMs) have, over time, designed their organizations for capturing value from selling goods in linear, flow-based business models. This thesis aims to contribute to the discourse about CE by exploring practical routes for operationalizing circular product design in a “stock-based” CBM. The approach is three-fold. Firstly, the role of design as a solution provider for existing business models is explored and illustrated by case studies and interviews from the automotive industry. Secondly, challenges and possibilities for manufacturing firms to embrace all three strategies for circularity are explored. Thirdly, implications for designing products suitable to stock-based CBMs are discussed. In spite of the vast interest in business model innovation, a circular economy, and how to design for a circular economy, there are still many practical, real-life barriers preventing adoption. This is especially true for designing products that combine all three of the circular strategies, and with regard to the risk of premature obsolescence of products owned by an OEM in a stock-based business model. Nevertheless, if products are designed to adapt to future needs and wants, business risks could be reduced. The main findings are that CE practices already have been implemented in some respects in the automotive industry, but those practices result in very low resource productivity. Substantial economic and material values are being lost due to the dominant business and design logic of keeping up resource flows into products sold. The primary challenge for incumbent OEMs is to manage, in parallel, both a process for circular business model innovation and a design process for future adaptable products. / <p>This licentiate studies have been financed by the Swedish EnergyAgency. The Appended Paper I is a part of the research project:Future-adaptivity for more energy-efficient vehicles, a collaborationbetween RISE VIKTORIA and Academy of Design &amp; Crafts,University of Gothenburg.</p>

Stone is a useful resource, for example as a building material, which means that stone materials play a large role in the construction of society. Stone is mined and refined in so-called quarries. There are activities in quarries that have negative impact on the environment. In addition, such industries have traditionally consumed a substantial amount of fossil fuel. Due to these aspects, among others, the quarrying industry should become more sustainable.  Circular economy has the fundamental idea of reducing, reusing and recycling, and can be useful for improving sustainability. To make a business more sustainable, all parts of it should improve in this aspect, including the processes. Process improvement is a strong area of the Lean, which strives to create flow and to remove everything that interferes with the flow. The purpose of the study was to obtain a deeper understanding of how quarries can be improved from a sustainability perspective with a combination of circular economy and Lean. This by reviewing previous theory of sustainability, circular economy, Lean and other relevant areas. The study was carried out as a qualitative case study at, and in collaboration with, a quarrying company in Sweden. The data collection consisted of interviews with relevant people from the company and observations of quarries. The results were compared with the theoretical framework to answer the formulated research questions. The study resulted in several conclusions, the most fundamental is that increased awareness and knowledge about sustainability would bring better possibilities for the company in its work towards a more sustainable busiss. According to the company investments must yield economic profitability, and hence a large responsibility is laid on the customers to demand sustainable products.  Permissions and regulations are, according to the interviewees, obstacles to increased recycling of stone materials, and consequently obstacles to circular economy. An adjustment of permissions to allow more reuse of materials would benefit circular economy. Lean is not entirely applicable due to the long lead times in quarries. However, some aspects of Lean are useful, especially its focus on minimizing wastes. An approach characterized by a circular mindset and by process improvement can be adopted with a combination of circular economy and Lean. Overall, quarrying needs to be seen from a holistic perspective and the communication between all parties in the distribution chain needs to be improved.

Circular economy (CE) proposes a transition in production and consumption practices that has a key relevance in wood-based industries, since forests are also connected to climate and biodiversity goals. If the bioeconomy is to sustainably suffice the increasing demand in the Nordics, wood-based manufacturing should become more circular. The wood commodity has embedded some circular principles to its production processes, but generally employs a waste management perspective, and research gaps exist on the relationships between actors. Inter-organisational collaboration (IOC) has been presented as key to enable effective circular solutions. While some studies exist in converging IOC and circularity, previous research demand empirical investigations.  This thesis investigates the current state of IOCs for forming and improving circular value chains in wood-based manufacturing, while empirically validating the CE and supply chain collaboration model by Calicchio Berardi and Peregrino de Brito (2021). To this aim, network and IOC theory form the theoretical underpinning. Ten semi-structured interviews were conducted with Nordic wood-based manufacturing companies.  Findings show that IOCs for the CE can concern material sourcing, side streams, and/or main products, and the nature and extent of these collaborations are explained. Side stream collaborations were strong for companies close to the primary resource, and for those material sourcing IOCs for circularity took the shape of new requirements. Main product collaborations were very diverse and recent, indicating a growing trend in collaborating for circularity. Based on empirical data, a linguistic change from supply chain to value cycles is proposed. The model used is found valid and mostly represented in this study, indicating how these IOCs form and improve. However, a revised version is presented – the CE and value cycles collaboration model – based on empirical findings from this study. The authors then indicate future research streams possibilities and practical implications of the study.

Despite the increasing public awareness about the waste that is created while consuming and disposing of products, the waste created by the raw material extraction and production phases is usually invisible to the consumers. In this respect, a product waste footprint indicator based on the life cycle perspective was recently proposed to address this knowledge gap, offering a better understanding of the environmental consequences of human consumption behaviour. Using product waste footprint as an environmental indicator would be limited in capturing the full suite of life cycle environmental damages associated with a product. On the other hand, the strict interpretation of life cycle assessment is quite technical, costly and ineffective for communicating with broader audiences. Therefore, there is still a need for simpler and less costly options, such as the product waste footprint, for environmental decision making and communication. The aim of this study is to find out if product waste footprint is a good proxy for the life cycle environmental impacts for different products. Data for 1400+ products from different product categories (agricultural, forestry, animal products; basic metal and alloys; chemicals; glass and other non-metallic products; machinery; ores, minerals and fuels; processed biobased products) were collected from the Ecoinvent 3.5 cut-off database using Brightway2 LCA framework. The results from linear regression analyses suggest that there is indeed a statistically significant and positive relationship between the product waste footprint and environmental damages to ecosystem diversity, human health, and resource availability. The regression models can explain up to more than 90% of the variance in environmental damages and they predict around 0.8% increase in environmental damages for each 1.0% increase in the waste footprints. The strong association between the waste footprints and environmental damage indicators suggest that the waste footprint is a strong candidate to be part of the environmental sustainability communication between product companies, customers and other decision makers in the product supply chains. While the waste footprint does not aim to replace other environmental indicators, it can be used to increase customer awareness on the invisible waste, influence consumption behaviour and to promote circular economy. / Trots allmänt ökad medvetenhet om avfallet vid konsumtion och bortskaffande av produkter, är avfall från råmaterialutvinning och produktionsfaser vanligtvis osynligt för konsumenterna. I detta avseende föreslogs nyligen en avfallsindikator för produktavfall baserat på livscykeltänkande för att hantera detta kunskapsgap, vilket ger en bättre förståelse för miljökonsekvenserna av människors konsumtionsbeteende. Att använda avfallsfotavtryck som en miljöindikator skulle vara begränsande för att fånga upp en produkts totala miljöpåverkan. Å andra sidan är den strikta tolkningen av livscykelbedömningen ganska teknisk, kostsam och ineffektiv för att kommunicera med bredare publik. Därför kvarstår behovet av enklare och billigare alternativ som PWFindikatorn för miljöbeslut och kommunikation. Syftet med denna studie är att ta reda på om avfallsfotavtryck är en bra proxy för livscykelns miljöpåverkan för olika produkter. Data för 1400+ produkter från olika produktkategorier (jordbruk, skogsbruk, animaliska produkter, basmetall och legeringar, kemikalier, glas och andra icke-metalliska produkter; maskiner; malmer, mineraler och bränslen; bearbetade biobaserade produkter) samlades in från Ecoinvent 3.5 cut-off databas med Brightway2 LCA-ramverk. Resultaten från linjära regressionsanalyser tyder på att det finns ett statistiskt signifikant och positivt samband mellan avfallsfotavtryck och miljöskador på ekosystemets mångfald, människors hälsa och resurstillgänglighet. Regressionsmodellerna kan förklara upp till 90% av variansen i miljöskador och de förutsäger upp till runt 0,8% ökning av miljöskadorna för varje 1,0% ökning av avfallets fotavtryck. Den starka kopplingen mellan avfallsfotavtryck och miljöskadeangivare tyder på att avfallets fotavtryck är en stark kandidat för att vara en del av miljöhållbarhetskommunikationen mellan produktföretag, kunder och andra beslutsfattare i produktförsörjningskedjorna. Även om avfallets fotavtryck inte syftar till att ersätta andra miljöindikatorer, kan det användas för att öka kundernas medvetenhet om det osynliga avfallet, påverka konsumtionsbeteendet och för att främja cirkulär ekonomi.

The limited amount of natural resources on our planet has been actively discussed during the past decade. Recycling materials is becoming increasingly important in order to benefit the economy and the environment. The purpose of this study is to conduct a material flow analysis of the construction and demolition waste in the Helsinki metropolitan area to find out whether or not the goals set by the EU Waste Framework Directive can be reached by 2020. The study aims to map out the flows and suggest improvements wherever needed. The study is conducted by using a case study, HSY Ekomo, the first fully operational circular economy hub in Finland. The results show that both the municipality and private sector are well over the required goal of 70% recyclability rate of construction and demolition waste with a steady positive improvement from the first year of operations. The improvements were over 10% between the year 2016 and 2017. The private sector experiences some turbulence regarding legislation issues such as noise- and environmental permits which limits the economic benefit of recycling construction and demolition waste. Continued monitoring and faster adaption to international standards (such as the EU Waste Framework Directive) is required in order to be able to benefit the most economically and environmentally out of circular economic initiatives. / Den begränsade mängden naturresurser som existerar på vår planet har diskuterats under det senaste decenniet aktivt. Återvinning av material blir allt viktigare i dagens samhälle och vi kan se en trend var utvecklingen strävar efter beslut som har rötterna i cirkulär ekonomiskaprinciper. Resultatet av diskussionerna har blivit höga måtsättningar för medlemsländerna i Europeiska Unionen gällande återvinning var målet är att uppnå en återvinningsgrad på 70% innan 2020 för bygg- och rivavfall. Studien använder materialflödes analys (MFA) som metod för att kartlägga och kvantifiera flödnena av bygg- och rivavfall. Materialflödes analysen använder data från årsrapporter och statistik som blivit tillgängligt av HSY (statligt ägt bolag) samt av intervjuerna som utfördes på fältet. För att kvantifiera flödena på basis av den konceptuella modellen avnändes mjukvaran STAN. Avhandlingen strävar efter att ta första steget för att kartlägga materialflöden av bygg- och rivavfall i huvudstadsregionen (Helsingfors). Målet är att skapa en modell som kan användas som botten i framtida undersökningar och att kvantifiera modellen med existerande data för att se ifall målsättningarna stadgade av Europeiska Unionen kommer att uppnås innan 2020. Studien utfördes på cirkulär ekonomi stationen Ekomo för att kunna göra upp modeller för den privata sektorn och den kommunalla sektorn eftersom båda är verksamma på Ekomo. Resultaten av anvhandlingen var följande: Den privata sektorn och staten uppnår en återvinningsgrad på över 90% vilket är väl över stadgan satt av den Europeiska Unionen under året 2017 med en stadig utveckling från året innan med en väldigt liten andel som placeras på soptipp. Resultaten visar en stark utveckling av intresse från hushåll och företag för återvinning eftersom antalet kunder och lastbilar som besökt stationen ökat starkt under de senaste fem åren. Även om målsättningarna inom återvinning är uppnådda finns det ärenden som måste behandlas för att försäkra en fortsatt positiv utveckling. Den privata sektorn upplever att begränsade möjligheter för återanvänd krossbetong minskar efterfrågan på produkten, vilket gör den finansiellt svår att integrera i deras försälning. Buller- och miljötillstånd tvingar för tillfället bolagen att transportera bygg- och rivmaterialet utanför rivmålet, t.ex till Ekomo, för att krossas vilket ytterligare skapar finansiella problem för den privata sektorn. Lösningar för att göra återvinning av riv- och byggnadsmaterial för den privata sektorn lukrativare behövs för att inspirera flera organisationer att ansluta sig till arbete mot ett mera cirkulärt samhälle. Monitorering och snabbare anpassningsförmåga för internationella standarder krävs för att kunna utnyttja cirkulär ekonomiska initiativ på bästa möjliga sättet. För att komplettera avhandlingen skulle det vara intressant att se resultaten av en livcykelanalys (LCA) gällande samma flöden för att identifiera miljörelaterade problem och för att optimera flöden.

Textilindustrin står inför nya utmaningar till följd av den ökande globala textilkonsumtionenoch den ökande avfallsmängden. På grund av bomullens resursintensiva och miljöfarligaproduktion ökar förväntningarna att kunna möta framtidens textilefterfrågan med mindreresursintensiva och mer miljövänliga alternativ. Idag saknar vi en storskalig svensktextilåtervinning och det ökade textilavfallet kan samtidigt hanteras med hjälp av cirkulärekonomi. Genom en uppskalning av en kemisk återvinningsprocess utan stora materialförlusterkan hållbarare alternativ till bomull erhållas samtidigt som textilavfallet hanteras på ett effektivtsätt. Återvinningsprocessen omvandlar bomull till dissolvingmassa (en typ av textilmassa) förviskosproduktion. Därför undersöker vi i detta projekt vilka problem som finns och anger vårarekommendationer för att kunna realisera en sådan textilåtervinning för svenska textilflöden påen större skala, sett ur ett resurseffektivitets- och miljöperspektiv.Vi har genomfört ett kvalitativt projekt med stor vikt på litteratur. Kompletterande intervjuerhar genomförts för att identifiera och kartlägga olika steg i återvinningscykeln. Dessutom hartextilindustrins utveckling analyserats. Utifrån analysen har slutsatser dragits om hur framtidenssituation kan bli för cellulosabaserade textilier. Insamling, sortering, mekanisk och kemiskåtervinning har identifierats som huvudkomponenter och vår slutsats är att dessa behöverutvecklas gemensamt för en fungerande, resurseffektiv och miljövänlig textilåtervinning. Dettagörs för att undvika olika flaskhalsar i återvinningscykeln. Därmed kan en cirkulär ekonomiuppnås. Utifrån analysen konstateras att textilindustrin ändrar karaktär och blir allt merkemibaserad, likt ett bioraffinaderi, där man tar tillvara på alla restprodukter. / The textile industry is facing new challenges as a result of increasing global textile consumptionand the increasing volume of waste. Due to the resource-intensive and environmentallyhazardous production of cotton, expectations are increasing to meet future demand for textileproducts with less resource-intensive and more environmentally friendly alternatives. Todaywe lack a large-scale Swedish textile recycling and the increased amount of textile waste canbe handled by means of circular economy. By scaling up a chemical recycling process withoutmajor material losses more sustainable alternatives to cotton can be obtained while managingthe waste efficiently. The recycling process converts cotton into dissolving pulp (a type oftextile pulp) for viscose production. Thus, we will during this project investigate the problemsthat exist and give our recommendations to implement such a textile recycling for Swedishtextile flows on a larger scale, viewed from a resource efficiency and environmentalperspective.We have made a qualitative study with emphasis on literature studies. Additional interviewshave been conducted to identify and map out various steps in the recycling process. In addition,the development of the textile industry has been analyzed. Based on this analysis, conclusionshave been drawn about how the future situation may be for cellulose-based textiles. Collection,sorting, mechanical and chemical recycling have been identified as main components in therecycling process and our conclusion is that they need to be developed simultaneously for aresource efficient and environmentally friendly textile recycling. The purpose is to avoiddifferent bottlenecks in the recycling process. A circular economy could therefore be achieved.Based on our analysis, a conclusion can be drawn that the textile industry is changing itscharacter and is becoming more chemically intensive, similar to a biorefinery, where allresidues are used.