Abstract Value Added Tax, VAT, is a general consumption tax that is added to almost all consumption of goods and services. Despite the extensive work of harmonization of the VAT system relating to electronic services, it can be difficulties in determining the taxable land, something that could affect the internal market in a negative way. The Swedish companyStardollABwas double taxed on certain electronic services that they provided consumers in theUK. The problems that lead to double taxation must be identified to ensure free competition and free movement within the internal market. The principle of neutrality pervades the whole of the EU VAT system which can be derived from principles of the Treaty, establishing the common market, and the introduction of the VAT Directive. Neutrality is also in the nature of VAT, as the design of the tax is to burden the consumer. Double taxation is contrary to the principle of neutrality. The VAT system is no longer neutral if the double taxation means that the company is burdened with VAT. The problems in this case arise because of gaps in legislation on who is tax duty. Rules are needed for interpretation of whether the operator shall be considered a mediator or not, and if the provision is made in two stages or not. The government gaveStardollABexemption from the obligation to pay VAT on the occasion of new rules, which will take effect in 2015. The legislation states thatSwedenno longer will be the taxable land in similar transactions. After 2015, taxation will be paid in the country where the consumer is located and therefore, only one jurisdictional will determine the taxation. When a transaction only comprises one consumer, then only one law can be applied on determine the taxation. The tax liability is therefore determined on the same VAT rules and the problems should be solved, thus the primary purpose of the rules is considered something else. / Sammanfattning Det svenska bolaget Stardoll AB riskerade att dubbelbeskattas på vissa elektroniska tjänster tillhandahållna konsumenter i Storbritannien då de ansågs skattskyldiga för mervärdesskatt i Sverige trots att de redan belastats av mervärdesskatt i Storbritannien. Betalningen tillhandahölls av konsumentens teleoperatör genom sms, som ansågs skyldig att erlägga mervärdesskatt i Storbritannien för den elektroniska tjänsten. Stardoll belastades indirekt av mervärdesskatten då ett avdrag gjordes på den del som Stardoll erhöll. De mervärdesskatterättsliga problem som leder till dubbelbeskattning måste identifieras för att fri rörlighet på den inre marknaden ska kunna säkerställas. Neutralitetsprincipen genomsyrar hela det EU: rättsliga mervärdesskattesystemet vilket kan härledas utifrån fördragets principer om den gemensamma marknaden samt ur mervärdesskattedirektivet. Neutraliteten ligger även i mervärdesskattens karaktär, då konstruktionen syftar till att belasta konsumenten. Om dubbelbeskattning leder till att företaget belastas av mervärdesskatt är inte längre mervärdesskattesystemet neutralt. Problemen i det aktuella fallet uppstår p.g.a. brister i lagstiftningen avseende vem som är skattskyldig. Tolkningsregler för huruvida operatören ska anses vara förmedlare eller inte behövs för att problemen ska kunna lösas. Regeringen gav Stardoll dispens från skyldighet att erlägga mervärdesskatt med anledning av att bestämmelser, vilka kommer träda ikraft 2015, leder till att Sverige inte längre kommer vara beskattningsland i liknande transaktioner. Då transaktionen endast kan omfatta en konsument blir även endast en lagstiftning tillämplig och därmed avgörs skattskyldigheten utifrån samma mervärdesskatterättsliga bestämmelser och problem torde vara lösta. Ändock kvarstår brister i harmoniseringen då reglerna inte innebär att de olika tolkningarna av lagstiftningen undanröjs.

Denna uppsats behandlar borgenärsskyddet vid värdeöverföringar. Det primära målet för begränsningar vid värdeöverföringar är att skydda borgenärer. Borgenärsskyddet i svensk rätt återfinns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen i form av beloppsspärren, som benämns som principen om skyddet för det bundna kapitalet, och försiktighetsregeln. De lege lata ger inte lagregeln något nämnvärt skydd för bolagets borgenärer. Framförallt kritiseras kravet på att aktiekapitalet inte fyller den funktion som lagstiftaren åsyftat. Behovet av en mer modern lösning kring borgenärsskyddet vid värdeöverföring bör således ses över. Vid studier av andra rättskällor finns flertalet lösningar i ett försök att på ett mer reellt sätt uppnå det primära syftet. En lösning som framförts i kalifornisk rätt är § 500 California Corporations Code, där lagstiftaren utformat två alternativa tester. En värdeöverföring får endast genomföras om aktiebolaget disponerar över behållna vinstmedel (retained earnings) eller, om bolaget inte disponerar över behållna vinstmedel, bolaget skall disponera över tillgångar som minst motsvarar en och en fjärdedel (1,25) av bolagets totala skulder samtidigt som omsättningstillgångarna minst skall motsvara dess kortfristiga skulder. Bolaget måste även efter värdeöverföringen vara solvent, jfr. § 501 California Corporations Code. Denna reglering är en strängare reglering än § 6.40 MBCA, en modellakt utarbetad i USA. Den kaliforniska modellens förtjänster ligger i att den i förväg kan förutse om en värdeöverföring är lovlig eller olovlig, samtidigt som den är mer flexibel ifråga om bolagets storlek eller branschtillhörighet. Bristerna med § 500 California Corporations Code har sin grund i att aktiebolag tätt inpå en konkurs kan disponera över behållna vinstmedel, samtidigt som modellen är relativt dålig på att förutspå om ett bolag efter en värdeöverföring skulle riskera att vara på obestånd. Jag har istället valt att kombinera § 500 Cal. Corp. Code (b) med den svenska försiktighetsregeln och ett explicit solvenskrav. Genom denna kombination skulle denna lösning vara väl applicerbar i svensk rätt och ett starkt alternativ till att ersätta den nu gällande regleringen i 17 kap. 3 § ABL.

This study mainly discusses the effect, in country level, of minority shareholder protection on shareholder wealth during mergers and acquisitions (M&A). In particular, based on the index of anti-director rights (ADRI) developed by LLSV (1998) and the index of shareholder protection index (SPI) by John Armour et al.(2009), I empirically examine the linkage between M&A activities and indexes as well as the components of these indexes. This study expects the result may show some relevance between of indices and M&A activities, and the legal value of this relevance. The purpose is to show whether minority shareholder protection is workable in M&A activities, and whether it can facilitate M&A markets. To begin with, this paper discusses LLSV¡¦s uniqueness in corporate law study ¡V using empirical method to value whether corporate law matters or not around the world. Then, I analyze LLSV¡¦s possible defects, review criticisms and effects they had incurred. Secondly, we design a study to compare the revised LLSV methodology developed by the Harvard scholar Spamann with SPI index through stock market and M&A market. I also code China¡¦s and Taiwan¡¦s data to make up the lack of samples of cross level variation, and take this as the basis for corporate institutional comparison. This study reports that each of sub-indexes from ADRI and SPI has different relevance to M&A activities: three are positive, five are negative, three are insignificant, and two are valueless of discussion (definition or design defect). Thus we may see the importance of law quantification. We appreciate further research and authorities¡¦ consideration following our work in Taiwan. Finally, the contribution of this study is to attempt to integrate empirical and comparative legal analysis, in response to global corporate governance issues of promoting cross research. On policy implications is that it can predict some investor protection mattes, direct the way of policy adjustment. Besides, this study can also suggest specific amendment for Company Law and Securities law to re-examine how to balance between market development and the protection of minority shareholders.

<p>This master’s thesis compares the OECD transfer pricing recommendations with the transfer pricing rules of the US. The main focus is the ethical pharmaceutical industry and intangible property, in particular marketing intangibles. The Glaxo case is used to illustrate how the US takes advantage of areas of uncertainty to increase the country’s tax revenue. The US shows little consideration for the OECD’s objectives of having a set of universally applicable transfer pricing rules. The purpose of this master’s thesis is to explain and analyze why the IRS took a new approach on marketing intangibles in the Glaxo case, evaluate the global effect of the Glaxo case, and discuss how similar situations should be dealt with in the future.</p><p>The natural forum to achieve universally harmonized transfer pricing rules is the OECD. When the OECD fails to provide adequate recommendations, the US and other countries take matters into their own hands by constructing rules deviating from the recommendations of the OECD. These rules tend to put the countries’ interests first creating a competitive international transfer pricing community harmful to MNEs. The consequence is a negative effect on global trade and investment.</p><p>In the Glaxo case the US took advantage of the area of uncertainty regarding intangible property and marketing intangibles to serve its own purpose and came up with a new approach on marketing intangibles. This approach has consequences for all MNEs with affiliates in the US and distributors outside the US. The new approach states that the value of a product is attributable to the marketing activities conducted by a US subsidiary rather than to R&D carried out by a UK parent. The new approach may affect distributors outside the US since the value they have can be allocated to a US affiliate conducting marketing and sales activities. The ethical pharmaceutical industry depends on intangible property and R&D is the most important value-driver in this industry. In addition, the characteristics of the ethical pharmaceutical industry are such that ethical pharmaceutical companies are priority targets of the IRS’s audits. If the IRS’s new approach prevails, the negative consequences for the ethical pharmaceutical industry as well as the society as a whole may be severe.</p><p>There are three main conclusions and recommendations in this master’s thesis. First, the Member countries of the OECD have to respect the principle of transfer pricing as neutral concept. Second, tax authorities must take into consideration the sound business reasons of MNEs and understand their need for tax predictability. Finally, it is in the interest of all countries to cooperate and establish a uniform interpretation and application of transfer pricing thereby avoiding double taxation and creating a balance in the international transfer pricing community.</p> / <p>Denna magisteruppsats jämför OECD:s rekommendationer gällande internprissättning med de amerikanska internprissättningsreglerna. I uppsatsen fokuserar författarna på internprissättningsproblematiken gällande immateriella tillgångar i läkemedelbranschen, med särskilt fokus på den typ av immateriella tillgångar som uppstår genom försäljning och marknadsföring (marketing intangibles). USA använder sig av områden där rättsläget är osäkert för att öka sina skatteintäkter. För att illustrera detta beskrivs och analyseras Glaxo-fallet. USA visar på så sätt lite hänsyn till ett av OECD:s viktigaste mål; att skapa en universellt harmoniserad tolkning och tillämpning av internprissättning för att motverka dubbelbeskattning och öka möjligheten för multinationella företag att förutse och planera sin skatt. Syftet med denna magisteruppsats är att förklara och analysera varför den amerikanska skattemyndigheten (IRS) valde en ny inställning till marketing intangibles i Glaxo-fallet, utvärdera den globala effekten av Glaxo-fallet och diskutera hur liknande situationer bör hanteras i framtiden.</p><p>OECD är det mest lämpliga instrumentet för att skapa en internationell konsensus på internprissättningsområdet. Eftersom internprissättning av transaktioner som involverar immateriella tillgångar och särskilt marketing intangibles utgör ett osäkert område med endast lite vägledning från OECD finns det stort utrymme för länder att skapa egna regler och rättspraxis på området. När länder som USA tar saken i egna händer och skapar sina egna regler inom internprissättning tenderar de att sätta sina egna intressen i första rummet. Konsekvensen blir en internationell internprissättningsmiljö där konkurrensen om de multinationella företagens vinster är stor, vilket skadar den internationella handeln och investeringsviljan hos företag. Det är just detta som skett i Glaxo-fallet.</p><p>Resultatet av Glaxo-fallet blev en ny inställning till hanteringen av denna typ av transaktioner, något som USA länge eftersökt för att lösa problemet med en minskande skattebas. Den nya amerikanska inställningen får konsekvenser för alla multinationella företag med företag i intressegemenskap i USA och distributörer utanför USA. USA sänder nu ut en signal att värdet av en produkt inte styrs utav de år av forskning och utveckling som krävdes för att skapa ett patent av det brittiska moderbolaget i Glaxo-fallet. Istället är det de immateriella tillgångar som uppkommer av försäljnings- och marknadsföringsaktiviteter som tillför en produkt det egentliga värdet. I Glaxo-fallet innebar detta att en majoritet av vinsten av försäljningen av läkemedlet Zantac skulle hänföras till det amerikanska dotterbolaget och därmed beskattas i USA. Inställningen innebär att distributörer utanför USA kan komma att påverkas genom att värdet de tillfört genom forskning och utveckling eller andra viktiga funktioner kan bli mindre betydelsefullt än värdet som tillförs av marknadsföring. Läkemedelsbranschen är beroende av immateriella tillgångar för att kunna fungera och forskning och utveckling är den mest betydelsefulla värdeskapande funktionen inom industrin. Företag i läkemedelsbranschen är dessutom mycket benägna att hamna i blickfånget för internprissättningsrevisioner. Om den nya amerikanska inställningen vinner mark är det mycket troligt att konsekvenserna blir allvarliga både för läkemedelsindustrin och för samhället i stort.</p><p>I denna magisteruppsats har författarna antagit tre huvudsakliga slutsatser med rekommendationer. Den första är att OECD:s medlemsländer måste respektera principen om en neutral inställning till internprissättning. Som en andra slutsats kan sägas att skattemyndigheter måste beakta de affärsmässiga skälen till de transaktioner som företas av multinationella företag och förstå multinationella företags behov av förutsebarhet beträffande beskattning. Slutligen ligger ett internationellt samarbete i alla länders intresse och en internationell konsensus gällande tolkning och tillämpning av internprissättning skapar balans och motverkar dubbelbeskattning.</p>

<p>Idag finns i Sverige särskilda beskattningsregler för små och medelstora företag, de så kallade fåmansföretagen. Reglernas syfte är att hindra omvandling av förvärvsinkomst till kapitalinkomst. Reglerna går under benämningen 3:12-reglerna och är placerade i 57 kap. Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) (IL). 57 kap. innehåller bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar. Syftet med denna framställning är att utreda 3:12-reglerna. Framställningen inriktas särskilt på att analysera och tolka begreppet samma eller likartad verksamhet, som återfinns i 57 kap. 4 § 1 st. 1 p. IL, i förhållande till 3:12-reglernas syfte.</p><p>3:12-reglerna har under årens lopp utretts och debatterats. Både den så kallade 3:12 utredningen och rapporten reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet har konstaterat att särskilda regler behövs för att förhindra att förvärvsinkomst omvandlas. Andra anser att reglerna är för hårda eller att reglerna helt enkelt borde slopas. 3:12-reglerna får dock anses nödvändiga för att förhindra att förvärvsinkomst omvandlas. Under beskattningsåret 2006 genomfördes ett antal lättnader i regelverket. I samband med detta togs även den så kallade klyvningsregeln bort. Klyvningsregeln kom dock snart att återinföras, för att gälla fram till 2009 i avvaktan på en ny 3:12-utredning. Vad som sker efter årsskiftet med klyvningsregeln är oklart och förutsebarheten är, som den många gånger varit när det kommer till 3:12-reglerna, obefintlig. Valet att återinföra klyvningsregeln får dock anses vara olyckligt. Att ta upp utdelning till beskattning annorlunda i jämförelse med kapitalvinst på avyttringar är emot likformighetsprincipen. Lagstiftaren borde istället avvaktat en ny utredning.</p><p>Vid bedömningen huruvida en andel är att anse som kvalificerad kan begreppet samma eller likartad verksamhet, som återfinns i 57 kap. 4 § 1 st. 1 p. IL, få en betydande roll. Regeringsrätten har i ett fåtal fall tolkat begreppet. Rättsläget är dock osäkert angående dess tolkning. Ett kringgående har uppmärksammats avseende dess tillämplighet. Sedan en lagändring som genomfördes år 1995 anses bestämmelsen inte vara tillämplig på det överlåtande företaget vid flytt av verksamhet. Skatterättsnämnden har i början på året avgjort ett flertalet förhandsbesked avseende tolkningen av begreppet. Skatterättsnämnden har ansett att bestämmelsen är tillämplig både på det överlåtande som det förvärvande företaget vid flytt av verksamhet. Förhandsbeskeden hade dock skiljaktiga. I förhandsbeskeden har vidare frågan ställts huruvida bestämmelsen även gäller då ett företag uppdelas på flera företag. I enlighet med 3:12-reglernas syfte bör begreppet samma eller likartad verksamhet vara tillämpligt på både flytt av verksamhet och andra företagsuppdelningar mellan den skattskyldige eller närstående.</p>

<p>This Bachelor’s thesis focuses on those terms that, from a Swedish perspective, have to be fulfilled to entitle deduction for definitive losses in a cross-border merger situation. The thesis analyses one of the ten rulings from the Swedish Supreme Administrative Court which were published in 2009.The ruling is analysed in the light of the Treaty on the Functioning of the European Union, the merger directive and the Court of Justice rulings in Marks & Spencer and Lidl. The purpose is to examine if the Swedish rules concerning cross-border mergers is compatible with the EU-law. The Swedish rules concerning mergers are found in chapter 37 in the Swedish income tax act. To enjoy the rights of the rules in chapter 37 the merger needs to be qualified. The criterion in 11 § stands out as a clear obstacle for the deduction of losses and is therefore examined thoroughly. It states that the transferor company needs to be taxable for some kind of activity in Sweden immediately before the merger. That criterion is not fulfilled if the company is situated in another member state. In the Marks & Spencer case, the Court of Justice stated that a rule which hinders deduction for losses which is considered to be definitive could be a possible breach of the freedom of establishment. The Swedish rules concerning qualified mergers in chapter 37 in the Swedish income tax act was questioned in the case RÅ 2009 ref 13. The criterion stated in § 11 was discussed first by the Swedish tax board and then by the Swedish Supreme Administrative Court as a possible breach of the freedom of establishment. It is in my opinion clear that when a loss is definitive the loss should be entitled to deduction, thus the 11 § could therefore constitute a breach of the freedom of establishment.</p>

<p>Den internationella rätten utgörs av mellanstatliga samarbeten mellan suveräna stater på olika områden. De suveräna staterna har exklusiv behörighet att lagstifta inom sina territorier och således har ingen annan stat rätt att stifta lagar som blir gällande på en annans stats territorium. Denna exklusiva rätt till självbestämmande benämns territorialitetsprincipen. På den internationella skatterättens område innebär territorialitetsprincipen att en stat har rätt att beskatta all inkomst som har ett samband med den staten. Detta görs genom att obegränsat skattskyldiga beskattas för all sin inkomst oavsett var den uppstått och begränsat skattskyldiga beskattas endast för den inkomst som uppkommit i den staten.</p><p>Då en självständig stat överlämnar en del av sin suveränitet till ett sådant internationellt samarbete som till exempel EG utgör, splittras det i internationell rätt vedertagna territorialitetsbegreppet eftersom den exklusiva lagstiftningskompetensen i viss mån måste delas med EG: s lagstiftande makt. Etableringsfriheten som stadgas i artiklarna 43 EG och 48 EG utgör en del av de åtaganden som medlemsstaterna måste beakta efter inträdet i EG. Medlemsstaterna får därigenom inte i sin nationella lagstiftning ha åtgärder som inskränker gemenskapsmedborgares och bolags rätt till fri etablering. Med tanke på att beaktandet av EG-rätten föranleder att territorialitetsbegreppet splittras kan det ifrågasättas om territorialitetsprincipen har någon ställning i EG-rätten. Härav är det även av intresse att utreda hu-ruvida territorialitetsprincipen kan utgöra en självständig rättfärdigandegrund av nationellt inskränkande åtgärder som anses strida mot etableringsfriheten.</p><p>Trots att det råder osäkerhet kring huruvida territorialitetsprincipen utgör en självständig rättfärdigandegrund eller inte åberopar medlemsstater principen på grund av att EG-domstolen erkänt principen i ett mål rörande etableringsfrihet. Därav kan territorialitetsprincipens ställning som rättfärdigandegrund inte enkelt avfärdas.</p><p>Vi anser dock inte att territorialitetsprincipen har en ställning som självständig rättfärdigandegrund av nationell lagstiftning som inskränker etableringsfriheten i artiklarna 43 EG och 48 EG. Territorialitetsprincipen fördelar enbart upp beskattningsbehörigheten mellan medlemsstaterna och har enligt oss samma definition inom EG-rätten som den har i den internationella skatterätten. På grund av att territorialitetsprincipen i internationell skatterätt endast används för att definiera en stats beskattningsbehörighet anser vi att principen inte går att använda som stöd för att neka en gemenskapsmedborgare eller ett bolag en skatteförmån enbart med hänvisning till principen.</p> / <p>International law is composed by cooperation between sovereign states within different areas. Sovereign states have the power to legislate within their territories and because of this no other state can make binding laws on another state’s territory. This sovereign right to legislate is known as the principle of territoriality. Within international tax law the principle of territoriality means that a state has the right to taxation within its territory on all income related to that state. This means that those liable to full taxation are taxed on all their income regardless of where the income is earned and those liable to limited taxation are only taxed on income earned in that particular state.</p><p>When a sovereign state gives up parts of its sovereignty to the European Community (EC), which is a part of the international cooperation among states, the concept of territoriality is fragmentized since the exclusive legislative power that a state holds must be shared with the legislative power of the EC. The freedom of establishment in articles 43 EC and 48 EC must be respected by the Member States since they through the admission of the EC granted that they would not apply laws that restricted the right for community citizens and companies to establish themselves in other member states than their own. With the limitation of the state’s sovereignty the term of territoriality becomes vaguer and it can be ques-tioned if the principle of territoriality has a position within EC law. It is also interesting to examine whether the principle can be seen as a justification for national law that is in conflict with the freedom of establishment or not.</p><p>Even though there is some uncertainty whether the principle of territoriality can be seen as a valid justification or not the member states are still trying to invoke it. Since the European Court of Justice recognized the principle of territoriality in a case concerning the right to freedom of establishment it can not easily be dismissed.</p><p>We do not, however, consider the principle of territoriality to be an independent justification for laws that are in conflict with the freedom of establishment in articles 43 EC and 48 EC. We believe that the principle only attributes the right to taxation between the Member States and that the principle is defined as in international tax law. Because the principle is given this definition it can only be used to define a states ability to taxation. We believe that the principle can not be relied upon to deny a Community citizen or a company a right to a tax relief.</p>

<p>Företagsskandalerna i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet förde fram debatten om bolagsstyrning i ljuset. De stora krav på omdöme och uppförande som krävs av bo-lagsledningar för att rätt förvalta andra människors pengar förstärker väsentligheten av att det finns verksamma incitament för företagsledningarna att fullgöra sina skyldighe-ter. Som ett resultat av dessa skandaler tillsatte regeringen Förtroendekommissionen, vars uppgift var att arbeta fram åtgärder för att stärka förtroendet för det svenska när-ingslivet. Ett år senare tillsattes Kodgruppen, och det slutliga resultatet av Kodgruppens arbete är den svenska kod för bolagsstyrning som idag ingår i Stockholmsbörsens noter-ingskrav.</p><p>Att i valet mellan lagstiftning och självreglering, beslutet ändock föll på självreglering genom kod, har sin förklaring i självregleringens flexibilitet, snabbhet och anpassnings-barhet till de olikartade förhållanden som råder inom svenskt näringsliv. Koden är dess-utom semidispositiv genom principen comply or explain, vilket innebär att ett bolag kan välja att inte följa Kodens regler, bara de kan förklara orsaken till varje enskild avvikel-se. Att avvika från Kodens regler kan i vissa fall vara en förutsättning för att god bo-lagsstyrning ska kunna anses vara för handen.</p><p>Då Kodens regler faller inom ABL:s naturliga tolkningsområde fungerar Koden som ett utfyllande tolkningsinstrument beträffande bolagsledningars skadeståndsansvar. Detta är möjligt genom att Koden konkretiserar det ansvar som bolagsledningen genom sin vårdplikt har gentemot bolaget. För de oäkta bolagsorgan som instiftats enligt reglerna i Koden, bedöms ansvaret olika beroende på vilken ställning inom bolagshierarkin de an-ses inta. Det oäkta bolagsorganet valberedningen och dess ledamöter är, på samma sätt som styrelsens ledamöter, sysslomän för bolaget. Mot denna bakgrund är det därför vik-tigt att berörda parter; bolaget självt samt aktieägare och tredjeman, kan göra ansvar gäl-lande mot culpös ledamot av valberedningen. Att beskriva övriga oäkta bolagsorgan; revisionsutskottet och ersättningsutskottet, som egna organ är delvis missvisande då det endast är fråga om en delegering av uppgifter inom styrelsen och inte inrättandet av ett nytt organ, såsom fallet är med valberedningen. Ansvaret ska således bedömas på sam-ma grunder som vid övrig arbetsfördelning inom styrelsen.</p><p>Avsaknaden av en officiell instans som bevakar och godkänner de förklaringar företa-gen lämnar till sina avsteg från Koden, medför att det istället har blivit marknadens sak att bedöma, och indirekt utdöma sanktioner mot, de förklaringar som lämnas och som inte håller en acceptabel kvalité. Resultatet av principen comply or explain, eller snarare bristen på bevakning av förklaringarna, medför att Koden inte blir det skärpande verk-tyg för svensk bolagsstyrning som det var tänkt från början.</p> / <p>The company scandals in the late 1990s and early 21st century brought attention to the debate of corporate governance. The demand for good judgement and good behaviour by corporate executives in order to manage the money of other people, enhances the need for effective incentives in order to make the executives fulfil their obligations. As a result of these scandals, the Swedish government appointed Förtroendekommissionen, whose task was to work out measures to enhance the confidence of Swedish economy. A year later Kodgruppen was appointed, and the final result of their work is the Swed-ish code of corporate governance that now is a part of the Stockholm stock exchange rules.</p><p>The reason, in the choice between legislation and self-regulation through a code, that the choice became self-regulation is the flexibility, rapidity and adaptability to the dif-ferent conditions in the Swedish economy that this regulation possesses. The Swedish code of corporate governance is also semi optional through the principle comply or ex-plain, which means that a company is allowed to choose not to observe all the rules in the Code, provided that they are able to explain the reason for each of the deviations. To differ from the Code can even, in some circumstances, be a requirement for good corpo-rate governance.</p><p>When the rules of the Code fits under the natural interpretation area of the Swedish lim-ited liability company law, the Code works as a tool in the interpretation about the li-ability for the corporate executives. This is possible because the Code makes the liabil-ity of the executives real, this through their duty to take good care of the company. The unauthorized company bodies that are founded according to the rules of the Code, are being judged differently depending of their position in the company hierarchy. The un-authorized company body called election board, and its members, are in the same way as the members of the board, trustees of the company. Considering this, it is important that involved parties such as the company itself, their shareholders and third parties, have the possibility to claim liability of a member of the election board that has been neglecting his duties. To describe all of the other unauthorized company bodies, such as the audit committee and the compensation committee, as independent company bodies are partly misleading, because it is only a matter of delegation of tasks within the board, and not the founding of a new body, as it is in the case with the election board. The li-ability is therefore to be judged after the same preferences as in other delegation of tasks within the board. The fact that there is no official authority that monitors and approves the explanations given by the companies of why they do not follow the guidelines given by the Code, has the consequence that it is up to the market to decide whether the explanation has a qual-ity that can be approved. The market will also be the one that punish companies who has explanations of poor quality. The use of the principle comply or explain, or rather the lack of monitoring its explanations, has as a consequence that the Code will not be-come the sharpening tool for Swedish corporate governance that it was supposed to be in the original idea.</p>

<p>Den första svenska CFC-lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1990 och har sedan dess genomgått flera omarbetningar. Syftet med de svenska CFC-reglerna är att förhindra skatteplanering med bolag i lågbeskattade länder och på så sätt försvara den svenska skattebasen. I kort innebär de svenska CFC-reglerna en möjlighet att beskatta ägaren till ett i utlandet beläget CFC-bolag löpande för dess inkomster från CFC-bolaget.</p><p>EG-domstolens dom <em>Cadbury Schweppes</em> föranledde att flera av medlemsländerna, däribland Sverige tvingades ändra sina CFC-lagstiftningar. EG-domstolen konstaterade att CFC-lagstiftning utgör en inskränkning av etableringsfriheten och skall förbjudas såvida CFC-bolaget inte utgör ett rent konstlat upplägg och då etableringen sker i syfte att undvika nationell skatt. CFC-beskattning får inte vidtas om det kan visas att det föreligger en verklig etablering från vilken det bedrivs en faktisk ekonomisk verksamhet. Bedömningen om en sådan etablering föreligger, skall grundas på objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående, däribland i vilken grad CFC-bolaget existerar fysiskt i form av lokaler, personal och utrustning.</p><p>Den svenska regeringen valde att införliva utgången av målet genom en ny kompletteringsregel i 39a kap. 7a § IL. Regeringen valde att formulera lagstiftningen som att en inkomst hos en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte anses lågbeskattad om den utländska juridiska personen i den stat där den hör hemma utgör en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs. För att göra denna prövning listar regeringen tre omständigheter som särskilt skall beaktas. Den utländska juridiska personen skall för det första förfoga över egna resurser i form av i form av lokaler och utrustning i den utsträckning som är nödvändig för dess verksamhet. För det andra skall den förfoga över personal med den kompetens som är nödvändig för att självständigt bedriva verksamheten och slutligen skall den utländska juridiska personens personal självständigt fatta beslut i den löpande verksamheten. Formuleringen av lagstiftningen har fått mycket kritik i förarbetena och i doktrinen framförallt eftersom den svenska lagstiftningens formulering avviker från EG-domstolens formulering i domen.</p><p>Magisteruppsatsen syftar till att utreda och analysera den nya kompletteringsregelns i 39a kap. 7a § IL förenlighet med etableringsfriheten med särskilt beaktande av utgången i målet <em>Cadbury Schweppes</em>. Dessutom kommer eventuella tillämpnings- och tolkningsproblem att klargöras och analyseras. Slutsatsen är att den nya kompletteringsregeln löper stor risk att anses som oförenlig med etableringsfriheten samt att formuleringen skapar tolkningsproblem och väcker osäkerhet inför framtida tillämpning. Eftersom den nya kompletteringsregeln syftar till att förena den svenska CFC-lagstiftningen med EG-rätten borde det mest förnuftiga istället varit att den nya kompletteringsregeln endast innehöll grundelementen som kommer till uttryck i EG-rättens dom, medan detaljerna istället överlåts till rättsutvecklingen.</p> / <p>The first Swedish CFC legislation came into force on January 1^st 1990 and has since undergone several revisions. The purpose of the Swedish CFC rules is to prevent tax avoidance by companies located in low tax countries and thus defend the Swedish tax base. In short, the Swedish CFC legislation implies an opportunity to tax the owner of a foreign located CFC of its revenue from the CFC.</p><p>The ECJs ruling in the <em>Cadbury Schweppes</em> case caused several of the member states, including Sweden to change its CFC legislation. The ECJ ruled that the CFC legislation constitutes a restriction on the Freedom of Establishment and should be prohibited unless the CFC does not constitute a wholly artificial arrangement intended to escape the national tax normally payable. CFC-taxation may not be made if it is proved that there is an actual establishment intended to carry on a genuine economic activity. The finding if such an establishment exists must be based on objective factors which are ascertainable by third parties with regard, in particular, to the extent to which the CFC physically exists in terms of premises, staff and equipment.</p><p>The Swedish government chose to incorporate the outcome of the ruling by implementing a new CFC-legislation - 39a. 7a § IL. The government chose to formulate the legislation so an income of a foreign legal entity which belongs in a state within the European Economic Area is not considered to be low taxed if the foreign legal entity in the home State is an actual establishment from which a commercially motivated business is managed. To make this finding, the government lists three factors that require specific consideration. The foreign legal entity must according to the first factor have their own resources in the form of in the form of premises and equipment to the extent necessary for its activities. The second factor sates that the control of staff with the skills necessary to independently carry out the activity and finally shall the staff independently make decisions in the ongoing activities. The wording of the legislation has received much criticism in the preparatory work and in the literature especially since the wording of the Swedish legislation differs from the one made by the ECJ.</p><p>This Master's thesis aims to investigate and analyze the new Swedish CFC-legislation in 39a. kap. 7a § IL and to analyze if it is compatible with the Freedom of Establishment with specific regard to the outcome of the <em>Cadbury Schweppes </em>case. Moreover, any application or interpretation problems will be clarified and analyzed. The conclusion is that the new Swedish CFC legislation threatens to be incoherent with the freedom of establishment and that the wording creates problems of interpretation and raises uncertainty about the future application. As the new CFC legislation intends to reconcile the Swedish CFC legislation with EC law it should be more reasonable if the new rule only contained the basic elements as reflected in the ruling, while details instead were left to the legislative development.</p>

<p>Abstract</p><p>As international trade is constantly increasing, the number of disputes between international parties is greater than ever. In view of the fact that it is difficult to get court judgments recognized and enforced, arbitration has gained a great foothold in international commercial disputes. The leading international legal framework for recognition and enforcement of arbitral awards is the New York Convention of 1958 with 142 Member States as of today. It simplifies recognition and enforcement of arbitral awards in foreign countries. Nevertheless, certain criterions are required to be fulfilled and a much-debated criterion is the writing requirement for arbitration agreements.</p><p>The writing requirement is found in Article II(2) of the New York Convention and it stipulates that an arbitration clause or an arbitration agreement must be signed by the parties or contained in an exchange of letters or telegrams to constitute a valid arbitration agreement, which is the foundation of a recognizable and enforceable arbitral award. The requirement in itself is clear, but the development of electronic communication and the fact that national courts interpret the writing requirement differently, leads to dissimilar requirements in various countries. Moreover, numerous new ways of how to conclude contracts have been established during the 50 years that has passed since the adoption of the New York Convention and the ever increasing number of disputes has questioned the function of the writing requirement. The UNCITRAL has, by adopting a model law, tried to accomplish a uniform interpretation and establish what it takes to fulfill the writing requirement. The starting point for the work of the UNCITRAL was to modify national arbitration legislation and thus reach the objective of harmonizing the writing requirement.</p><p>The thesis undertakes an international outlook in three countries, Australia, Italy and Sweden. These countries are all Member States of the New York Convention but there are great differences in their legislation. Sweden imposes no writing requirement and Italy has applied a very restrictive interpretation. Australia has incorporated the UNCITRAL Model Law. The international outlook illustrates how the interpretation depends on national arbitration legislation and attitude towards the writing requirement.</p><p>An analysis of the current general legal context shows a weakening threshold for fulfillment of the writing requirement. It is also evident that the writing requirement is not in line with how international trade is practiced today. The writing requirement frequently constitutes a formalistic problem regarding conclusion of contracts, as it comprise a requirement with-out function. In addition to this, the attempts of the UN have failed to eliminate uncer-tainty and the divergence in interpretation. To reach a uniform interpretation, an immense overhaul of the New York Convention is needed, alternatively that additional States adhere to the UNCITRAL Model Law and thus eliminate the national differences of today.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>En ständigt ökande internationell handel leder till en ökning i antalet tvister mellan parter från olika länder. Då nationella domslut är svåra att få erkända och verkställda i en främmande stat har skiljedomsförfaranden ökat i antal. Regelverket kring att få en skiljedom erkänd och verkställd i en främmande stat utgörs främst av New Yorkkonventionen från 1958 med 142 fördragsslutande stater till dags dato. New Yorkkonventionen möjliggör att en internationell skiljedom lättare kan erkännas och verkställas i en främmande stat. Dock måste vissa kriterier vara uppfyllda och ett av de mest omdebatterade och domstolsprövade kriterierna är det skriftliga formkravet för skiljeavtal.</p><p>Skriftlighetskravet regleras i Artikel II(2), New Yorkkonventionen och påvisar att skiljeavtalet måste vara undertecknat av parterna eller inkluderat i brev- eller telegramväxling för att vara giltigt. Ett giltigt skiljeavtal formar grunden för en verkställbar skiljedom. Kravet i sig är relativt tydligt men med teknologins frammarsch och det faktum att nationella domstolar tolkar skriftlighetskravet olika har kraven för att uppnå skriftlighetskravet skiftat från land till land. Framförallt har olika sätt att sluta avtal tillkommit under de 50 år som New Yorkkonventionen har existerat och även det ökande antalet internationella skiljedomsförfaranden har ifrågasatt grunden för skriftlighetskravet. UNCITRAL har genom en modellag om kommersiella skiljeförfaranden försökt skapa enhetlighet om hur skriftlighetskravet skall tolkas och vad som krävs för att uppnå kravet. Utgångspunkten för UNCITRAL’s arbete har varit att förändra nationell lagstiftning och därmed uppnå målet om harmonisering av skriftlighetskravet.</p><p>Uppsatsen gör en internationell utblick i tre länder, Australien, Italien och Sverige. De tre länderna är fördragsslutande stater till New Yorkkonventionen men deras nationella lagstiftning skiftar markant. Sverige påvisar inte något skriftlighetskrav för skiljeavtal och Italien har tolkat skriftlighetskravet restriktivt. Australien har fullt ut inkorporerat den modellag som UNCITRAL har utarbetat gällande kommersiella skiljeförfaranden. Utblicken visar även i flera rättsfall hur olika tolkningen av skriftlighetskravet blir beroende på den nationella lagstiftningen och inställningen till skriftlighetskravet.</p><p>En analys av rättsläget påvisar att tröskeln för att uppnå skriftlighetskravet tenderar att luckras upp. Det framkommer även att skriftlighetskravet inte är i fas med hur internationell handel praktiseras idag. Skriftlighetskravet är ofta ett formalistiskt problem vad gäller avtalsslut och konstituerar ett krav utan funktion. Därtill har de försök som gjorts från överstatligt håll misslyckats med att undanröja osäkerheten och skiftningar i tolkningen. För att uppnå enhetlighet krävs en genomarbetning av New Yorkkonventionen, alternativt att fler stater anammar UNCITRAL’s modellag och därmed undanröjer de nationella olikheter som existerar idag.</p>